(navigation image)
Home American Libraries | Canadian Libraries | Universal Library | Community Texts | Project Gutenberg | Biodiversity Heritage Library | Children's Library | Advanced Microdevices Manuals | Linear Circuits Manuals | Supertex Manuals | Sundry Manuals | Echelon Manuals | RCA Manuals | National Semiconductor Manuals | Hewlett Packard Manuals | Signetics Manuals | Fluke Manuals | Datel Manuals | Intersil Manuals | Zilog Manuals | Maxim Manuals | Dallas Semiconductor Manuals | Temperature Manuals | SGS Manuals | Quantum Electronics Manuals | STDBus Manuals | Texas Instruments Manuals | IBM Microsoft Manuals | Grammar Analysis | Harris Manuals | Arrow Manuals | Monolithic Memories Manuals | Intel Manuals | Fault Tolerance Manuals | Johns Hopkins University Commencement | PHOIBLE Online | International Rectifier Manuals | Rectifiers scrs Triacs Manuals | Standard Microsystems Manuals | Additional Collections | Control PID Fuzzy Logic Manuals | Densitron Manuals | Philips Manuals | The Andhra Pradesh Legislative Assembly Debates | Linear Technologies Manuals | Cermetek Manuals | Miscellaneous Manuals | Hitachi Manuals | The Video Box | Communication Manuals | Scenix Manuals | Motorola Manuals | Agilent Manuals
Search: Advanced Search
Anonymous User (login or join us)
Upload
See other formats

Full text of "Berättelser ur svenska historien"

BERÄTTELSER 

UR 

SVENSKA HISTORIEN. 

FYRATIONDEFEMTE DELEN. 

ADOLF FREDRIKS REGERING. 

SJDNDE hIfTET. 

ADOLF FREDRIKS SAMTIDA SKALDER OCH 
KONSTNÄRER. 

TILL U N G O O M E N S T J E N S T U T G I F V E N 



AND. FRYXELI/. ^^^ 



., e, © ^! «> «> 






STOCKHOLM, 

]. .]. in KUTA S 1- ÖK], AGSEXPEDITION. 

1878. 







STOCKHOLM, 

TRYCKT HOS K. L. BECKMAN. 

1878. 



Innehåll. 



Kap. Sid. 

1. Fru Nordenfiycht 5. 

2. Skaldeparet Creiitz och Gyllenborg 44. 

Gustaf Filip Creutz 46. 

Gustaf Fredrik Gyllenborg 47. 

3. Karl Mikael Bellman 73. 

Bellmans förfäder ■ 74. 

Bellmans ungdom och första författareverksamhet... 76. 
Bellmans öfvergång till bacchanaliskt lefnadssätt 

och skaldskap 81. 

Bellmans första bacchanaliska umgänges-kretsar 89. 

Källar-sällskapet eller Bacchi Orden 89, 

Krogsällskapet 95. 

Sånger om naturen 102. 

d:o glaset 105. 

d:o qvinnan 117. 

Bellmans musik 119. 

Bellmans religiösa skaldskap 122. 

Bellmans tillfällighets-dikter 124. 

Bellmans politiska poesi och förhållande till Gustaf 

den tredje 12C. 

Bellman och Elis Schröderheim 142. 

Allmänna anmärkningar om Bellmans skaldskap ... 146. 

Konstnärens 148. 

Mannens och medborgarens 150. 

Bellmans personlighet 156. 

Bellmans deltagande i dryckeslagen 159. 

Bellmans enskilda lefnads-omständigheter 161. 

Bellmans sista år 168. 



Bellmans skalderykte 1766 — 1777 176. 

d:o d:o 1778—1792 180. 

d:o d:o 1792—1812 184. 

d:o d:o 1812 187. 

Karl Fredrik Adelcrantz 207. 

Tobias Johan Sergel 208. 

Återblick på frihetstidens utmärktaste personer 210. 



ADOLF FREDRIKS SAMTIDA SKALDER 
OCR KONSTNÄRER. 



FÖRSTA KAPITLET. 

FRU NORDKNFLYCIIT. 

Bland skalderna må främst nämnas Dalin, hvil- 
ken afled först 1763. Hans person, verk och öden 
äro likväl i dessa berättelser redan serskildt be- 
skrifna'). Hänvisande till dessa ställen, vända vi 
oss derföre till det yngre slägtet och först till of- 
vannämnda skaldinna. 

Vanligtvis har hon blifvit framställd som en 
lärjunge, en efterföljare af andra ryktbara skrift- 
ställare; och såsom luirande någon gäng till Stiern- 
hielms-), oftare till Dalins tidehvarf. Från Stiern- 
hielm var hon dock skild genom en tid af 70 
år, genom hela den mellanliggande både dahl- 
stjernska och dalinska vitterheten, och tillika ge 
nom en bestämd olikhet i både anda och fram- 
ställningssätt. 1 sistnänmde hänseenden var hon 
lika skild från Dalin, med hvilken hon för öfrigt 
icke hade någon vitter, åtminstone icke vänskap- 
lig beröring. Med understöd förnämligast af Gyl- 
lenborg har hon tvärtom bildat en fri och sjelf- 
ständig vitterhetsskola, som, stående mellan Dalin 
och Kellgren, var genom bestämda gränser skild 
från begge. Den var egentligen ett svenskt uttryck 
af den allvarligt moraliska, halft-stoiska anda, som 



') 32. 181. 44. 113. 

^) Siave och skalder, 2:a del. 



Bellmans skalderykte 1766 — 1777 176. 

d:o d:o 1778—1792 180. 

d:o d.o 1792—1812 184. 

d:0 d:o 1812 187. 

4. Karl Fredrik Adelcrantz 207. 

5. Tobias Johan Sergel 208. 

6. Återblick på frihetstidens utmärktaste personer 210. 



ADOLF FREDRIKS SAMTIDA SKALDER 
OCH KONSTNÄRER. 



FÖRSTA KAPITLET. 

FRU MORDE^NFLYCHT. 

Bland skalderna må främst nämnas Dalin, hvil- 
ken afled först 1763. Hans person, verk och öden 
äro likväl i dessa berättelser redan serskildt be- 
skrifna'). Hänvisande till dessa ställen, vända vi 
oss derföre till det yngre slägtet och först till of- 
vannämnda skaldinna. 

Vanligtvis har hon blifvit framställd som en 
lärjunge, en efterföljare af andra ryktbara skrift- 
ställare; och såsom hörande någon gäng till Stiern- 
hielms-), oftare till Dalins tidehvarf. Från Stiern- 
hielm var hon dock skild genom en tid af 70 
år, genom hela den mellanliggande både dahl- 
stjernska och dalinska vitterheten, och tillika ge- 
nom en bestämd olikhet i både anda och fram- 
ställningssätt. I sistnämnde hänseenden var hon 
lika skild från Dalin, med hviiken hon för öfrigt 
icke hade någon vitter, åtminstone icke vänskap- 
lig beröring. Med understöd förnämligast af Gyl- 
lenborg har hon tvärtom bildat en fri och sjelf- 
ständig vitterhetsskola, som, stående mellan Dalin 
och Kellgren, var genom bestämda gränser skild 
från begge. Den var egentligen ett svenskt uttryck 
af den allvarligt moraliska, halft-stoiska anda, som 



1) 32. 181. 44. 113. 

^) Siare och skalder, 2:a f3el. 



då för tiden lifvade en icke obetydlig del af Euro- 
pas vitterhet och egentligen utgått från England. 
Detta lands litteratur hade under Stuartarnas 
sista tider och såsom spegelbild af dessas hoflif varit i 
hög grad lättfärdig och tadelvärd. Men från den- 
samma vände sig snart och med ovilja landets äd- 
lare sinnen under ledning af Collier, Addison, 
Richardson, Steele, m. ti., hvilka sökte återupplifva 
känslan för dygd och sedlighet, och derigenom 
blefvo fäder eller fosterfäder åt den renare och äd- 
lare anda, som sedermera på hedrande sätt utmärkt 
största delen af Englands vitterhet. Samma anda 
gjorde sig nu i Sverge gällande genom fru Nor- 
denflycht och Gryllenborg; och ju ädlare målet var, 
desto ifrigare sträfvade ock dessa skriftställare efter 
dess uppnående. I sjelfva verket har deras anda 
beherskat största delen af vår vitterhet under 
vid pass ett fjerdedels århundrade eller från 1753 
till omkring 1777 och derunder utöfvat en stor och 
vjilgörande inverkan. Till följd af dessa skäl och 
tacksamhetens bud, vilja vi egna henne en utförli- 
gare lefnadsteckning. 

Fadren, Anders Nordbohm, kamrer i kammar- 
kollegium, utmärkte sig genom flit och ämbets- 
mannaduglighet och blef 1727 adlad med namnet 
Nordenflycht; modern var prestdotter från Öster- 
götland. Det vngsta bland deras sju barn, Hed- 
vig Charlotta, föddes i Stockholm d. 28 Nov. 1718. 
Redan vid femte året Itiste hon innantill och sam- 
mansatte vid det sjunde åtskilliga småvers och sa- 
gor, ådagaläggande derjemnte en läslust och vet- 
girighet, som omfattade, icke blott romaner samt 
historiska och poetiska verk, utan äfven andra och 
svårfattligare ämnen. Hon ville ock deltaga i bro- 
derns lärotimmar för att inhemta främmande språk, 
och bland andra äfven latinet. Modern deremot 
sökte förmå henne alt öfvergifva boken och i stäl- 
let sysselsätta sig med hushällsgöromäl och qvinn- 
liga slöjder. Men för allt sådant visade dottern 



en bestämd ovilja och tillika en så afgjord oför- 
måga, en så löjlig tafatthet, att modern blef än 
förargad, än nedslagen. Fadern tog saken mera 
lugnt och tillät dottern lära musik och tyska språ- 
ket. Vid hennes trettonde år flyttade föräldrarna 
till landet, hvarefter större frihet erhölls, och hon 
kastade sig nu märkligt nog äfven på strängt ve- 
tenskapliga både teologiska och filosofiska skrifter; 
flere troligtvis i andan af de redan nu framträ- 
dande nya rationalistiska lärorna. 

Redan vid fjorton års ålder studerade hon dy- 
lika ämnen med mycken ifver, men ock med den 
följd, att hon började betvifla åtskilliga bland kyr- 
kobekännelsens läror, och sådant till icke ringa oro 
för hennes känsliga sinne. I fadrens hus och som 
medhjelpare vid några fabriksanläggningar vistades 
då för tiden en ung person vid namn Tideman, 
utmärkt genom obehagligt yttre, men ock genom 
stilla och älskvärdt uppförande, klar och lugn blick, 
stora kunskaper och ädla tänkesätt. Han var en 
lärjunge af Polhem och tyckes hafva varit utbil- 
dad af och i det då gryende upplysnings-tidehvarf- 
vets anda och således sträfvat efter en moralisk 
renhet, grundad mer på sedelärans än religionens 
bud; dock med fast tro på Gud och odödlighet. 
Han blef snart den unga flickans vän och gaf henne 
anvisning på hvilka böcker, hon borde läsa och 
tillika på deras både förtjenster och fel. Detta bi- 
drog till vidgande af hennes omdöme och bildande 
af hennes smak; måhända ock till utbildande af 
hennes redan förut hysta religiösa tvifvel. För 
dessas lugnande, hänvisade Tideman lika litet till 
kristna kyrkans trosläror som till den metafysiska 
filosoliens satser, utan till sin enkla, praktiska åsigt, 
enligt livilken sträfvandet efter sedlig förädling var 
för menniskan långt angelägnare än sträfvandet 
efter att begripa religionens öfvernaturliga dogmer, 
eller den spekulativa filosofiens metafysiska läror. 

Ofvannämnde af Tideman förestafvade åsister 



8 

gjorde djupt intryck på den unga qvinnan och ut- 
öfvade märkbart inflytande pu hennes blifvande 
verksamhet och öden. Förmågan att med tro och 
f()rtröstan omfatta kristna kyrkans läror och af dem 
iiemta tröst och stöd, ljus och ledning, var helt 
och hållet och för alltid förlorad. Den stoiska mo- 
ral, Tideman i stället lärde, hade hon väl till följd 
af dess enkelhet och flere ädla sidor med värme 
omfattat. Svårligen kunde den likväl i alla för- 
hållanden lugna ett sinne, som så längtade efter 
värme och kärlek och tillika efter lif och poetisk 
åskådlighet. Redan nu var hennes personlighet 
ganska märkvärdig. Den företedde flere lysande 
och löftesrika drag, brinnande vetgirighet, starkt 
minne, skarpt omdöme och ett öppet och varmt 
sinne för alla högre och vigtigare frågor, såväl 
mensklighetens som vetenskapens och derjemnte 
anlag till en utmärkt skriftställare-förmåga. Men 
bredvid dessa egenskaper visade sig äfven och det 
redan nu åtskilliga anlag, hvilka såväl i sig sjelfva som 
genom sina motsägelser bådade svåra strider; t. ex. en 
varm längtan efter det ljus, den frid, en fast religiös 
tro gifver, men tillika en fullkomlig oförmåga att nå- 
gon sådan omfatta; — en redan i första ungdomen 
tänd och städse brinnande kärlek till filosofiska 
undersökningar, men derjemnte en fullkomlig oför- 
måga att sådana genomföra ; — en redan tidigt 
känd obelåtenhet med de filosofiska systemernas 
slutföljder, men likväl en så häftig kärlek till filo- 
sofisk sysselsättning, att hon aldrig mägtade deri- 
från fullkomligen lösrycka sig; — en häftig läng- 
tan, ett ifrigt sträfvande efter qvinnans andliga 
oberoende och sjelfständighet, men derjemnte redan 
nu och Likaså allt framgent ett bjert framträdande 
behof af både manligt och andligt stöd. Dertill 
kom en utomordentligt stark, nästan konvulsivisk 
känslighet, hvilken vid svårare pröfningar bröt ut 
i stormar, så våldsamma, att de öfverröstade, öfver- 
ändakastade allt hvad religion eller filosofi kunde 



9 

till tröst anföra. I dessa förhållanden ligger förkla- 
ringen till inånga sedermera inträftade besynnerliga 
uppträden. Hennes lefnad företer ock en märklig prof- 
karta på de brytningar, en så danad och i sådan rigt- 
ning utbildad personlighet vanligtvis kommer att ge- 
nomgå. Icke blott i litterärhistoriskt utan ock i 
psykologiskt hänseende förtjenar hon alltså en ut- 
förligare lefnadsteckning, och det är till fortsät- 
tande af en sådan vi nu öfvergå. 

Hennes fader såg den vänskap, som rådde mel- 
lan de unga tu, och grundade på densamma en för 
deras framtid beräknad plan. Kännande sitt slut 
nalkas, förekallade han begge och tillkännagaf sin 
önskan, att de måtte med hvarandra ingå äkten- 
skaplig förbindelse, h varefter han inom kort af- 
somnade. Dottern vördade fadrens minne och vilja 
och hyste för den föreslagna fästmannen mycken 
högaktning och vänskap, men ingalunda någon 
känsla, som liknade kärlek. Han var visserligen 
iing, blott några år äldre än hon, men svag och 
sjuklig, liten och puckelryggig, och till lynnet lugn 
och betänksam, t. o. m. skenbart kall; hon dere- 
mot, den nu sextonåriga flickan, hade en stark och 
fyllig växt, behagliga ehuru något koppärriga an- 
letsdrag och ett hjerta fullt af brusande känslor. 
Så angenäm, skref hon, Tideman var mig som filo- 
sof att höra, liJca odräglig var han som fästman 
att se. Oaktadt all sin litterära tillgifvenhet, kände 
hon dock djup ovilja vid hvarje tanke på äkten- 
skaplig förbindelse. Han märkte förhållandet, yr- 
kade derför icke på uppfyllandet af fadrens före- 
skrift och iakttog i öfrigt ett uppförande, så grann- 
laga och finkänsligt, att det ökade hennes högakt- 
ning, förtroende och tillgifvenhet. Hon började 
blygas för sin olydnad mot faderns vilja, för sin 
hårdhet mot en sådan friare, för sin svaghet för 
ytan, sin likgilltighet för kärnan. Den häftiga stri- 
den mellan motsatta känslor medförde i hennes li- 
delsefulla hjerta så mycket oro, att helsan led; och 



10 

slutet blef, att hon i enlighet med faderns önskan 
lofvade Tideman sin hand. Men hjertat ville in- 
galunda följa med, Det blef en förlofningstid, ut- 
märkt genom bevis pä högaktning och genom lä- 
rorika ömsesidiga meddelanden om teologiska, filo- 
sofiska och poetiska ämnen, men aldrig om sådana 
känslor, som kärlek ingifver. Fästmön hade inga 
sådana att meddela, och fästmannen vågade ej med 
de sina falla besvärlig; bröllopet blef gång efter 
annan uppskjutet. Efter en nära treårig förlofnings- 
tid af nu beskrifna egendomliga art, föll han i en 
sjukdom, som under ett års tid höll honom vid 
sängen och slutligen lade honom i grafven. Sörj 
icke, sade han till fästmön, sörj icJce min bortgång! 
Jag dör med liign; ty jag har lychats ingifva dig 
fast Mrlek till dygden. Den nu nittonåriga flic- 
kan kände djupt den bortgångnes värde och sin 
egen förlust, — men äfven sin vinst, värdet af sin 
erhållna frihet. 

Numera flyttad till Stockholm, ville hon ytter- 
ligare förkofra sig i h varjehanda studier och fick 
till lärare Jakob Fabricius, en ung vid flottan an- 
ställd prestman. Han var utmärkt genom behag- 
ligt utseende, angenämt umgänge, goda kunskaper, 
rena seder, ädla tänkesätt och en varm känsla för 
vitterhet och vetenskap. Han har ock författat åt- 
skilliga för den tiden tämligen läsvärda skalde- 
stycken. Mellan en sådan lärare och en sådan 
lärjunginna uppstod snart en ömsesidig och brin- 
nande kärlek, hvilken ock beseglades genom öm- 
sesidiga löften om framtida äktenskap. Men Fa- 
bricius var ofrälse, och så starka kändes ännu de 
adliga fördomarna, att fröken Nordenflychts bro- 
der, ehuru hans egen fader var född ofrälse, vägrade 
sitt giftomanna-bifall. Förlofningen mägtade han 
likväl icke bryta, utan förbindelsen fortfor i några 
års tid under ömsesidiga och varma uttryck af in- 
bördes kärlek till hvarandra och gemensam kärlek till 
skaldekonstens skönhet och vetenskapens uptäkter. 



11 

Se här ett par prof af deras i bref vexlade tänke- 
sätt. Måhända med anledning af fästmöns stundom 
oroliga sinne, tillskref henne Fabricius följande strof: 
Lyft dig modigt ifrån gruset. 
Du, som himla-adel bär! 
Tag emot det sJcära ljuset, 
Som från högsta höjden är. 
Det Jean göra sinnet klart: 
Det ger hjertat Ufiig fart. 
Fästmön hemtade tröst af vännens ord och en- 
ligt vana och lynne också af naturens skönhet och 
svarade: 

Skogens prydnad börjar knoppas; 

Allting hoppas; 
Solen delar lif och saft. 
Ja, min själ från oro, raka, 

Upp att smaka 
Hoppets ro och Gudakraft I 
Vår vexling af bref, skref hon sedermera, var 
ej annat än en vexling af herdaqväden. Till for- 
men begagnade ock deras säng, enligt tidens bruk, 
herdelifvets drägt och ord, men till innehållet var 
den en vexelsäng mellan två ädla andar, h vilka 
lika vårens lärkor sjungande stiga mot höjden, un- 
der det vandraren glad lyssnar till deras toner och 
söker med lyftad blick följa deras bana. Fru Nor- 
denflycht har sedermera beskrifvit dessa år såsom 
de lyckligaste i hela hennes lefnad. 

Fabricius var en nitisk och samvetsgrann prest. 
Att döma af de utgifna skrifterna har han dock i 
kristendom hyllat och framhållit förnämligast dess 
sedelära. De religiösa åsigter, fästmön förut in- 
hemtat dels genom egen läsning dels genom Tide- 
mans ledning, torde sålunda hafva blifvit af Fabri- 
cius understödda, åtminstone icke motarbetade. 

Slutligen utnämndes han till amiralitets-])astor, 
en tjenst vid hvilken han hoppades kunna försörja 
maka och V>arn. Hennes broder gaf nu sitt efter- 
längtade bifall, och bröllopet firades, h varefter det 



12 

nygifta paret 1741 flyttade till Karlskrona. En 
betydlig del af deras förmögenhet gick under dit- 
resan genom skeppsbrott förlorad; men de sörjde 
föga öfver förlusten, ty de egde qvar hvarandra 
och sin ömsesidiga kärlek. Deras lyckliga samman- 
lefnad har hon beskrifvit i följande vers: 

Hvad ren Tcärleh mägiar sTcänJca, 
Och man tänka 

Kan om vänskap och om dygd; 

Allt, hvad Ijnjiig själasämja 
Kan befrämja, 

Njöto vi i fridens skygd. 
Dessa ömsesidiga känslor och den högaktning 
och kärlek, hennes man inom kort förvärfvade bland 
sina församlingsboar, gjorde deras verld till ett pa- 
radis, såsom den unga skaldinnan gång på gång 
uttr3^ckte sig. 

Men intet jordiskt paradis har länge egt be- 
stånd, och ej heller detta. Efter sju månaders lyck- 
lig sammanlefnad, sjuknade Fabricius i hetsig fe- 
ber. Hans maka anade genast en olycklig utgång, 
och denna närmade sig ock med snabba steg. Hon 
slösade med den kärleksfullaste vård, de ymniga- 
ste tårar, de innerligaste böner. På sina knän an- 
ropade hon Gud och besvor hon läkaren att rädda 
den älskades lif, men förgäfves. Den unga enkans 
sorg bief utomordentligt häftig, såsom man kunde 
vänta af ett sådant sinne och efter en sådan för- 
lust. Dåningar, sömnlöshet och förtviflan uttömde 
snart krafterna och föi*anledde en svär och låns;- 

o o 

varig sjukdom. Återställd derifrån, lemnade hon 
det främmande Karlskrona och återvände till Stock- 
holm. Vänner och anhöriga sökte der genom del- 
tagande och vård lindra hennes sorg, men förgäf- 
ves; och hvarken kristendom eller stoicism kunde 
i någon mån lugna det våldsamt stormande hjer- 
tat. Hon tyckte sig hafva först varit den lyckli- 
gaste, men derefter blifvit den olyckligaste menni- 
ska på jorden. Hon sköt ifrån sig all tröst, allt 



13 

sällskap och ansåg sitt nöje och sin pligt vara att 
lefva endast för att sörja. För att få alldeles ostörd 
öfverlemna sig åt dessa känslor, dessa s. k. pligter, 
flyttade hon till ett ensamt torpställe på Lidingön, 
der t. o. m. namnet påminte om hennes lidna för- 
luster, hennes djupa lidanden. Det samma skulle 
äfven rummet och omgifningen göra; några skil- 
derier af dystert innehåll erinrade om den fördy- 
strade taflan af hennes eget lif, en cymbal med sina 
darrande ljud om de klagande tonerna i hennes 
bröst, och det utanför brusande hafvet om desval- 
lande känslorna i hennes hjerta. Att oupphörligen 
beskåda, betänka och besjunga dessa föremål, blef 
hennes enda och käraste sysselsättning. Hon be- 
skref den med följande ord: 

Äter börjar jag min lust, 

Men en lust bemängd med galla, 

Att utgjuta sticJc och pust, 

Låta tårar strömlikt falla, 

Är den enda ro, jag har 

Af de fordna nöjen qvar. 
På detta ställe och sätt tillbragte hon omkring 
ett år och sammanskref derunder flere skaldestyc- 
ken, som alla uttryckte den djupaste sorg, den var- 
maste känsla, och detta med ett för den tiden nå- 
gorlunda rent språk och ledig versbyggnad. 

Hon hade fattat det, som hon trodde, orubb- 
liga beslut att för hela sin återstående tid lefva i 
denna boning och för denna sorg. Den lättrörda 
inbillningskraften fann ett nöje i att med bjerta 
färger utmåla ädelheten af ett dylikt s. k. lefnads- 
heslut, och den tragiska skönheten af ett sådant ät 
kärlek och sorg egnadt lif. Hon skref derom bland 
annat följande vers: 

Emellertid jag här min fordna lust beser, 
Det Ijufva jyaradis, som likt en ros förblehnai. 
Och trogna tårar till dens dyra minne ger, 
Hvars härlelc, vett och dygd jag i min själ upp- 
tecknat. 



14 

Hår sTcall jaci repa upp min herdes dyra namn; 
Här sTcola klippor på min sorgetoner svara ; 
Här skall jag göra mig hekanfer med den hamn, 
Der rena själar få i evig kärlek vara. 

En vän samlade och utgaf några bland dessa 
dikter under namn af »Dew sörjande turturdK/vans 
sånger». Det var ett litet häfte af blott elfva blad 
och nio skaldestycken, men ådrog sig genast myc- 
ket uppseende. Redan den 25-äriga skaldinnans 
person, öden, sjelfvalda enslighet och otröstliga 
sorg väckte allmänhetens nyfikenhet och deltagande, 
likaså hennes dikter. Svenskarna hade dittills hört 
för det mesta blott glada och lätta sånger, sådana 
som Dalins; men sällan förut toner så djupa, så 
till känsliga eller sorgbundna sinnen talande; och 
den unga skaldinnans namn och sånger hördes snart 
från allas läppar. Man berättade ock, huru hon 
en gång, vid en eldsvåda, hade med egen lifsfara 
burit sin mor ur det brinnande huset; ett uppträde, 
som vid hennes person än mer fäste allmänhetens 
blickar och deltagande ^). 

Den illa omsedda torparstugan hade emellertid 
ådragit henne gikt, och den häftiga, oafbrutna sor- 
gen åtskilliga andra krämpor, för hvilkas botande 
hon nödgades inflytta till Stockholm. 

Sorgen och saknaden följde henne äfven dit. 
Hon tyckte sig alljemnt vara högst olycklig 
och återtog under grubblandet häröfver läsnin- 
gen af hvarjehanda teologiska och filosofiska skrif- 
ter. Man vet ock, att hon satte stort värde 
på Bayle, Helvetius, Leibnitz, Locke, Montesquieu 
och Pope. Hon ställde Helvetius vid sidan af Sn- 
krates och Galilée; och Voltaire var hennes afgud-). 
Men hvarken teologer eller filosofer kunde lugna 
hennes oro, hennes tvifvel. För att erhålla råd 
och tröst vände hon sie till några då lefvande ut- 



') Vi veta ej rätt, hiiruvida detta inträffade förut eller 
tii\gon tid sednare. 

'-) Kongl. Bibi. Gjörwells bref 13 Nov. 1758. 



15 

märkta skriftställare och bland andra till dansken 
Holberg. Denne rådde henne att söha lösningen 
af lifvets gåtor icke genom teoreiisM grubbel utan 
genom praktiskt religiös verksamhet, hvilken vore för 
lugnets återvinnande det enda möjliga medlet. Det 
var ungefär samma råd, hon redan förut erhållit 
af Tideman och efteråt af sin slägtinge, Klingen- 
berg, hvilken af alla högt aktade man blef från 
denna tid skaldinnans vän och rådgifvare. 

Till att vända hennes sinne från den djupa 
sorgen och de oroande grubblerierna bidrog snart 
en annan omständighet, nämligen det stora bifall, 
hennes dikter vunno. Skaldeärans lager började 
undanskymma enkesorgens cypress, skaldeärans strå- 
lar undanjaga tanketviflens moln. Hon öfvergaf 
mer och mer all teologi och filosofi för att i stäl- 
let sysselsätta sig med moral, historia och skalde- 
konst, i synnerhet med den sednare. Under namn 
först af nEn herdinna i Norden» och sedermera 
af Fi'U Nordenflycht började hon från och med 
1744 att tidtals utgifva samlingar af sina skalde- 
stycken, sina så kallade »Qvinliga Tankespel» och 
fortfor dermed ända till 1750. Att hon numera an- 
tog namn efter sin egen adliga börd och icke bi- 
behöll det efter sin djupt sörjda make, tyckes ock 
antyda en viss förändring i känslorna. 

Till denna nya tanke- och verksamhets-rigt- 
ning blef hon dock ingalunda drifven af blott per- 
sonlig utmärkelselystnad. De ädla frön, Tideman 
och Fabricius i hennes hjertan nedlaggt, hade der 
funnit bördig jordmån och började nu skjuta upp 
och utveckla sin fägring och frukt. I den unga 
qvinnans själ vaknade tanken på en lefnadsverk- 
samhet, ojemnförligt högre, ädlare och med hennes 
anlag mer öfverensstämmande än den, som dittills 
henne föresväfvat; högre än både den förra sorgen 
öfver en förlorad make och det sednare sträfvan- 
det efter lysande skalderykte. f~>jelf mer och mer 
hänförd af historiens lärorika och moralens föräd- 



16 

lande studium, beslöt hon att med sin skaldegåfva 
ingifva sina landsmän kännedom af och kärlek till 
den förres lärdomar ocli den sednares sanningar, 
och att dymedelst arbeta för svenska folkets upp- 
l3^sning och förbättring. Höjden och ädelheten af 
denna tanke A-isar höjden och ädelheten af hennes 
själs stämning, och alstrade den verksamhet, som 
utgör glanspunkten i hennes lif. 

Vi fortsätta nu teckningen af de inre och yttre 
omständigheter, som beredde och genomförde denna 
hennes utveckling. 

Ar 1753 blef hon intagen i det vittra sam- 
fundet TanJcebijggareorden, om h vilket mera fram- 
deles. Hon var dess största ])oetiska förmåga och 
anmodades snart blifva dess ledarinna. Här kom 
hon i nära beröring med åtskilliga yngre skalder 
och i synnerhet med Creutz och Gyllenborg, hvilka 
nyligen lemnat högskolorna och fått anställning i 
hufvudstaden, och nu med förtjusning slöto sig till 
den betydligt äldre skaldinnan. Detta sällskap ut- 
gaf frän 1753 sina arbeten, hvilka under namn af 
»Våra försök» innehöllo medlemmarnes skaldestyc- 
ken och deribland de flesta och bästa af fru Nor- 
denflycht med namnteckningen U — ie d. v. s. Uranie. 

Inom det stora antalet medlemmar i nämnde 
orden bildade sig sedermera ett mindre sällskap, 
bestående af Creutz, Gyllenborg, A. G. Leijonhuf- 
vud, två bröder Torpadius och några andra ut- 
märkta personer, hvilka vanligtvis samlades hos 
fru Nordenflycht. Hon bodde då för tiden i det 
nu s. k. bergianska huset vid Karlbergs alléen, i 
närheten af förd na kyrkoherde-bostället i Adolf 
Fredriks församling. Från denna trakt, från båda 
dessa boningar, hafva således utgått tvä herrliga 
företeelser inom vår fosterländska litteratur: frän 
den förra den Nordenilycht-gyllenborgska vitter- 
hetsskolan, från den sednare 1819 års psalmbok. 

Sällskapet samlades, sade vi, hos fru Norden- 
flycht. Den dittills för ojiraktisk tafatthet begab- 



17 

både skaldinnan utvecklade i denna boning" sin 
qvinnliga personlighet på ett lika behagligt som 
oförniodadt sätt. Det var liksom hon velat i verk- 
ligheten visa sanningen af sitt påstående, att qvinnan, 

Om hon har upphruliad själ, 

Lär hon sig snart hushålls- slöjder. 

Är hon rått till vishet höjder, 

Vet hon och att styra väl. 
Hennes hem liksom hennes aftonmåltider ut- 
märkte sig visserligen genom några egenheter, men 
tillika genom en angenäm och för gästerna behag- 
lig anordning, och hon sjelf uppträdde som en den 
mest artiga och lörekommande värdinna. Sällska- 
pets vanliga sysselsättning bestod i att läsa andras 
och egna arbeten, och att granska äfven dessa sed- 
nare, och detta skedde med den sällsynta förenin- 
gen af en upprigtighet, som alltid gagnade, och 
en grannlagenhet, som aldrig sårade. Känslan af 
gemensam vänskap för hvarandra, gemensam kär- 
lek för yrket och gemensamt ansvar för verksam- 
heten var så stark, att medlemmarna tyckte sig 
utgöra icke en samling litterära personer utan 
tillhopa en enda litterär personlighet, sä att gransk- 
ningen gällde icke den enskilde författaren utan 
hela förbundet. På detta sätt genomgingo de nu 
sina i samlingen »Våra FörsöJc» tiUförene tryckta 
dikter, ströko ul ibland hela stycken, ibland en- 
skilda ställen samt gjorde många ändringar och 
tillägg. Timmarna, säger Gyllenborg, /örj^ö^o under 
slcimt och infall och under en sysselsättning, som 
förädlade icke blott författarnes dikter utan ock 
deras personer, samt vidgade området för deras 
känslor och tankar. Urvalet af deras ungdoms- 
dikter utkom derefter i förskönad gestalt och un- 
der namn af Vitterhets Arbeten samt beledsagade 
af nya än mer förädlade frukter af deras skalde- 
konst. Det var här, Sverge fick läsa de nu mog- 
nande skriftställarnes ryktbaraste verk; af Creutz, 

Fryxells Berätt. 45. 2 



18 

Afis och Camilla och af Gyllenborg sången öfver 
3IennisJcans nöjen och eländen och hans Satir öfver 
mina vänner m. fl. Jag Jean aldrig glömma, skref 
den sednare, de glada stunder, vi tillhragte under 
dessa arbeten. Vi ansågo hvarandras foster lilcsom 
våra egna, logo åt våra misstag och voro de första, 
som dem erkände. Bättelserna meddelades utan 
högmod och antogos utan förödmjiilcelse. Ingens 
stolthet kände sig sårad genom anmärkningarna 
mot honom sjelf; och ingens aficnd genom beröm- 
met öfver andra; sådant var tänkesättet inom den 
krets, som stiftade den Nordenflycht-gvUenborgska 
vitterhetsskolan. I nämnde s. k, bergianska hus 
förvaras ännu flere porträtter af de snillen, som 
besökte denna boning, och som derifrån spridde 
öfver fäderneslandet kärlek till sanning, till Ijus- 
och till hjertats ädlaste dygder. 

Detta snillrika och lysande sällskap blef snart 
ryktbart, och att i detsamma fä inträde eftersträf- 
vades af flere för lärdom och bildning utmärkta 
personer. Fru Nordenflychts boning blef i smått 
en bild af de likartade, ryktbara sällskaper, som i 
Paris slöto sig kring några dåtidens för snille och 
behag utmärkta fruntimmer. 

Man undrar, hvarifrån hon tog medel till ut- 
öfvande af en sådan gästfrihet. Genom skepps- 
brott, eldsvåda, stöld och bedrägerier hade hon för- 
lorat sin egen obetydliga förmögenhet och blifvit 
bragt i verklig nöd och tvungen att begära un- 
derstöd, och det stundom på ett nästan förödmju- 
kande sätt. Hon vände sig till konung Fredrik 
med en rimmad bönskrift, i hvilken bland annat 
lästes: 

Mig ödet hotar nu med ängslig undergång ; 
Min stämma tynar af, min harpa måste tiga. 
Fast vetenskapens Ijtis och smak i Sverige stiga; 
Min skaldgudinna dock försmägtar vid sin sång. 
Men lätt hon vcderfås, en enda nådehlick, 
Ett ord, o store kting! till dina trogna männer, 



19 

Som lyda dina bud och äro visJietsvänner, 
Kan bringa åter snart mitt skaldespel i sJcicJc. 

Äfven till ständerna vände hon sig med an- 
hällan om hjelp och med försäkran, att hon eljest 
måste nedlägga sin penna. Så älskade voro dock 
både hon och hennes sånger, att alla, och som det 
tyckes, med icke ringa gåfvor skyndade till hennes 
understöd; så konungarna Fredrik och Adolf Fre- 
drik, så drottning Lovisa Ulrika och kronprinsen 
Gustaf, så äfven ständerna, hvilka anslogo åt henne 
ett årsunderhåll af 600 d. s. m. Hon skickade ock 
till storfursten Paul i Ryssland en sång, i hvilken 
hon prisade hans företrädare och uppmanade honom 
att likna dem i kraft och furstliga dygder, och hon 
erhöll för detta qväde en gäfva af 6,000 d. k. m. 
Genom sådana understöd och något författarearvode 
fick hon medel att underhälla sitt anspråkslösa men 
behagliga hem. 



Fru Nordenflyclit som skaldinna utmärkte sig 
icke genom rik uppfinningsförmåga eller skapande 
inbillniugskraft, och har ej heller efterlemnat nå- 
gra verk af större episkt eller dramatiskt värde. 
Känsla och reflexion voro de starka sidorna i hen- 
nes anlag, lyrik och didaktik i hennes poesi. Den 
häftiga och glödande känslan hafva vi ofta omtalat, 
och läsaren återfinner den i hennes många lyriska 
dikter. Turtiirdufvans sånger äro vanligtvis ena 
gången erotiska, andra gängen elegiska; »eld och 
tårar», sade man, »voro beståndsdelarna i hennes 
både person och lyrisha sTcaldeTconst.» 

Den andra, den sednare framträdande sidan 
deraf, reflexionen, utvecklade sig allt mer genom 
hennes smak för och sysselsättning med teologi- 
ska, filosofiska och moraliska ämnen, och den fram- 
kallade många didaktiska och satiriska skaldestyc- 
ken. En bismak från den filosofiska källan röjde 
sig ock i hennes satirer, hvilka mer sysselsatte sig 
med de allmänna åsigter, som lågo till grund för 



20 

tidsandan; hvaremot hennes vän, den wiindre filo- 
sofiske Gyllenborg, mer rigtade sina satirer mot 
enskildheter i sederna och lefnadssättet. 

Aret 1753 och bekantskapen med Creutz och 
Gyllenborg anses hafva utgjort en vändpunkt i fru 
Nordenflychts skaldskap. Berörde herrar iugåtVo 
henne ökadt tycke för franska vitterheten och för 
dess regelbundna form, fina smak och rundade full- 
ändning. Man finner ock, att hon från denna tid 
mer och mer öfvergaf det dittills vanliga men en- 
formiga och ofta onaturliga bruket att kläda sina 
skaldestycken i herdedrägt och att söka oskuld och 
dygd blott i herdelifvet. Man har ock velat finna 
den konstnärliga formen i de sednare dikterna nå- 
got felfriare och bättre, andan och innehållet deremot 
något kallare än förut. Långt vigtigare var dock 
en annan och något äldre förändring. Enligt fö- 
regående föga berömliga bruk af en Lucidor, Ru- 
nius och Dalin, m. fl. hade också fru Nordenfiycht 
skrifvit en mängd tillfällighetsvers vid namns-, fö- 
delse-, bröllops- och begrafningsdagar och äfven 
till kungliga och furstliga personer dikter, stundom 
vanställda af motbjudande smicker. Hon hade t. 
o. m. en gång, vi hoppas till följe af okunnighet, 
kallat ryska kejsarinnan Elisabet ■alla kröntas ära , 
och omtalat, huru denna furstinna gjorde qvinnans 
Jijeltedygä för all verlden Imnnig. Fru Norden- 
flychts i grunden rena och ädla hjerta vände sig 
dock snart med ovilja från en dylik snillets för- 
nedring. Om det förakt, den ådragit sångens gu- 
domliga gåfva, skref hon följande rader: 
Men rot till det förtrycTc, som skaldeJiOnsten l/otar, 
Ar mest det felsteg, som i^oeten sjelf begår. 
Med nedrigt ändamål han så sin ära motar, 
Att sjelfva Jconsten till sin höghet lida får. 
När skalden obetänJct sig låga ämnen väljer 
Och ärans lagerblad som- kram för vinsten säljer. 

Efter detta utbrott af harm öfver missbruket, 
vände hon sina tankar till det ädlare bruket och 



21 

framställde med glödande ord skaldens heliga pligt 
att sjunga till dygdens, hjeltens och storverkens ära; 
och att för Jcommande slägter framhålla den i en 
sanning, en glans, som trotsar hade glömsJcans och 
förtalets tnagt. Det var ett svenskt qvinnohjerta och 
dess tor högre och renare tänkesätt varma känsla, som 
sålunda til! förädlad och förädlande verksamhet om- 
skapade sitt fäderneslands dåvarande skaldekonst. 
Ofvannämnde sång skrefs senast 1747 och visar, att 
det var af egen ingifvelse och före bekantskapen med 
Creutz och Gyllenboi-g, som hon, en 29 årig qvinna, 
framlade dessa nya och högre åsigter, och det var också 
i enlighet med dem, som hon i tankebyggare-orden 
antog eller mottog namnet Urania. Från nämnde 
tid försvunno ock ur hennes dikter mer och mer 
de vanliga tillfällighetsrimmen och än mer det mot- 
bjudande smickret. Hos henne och visserligen ock 
genom henne utbildades den högre anda, som ut- 
märkte de flesta af dåtidens yngre skalder. Med 
ord och efterdöme och med växande klarhet och 
kraft uttalade denna skriftställarekrets sin varma 
öfvertygelse om skaldens herrliga kallelse och he- 
liga pligt att till dygdens, sanningens och mensk- 
lighetens tjenst offra sina krafter och helga sitt 
snille. Öppna, skref hon i sådan sinnesstämning: 
Öppna din andliga syn, du andliga himmelska låga! 
SträcJc till himlarna iit din åtrås hela förmåga! 
Välj ej skapade ting, så att skaparen sjelf för- 
glömmes! 
Dessa förgås, det eviga allt ej nånsin uttömmes. 

Det kan ock med sanning sägas, att hennes 
vitterhetsskola har genom allvar och renhet ut- 
märkt sig framför såväl den föregående som efter- 
följande tiden. 

Fru Nordenflychts verldsåsigt var i mycket en 
återspegling af den, som mensklig forskning och 
tanke hade då för tiden hos en del af den kunni- 
gare allmänheten utbildat. Hon leddes, som nämndt 
är, hvarken af kyrkligt religiösa eller af spekula- 



22 

tivt filosofiska läror, utan förnämligast af den mo- 
raliska lefnadsvishet, som den s. k. sens-commun- 
filosofien, sundt-förniifts-filosotien, hos många sina 
anhängare utbildat. Betraktom hennes förhållande 
till en hvar bland dessa tre rigtningar! 

Först till statshyrhans dogmatisTca lärort Man 
finner hos henne nästan intet spår af tillgifvenhet 
för eller tro på dessas innehåll. Hon har väl som 
författare dem aldrig angripit, men ej heller nå- 
gonsin försvarat, knappt vidrört. Ej heller kunde 
någon bland dåtidens religiösa afvikningar från 
statskyrkan, hvarken pietismen, herrnhutismen eller 
swedenborgianismen tillvinna sig hennes bifall. Hon 
hade helt och hållet förlorat allt förtroende till, all 
tro på den uppenbarade religionen, i hvilken form 
den ock framträdde. För ett sä varmt hjerta, en 
så liflig känsla var denna vändning mycket besyn- 
nerlig. Den föranleddes troligen af flere omstän- 
digheter; t. ex. af hennes tidigt framstående tvif- 
velsjuka och tidiga fritänkeri-läsning; — af det 
för känsla och förnuft stötande sätt, hvarpå kri- 
stendomens försoningslära, underverk och dogmer 
då för tiden ofta framställdes, i synnerhet af herrn- 
hutismen och Rutström ^) — af de skarpa anmärk- 
ningar, det qvicka gäckeri öfver dylika ämnen, 
hon fick läsa hos samtidens utmärktare snillen, en 
Bayle och Voltaire m. fl. ; — af det bifall, hvar- 
med dessa gäckerier hos flertalet af dåtidens kun- 
nigare allmänhet mottogos; — af de flere vackra 
och ädla sidor, som den i stället erbjudna natur- 
religionen framlade; — och sist af förtroende till 
de högt aktade män, en Kiingenberg och Tideman, 
som henne besagde läror förestafvat. Troligtvis 
har det varit dessa omständigheter, som aflägsnade 



') Det är ej anvisadt, än mindre bevisadt, men ganska 
sannolikt, att det sätt, hvarpå Rutström framställde förso- 
nings-lärarn m. m. har mycket bidragit till framkallande af 
de deremot stridande äsigter, som fru Nordenflycht och Swe- 
denborg hvar på sitt sätt ådagalade. 



23 

henne från dåtidens uppfattning af kristendomen. 
Ledd af djup vördnad för många dennas sanningar, 
tillät hon sig dock aldrig några mot densamma rig- 
tade speord eller anfall. 

Af den andra omtalade verldsäsigten, af den 
s. k. speliulativa filosofien, kände hon sig ej heller 
tillfredsställd. Dess undersökningar och läror om 
menskliga kunskapsförmågan, om tingens A-erklig- 
het eller skenbarhet och om flere dylika ämnen 
har hon, liksom troligen många dåtidens skriftstäl- 
lare, ansett vara dels för mj-cket invecklade och 
svårfattliga, dels för litet sammanhängande med de 
i hennes ögon för menniskanvigtigaste lifsfrågorna. 
Och i afseende pä dessa sednare t. ex. om förl^ål- 
landet mellan Gud och menniskan, mellan tid och 
evighet, mellan frihet och nödvändighet; — med 
den spekulativa filosofiens försök att lösa dessa lif- 
vets gåtor och att leda lifvets verksamhet kände 
hon sig ej heller tillfredsställd. Hon tyckes hafva 
delat den misstro, den ovilja, som många den ti- 
dens tänkare hyste mot all metafysik, mot all sådan 
spekulation, som ville filosofiskt förklara, hvad de 
trodde intet menniskoförnuft kunna förklara. 

Härigenom leddes hon till ofvannämnde tredje 
rerldsåsigt, den som af henne för det mesta hylla- 
des; och icke blott af henne utan ock af flere den 
tidens utmärkta personer. Den har utöfvat stort 
inflytande icke blott på henne, utan ock på hela 
tidehvarfvet, också inom värt land, och förtjenar 
således att åtminstone i sina grunddrag kännas. 

Det var en ur Lockes filosofi utbildad åsigt, 
hvars här ifrågavarande hufvudpiinkter och läror 
voro, att menniskan hvarken genom sitt naturliga 
förnuft eller sin så kallade spekulativa filosofi mäg- 
tade lösa lifvets öfvernaturliga gåtor; — att hon der- 
före icke borde sträfva efter en sådan utom områ- 
det för hennes fattning belägen kunskap; — att 
hon i stället borde sträfva, teoretiskt efter kunskap 
om för henne begripliga föremål, och praktiskt ef- 



24 

ter fullgörandet af henne åliggande pligter; — och 
att hon borde just deruti sätta sin ära, sin sällhet. 
Man trodde å ena sidan på Gud och odödlighet; 
men å den andra på omöjligheten att deras tillvaro 
bevisa, deras beskafl^nhet utransaka. Man trodde 
på saken; men icke på något bland de många be- 
visen eller beskrifningarna. Bibeln talar om sådana 
personer, som icJce se, och äocJc tro. Beskrifningen 
kan i någon mån gälla älven dessa slags fritänkare, 
hvilka trodde, ehuru de icke sägo, icke ens trodde, 
att de eller någon annan dödlig kunde se^). De 
trodde, sade vi, på Gud och odödlighet, m. m. 
Men denna tro var, om vi sä få uttrycka oss, hvar- 
ken den religiösa uppenbarelsens eller den spekula- 
tiva filosofiens öfvertygelse, utan en tro, som hvi- 
lade på menniskans medfödda religiösa känsla. De- 
ras Gud var icke en sådan personlighet, om hvars 
tillvaro, magt, rättvisa och kärlek de trodde sig ge- 
nom uppenbarelse faktiskt förvissade, och pä hvilken 
de sålunda kunde bygga sin tro och sitt hopp. 
Den var i stället en skapelse af deras egen kän- 
sla, tanke och inbillningskraft; en Gud, om livars 
tillvaro och egenskaper de icke hade någon annan 
säkerhet än en subjektiv öfvertygelse derom, att 
en sådan rättvis och allsmägtig Gud borde och 
måste finnas. Men deras föreställning om honom 
vexlade naturligtvis efter hvar enskild menniskas 
personliga uppfattning och var således ganska om- 
b3'tlig och obestämd; likaså begreppen om hans 
belönande och strafTande rättvisa och magt, ni. m. 
Många dåtidens skriftställare gåfvo sig likväl med 
dessa sväfvande åsigter tillfreds; kanske mest der- 
före, att de voro öfvertygade både om omöjlighe- 
ten att komma till större visshet, och om möjlig- 
heten att äfven med en sådan verldsåsigt kunna 
utöfva en kärleksfull och välsis-nelserik verksamhet. 



') Under Gustaf den tredjes tid tog fritänkeriet ett stort 
steg framåt. Man började dä att förkasta icke blott beskrif- 
ningarna och bevisen, utan ock saken. 



25 

Sådan, dock med sina personliga vexlingar, 
var äsigten lios fru Nordenflycht och hennes vänner. 

Hon befarade väl stundom, att Lockes filosofi 
skulle tillintetgöra tron på Gud och på själens 
odödlighet; dessa dyrbara föremål för hennes kär- 
lek, hennes hopp. För det mesta ansåg hon sig 
dock kunna förena dem med nämnde lilosofi; — 
hon ungefär på samma sätt, som många den ti- 
dens tänk:,ire gjorde; och det var denna anda, som 
hufvudsakligen ledde hennes skriftställeri. Hon ut- 
talade den ock i många sina skaldestycken: t. ex. 
i nedanstående rader. 

Gt(d sjelf i ett ljus har sin bonino beredt, 
Dit ingen Jean Jcomma och ingen har sett. 
Här har han gett sTmggan och spår af hans ljus 
U^ppgår i de sällare himlarnes hus. 

Vi äro beredda till sanning och fröjd, 
Hvar en till att nå sin lycksalighets höjd. 
Bland mörTcer, villfarelser, svaghet och fel, 
Som blifvit de tänhande jordmasTcars del, 
Uppgår docJc en stråle, ett ljus är här satt, 
Att lysa oss ut från vår eländes natt; 

Den rena, osmittade verJcliga dygd. 
Få eviga grunder och sanningar byggd. 
Är den, som vår endaste sällhet utgör, 
Oss fram till den sanna lychsaUghet för. 

Med denna verldsäsigt har hon ock för det 
mesta känt sig tillfredsställd. Dock icke alltid. 
Hennes själ, som ej sällan våldsamt hänfördes af 
ögonblickets ingifvelser och intryck, mägtade ej 
orubbligt fasthålla denna ehuru sjelfvalda åsigt-, ej 
heller med densamma och med dess slutföljder åt- 
nöjas. Hon hade, som vi sett, bortkastat religio- 
nens tros-stege och i stället tillgripit den tanke- 
stege, hennes egen eller tidens sens-commun-filosofi 
erbjöd. Men hunnen till dennas öfversta steg, säg 
hon der framför sig icke en efterlänutad himmelsk 



26 

och färgrik förklaring öfver både tid och evighet; 
utan i dess ställe den enkla och klara, men för 
mångens öga kalla, kala, t. o. m. ödsliga utsigt, 
som forntidens stoicism och dåtidens naturalism er- 
bjödo. Hennes vänner hade, som nämnd t är, låtit 
sig dermed nöjas och likväl känt sig till ädel verksam- 
het uppmanade. Likaså gjorde väl som oftast fru Nor- 
denflycht sjelf, i synnerhet så länge någon bland dessa 
vänner stod stödjande och styrkande vid hennes 
sida. Hon var dock alltför mycket både qvinna 
och skaldinna för att alltid kunna af denna natur- 
religion eller stoicism känna sig tillfredsställd. Lem- 
nad åt sig sjelf och vid svårare pröfningar, började 
hon stundom betvifla dess läror, stundom att all- 
deles förkasta dem; — dem liksom alla andra, både 
filosofiska och religiösa. Dylika tidtals förekom- 
mande brytningar voro förfärliga. Tviflande om 
allt och troende på intet, kände hon sig högst 
olycklig. Med ångestrop, pressade ur djupet af ett 
förtvifladt hjerta, utbrast hon: lyclclig den, som 
han förtrösta på fars och farfars gamla hibelfro ! 
LycMig ock den., som Tean förtrösta på naturens 
ljus och eget förnuft, och derför lugn och trygg 
följer dessas föresTcrifter I Lycklig till och med den, 
som tror hvarken xki Gud eller odödlighet, utan 
glad och obesvärad tillfredsställer alla sina önsk- 
ningar! Men olycklig den, som icke har någon fast 
grund för sina tankar; den, som trängfar efter 
ljus, men icke finner något; den, som. vill glädja 
sig åt tron x}å Gud och dygd, men fruktar, att 
båda äro bedrägliga irrbloss. 

Ur detta tviflets mörker, dessa förtviflans stor- 
mar blef hon dock som oftast räddad genom den i 
hennes hjerta, oaktadt alla motsägelser, dock all- 
tid lefvande tron pä Gud och odödlighet; dessa 
odalsanningur som Rydelius, dessa medfödda idéer, 
som Cartesius och Leibnitz kallade dem. Också 
hos fru Nordenflycht voro de medfödda och till ett 
lif, som kraftfullt kämpade för sin tillvaro. Ur 



27 

tviflets natt framglänste de snart ån^^o som räd- 
dande stjernor, och hon öfverlemnade sig då åter- 
igen och förtröstansfullt åt deras ledning. Detta 
gjorde hon likväl icke på grund af några teolo- 
giska eller filosofiska tankeslut, utan enligt sitt 
skaplynne till följe af den känsla, för hA'ilken nämnde 
läror äro natur-nödvändigheter, äro menniskoandens 
postuiater; och dessutom också hon till följe af det 
hopp, som mägtar tro utan att se, och af den själs- 
stämning, som, ju samvetsgrannare den lyder dyg- 
dens läror, desto klarare förnimmer deras sanning 
och gudomliga ursprung. Med sädana ätervaknade 
känslor i hjertat, återvände hon med förnyad styrka 
till sina vanliga åsigter och utbrast: 

Jag vill då härvid stödja mig, 

EJmr mitt lefnadslop}) må ila. 

På motgångs eller lyclcans stig 

Vid Gud och dygden slcall jag hvila. 

Odödligheten för mig står; 

Stor sak, hur tiden än försvinner ; 

Om. den i sorg eW fröjd förrinner, 

Först jag det sanna målet når. 
Liksom mänga den och andra tiders tänkare, 
tog hon från religionen och frän den spekulativa 
filosofien sin tillflykt till moralen, såsom innebä- 
rande det enda allmängilltiga, man kunde veta om 
menniskors förhållande till Gud. Moraliska tankar, 
skref hon, äro dock en skymt af det eviga ljuset. 
Moralen blef fördenskull stödjepunkten för hennes 
åsigter och handlingar, och att framhålla dess 
sanning och skönhet bästa sättet att^ främja men- 
niskoslägtets förädling och lycka. At dessa äm- 
nen egnade hon ock sitt skriftställeri, och ut- 
vecklade dervid ett rikt förråd af teoretiska kun- 
skaper, praktisk erfarenhet, skarp blick, stor fyn- 
dighet, och framför allt en ren och fin rättskänsla. 
Det finnes inom menskligt bröst, inom menskligt 
samhällsiif, få ljusa eller mörka sidor, få dygder 
eller laster, som icke hennes spanande blick upp- 



28 

täckte och hennes brinnande nitälskan framdrog, 
livar efter sin art, till beröm eller bestraffning ^). 
Samlingen af sådana dikter skulle blifva ganska 
stor och tillika ganska hedrande för henne, både 
som mennika och författarinna. De verkade ock 
förädlande på allmänna tänkesättet; ty skrifna med 
för (len tiden ovanlig grad af snille och värma, och 
vanligtvis lämpade till allmänt kända melodier, 
blefvo de mycket älskade och sjungna, och in- 
gjöto i månget bröst skaldinnans kärlek till dygd 
och sanning. Rummet tillåter ej att införa vid- 
lyftigare utdrag, dock må till prof några bland 
de kortare epigramm.erna meddelas. 

1. 

Ett qvicJct och bittert sJcämt i scillsTcap mest behagas; 
Men vakta dig för tungans fina mord! 
Sälj vänska}), dygd och frejd ej för ett artigt ord, 
Och låt ditt hjerta ej utaf ditt vett bedragas! 

2. 

Låt andras oförrätt ditt sinnes ro ej bry! 

Det är ett svaghetsprof på menskors ondska klaga. 

Hvarthän i verlden vill du fly, 

Om du ej dårskap kan fördraga? 

3. 
Döm lindrigt andras fel! Sker dig ej samma rutt, 
Var lika mild ocli öm i ord och lefnadssätt! 

4. 

Att sina tankar kunna dölja 
Det kallas klokhet i vår bygd. 
Att ej behöfva hjertat hölja 
Det är en ändå större dygd. 

5. 

Af allt, hvad jordiskt är, hör ingenting oss till! 
Hvad kan då kallas mitt? blott hvad jag gör och vill! 

' ) Med tidens politik och partier har hon dock nästan 
aldrig sysselsatt sig. 



29 

Såsom vi se, finner man stundom i hennes 
skrifter ätskilliiia tankar, som sedermera blifvit 
genom fru Lenngrens snille och behag utvecklade 
till än större skönhet och sanning. Fru Korden- 
flycht, fru Lenngren och Fredrika Bremer! huru 
många sanna, rena och ädla tankar hafva icke dessa 
tre qvinnliga snillen ingjutit hos svenska folket. 

Ej få bland fru Nordenflychts dikter härleda 
sig frän och syfta på hennes egna och personliga 
åsigter och öden ; t. ex. då hon ena gängen lof- 
sjunger, andra gängen fördömmer kärleken; båda 
delarna med glödande värma och på fullaste allvar, 
och allt efter den rigtning, de brusande känslorna 
för tillfället togo. Knappast har dock någonting så 
ofta och häftigt inverkat på hennes författareskap, 
som harmen öfver det sätt, hvarpå man ville hin- 
dra qvinnan från vitter och vetenskaplig bildning; 
och öfver det sätt, hvarpå mången tadlade hennes 
egen sysselsättning med dylika ämnen. I visst fall 
var hon den, som först framträdde med de läror, 
hvilka sedermera blifvit utvecklade till den s. k. 
qvinno-emancipationen; och hon A'ann för dem re- 
dan på sin tid många anhängare, och i synnerhet 
Gryllenborg. Bitterheten och orättvii^an af det klan- 
der, som mot henne och mot hennes S3'sselsättnin- 
gar stundom rigtades, h^r han beskrifvit, genom 
att låta en hennes motståndare utbrista i följande 
ord : 

Hveni bryr sig om en fru, som mäter sol och jord, 
Och icke mäter fram till sitt och folJcets horcl'^ 
Jag han förarga mig på våra unga snärtor, 
Som fladdra på visit, bal, bollhus och konserter. 
De läsa boJc på boTc och kunna dock till slut 
Ej koka sig en bit, ej väfva sig en klut. 
Hur tiden skiftar sig! Jag kan min farmor minnas, 
Ej någon verldslig bok hos henne skulle finnas. 
Sitt hushåll skötte hon, och veckan, förrn hon dog. 
Hon sina ijsalmer sjöng och sina xngor slog. 
Välsignad hlef hon ock för sådant ärbart sinne; 



30 

Tre stora valnötssJcåp med allt för kostbart linne 
Hon lemnat efter sig. o. s. v. 

Efter denna teckning af förra tiders tänkesätt 
prisade Gyllenborg fru Nordenflycht, som vågade 
förena mannahufvud med qvinnohjerta, och han 
uppmanade henne att förakta det vanliga pratet 
mot kunskapsrika fruntimmer. Hon följde hans 
råd gerna och uppträdde äfven sjelf till strid, mot 
hvad lion ansåg vara en orättvisa mot sitt kön och 
mot sin person. Hon var stolt öfver sitt vetande 
och tyckte, att också Sverige borde vara stolt öf- 
ver att hafva någon, som liknade utländningarnes 
qvinnliga ryktbarheter, en Dacier, en Scuderi m. fl. 
och hon dolde ingalunda denna sin stolthet. Hon 
tvekade ej heller att mot hvem som häldst gripa 
till vapen, när det gällde att försvara sitt kön, sig 
sjelf och sina åsigter. Hon anföll sjelfva Rousseau, 
för hans ringaktning af qvinnokönet, men berömde 
deremot den svenske häfdeforskaren Stjernman, som 
samlade uppgifter om Sverges lärda fruntimmer; och 
likaså den svenske skalden Kolmodin, som besjungit 
bibelns ryktbaraste qvinnor. Sina egna skrifter tilleg- 
nade hon än åt Lovisa Ulrika, än åt några riksrådin- 
nor, än åt alla hoflröknarna, och uppmanade dessa sed- 
nare att försvara könets rättigheter och derigenom ock 
sina egna personer, sina egna kunskaper, sin egen 
bildning. Många fruntimmer tadlade dock, som 
nämndt är, hennes sysselsättning med penna och 
bok såsom hinderlig för uppfyllandet af qvinnans 
egentliga pligter. Men dessa motståndarinnor ut- 
manade hon formligen och ofientligen till täflings- 
försök, hvilkendera kunde bäst sköta sitt hushåll, 
de, som föraktade, eller hon, som älskade kunska- 
per och vitter sysselsättning. 

Mot de män, som ville qvarhålla qvinnan i 
okunnighetens mörker och sysselsatt blott med vagga, 
spinnrock och kök, mot dessa var hon än mer för- 
grj-mmad. Hon kallade dem herrar Matvett och 
påstod, att deras åsigter voro alster af nedrig af- 



31 

und i svaga mannahjernor; och lyckönskade dem 
att fa till hustrur blott dumma fjollor. 

Troligtvis var det ock erfarenhet om det mot 
henne rigtade tadlet, som dref den för opraktiskhet 
kända skaldinnan att till dess vederläggande ut- 
veckla den förraäga och det behag, som utmärkte 
hennes förut omtalade aftonkretsar. 

Oaktadt allt, hvad hon härom skref och beslöt, 
gjorde sig dock de ui'sprungliga, de starkaste an- 
lagen emellanåt gällande. Frän verldens och säll- 
skapslifvets buller^, och från hushållets bestyr flydde 
hon med glädje till sina älskade böcker och helsade 
dem med följande ord : 

Du vishetssamling, du förnuftets hasta föda, 
Du ledsna stunders hot, du ädla sinnens ro ! 
Hur trygg Tean jag hland er, I stumma vänner, bo, 
Som synas utan smink, och vinnas utan möda. 

Med lika stor glädje helsade hon äfven naturen 
och ensligheten och sjöng: 

Kom aftonstjerna snart att häda 
De hasta stunder af mitt lifl 
När stillhet öfver allt får råda, 
UppvaJcna mina tidsfördrif. 

Ännu en anmärkning! Fru Nordenflycht var 
stolt öfver sitt författareskap. Hon hade dertiil 
utom det poetiska också ett annat skäl. Det var 
hon, som efter Dalins på slutet ofta jollrande poesi, 
återgaf en högre och ädlare anda åt svenska skal- 
dekonsten och derigenom ock åt svenska folket. 
Med den konstnärliga lagern på hennes hjessa bör 
derföre ock sammanflätas den eklöfskrans, som till- 
kommer hvarje fäderneslandets välgörare och i syn- 
nerhet den, som upplyst, renat och förädlat sitt 
folk och dess tänkesätt. 

Fru Nordenflycht var äfven utomlands känd 
och värderad. Inom Sverige voro hennes dikter 
mycket älskade och sjungna, men af efterverlden 
och t. o. m. af samtiden mindre än Dalins; ehuru 



32 

dennes i afseende på anda och renhet voro bestämdt 
underlägsna. Orsaken lill det företräde, lian dock 
vann, låg väl deruti, att fru Nordentl^cht, med all 
sin lärdom och all sin käriek för konsten, likväl 
aldrig mägtade tillkämpa sig någon större magt 
öfver språk och versb3'ggnad. Nästan alla hennes 
dikter, äfven de frän sednare tider, ledo, såsom vi 
sett, af ställvis förekommande oegentliga ord samt 
tunga och trugade ordstäilningar. Dalin dere- 
mot vann och bibehöll allmänhetens tycke genom 
både tankens och versens lediga gång, genom ut- 
tryckets klarhet och behag samt genom det glada, 
skämtsamma ofta qvicka innehållet, hvilka sist- 
nämnda egenskaper alltid l>ehaga den stora all- 
mänheten långt mer än allvarliga och sedelärande 
skrifter. 

O 

Ar 1753 stiftades samtidigt men oberoende af 
hvarandra de två litterära samfunden Vitterhets- 
akademien och Tankebyggare-orden. Om bådas anda 
och verksamhet mera framdeles. Förnämsta skrift- 
ställarne voro i det förra Dalin, i det sednare fru 
Nordenflycht. Om dessas inbördes förhållanden här 
några ord. 

Dalins snille låg företrädesvis i hufvudet, fru 
Nordenflychts i hjertat, Dalins i formen, fru Kor- 
denflychts i andan; Dalin beskrattade, fru Nordén- 
flycht bestraffade dårskaperna och brotten. Dessa 
olikheter hafva troligen varit hufvudorsaken till 
den märkbara köld, som dem emellan rådde. Fru 
Nordenflycht kallade väl Dalin Den svenske Or/etts 
och hans sång om Svenska Friheten för ett mä- 
stersfyche, som med sin skönhet vann håd^ väns och, 
oväns tt/cJce. Men hon anmärkte tillika, att man i 
dessa toner velat finna några fel. Hon berömde 
hans Svenska Argus, men tillade den önskan, »aff 
skriftens sanningar måtte återspeglas i skriftställa- 
rens vandel , och att denne måtte sjelf iakttaga, 
hvad han förcskref andra.» Den anspelning, som 
ligger i dessa ord, torde väl till någon del vara 



33 

framkallad af den köld, hvarmed å sin sida Dalin 
behandlade hennes arbeten- Derjemnte kan ock vå- 
gas den gissning, att fru Nordenflychts starka rätts- 
begrepp och finkänsliga sinne instämde i de an- 
märkningar, som enligt mängas uppfattning kunde 
göras mot Dalin med afseende, t. ex. på de van- 
arter, som fått hos hans lärjunge prins Gustaf in- 
rita sig; — på den tjenstaktighet, med hvilken 
Dalin understödde hofvets magtutvidgnings-planer; 
— och på de belöningar, de befordringar, han mot- 
tog '). Att hon med ovilja betraktade hans smic- 
ker för fröken Taube, och den bittra skriftvexlin- 
gen derom, hafva vi redan berättat -). Dalin å sin 

') I en skrifven visbok från medlet af 1700-talet läses 
följande med H. C. N. undertecknade verser. 
Att ju Argus medförakt 
Lett ut stolthet, guld och praht, 

Ingen fara. 

Men att han dem sjelf ej skyr, 

Utan jiojkar gerna styr, 

Kan väl vara. 



Att han filosofisk är. 

När hans lycka synes tvär, 

Ingen fara. 

Men att han ej vrängt försmår. 

När han tjenst och tittel får, 

Kan väl vara. 

Om uppgiften är rigtig, skulle verserna vara föranledda 

af ofvannämnda förhållanden. 

^) 38. 11 — 23. Det första poetiska täflingsämne, akade- 
mien utsatte, var en sång om Karl Gustafs tåg öfver Balt. 
Priset tilldömdes en dansk man etatsrådet Luxdorph, som öf- 
ver ämnet skrifvit en latinsk dikt. Fru Nordenflycht hade 
väl ock inskickat en t.äflingsskrift ; men lyckades icke vinna 
priset. Några hafva antydt som orsak dertill Dalins afuud 
eller ovilja. Troligare är dock, att man velat främja grann- 
sämjan genom att belöna den egna och oväntade händelsen, 
att en dansk man besjungit ett sådant ämne. Fru Norden- 
flychts täflingsskrift var ej heller af något serdeles värde. 
Den någon gång framkastade misstanken, att Dalin undan- 
gömt hennes arbete för att sålunda undansnilla henne sjelf 
en eljest troligtvis vunnen belöning, denna anklagelse är i 
högsta grad osannolik. 

Fryxells Berätt. 45. 3 



34 

sida har väl mundtligen klandrat fru Nordenflychts 
tunga språk och trugade ordvändningar m. m., men 
oss veterligen aldrig offentligen yttrat ett ord ^) 
hvarken af beröm eller tadel, ej heller haft med 
henne och hennes skaldekrets (Gyllenborg undan- 
tagen) någon beröring, hvarken vänskaplig eller 
fiendtlig. Man har som tadel mot honom anmärkt, 
att fru Nordenflycht icke blef kallad till ledamot i Vit- 
terhetsakademien. Orsaken torde dock hafva varit 
dels könet, dels det oroliga och öfverspända lynnet, 
dels att akademiens verksamhet blef snart afbruten. 
Märkas bör ock, att det var hufvudsakligen Lovisa 
Ulrika, som bestämde valet af de personer, som 
borde inkallas. Af Avazu- och Valassisorden, i 
hvilken Dalin hade stort inflytande, blef skaldinnan 
till medlem inbjuden. 



Vi hafva redan nämnt fru Nordenflychts släg- 
tinge och vän, akademi-sekreteraren Klingenberg. 
Han var af alla högt värderad för stora kunskaper, 
klart förstånd och ädla tänkesätt. Frän fru Nor- 
denflychts ungdom hade han haft hennes förtroende 
och blef efter Fabricii död hennes trogne ledare, 
hennes förtrogne vän, och föremål för en känsla, 
som i qvinnans hjerta måhända gränsade till kär- 
lek, och blef af en och annan så tolkad. Genom 
sin utmärkta personlighet mägtade han i någon 
mån tygla och leda hennes häftiga själsrörelser t)ch 
har troligen pä detta sätt bidragit till den lugnare 
hållning, som utmärkte hennes medelålder. Hon 
kallade honom vanligtvis sin Criton; troligtvis ef- 
ter den bekante deltagaren i det sällskap, som sam- 
lades kring Sokrates. Stundom förklarade hon i 
sin förtjusning, att han var en jemnlike med So- 
krates, med Locke och med Montesquieu. Hans 
tänkesätt tyckas hafva varit i det närmast de samma 



') Man liar dock gissat på Dalin som författare till en 
mot fru Nordenflycht rigtad tidningsartikel. 



35 

som Tidemans. Fru NordenflA^cht har tecknat dem 
på följande sätt: 

Att tänka Hokt och göra väl 

Är ett; vi höra ej de tvänne tingen skilja. 

Ju mera upplyst vett, ju mera dygdig vilja. 

Och såleds är en menskas rätta pligt, 

Som är och blir af högsta vigt, 

Ätt odla upp sin själs förmåga, 

Och sanning i naturen efterfråga. 

Hon sjelf hyste visserligen härutinnan stun- 
dom några tvifvelsmål ; men utbrast hon, det är i 
alla fall säkert, att seglingen öfver hafvet går bättre 
och säkrare for den, som har kompass, än för den, 
som saknar all ledning.. Detta öfverensstämde med 
hennes egen längtan efter och tro på ljuset, och på 
dess förädlande inverkan. Hon hade tagit till sin- 
nebild vintergatan, och dervid till tänkespråk: Ex 
lumine candor ^). 

Denne Klingenberg atled 1757, och hans bort- 
gång blef beklagad af flere Sverges utmärktaste 
personer och vetenskapsidkare -), allramest af fru 
Nordenflycht. Hon förklarade, att verlden hade 
efter hans bortgång blifvit för henne en öcken. 
Klingenbergs död, sade hon, har tillintetgjort mitt 
lugn och rubbat sammanhanget af min varelse. 

Denna poetiska utgjutelse blef ock en j^rofetisk 
förutsägelse. Fru Nordenflychts skrifter tala högt 
om qvinnans sinnesstyrka och sjelftillräcklighet; 
hennes lefnad dock än högre om motsatsen, eller 
åtminstone om hennes personliga behof af ett starkt 



' ) Af ljuset renhet. 

') Den sällsynta samlingen af dessa sorgeqväden kallas 
Skuygor af en förlorad vän, och innehåller dikter af fru Nor- 
denflycht, Beronius, Creutz, Gyllenborg, Axel Gabriel Leijon- 
hi;fviid, Alf och fyra andra mindre ryktbara vitterhetsälskare. 
— Gjörwell har anfört det rykte, att Klingenberg varit en ami 
intime förlofvad med fru Nordenflycht, att han dött hos henne, 
att hon af sorg deröfver blifvit nästan sinnesrubbad och velat 
strypa sig sjelf. Af flere skäl synes oss åtskilliga delar af 
detta rykte högst osannolika, några alldeles osannfärdiga. 



36 

manligt stöd. Ett sådant hade hon haft efter hvar- 
andra i Tideman, i Fabricius, i Klingenberg. Se- 
dan den sistnämnde aflidit, och hon sålunda blifvit 
öfverlemnad ät egen ledning, föll hon liksom ofta 
förut i hvarjehanda sväfvande tankar, dystra grubb- 
lerier, pinsamma tvifvel. Efter några så tillbragta 
år, trodde hon sig åter finna ett nytt manligt stöd 
för sin själ, ett nytt värdigt föremål för sin vän- 
skap, sin tillgifvenhet. Det var en sedermera som 
ekonomisk skriftställare bekant herre vid namn 
Johan Fiseherström, en visserligen aktningsvärd och 
sedlig man, likväl alltför oerfaren att kunna som 
de äldre vännerna lugna och leda hennes häftiga 
känslor. Ar 1761 kom han till Stockholm, vid 
pass 23 år gammal och en varm älskare af skal- 
dekonstens alster, och ej minst af fru Nordentlyehts: 
dertill troligen ledd af den ädla anda, som i de- 
samma uttalade sig. Han sökte och vann inträde 
i hennes umgängeskrets, och med den följd, att hans 
beundran for skaldeverken snart öfvergick till en 
lika varm beundran för skaldinnan. Deras gemen- 
samma kärlek för vitterhet, deras gemensamma för- 
tjusning öfver skaldekonstens sköna alster födde 
snart hos båda, såväl den 24 äriga beundraren som 
den 44 åriga skaldinnan, en ömsesidig förtjusning 
öfver hvarandras tänkesätt, egenskaper — och äf- 
ven personer; följden hos Fiseherström af oerfaren- 
het, obetänksamhet och ungdomseld; hos fru Nor- 
denflycht af hennes brusande blod och berusande 
inbillningskraft, hvilka icke ens den nu uppnådda 
medelåldern och de mångfaldiga lefnadserfarenhe- 
terna mägtat lugna. Hon såg nu i Ficherström, 
hvad hon fordom sett i Fabricius, en urbild af man- 
lig fullkomlighet, och det äfven med hänsyn till 
andliga egenskaper och dygder. Denna företeelse, 
alstrade nu som då en alldeles gränslös beundran 
och kärlek. Med hela häftigheten af sitt lynne 
öfverlemnade hon sig åt denna nya känsla, hvars 
beskaffenhet förskönades och beslöjades genom en 



37 

verklig kärlek till hans andliga företräden och dyg- 
der. Dessa känslor uttalade sig ofta; t. ex. i hen- 
nes nedanstående till honom skrifna bref ^). Ni är 
född att godtgöra alla de olyckor, som drabhat Jier- 
dinnan i norden. Ni har hittills varit föremål för 
min lika starka som oemotståndliga känsla; och nu 
är ni föremålet för hvarje min själs tanke. Jag 
älskar er, jag beundrar er, jag tillbeder er. Genom 
eder ömhet har min hydda blifvit för mig en him- 
mel. Eder dygd, finkänslighet, styrka och likväl 
mildhet äro outtötnliga föremål för mina betrak- 
telser. Ni är dygdig, ni är stor; och jag tackar 
försynen, som åt slutet af mitt lif förbehållit den 
skönaste belöningen, då clen gifvit mig eder, eder, 
eder ! ! ! 

Hon hade ät denne sin skyddling skaflat ett 
fördelaktigt arrende af Sjöö herresäte, beläget vid 
Mälaren och tillhörigt en grefve De la Gardie. 
Kort derefter säges läkaren hafva råd t henne sjelf 
att för helsans bättre vårdande bosätta sig på lan- 
det. Af grefvinnan Brahe hyrde hon då en liten 
bostad, benämnd Qvarnlöten och belägen nära Sko- 
kloster vid Mälaren och gent emot det på andra 
sidan liggande Sjöö. Här uppförde hon åt sig en 
liten boning, i både yttre och inre hänseende väl 
ordnad. Hon kallade den Lugnet och utmålade i 
sin inbillning den frid, den sällhet, hon der skulle 
smaka. Det var i visst fall ett motstycke till hen- 
nes boning och känslor 20 är förut i torpstugan 
på Lidingön. Se här de ord, med hvilka hon hel- 
sade sitt nu valda hem, sitt nu motsedda lif! 

Långt från den storm, som verlden skakar, 

I lugnet jag min hydda fäst. 

Med glädjen, som mitt hjerta smakar. 

Naturen fägnar der sin gäst. 

Der skall den strid hos mig försvinna, 

Ätt vara vis och icke nöjd; 



') Vetenshupsakademiens hill. Bergianska saml. 18 s. 198. 



38 

Ber skall med stilla själ jag hinna 

Att le åt verldens gychelfröjd. 

Men hvad hon der icke fann, det var just lug- 
net. Sökte hon det verkligen? Var det väl i så- 
dan afsigt, hon valde sin biifvande boning så nära 
Fischerström, och med utsigt till hans? Säkert är, 
att genom detta grannskap blef hennes lugn icke 
stadgadt, utan stördt; förstördt, i synnerhet då hon 
efter någon tid tyckte sig märka, att hans tillgif- 
venhet minskades, hvilket väl ock var händelsen. 
Förhållandet, orsakerna äro ej till fullo bekanta. 
Måhända var Ficherströms känsla i grunden ingen- 
ting annat än beundran och tillgifvenhet för skal- 
dinnans snille och tänkesätt, och att han förden- 
skull, när han niäi'kte hennes känsla öfvergå till 
verklig kärlek, drog sig försigtigt tillbaka. Kanske 
ock, att äfven hans tillgifvenhet i början varit mer 
personliga); men att den snart afkyldes genom 
hennes tilltagande år och aftagande behag, hennes 
ofta påkommande giktkrämpor, hennes alltid be- 
synnerliga och oroliga lynne. En annan sägen är, 
att han förlofvat sig med ett yngre fruntimmer och 
upprigtigt meddelat fru Nordenflycht underrättelse 
härom. Slutligen tillkom en annan och afgörande 
omständighet. Grefve De la Gardie på Sjöö var 
gift med en fröken Tauloe, en syster till konung 
Fredriks ryktbara älskarinna. Denna grefvinna De 
la Gardie åtnjöt stort anseende, bland annat också 
för det ädla och kraftfulla sätt, hvarpå hon försva- 
rat några för trolldom oskyldigt anklagade perso- 
ner och bidragit till att hejda dylika den tidens 
vidskepligheter. Väl hade också hon uppnått sina 
40 år, men var dock liksom systrarna ett älskvärdt 
fruntimmer, och fann måhända behag i att stun- 
dom samspråka med den bildade och liflige Fischer- 
ström. Dessa omständigheter och deraf föranledda 



') Gyllenborg säger, att Fischerström var förälskad i fru 
Nordenflycht; att han var galen, hon oförsigtig, Uppsala Bibi., 
G. F. Gyllenborgs sjelfblografi. 



39 

sqvalleiTykten väckte hos fru Nordenflycht oro, 
sorg och svartsjuka; alla tre enligt hennes lynne 
och i hennes eremitlif snart drifna till den vådliga 
ytterlighet, som vållade det sorgliga slutet. Ett 
sådant hade till följe af våldsamheten och motsä- 
gelserna i hennes känslor och åsigter alltid varit 
en möjlighet; — nu och genom sammanstötande 
tillfälligheter blef det en verklighet. Vid den nu 
påkomna pröfningen voro alla de förut stödjande 
vännerna Tideman, Fabricius och Klingenberg, re- 
dan borta, — och de till stöd påräknade lärorna, 
naturreligionen och stoicismen, vacklade för våld- 
samheten af hennes stormande lidelse. Kristendo- 
mens lära om korset och om menniskans pligt att 
detsamma tåligt och till sin förädling bära, hade 
hennes stolta och våldsamma själ aldrig rig- 
tigt underkastat sig. I sin sorg efter Fabricius 
hade hon med ett nära nog upproriskt sinne kla- 
gat och knotat, men icke undergifvet ödmjukat sig. 
Kristendomens lära om ett kommande lif hade 
väl hennes känsla och inbildningskraft i vackra 
verser besjungit, men hennes filosofiska öfvertygelse 
aldrig omiattat så varmt och så fast, att den nu i 
nödens stund gaf henne tröst, tålamod och styrka. 
Så blef hon utan inre eller yttre stöd stående en- 
sam, som ett rö, svigtande för vindkasten af sina 
häftiga och vexlånde känslor. T denna öfvergif- 
venhet, denna andliga natt trefvade hon ängsligt 
efter än den ena än den andra tröstegrunden. Än 
sökte hon inbilla sig, att tycket för Fischerström 
var blott vänskap; ehuru, sade hon, denna Jcänsla 
är i ett bröst sådant som mitt starkare och ömmare 
än hos andra mennislcor. Än uttalade hon tänke- 
sätt, som tydligen voro beslägtade mer med kärlek 
än med vänskap; än utbröto hennes sorg och svart- 
sjuka i ord, som ovedersägligen ådagalade både 
verkligheten och styrkan af hennes lidelse. Hvad, 
skref hon. 



40 

Hvad har jag sett? Jwad gruftig plågat 

Hvad nya ämnen för mitt qval! 

Hvad olja på min olycTcslåga! 

Hvad öde för mitt hjertas val! 

De ögon, som af ömliet hrunnit, 

Som ha mitt lif, min död i sig. 

Ha nyss af sorg och saknad runnit — 

För hvem? acJc för en ann än mig I 
Åter höjde rättskänsla och stolthet sina röster. 
Hon ville ej, att Fischerström skulle af tacksam- 
het, af pligtkänsla eller af någon annan drit^jeder 
än kärlek, qvarhållas vid hennes person. Låt, 
skref hon, 

Låt dock ej Damon ! dygd och ära 

I>ig hålla qvar i något bann! 

Jag svär vid dig och hjertats lära, 

Att jag det aldrig tager an. 

Förr må min sorg mitt lif förtära, 

An gå i tvungen vänskap in. 

Du han min sällhet icke göra. 

Om jag ej högst kan göra din. 
Under och genom dessa brytningar blef hennes 
själ våldsamt och oupphörligen kastad fram och 
tillbaka och till slut bragt ur all jemnvigt. Under 
eftervintern 1763 och i dylik sinnesstämning for 
hon en gäng öfver till Sjöö, hvarest under samtal 
med grefvinnan De la Gardie harmen och svart- 
sjukan utbröto med hela häftigheten af hennes lynne, 
hennes för tillfället tygellösa känslor. Grefvinnan 
bibehöll visserligen lugn och värdighet i det yttre; 
men skall af uppträdet blifvit så skakad, att den 
häftiga sinnesrörelsen tros hafva bidragit till hen- 
nes snart derefter timade död. Fru Nordenflycht 
for hem till sin boning, det s. k. Lugnet; men med 
ständigt växande stormar i sitt hjerta. Under vå- 
ren '1763 förvärrades kropps- och själstillståndet mer 
och. mer. Om hennes slutligen inträffade död och 
om orsakerna dertill finnas inga säkra underrättel- 
ser, men flere vexlande sägner. Den vanligaste är. 



41 

att hon, hvilken man kallat Ben svenska Sajjpho, 
sökte sluta sina dagar pä samma sätt som den gre- 
kiska skaldinnan, och att hon störtat sig i böljorna, 
men blifvit med lifvet uppdragen; — eller ock, att 
hon i sådan afsigt sprungit oklädd till stranden, 
men blifvit hejdad och tillbakaförd; och att dessa 
försök, det ena eller det andra ^) ådragit henne 
en förkylning och deraf följande bröstvattensot. 
En prestman, dock okallad, besökte henne under 
sjukdomen flere gånger. Vid besvarandet af hans 
meddelanden var hon dock ganska fåordig, men 
försäkrade sig nöjd med att dö. Nådemedlen ansåg 
hon ej heller nödvändiga för sin frälsning, utan 
hoppades också utan dem på det högsta väsendets 
kärlek och harmhertighet. Till hennes sjukbädd 
skyndade både Gyllenborg och Fischerström med 
råd och med vänskaps- och ömhets-betygelser. Men 
numera kunde ingenting gifva lif ät de domnande 
själskrafterna, ljus åt det mörknande sinnet, tröst 
åt det förtviflade hjertat; förtvifladt kanske ej minst 
vid tanken på den svaghet, hon visat, den skugga, 
som deraf skulle kastas öfvev hennes minne. Hon 
låg för det mesta halfslumrande eller stum, utan 
att på de närvarandes frågor gifva något svar. 
Det var, som hon icke förnummit, icke velat för- 
nimma eller besvara dem; icke ens tröstens, delta- 
gandets ord. H varje sådant medförde en smärtsam 
påminnelse om, hvad hon häldst ville dölja för 
både sig sjelf och andra. Slutligen hördes från 
läpparna de brutna orden : jag vill hvarken ihågkomma 
människor eller bli/va af menniskor ihågkommen. 
Dessa voro, säger man, hennes sista ord. Hon af- 
led den 28 Juni 1763. 

Dödsfallet väckte stort uppseende. För den 



*) Berättelsen om dessa dränkningsförsök voro den tiden 
allmänt gängse. Gyllenborg har hvarken upptagit eller för- 
nekat, utan förbigått dem med tystnad och blott i allmänhet 
klandrat de många osanna rykten och försmädelser, som blifvit 
mot skaldinnan utspridda. 



42 

kärlek till sanning, renhet och dygd, som hos sven- 
ska folket lefde, hade fru Nordentlycht och hennes 
sånger varit på sin tid ett bland de ädlaste uttryc- 
ken ; visserligen till form och språk ännu icke full- 
moget ; men så mycket mer till tankens renhet och 
allvar, värma och djup. Med sjelfkänslans glädje 
och stolthet hade ock svenska folket lyssnat till 
denna sång, såsom till en röst ur sitt eget hjerta, 
ett uttryck af sitt eget ädlare sjelfmedvetande. 
Denna stämma hade nu förstummats och alla käns- 
ligare sinnen erforo dervid en djup sorg; ej minst 
öfver det bedröfliga sättet. Egenheterna och den 
sista tidens svaghet glömdes eller ursäktades dock 
vid tanken på den myckna njutning, hennes dikter 
förskaffat konstens och känslans vänner; den ädla 
anda de hos alla ingjutit. Många beundrare infunno 
sig ock vid begrafningen. Af Fischerström ordnad, 
firades den med mycken högtidlighet. I en då ut- 
delad minnessång prisade Gyllenborg hennes egen- 
skaper och förtjenster samt uttalade fäderneslandets 
och skaldekonstens förlust och de efterlefvandes 
saknad. I det festligt smyckade likrummet sågos 
framför kistan ett lagerkransadt porträtt af den 
bortgångna skaldinnan, och utefter sidoväggarna 
bröstbilder af förut hädangångna stora skriftställare, 
hvilka liksom helsande skådade ned på den snill- 
rika qvinna, de nu fingo mottaga i sin krets. En 
ljus sommarqväll, det var den 3 .Juli, gick sorge- 
tåget till Skoklosters gamla, minnesrika kyrka, 
hvarest hennes stoft blef invigdt åt den sista hvi- 
lan, åt det verkliga lugnet. 

Ja stoftet! men ryktet, minnet? Det ovanliga 
i uppträdandet och verksamheten väckte också efter 
hennes död ofta nog en undran, som ej alltid var 
beundran, och de sista uppträdena föranledde ailt- 
jemnt uttryck af klander, medömkan eller åtlöje. 
Ännu fjorton år efter hennes död framkastade Kell- 
gren i skaldestycket Mina Löjen begabbande ord 
om den svenska Sapplio, och huru hon var mer 



43 

hade ful och älsJcogsJcranJc än den grelcisTca, hvilka 
speörd af då rådande tidsanda ofta och under bi- 
fall och löje upprepades. Men å andra sidan höjde 
sig ock deltagandets, tacksamhetens och rättvisans 
röster. Man tycker sig förnimma en inom allmänna 
tänkesättet fortgående tvist mellan de olika äsig- 
terna. Hela hennes lefnad, anmärkte några, var jn 
en den fullständig aste vederläggning af hennes lära 
om qvinnans sjelf ständighet? Ja, svarade andra, 
men huru många snillen hafva ej likaledes och på 
ett vida mer stötande sätt genom sin lefnad veder- 
laggt sina läror. — Några påpekade det dystra 
moln, i hvilket hennes lefnadssol nedgick, och som 
kastade förmörkande skuggor tillbaka öfver hennes 
lif och framåt öfver hennes minne. Ja! svarade 
andra, men om hon sjelf aflidit några år förut, 
eller Klingenherg några år sednare, skulle troligen 
hennes lefnadssol nedgått i den herrligasie glans. — 
Några klandrade bristen pä religiositet. Ja! sva- 
rade andra: men också hon var ett ba?'n af sin tid; 
och de läror, hon i stället hyllade, hade i sig sjelfva 
fiere ädla sidor och hade hlifvit henne af ädla per- 
sonligheter meddelade. — Men, sade man, den våld- 
samma, stormande häftigheten! Ja! svarade andra, 
men af hvilka svåra pröfningar^ Tidemans, Fahri- 
cii och Klingenhergs död och Fischerströms köld 
hade ej det ytterst känsliga hjertat slag efter slag 
hlifvit träffadt:, — och den utomordentligt starka 
känslighet, som slutligen störtade också denna fan- 
tasiens martyr, — det var dock just den, som förut, 
lifvad af ädla tankar, alstrat de sånger, som på 
sin tid tröstat många andra krossade hjertan, och 
hos tusentals läsare ingjutit sköna, varma och för- 
ädlande tankar. 

Ur en dylik strid mellan olika omdömen gjorde 
sig dock slutligen bland ädlare sinnen deltagandets, 
rättvisans och tacksamhetens stämmor gällande. 
Kellgren sjelf ångrade och sökte försona sitt förra 
hån, och förklarade redan två är derefter, att fru 



44 

NoräenflycJits lagerJcrönfa namn sJcnlle hlifva odöd- 
ligt så länqe menniskor veta värdera det, som är 
högt och ädelt. I likartade omdömen har ock B. 
E. Malmström och några sednare författare instämt. 
Men, hördes omigen några röster invända, men 
svagheterna, det sorgliga slutet! Atterbom ^) har 
låtit henne svara med Lidners ord: 

Älskande hjertan, kommande tider 
Freden mitt minne och gråten min lott I 



ANDRA KAPITLET. 

SKALDEPARET CREUTZ OCH GYLLENBORG -). 

Båda voro nästan jemnåriga, födda Gustaf 
Filip Creutz 1729, Gustaf Fredrik Gyllenborg 1731. 

Båda voro af greflig börd. Creutz härstam- 
made från en gammal finsk ätt, som gifvit fäder- 
neslandet flere krigare, rådsherrar och högre äm- 
betsmän, utmärkta för personliga och medborgerliga 
dygder; Gyllenborg från en nyadlad slägt, af hvil- 
ken många gjort sig kända för stora själsförmö- 
genheter och kunskaper. Båda åtnjöto god upp- 
fostran, och inhemtade många kunskaper, serdeles 
språk, sä gamla som nya. Creutz älskade i syn- 
nerhet den grekiska, Gyllenborg den romerska lit- 
teraturen. Man har ock velat häruti spåra deras 
olikhet, vare sig till anlag eller utbildning; hos 
Creutz till grekens finhet, smidighet och behag; 
hos Gyllenborg till romarens allvar, sedlighet och 



' ) Siare och Skalder. 

2) Siare och Skalder 3:e del. räknar dem till Gustaf den 
3:es vitterbetsskola. Crentz afbröt sin skaldeverksamhet redan 
1763 och Gyllenborgs rj'ktbaraste och mest omtyckta qväden 
skrefvos på 1750-talet, och flere hans sednare under Gustafs 
tid författade skrifter voro icke i andan af den egentligaste 
gustavianska vitterheten. Som skalder höra begge två, Creutz 
uteslutande. Gyllenborg förnämligast till frihetstiden. 



45 

Irihetssinne. Båda hyste varm kärlek till vitter- 
heten och hyllade och löljde de grundsatser, som frans- 
mannen Boileau och engelstnannen Pope utvecklat, 
och likaså de exempel, Frankrikes skalder från 
Ludvig den tjortondes och femtondes tidehvarf 
gifvit. Båda, den ene från Abo, den andre från 
Lund, kommo ungefär samtidigt eller omkring 1750 
till Stockholm och ingingo i statens tjenst; snart 
och i nära vänskap med hvarandra, till följe af 
likhet i ålder, samhällsställning, tänkesätt, och bö- 
jelser. Båda följdes åt under vintrarna i hufvud- 
stadens umgängeskretsar, under somrarna till det 
landtliga Skenas. Båda blefvo snart nog intagna i 
den förut omtalade litterära så kallade "Tanhehyg- 
gare-ordenn och derigenom ock i fru Nordenflychts 
enskilda umgängeskrets. Båda blefvo med hänsyn 
till ömsesidig vänskap och gemensamma skalde- 
anlag kallade tvillingssfjernorna på Sveriges vittra 
himmel; och en annan gång och till följe af olika 
lynne liknade Creutz vid svanen, Gyllenborg vid 
örnen. Båda blefvo 1756 af riksdagen utkorade 
till kavaljerer, Creutz hos prins Fredrik Adolf, 
Gyllenborg hos kronprinsen Gustaf. Båda blefvo i 
denna sin nya befattning af hofvet behandlade med 
stötande motvilja, och »Jingo ej ofta deltaga i dess 
nöjen.» Båda ansågo likväl detta vara på sätt och 
vis en fördel ; ty de blefvo derigenom oftare än 
eljest befriade från uppvaktningens tvång och tid- 
spillan och fingo mer ostörda lefva för sina litterära 
sysselsättningar. Båda lyckades dock slutligen att 
genom egenskaper och uppförande tillvinna sig ko- 
nungahusets aktning och förtroende. Båda skrefvo 
under dessa är, 1753 — 1763 sina bästa och rykt- 
baraste skaldestycken, om hvilka mera här nedan. 
Sedermera skildes de åt och inträdde på olika ba- 
nor; Creutz gick som sändebud till Madrid och se- 
dermera till Paris; Gyllenborg stannade i Stock- 
holm som kammar- och längre fram som kansliråd. 
Efter döden inträdde åter den fordna gemen- 



46 

samheteii. Bådas ära har blifvit tolkad af samma 
hand. Franzén är den, sum skönast och \ armast 
besjungit Creutz samt tecknat både hans och Gyllen- 
borgs förtjenster och minne. 

Ännu en gemensam lott! Bådas skaldestycken 
voro en tid mycket lästa och beundrade, men hafva 
sedermera blifvit af den stora allmänheten lemnade åt 
glömskan. Här inä de dock ingalunda med tystnad 
förbigås. Deras jemnte Dalins och fru Korden- 
flychts skrifter utgjorde skönaste och ädlaste blom- 
man af våra då lefvande förfäders vittra bildning, 
högsta uttrycket af deras lefnadsvishet, käraste fö- 
remålet för deras beundran. Vi deras efterkom- 
mande i tredje och fjerde led vilja derföre betrakta 
dessa bilder, lyssna till dessa toner och det med 
lärgirighet och deltagande; — också med glädje 
öfver att hos våra förfäder finna en så ren, så kraf- 
tig och sä ädel anda. Vi sysselsätta oss först med 

GUSTAF FILIP CREUTZ. 

Han egde ringa eller ingen förmögenhet. Un- 
der första tiden i Stockholm fick han derföre om 
somrarna följa Aännen Gyllenborg till dennes moder, 
som då bodde på Skenas, beläget i Vingåker och 
på stranden af sjön Kolsnaren. Här tillbragte de 
sina dagar i landtligt lugn och under än landtliga, 
än vittra sysselsättningar och nöjen; och här skref- 
vos ock flere bland deras berömdaste dikter. Det 
var ock här, som Gyllenborgs systerson, Johan Ga- 
briel Oxenstierna, längre fram ofta vistades och 
författade sina skaldestycken. Huru många ädla 
tankar och sköna bilder hafva icke från denna 
punkt utgått öfver Sveriges land, samt renande och 
förskönande ingått i svenska folkets hjertan ! 

Inbjuden i Tankebyggare-sällskapet, antog Creutz 
ordensnamnet Medelväg och valspråket: 3Iedio tu- 
tissimus ibis ^). Detta betecknar hans, den blif- 

' ) Medelvägen ur säkrast. 



47 

vande diplomatens lynne, hvilket gerna undvek 
hårda brytningai-,- ocli använde i stället medlande 
ätgerder. Som skald var han i afseende på 
inbillningskraftens rikedom, språkets renhet och 
versbyggnadens behag både fru Nordenflycht och 
Gyllenborg öfverlägsen ; men icke med afseende på 
innehållets ädelhet och kraft. Hans ryktbaraste 
arbete var en herdedikt i fem sånger, kallad nAtis 
och Camilla.» Den utkom 1761 och var på sin 
tid allmänt läst och beundrad, såsom det vackra- 
ste, svenska skaldekonsten dittills frambragt. Hans 
öfriga dikter voro få till antalet, och mindre ut- 
märkta till formen, mindre rena till innehållet, och 
på svenska folkets andliga och moraliska ^) utveck- 
ling har han icke utöfvat något större inflytande. 
Tidsandan växte ock snart ifrån herdepoesien i 
allmänhet och från de åsigter, enligt hvilka Atis och 
Camilla blifvit författad, och redan 1794 var detta for- 
dom högt prisade skaldestycke i det närmaste af all- 
mänheten förgätet. Efter 1763 har Creutz också med 
ett par undantag öfvergifvit det poetiska författa- 
reskapet. Vitter läsning och vittert sällskapslif 
deremot voro och förblefvo i alla tider hans kä- 
raste sysselsättning, hans största nöje. Tankspridd 
som en boklärd och misshushållare som mången 
skald, var han i öfrigt en mycket älskvärd man, 
och åtnjöt inom Frankrikes vittra och vetenskap- 
liga verld stort anseende. Gustaf den tredjes för- 
troende och nåd upphöjde honom slutligen till kan- 
slipresident, och hans politiska verksamhet och öden 
kunna blott i sammanhang med denne konungs 
historia skildras. 

GUSTAF FREDRIK GYLLENBORG 

härstammade från en slägt, af hvilken flere då lef- 
vande medlemmar utmärkt sig genom hufvudets 
egenskaper; en bland dem, riksrådet Johan, tillika 

') På den vittra an.ses den hafva i flere fall inverkat. 



48 

genom hjertats. Han ansågs mer välsinnad och 
allvarlig än flere dåtidens herrar af samma namn. 
Han ogillade 1748 införandet af riddare-ordnar; ty 
sade han de hicnna niisshruTcas som medel att för- 
leda fåfänga och svaga medborgare. Slägtingen, 
Fredrik Gyllenborg, sökte en gång med mycken 
enträgenhet öfvertula honom hjelpa till vid genom- 
drifvandet af en mindre rättvis sak, och var dervid 
något envis. Slutligen utbrast Johan Gyllenborg: 
om edert parti satt mig till rådsbordet för att främja 
orättvisa planer, så har man misstagit sig, och kan 
hvad stund, man vill, flytta mig dcrifrån. Äfven 
som krigare hade han pä ett ganska hedrande sätt 
utmärkt sig genom både mod och ädelmod Hans 
maka, en dotterdotter af Erik Dahlberg hade ärft 
dennes snille och ädla tänkesätt. Hon älskade vit- 
terhet, men hatade prål och fåfänga och trifdes 
bäst på sin landtegendom Skenas ^). Af dessa för- 
äldrar föddes och uppföddes Gustaf Fredrik Gyllen- 
borg till de känslor och tänkesätt, han sedermera 
i egenskap af både menniska och skald ådagalade. 
Dessas allvarliga rigtning visade sig tidigt och tyd- 
ligt. Vid högskolan ådagalade han så mycket 
snille och flit och ett så hedrande uppförande, att 
hun vid 19 års ålder valdes till studenternas s. k. 
rector illustris. Den både politiska och vetenskap- 
liga andan af hans studier bevittnas genom valet 
af den disputation, han åtog sig att försvara, näm- 
ligen en af Nehrman författad undeisökning om 
liegentens rättigheter inom vetenskapens område. En- 
ligt faderns önskan studerade han väl lagfarenhet; 
men hade ej synnerlig hog för denna vetenskap, 
så mycket mer deremot för vitterhet. Han äl- 
skade i synnerhet Horatius och Tacitus. Äfven fi- 
losofien, i synnerhet den stoiska, ådrog sig liflig 
uppmärksamhet och han afskref länga stycken ur 
Epietetos och Marcus Aurelius, Min i sig sjelf 



') Upsala Bibi. G. F. Gj-Uenborgs sjelfbiografi. 



49 

veha haralder, yttrade han sedermera, iicTi genom 
dessa allvarliga studier en hehöflig stålsäUning '). 
I Tankebyggare-sällskapet tog han till ordensnamn 
ordet »Trofast», och till valspråk orden Amicis 
et scientiis ^). Också var han trofast mot både 
vännerna t. ex. Creutz, fru Nordenflycht, Kell- 
gren m. fl. — och mot vetenskaperna, eller rät- 
tare sagdt mot vitterheten, se hela hans lefnad. 
Grunddragen i hans karakter, både som menniska 
och skald, voro en brinnande kärlek till sanning, 
och dygd, rättvisa och frihet; och denna kärlek 
var grundad mindre på brusande känsla och sväf- 
vande inbillningskraft, än på lugn och klar besin- 
ning, hvarföre den ock hos honom alstrade en varm 
och allvarlig vilja att dem befrämja. Det var 
också nu och icke blott genom fru Nordenflycht 
utan ock genom Gyllenborg, som en högi'e bana 
öppnades för svenska vitterheten. Denna ut- 
tnärJctes, säger Franzén, iclce blott genom stilens 
större fullkomlighet, titan ocJc genom, en högre åsigt 
af sjelfva Jconsten. Förut var vitterheten i Sverge 
hlott ett leJcande barn, som med de förgängliga blom- 
mor, hon Tiringströdde, icke hade annat syfte än att 
för ögonblicket jpryda och förljufva det af mödor 
och bekymmer u-p-^tagna hvardagslifvet ^). Nti fram- 
trädde hon i sin fulla skönhet och styrka, liksom 
en varelse från en högre verld; dit hon ock hänvi- 
sade tanken och inbillningskraften genom framställ- 
ningar af en förädlad natur och af den renaste 
känsla, de renaste tänkesätt. I ordenssällskapets 
skrifter »Våra försök» införde Gyllenborg många 



') S. st. 

2) För vänner och vetenskaper. 

3) Åtskilliga stycken af t. ex. Dalin och Frese utgöra 
väl undantag härifrån; men största delen af Lucidors, Runii 
och Dalins dikter ådagalägger, att Franzéns ofvanstående om- 
döme öfver den närmast föregående vitterheten var i det hela 
grundadt. 

Fryxells Berätt. 45. 4 



50 

sådana uppsatser af än satiriskt, än didaktiskt inne- 
håll. Sin egen personlighet har han målat, sina 
åsigter, sina föresatser har han uttalat i tvänne 
serskilda dikter »Försvar för ungdomen^ och »Af- 
slced från ungdomen^; skrifter, hvilkas innehål! all 
svensk ungdom borde lägga pä minnet, på hjertat. 
I den första bland dem, tillegnad Creutz, uttalade 
han sin trofasta tillgifvenhet för vännen, sin tro- 
fasta kärlek till dygden, sitt fasta hopp, att en sed- 
lig ungdom skulle medföra en frisk och lycklig ål- 
derdom, och sitt fasta beslut, att sjelf liksom grefve 
Creutz på sådant sätt bereda sig en behaglig lef- 
nadsafton. I sidostycket »AfsTced från ungdomen»., 
oeh vid inträdet i mannaålderns allvarliga verk- 
samhetstid uttalade han sina dåvarande känslor 
oeh föresatser med följande verser. 

Farväl min ungdomsro ! jag ändar lifvets vår, 
Och får med lätta steg ej mer x>å blomster vandra. 
Med möda fyllas hör den väg, som återstår. 
Jag lefvat har för mig, jag lefva hör för andra. 

I rena himla-ljus! I dygder, samlen er. 
Och tagen in det rum, som mina nöjen lemnat! 
Jag er titi mitt hröst det främsta stället ger, 
Det i ej alltid haft, men jag er alltid ämnat. 

Du ömma mensMighet, som följt min ungdoms vår, 
Blif i mitt hjerta qvar, som var ditt f ordna läger! 
Att jag med ålderns tyngd dess hårdhet iche får, 
Men af min svaghetstid en dyrhar lemning eger. 

Kom sanning! staha iit den väg, jag ärnar gå, 
Och med din klarhet fyll, hvad jag i hänsla mister. 
Jag med din yta lelct, låt mig din It är na få; 
Min själ en föda gif, som för mitt hjerta brister. 

Och du min skaldemö ! dig hallar jag härnäst 
Att bli mitt tidsfördrif, men ej min arbefsplåga. 
Kom stundom på besöJc, blif icke hvar dagsgäst! 
Och gif mig icke lust, om du ej ger förmåga! 



51 

Detta skaldestycke väckte dä för tiden allmän 
förtjusning och gjorde på hvarje ädlare sinne 
ett djupe, ett än mer förädlande intryck. Franzén 
har beskrifvit, huru han knappt mer än gosse fick 
uti Uleåborg af sin från Stockholm hemkommande 
fader mottaga Gyllenborgs samlade dikter; och huru 
han, fast ännu icke fullt fattande hela deras inne- 
håll, dock tjusades af de sköna bilderna, den ädla 
anden ; och i synnerhet af det nyss anförda Äfshe- 
det från ungdomen. Sedermera, och som mognande 
man, har han i ett skaldebref till Gyllenborg be- 
skrifvit sina, gossens, känslor och tankar vid denna 
läsning. Ditt afsked, heter det. 

Ditt afsked ifrån ungdomen, 

Hur Ijuft det trängde i mitt sinne! 

Jag såg din själ som i en spegel, 
Så hjertligt sann, så ädelt god, 
Och ropade med eldadt mod, 
O! hlef hans sång min lefnadsregel! 
01 att en himmelsk hand hvar rad 
I djupet af mitt hjerta skrefve, 
På det min ungdoms målning blefve, 
Som hans så lärorik och glad! 

Så eldades min ungdom re''n, 
O! skaldefar af dina sånger. 
Hur dyrbart var ditt namn mig se''n! o. s. v. 

I samma anda voro Gyllenborgs öfriga skrif- 
ter från den tiden, hans »Satir öfver mina vänner», 
hans sånger öfver »Menniskans nöjen, och öfver 
menniskans eländen;» m. fl. Mycket berömda voro 
ock hans skaldestycken om 'Själens styrka» och om 
»Verldsföraktaren.» Vi känna oss stolta öfver att 
vårt Sverige, att våra förfäder egde bland sig män, 
som mägtade uppfatta och vågade uttala sä höga 
och fria känslor; — stolta öfver att kunna för 



52 

samtid och måhända föv efterverld framte dessa 
ärorika och till ärorik efterföljd uppmanande ord. 
Mycket missnöjd med flere frihetstidens fel och för- 
villelser, misskände han dock icke friheten sjelf, ej 
heller dess värde och välgörande verkningar. Han 
vände sig derföre till forntiden för att i dess hjel- 
teminnen och uppträden finna näring för sina åsig- 
ter, sin frihets-förtjusning. Lyssnom till hans ord! 

I ålderdomens ljus! I höga Jijeltesjälar! 
Er anda hallar jag att gjutas i mitt bröst. 
När en förgäten dygd för veklingar och trålar 
Och för ett lättsint folk skall tolkas af min röst: 

Du mod, som själens styrka föder, 

Och Frihet, Dygd, förenta gudabloss, 

Mig söker er, I mina stöder. 

Hos ålderdomen, ej hos oss. 

Hvad är det höga mod, som vi hos hjeltar dyrka., 
Som mer än lyckan sjelf vår stumma undran drar? 
Hvad lifvar ärans barn, hvad är den sinnesstyrka, 
Som hemlig öfvermagt på cdla hjertan har? 

Du ädla dygd! det är din ifver; 

Hos jordens son du himlens låga är. 

Man nienska var, man hjelte blifver. 

När tnan dig fattar till begär. 

O Frihet! till hvad höjd har du ej själar drifvif ! 

Ur dvalans mörka faynn de skynda vid din röst. 

Du snillen åt Aten, åt Sparta hjeltar gifvit; 

En oförgänglig kraft de sugat vid ditt b7'öst. 
Hvad väcker ej för ädel låga. 
De kära ljud: »för frihet, fosterbygd!» 
Hvad kunna ej de hjertan våga. 
Som lifvas af din helga dygd! 

Slutligen, vänd till hvarje fosterlandets och san- 
ningens vän, utbrast han: 



53 

Låt dina svaga landsmän hälla 

Din dygd för hög, din lära tung och svår! 

När de som stoft till jorden falla, 

Ditt namn till efterverlden går. 

Hans andra nyss omtalade skaldestycke Verlds- 
föraktaren var ett ädelt, kraftigt och snillrikt 
utbrott af harm öfver åtskilliga dåtidens klan- 
dervärda företeelser; en harm, som oförskräckt 
uttalade sig, äfven när det gällde högt uppsatta 
personers åtgerder, t. ex. Höpken hade till fördel 
för Hattpartiets åsigter utgifvit en då för tiden 
mycket beryktad skrift : Om ngttan af öfverflöd. 
I sin verldsföraktare omtalade Gyllenborg med ovilja 
den lära, som påstod, att brist och fattigdom kunna 
hämmas genom i^rakt. Vi minnas, huru under 
sin vistelse på Åkerö Tessin genom inskrifter pä 
väggarna talade om sin belåtenhet med landets 
ensamhet och frid. Många ansågo detta filoso- 
fiska lugn vara tillgjordt och beräknadt pä att 
vinna deltagande och bifall. Så trodde väl äfven 
Gyllenborg. I en bland sina dikter framlade han 
följande den verkliga lefnadsvishetens och förnöj- 
samhetens uppfattning af det undangömda ofta af 
verlden glömda lifvets behag. Min hydda, skref han: 

Min hydda liksom jag skall bygdens ordning lyda. 
Jag vill dess låga vägg med ingen stenstyl pryda, 
Jag vill ej synas glad, om ledsnan mig förtär. 
Och ropa öfverljudt: Kom se, hur säll jag är! 

Serdeles uppbragt var han mot flere under 
riksdagen 1760 — 62 förefallna uppträden ^) t. ex. 
många adelsmäns tilltag att sjelfrådigt öfvergifva 
pommerska kriget och resa hem till riksdagen -) eller, 
som han sade, den läran att fritt ur krigets eld ett 
caput rymma får. Genom den poetiska inbillnings- 

') 40. 162—165. 

2) 40. 92—95; 104—108. 



54 

kraftens förstoringsglas såg han dessa och andra i 
sig sjelfva mycket vedervärdiga företeelser i än 
mer motbjudande gestalt och målade förhållandet 
med följande ord, 

— — allt heg7'e2jp om ära har försvunnit. 
Till den förnedringsgrad ha våra seder hunnit, 
Att man sitt tänkesätt som varor håller falt, 
Och tingar äran hört å,t den, som mest betalt. 

och han förklarade enligt Rousseau, att det var blott 
bland landsbygdens okunniga, obildade befolkning, 
man kunde finna dygd, trohet och heder. Dikten 
blef pä sin tid mycket läst och beundrad, också 
inom konungahuset, som gerna såg, att Gyllenborg 
läste lagen också för ständerna. I ett annat hans 
skaldestycke, Vinterqvädet, förekommer dock en 
vers, som mer än alla andra blifvit älskad, upp- 
repad, beprisad. Med varma böner och allvarliga 
varningar vände sig skalden till den älskade foster- 
bygden och sjöng: 

Du land, som varit hjeltars moder, 

Blif aldrig trålars usla bo! 

Den dygd, dig vunnit ärestoder, 

Låt evigt i ditt sköte gro! 

An hör du verlden dygder lära. 

Låt fosterhrödratro och ära 

I helgd hos svenska hjertan bli! 

Dens namn må evigt mörker gömma, 

Som, född i Sverge, vågar glömma 

Sig vara född att lefva fri! 

Dessa sånger blefvo mottagna med ett omät- 
ligt jubel till följe af deras kärlek till dygd, frihet 
och fosterland. Några biomständigheter gjorde in- 
nehållet än mera välkommet och älskadt. De hade 
blifvit uppstämda af en skald, om hvilken alla 
visste, att h varje hans ord kom från hans hjerta. 



55 

De voro uppstämda också just under de år, då 
Lovisa Ulrika sökte genom stämplingar och vålds- 
bragder tillintetgöra svenska folkets medborgerliga 
frihet, och då Dalin i sin ryktbara dikt omtalade, huru 
fyi-a par herdar (de fyra stånden) skulle beläggas 
med blå och gula tömmar och spännas för husbon- 
dens (Adolf Fredriks) vagn för att af honom sjelf 
köras. En hvar kan lätt förstå, med hvilken hän- 
ryckning Gyllenborgs frisinnade sånger skulle också 
till följe af dylika tidsförhållanden mottagas. Något 
hvar kände dessutom i djupet af sitt hjerta san- 
ningen och vigten af deras innehåll, också af de- 
ras varningar. De voro ock i sjelfva verket före- 
gångare till de likartade och än skönare sånger 
och uppmaningar, hvilka under en annan tid af 
hotande utsigter Tegnér genom sitt skaldestycke 
Svea ställde till svenska folket. Liksom sedei-mera 
Tegnérs, så blefvo ock på sin tid Gjilenborgs sån- 
ger öfver allt spridda, älskade och upptecknade 
i tusentals afskrifter, tusentals minnen och hjertan. 
Deras innehåll var så ädelt, att det hänförde alla. 
Partivänuen Fersen hade Gyllenborgs skrifter lig- 
gande på sitt bord; Dalin, ehuru mindre vänligt 
stämd mot den nya skaldeskolan, gillade och be- 
römde dock Gyllenborgs skrifter och egnade deras 
unge författare sin förekommande vänskap. Den be- 
römde professor Porthan i Åbo gjorde Gyllenborgs sån- 
ger till föremål för sina föreläsningar, och det i både 
etiskt och estetiskt hänseende; och Franzén har berät- 
tat om sig sjelf som student och om många sina kam- 
rater, huru Gyllenborgs sånger, beledsagade af 
Porthans utläggningar, alstrade i deras unga hjer- 
tan en varm och oförgänglig känsla af sannt rnen- 
niskovärde och medborgerlig dygd. Man har kallat 
Creutz och Gyllenborg ett par tvilling-stjernor på 
vår litterära himmel och med skäl, om man har af- 
seende på deras personliga vänskap, gemensamma 
ungdomsöden och verksamhet. Men i afseende på 
anda och själsrigtning var Gyllenborg långt mer 



56 

en tvillingstjerna till fru Nordenflycht. Gj^llenborg 
uppläste en gäng för henne sitt dä nyss författade 
skaldestycke Mennishans Nöjen. Deri beskrefs den 
rena glädje, hjertat njuter redan under barndomsåren, 
icke blott af oskyldiga lekar, utan ock af redan 
då hägrande aningar om högre föremål. Det hette 
bland annat: 

För7' än jag namnet Gud förstod, 
Jag glädjeoffer honom tände; 
Och förr än jag hans allmagt hände, 
Så hände jag, att han var god. 

Vid dessa ord afbröt honom fru Nordenflycht 
och utbrast: ni är poet, grefve Gyllenborg ! tänk ej 
att blifva någonting annat; ni blir det aldrig. 
Grefve Creutz gör snarare lycha i verlden. Gör 
ni sjelf er egen lycha, blif er egen tillfredsställelse! 
och var säker om ett namn, mer varahtigt än nå- 
gon ämbetsmaiis, hur högt han än må stå.» Gyllen- 
borg följde rådet, troligen också derföre, att det 
öfverensstämde med hans kärlek för skaldekonsten 
och för lugnet, och likaså med hans likgilltighet 
för yttre utmärkelser, och med hans ovilja mot 
allt lycksökeri, hans vedervilja för de stämplingar, 
de många föraktliga medel, han såg tillgripas af 
såväl hofvet som de båda partierna. Hans tänke- 
sätt härutinnan hav enligt följande hans egna ord 
bestått uti 

Ett medfödt verldsföraht, en afsky för att trängas 
På lyckans shådeban, der hopen skockar sig; 
En smak för enslighet, att fjerran utestäyigas 
Från arga dårars krig. — — — 

Utan någon större egen förmögenhet, kunde han 
likväl icke helt och hållet öfvergifva ämbetsmanna- 
banan, utan qvarstannade pä den som kammar- och 
sedermera som kansliråd, dock utan att stiga, utan 



57 

att vilja stiga högre, och utan att på verksammare 
sätt deltaga i de allmänna äreudernas ledning. 

Det kan frågas, huruvida han häruti uppfyllde 
sin medborgerliga pligt? — frågas, huruvida icke 
hans orubbliga rättskänsla, fasta vilja och stora 
kunskaper inneburo en bestämd kallelse till högre 
verksamhet? — frågas, huruvida han ej kunnat 
genom dessa egenskaper på någon bland sam- 
hällets högsta platser åt sitt fädernesland bereda 
större fördelar än genom sina sednare vitterhets- 
alster och genom en mindre vigtig ämbetsmanna- 
sysselsättning? — frågas, om det var rätt att skjuta 
från sig en dylik högre kallelse och att göra 
det af fruktan för bekymmer och stormar, och af 
längtan efter ostörd njutning af vitterhetens nöjen 
och lugnets trefnad. Gyllenborg sjelf har icke va- 
rit döf för dessa frågor. I en bland sina dikter 
låter han någon vän uttala följande uppmaning. 

y)Låt dina gåfvors ljus i dagen lysa fram! 
Du har ett öppet fält att dina dygder öfva; 
Mot lastens yra svcmn bör du din styrka pröfva. 
En enda oförsagd kan skrämma hennes här. 
Hon eger ej ett tnod, som blott i dygden är. 
Var säker på ditt vett, du segrar, om du vågar, 
Du dina pligter vet, blott du ditt hjerta frågar. 

Gyllenborg förklarade sig öfvertygad om åsig- 
tens sanning och villig att ställa sig den till efter- 
rättelse. Beslutet fattades likväl blott på papperet, 
men icke i hjertat. Han egnade sig fortfarande 
endast åt vitterhet och vanliga ämbetsgöromål, utan 
att på kraftigare sätt deltaga i de strider, som vare 
sig under frihetstiden eller under Gustafs regering 
blefvo förda i politiskt och administrativt hänseende 
till främjande af fäderneslandets välstånd, ljus och 
förädling. Var detta en följd af blott längtan efter 
ostördt lugn och ostörd vitterhetsnjutning'? Näppe- 
ligen. Oaktadt sitt blygsamma och tillbakadragna 



58 

väsende, hyste Gyllenborg om sin poesi en icke 
ringa tanke och förmente sig 1772 vara Sverges 
enda namnkunnige skald. Han insåg och erkände 
visserligen, att hans sånger icke i någon högre 
grad utmärktes genom snillets eld och inbillnings- 
kraftens prakt. Men livad han deremot kände, 
visste och värderade, var, att de i ovanligt hög 
grad utmärkte sig genom innehållets renhet, ädel- 
het och sanning; och han hoppades väl, att dessa 
dygder skulle genom egen skönhet och kraft fram- 
tränga samt välgörande inverka på svenska folkets 
känslor och tänkesätt, derigenom ock på dess öden. 
Troligt är, att han betraktade sin verksamhet som 
författare större och vigtigare, än den kunde blifva 
som ämbetsman, om ock pä en högre plats; och 
att det var äfven denna tanke, som inverkade på 
hans beslut. Han ville, han hoppades måhända 
att genom sin personlighet och sina skrifter blifva för 
svenska folket någonting liknande, hvad Gamla Testa- 
mentets profeter voro för sina landsmän. Härtill 
har troligen också bidragit en annan känsla, näm- 
ligen den af växande tvifvel, dels om egen stats- 
mannaförmåga, dels om den då gällande statsför- 
fattningens användbarhet, och här komma vi till 
en annan sida och till en sednare utveckling af 
hans personlighet och öden. 



Berättadt är, huru han 1756 blef af riksdagen 
och mot de kungliga föräldrarnas vilja förordnad 
till tjenstförrättande kavaljer hos kronprinsen Gu- 
staf^); och med hvilken ovilja han liksom hans 
kamrater behandlades af hofvet och i synnerhet 
af Lovisa Ulrika; lian hör ju, utbrast \\on,hanliör 



') Se 39. 174—192. Med rigtning till frihetstidens ned- 
sättande säges i Siare och Skalder (3. 566.) att Gyllenborg 
fann obehaglif/t nödi/as mottar/a denna befattning. Gyllenborg 
sjelf säger, att han vid utnämningen dertill blef iitom sig af 
glädje. B. E. Malmström, Se Vitterhetshist. 1. 348. 



59 

ju och till la maudite race de GyUenhorg ^). Min- 
dre än de andra påtrugade kavaljererna blef han 
dock föremål för konungahusets ovilja, troligtvis 
derföre, att han föga blandade sig i partistriderna, 
men deremot mycket fastade sig vid kronprinsens 
person. Troligen har han icke kunnat vara blind 
för dennes under gossåren invanda fel; men han 
kunde ej heller vara blind för de lysande egen- 
skaperna; skaldesnillet Gyllenborg ej heller för 
skaldesnillet Gustafs rika begäfning. Varm och 
gemensam kärlek till vitterhet drog dem ock 
snart till hvarandra. Med förtjusning genomgingo 
de tillhopa franska skaldekonstens förnämsta al- 
ster. Den förening af smak, snille och hänryck- 
ning, hvarmed prinsen uppläste alla sköna och 
ädelsinnade verser, gällde i Gyllenborgs ögon som 
osvikligt bevis på en varm och stark kärlek till 
de dygder, de ädla tänkesätt, samma verser utta- 
lade. Denna äsigt vann ökad styrka, när han såg, 
liur den fjorton- till femtonårige prinsen lade bort 
den ena efter den andra af gossårens vanarter-, en 
företeelse, som lofvade, att den mognande mannen 
skulle likaledes bortlägga de fel, som hittills följt 
ynglingen, och att en så högt begäfvad furste skulle 
i fi-amtiden blifva en högst förträfflig konung. Gustafs 
stora förmåga att vinna menniskor gjorde väl äfven 
sitt till. Troligtvis har han, och det af själ och hjerta. 
varit serdeles förbindlig och älskvärd i umgänget 
med sin för tillfället varande poetiska vän, och 
detta har tvifvelsutan i sin mån bidragit till de 
varma känslor, med hvilka denne tillbaka omfat- 
tade sin blifvande konung. Samtidigt härmed in- 
träffade riksdagen 1760 — 1762, denna vedervärdiga 
blandning af våld och list, förhetsningar och mot- 
sägelser; detta olycksdigra alster af Lovisa Ulri- 
kas eller Pechlins ränker, af Höpkens svaghet 
och vankelmod, af Karl Scheffers hugskott och af 

') Den förhannaäe slägten GijUenhonj. 



60 

sjelfva folkombudens oefterrättlighet. Gyllenborg 
hade vid sitt första inträde i verlden varit en fri- 
hetens ifrige försvarare. Men nämnde riksdag- 
väckte hos honom liksom hos många andra mycken 
misstro till det fria statsskicket och mycket miss- 
nöje med sjelfva folkombuden. I sitt redan om- 
talade skaldestycke, Verldsföraktaren, bestraifade 
han ock dessa sednares vankelmod och mutbar- 
het, och det så igenkännligt och kraftigt, att det 
ådrog honom bittert hat af Pechlin och af dennes 
vänner, men deremot tillvann honom hofvets och 
alla rättänkandes bifall. 

Till följe af nu uppräknade omständigheter 
började han omkring 1762 öfvergå frän Hattarna, 
t. o. m. från frihetsmännen och till hofvet. Förändrin- 
gen fullbordades och stadfästades genom reduktions- 
riksdagen 1765. Redan i egenskap af skald, hyste 
Gyllenborg mer benägenhet för hofvets och Hattar- 
nas lysande åsigter och storartade planer, än för 
de nu segrande Mössornas sparsamhet och försigtiga 
statskonst. Aristokrat till födsel, i någon mån ock 
till åsigter, kunde han ej heller vänja sig vid ofrälse 
ståndens växande anspråk och inflytande. Miss- 
nöjet ökades, när dessa under samma riksdag verk- 
ligen tillvällade sig en afgörande öfvermagt; och 
än mer, då de begagnade den till åtskilliga klander- 
värda åtgerder, t. ex. mot Sveaborg och mot ar- 
méens flotta, och derjemnte till flere reduktioner, 
som utarmade några Gyllenborgs vänner och åt- 
minstone för tilltallet skadade flere landets närin- 
gar. Dertill kom, att Gyllenborgs mycket rika 
svärfader, en bankokassör Gottsman, jjlef genom 
någon af ständerna anställd, kanske obillig O, efter- 
räkning beröfvad alla sina egodelar, till stor förlust 
också för Gyllenborg sjelf. Sådana uppträden blefvo 
icke utan inflytande på dennes tänkesätt, och han 

') K. G. Malmström, hvilken mer än någon annan stude- 
rat den tidens riksdags-handlingar, anser Gottsman hafva blif- 
vit orättvist behandlad. — Han fick också 1770 en pensjon. 



61 

gladde sig mycket, när genom reaktions-riksdagen 
1769 demokratiens öfvervälde krossades. Att det 

1771 återigen uppträdde och med än större anspråk, 
väckte ånyo hans missnöje. De under åren 1765 — 

1772 inträffade täta partivexlingarna ökade ock 
hans misstro till folkombudens hållning och hans 
oro för framtiden. Mer och mer syntes honom 
denna bäst tryggad, om ledningen af fäderneslan- 
dets öden anförtroddes åt en stark konungamagt, 
hälst denna snart skulle falla i händerna på en 
furste med så utmärkta egenskaper, som dem han 
visste förefinnas hos landets dåvarande kronprins. 
Efter Adolf Fredriks död och vid tidningen om 
Gustaf den tredjes snara hemkomst, uttalade han 
ock sådana sina förhoppningar bland annat med 
följande verser: 

Som snö, i drifvor förd, af vårens sol förjagas, 

Och löses i en flod, som jordens sköte när; 

Så skall i Gustafs tid partiens magt försvagas, 

Och båda sammandragas 

Till ett, som Sverges är. 

Du (Svea) aldrig kunnat än en konung dig begära 

Med mera hug för ära, 

Och mera nit för dig. 
I dessa -höga mål, ack! skall han hinder skåda? 
Nej, Svea, gynna du de dygder hos en drottl 
Att i ett lyckligt land, i blifven frie båda, 

D%i fri att lagligt råda, 

Han fri att göra godt. 

Missnöjet med tidens politiska sträckte sig 
ock till dess poetiska, och vetenskapliga före- 
teelser. De två klaraste stjernorna på svenska vit- 
terhetens himmel, Dalin och fru Nordenflycht, dessa 
föremål för Gyllenborgs ungdomsförtjusning, voro 
1763 för alltid nedgångna; och äfven hans jemn- 



62 

åriga författare hade fördunklats, förstummats, eller 
försvunnit. Det yngre framträdande slägtet kunde 
i hans ögon icke ersätta förlusterna. Bellman hade 
väl uppstämt mänga bland sina mest berömda sån- 
ger; men dessa stodo mot Gyllenborgs grundsatser i sä 
öppen strid, att denne icke ansåg dem förtjente af 
någon gillande uppmärksamhet. Bergman, Ihre 
och Lagerbring utgåfvo ock under nämnde tid sina 
stora verk^); mänga andra utmärktheter att för- 
tiga. Men i sin dä varande fördystrade sinnes- 
stämning, var Gyllenborg döf för Bellmans poetiska, 
och blind för Bergmans, Ihres och Lagerbrings 
vetenskapliga förtjenster. För den spegel, skaldens 
af missnöje grumlade inbillningskraft framhöll, vi- 
sade sig tidskiftet 1762 — 1772 såsom en i vittert 
och vetenskapligt hänseende dyster ödemark, en 
det svenska snillets allmänna förmörkelse. I sitt 
inträdes-tal i Vitterhetsakademien 1773 framlade 
han en afskräckande målning af nämnde demokra- 
tiska tid och påstod, att under dessa år 

Snillet Sverge öfvergaf. 
Och på Vitterhetens graf 
Växte Dagligt Allehanda'). 

Detta förhastade och mot sanningen rakt stri- 
dande omdöme har sedermera och såsom ett drä- 
pande bevis mot frihetstiden blifvit mångfaldiga 
gånger åberopadt först af Gustaf den tredjes och seder- 
mera af fosforisternas historiska skola och i allmänhet 
af flere sednare författare. Om dess sanning var ock 
Gyllenborg sjelf upprigtigt öfvertygad, och han ut- 
talade högljuddt sin glada förhoppning, att under 
Gustaf den tredje skulle Sverge få hugna sig af 
ett tidehvarf, rikt pä vitter och vetenskaplig blom- 



' ) Verldsbeskrifningen, Glossarium Sueogothicum och Svea 
Rikets historia. 

-) Det demokratiska Mösspartiets dåvarande tidning. 



63 

string; äfven pä politisk lycka och ära. Han be- 
rättar ock, att han i förväg egt kännedom om stats- 
hvälfningen 1772; men att han i dess förberedande 
deltagit, derom känna vi ingen uppgift. Närmaste 
åren derefter, har han likväl densamme flere gån- 
ger beprisat. Han kom också nu till konungahuset 
i ett närmare och vänskapligare förhällande än 
förut. Lovisa Ulrika intog honom i Vitterhetsaka- 
demien och derjemnte i sin enskilda umgängeskrets. 
Grustaf den tredje nämnde honom 1772 till riddare 
af nordstjerneorden och kort derefter till kansliråd. 
Han blef ock kallad till deltagande i de vittra 
aftonkretsarna hos konungen sjelf, hvilken han 
äfven sedermera under några är fick åtfölja på 
spektakler, kungsgårdar och resor. Under denna 
tid sammanskref han flere sina sednare arbeten, 
deribland några skådespel, på Lovisa Ulrikas 
eller konungens begäran och enligt deras anvis- 
ning. 

Oaktadt en så nära och både vitter och per- 
sonlig beröring blef dock föi-hällandet mellan vitter- 
hetsid karen Gyllenborg och vitterhetsbeskyddaren 
Gustaf aldrig rätt varmt och förtroligt, snarare 
tvärt om ; och nu komma vi till det tredje skedet 
i Gyllenborgs historia. 



Jag va7\ berättar han sjelf, jag var hvarken 
danad för eller angelägen om körningens närviare 
förtroende. I sjelfva verket passade de icke för 
hvarandra. Mannen och skalden Gyllenborgs all- 
var, sedlighet och ursprungliga frihetskärlek öfver- 
ensstämde ingalunda med konungens lefnadsvanor, 
äsigter och fordringar. Gyllenborg skulle ock svår- 
ligen kunnat beqväma sig till så högstämda loford, 
som dem konungen var van att frän sin omgifning 
mottaga; — svårligen låtit begagna sig till sådana 
underhandlingar, som dem Creutz dref med hertigen 



64 

af Aiguillon och madame Dy Barry; ej heller till 
sådana åtgerder, som ät konungen utfördes af Avm- 
felt, Per Lilliehorn, Munck, Schröderheim m. fl. 
Häri torde man finna en bland orsakerna, hvarföre 
han drog sig frän all politisk A'erksandiet under 
Gustafs regering, liksom förut under frihetstiden. 
Efter 1774 blef han ej heller af konungen ihäg- 
kommen med någon enda ordensutnämning eller 
ämbetsmanna-befordran; möjligt likväl, att han 
sjelf aldrig sädana sökt, kanske tvärtom afböjt. 
En berättelse säger dock, att, när till följe af rid- 
darhusets nya indelning i klasser Gyllenborg 1779 
mistade sin befattning som bankofullmägtig, be- 
gärde han till ersättning en plats vid tullsocieteten; 
men att Gustaf vägrade och sade: jag beklagar, att 
detta liändt min f ordna kavaljer, men det kan vara 
nyttigt, att man får se, huru behagligt det är 
att bero af ständerna och att yrka på deras rät- 
tigheter. Ar 1781 återfick dock Gyllenborg genom 
adeln den förlorade platsen. Oaktad t en möjligtvis 
förevarande inre ovilja eller åtminstone köld, har 
konungen likväl bevarat skenet af fortfarande väl- 
vilja. Några år derefter gaf han Gyllenborg en 
befattning vid nummerlotteriet, och derigenom en 
behöflig tillökning på inkomsterna. År 1786 kal- 
lade han honom ock till medlem af Svenska Aka- 
demien. Men som skäl eller förtjenst anfördes icke 
några bland skaldens skönare och frisinnade ung- 
domsdikter, utan sången om Karl Gustafs täo; öfver 
Balt. 

En annan sida af saken är Gyllenborgs eget 
uppförande med hänsyn till konungen. Han tyckes 
snart nog funnit sig bedragen i de första glada 
förhoppningarna på dennes blifvande monarkiska 
styrelse, liksom förut i sina förhoppningar på 
det fria statsskickets blifvande välgerningar. Sin 
egen svåra ställning mellan de båda motsatta 
åsigterna synes han i sitt skådespel, Sune Jarl, 
hafva antvdt, när han låter en bland dess 



65 

lijeltar omtala, hur olyckligt det var, alt för sitt 
samvetes skull ej kunna deltaga i någondera par- 
tiets öfverdrifter, och att derföre vara illa anskrif- 
ven hos båda. Förhållandet till konungen blef ock 
tämligen kyligt. Etter 1774 har väl Gyllenborg 
liere gånger och med varma ord beprisat den »odöd- 
lige» konungens snille och vitterhetskärlek, men 
aldrig uttalat något allmänt och högstämd t loford 
öfver den förut så ifrigt efterlängtade furstens egent- 
liga regeringsätgerder. Det ser också ut, som Gyl- 
lenborg längre fram ansett någon öfverdrift hafva 
legat i det sätt, hvarpå han omkring 1772 bepri- 
sade statshvälfningen och klandrade frihetstiden. Jag 
har, så beskref han sedermera detta sitt uppförande, 
jag har med hjernan berusad af revolutionens fram- 
gång med all möjlig hetta prisat densamma och 
uttömt min galla mot den krossade demokratien. 
Han bibehöll visserligen äfven sedermera en viss 
ovilja mot Mössorna, men den fordna kärleken till 
monarkien tycks hafva svalnat. I sitt inträdestal i 
Svenska Akademien 1786 vidrörde han icke med ett 
enda berömmande ord statshvälfningen 1772 ej heller 
några konungens regeringsätgerder, utan blott dennes 
snille och nitälskan för vitterheten och modersmålet. 
Såsom Svenska Akademiens kansler förde han or- 
det den 20 December 1792 vid akademiens första 
högtidliga sammankomst efter Gustaf den tredjes 
död. I sitt då hållna ') tal yttrade han sorg öfver 
förlusten af denne konung i egenskap af akademi- 
ens stiftare, beskyddare och välgörare, men icke 
■ett ord af beröm öfver hans regentvärde, och märk- 
ligt nog ej heller om det ohyggliga sätt, hvarpå 
han bortrycktes. Ar 1795 utgaf Gyllenborg sina 
vitterhetsarbeten och införde der tvänne år 1771 
skrifna sånger till Gustaf den tredjes ära. I före- 
talet anmärkte han dock, att just dessa dikter vi- 

') Af akademien förut gilladt. 

FryxeUs Berätt. 45. 5 



66 

sade, huru tiderna förändrats, och han uppma- 
nade sina läsare år 1795 att icke anse dessa sån- 
ger vara 1771 framkallade af begäret att smickra; 
ty, tillade han, när de skrefvos, voro de ett svagt 
återljxid »a/ nmedhorgai^cs dåvarande förtjusning 
öfver deras unge konung. I nämnde af honom 
sjelf utgifna samling förekommer intet enda af 
honom till Gustafs ära efter 1771 skrifvet skalde- 
stycke. Ett bland de högsta föremålen för Gyllen- 
borgs önskningar och förhop))ningar hade varit att 
få bevittna det älskade fäderneslandets förkofran 
och lycka. I ungdomsåren hoppades han, att detta 
skulle ske genom den fria statsförfattningen; i 
mannaåren genom förstärkt konungamagt och i 
synnerhet genom Gustaf den tredjes person. Båda 
åsigterna, båda förhoppningarna hade varit sä varma 
och starka, att de, och i synnerhet de förra, 
eldat honom till flere sånger. Båda förhoppnin- 
garna slogo dock felt, och vid inträdande ålder- 
dom hade i den vägen skalden ingenting mer att 
vänta. Med hoppets röst tystnade ock den glada 
och högstämda sången. Som nämndt är, hade han 
visserligen under 1770-talet, och enligt hofvets ön- 
skan skrifvit några skådespel ^). Mycken skalde- 
verksamhet nedlade han ock i en stor samling fab- 
ler, de flesta från andra språk öfversatta; dikter, 
i hvilka han kunde under hvarjehanda förklädnad 
framställa sina tankar och känslor. Derjemnte har han 
ock sökt genom den uppmärksammaste granskning 
gifva åt sina äldre och yngre dikter all möjlig 
fulländning. Också blefvo hans sednaste arbeten 
på sin tid mycket prisade; men, som det tyckes» 
mindre af beundran för dem än af aktning och 
kärlek för deras författare. Det ryktbaraste bland 
dem. Tåget öfver Balt, var och förblef ett bland 

') KgJ. Bibi. Gjörwell t. P. Alströmer d. 12 Dec. 1774 
beklagar Gyllenborg, som pä befallning tvungits skrifva ett 
sådant arbete som Birger Jarl. Det författades 1774 till fi- 
rande af hertig Karls förmälning. 



67 

dessa stora skaldeverk, som många berömma 
men få läsa. Några nya snillrika ingifvelser 
förnummos ej. Skaldesinnet hade blifvit kyldt ge- 
nom de fyllda sextio åren och genom allt, hvad 
han sett och nu säg. Ar 1795 klagade han öfver 
samtidens sorgliga företeelser af än despotism, än 
anarki^ och, skref han, vid åsynen af 

An hmc/ars våld, än folkens yra. 
Med fasa rycks jag från min lyra 
Som ock, förnött, har fyllt sin tid. 

Med känsla häraf lät han henne ock för det 
mesta hvila. Genom sin personlighet och genom 
minnet af de äldre skrifterna, var han dock före- 
mål för allas kärlek och vördnad. Hyllad af så- 
dana sin omgifnings, sin samtids känslor, ge- 
nomlefde han en ålderdom, så lugn och stilla som 
den, hans iingdomssänger förutsagt. Kännande slu- 
tet nalkas, yttrade han sin önskan, att dödsfallet 
skulle blott genom en vanlig tidningsannons för 
allmänheten tillkännagifvas. Han afled är 1808 
vid 77 års ålder. Både konungen och Svenska 
Akademien anslogo underhäll ät den i torftiga om- 
ständigheter efterlefvande enkan. 

Gyllenborgs utseende var behagligt, i synner- 
het de stora blå ögonen, h vilka talade ena gången 
om välvilja och mildhet, en annan gång om all- 
varliga och djupa tankar; sä djupa, att han i dem 
försjunken, ofta förlorade ur sigte den yttre verlden 
och dess föremål, och gaf genom tankspriddhet och 
själsfränvaro anledning till löjliga uppträden. 

Hans' vitterhet sysselsatte sig föga nästan 
aldrig med kärlek, detta vanliga föremål för unga 
skalders sånger. Enligt hans egen up])rigtiga 
berättelse var det ej heller någon häftigare li- 
delse utan tycke och sansadt omdöme, som 1764 
bestämde hans val af maka. Det föll på en 
dotter af den då för tiden rike bankokassören 



68 

Goltsman, och han fick af denne till skänks tvänne 
landtegendomar, och deribland Bockholmssätra vid 
Mälaren. Här tillbragte han första sommaren af 
sitt äktenskap. Men året derpå kom reduktions- 
riksdagen 1765. Då anställdes, som nämndt är, med 
svärfadern en efterräkning, som slutades sa, att 
denne dömdes att till staten äterbära summor, så 
stora, att den förut rike mannen bragles nära nog 
till tiggarestafven. De egendomar, G3'llenborg af 
honom fått till skänks, hade blifvit inköpta mot 
skuldförbindelser, som Gottsman nu mera icke mäg- 
tade inlösa. Gyl'enborg hade väl detta oaktadt 
kunnat behålla godsen, ty han för sin person hade 
dem pä lagligt sätt bekommit. Men deras iörra 
egare hade utan sitt förvållande gått misste om 
lofvad betalning. Detta grämde Gyllenborg djupt. 
Han sålde derföre egendomarne och inlöste med 
köpeskillingen svärfaderns ifrågavarande reverser. 
Några ogillade och beskrattade ett sådant uppfö- 
rande; men, skref han, de förra egarne fingo deri- 
genom behålla sin förmögenhet, och jag mitt goda 
samvete ^). Han och hans fru inskränkte sina ut- 
gifter och lefde lyckliga i känslan af ömsesidig 
aktning och kärlek. Gyllenborg var ock en ut- 
märkt god make, fader och husbonde. Om sin sy- 
sterson, den blifvande skalden och riksmarskalken 
J. G. Oxenstierna, drog han ock öm försorg, och 
utsåg till lärare åt honom den snillrike och kun- 
nige Bergklint. 

Gyllenborg har visserligen ådagalaggt någon 
retlighet i fråga om eget skalderykte -) och ensi- 
dighet i bedömmande af andra partiets åtgerder. 
Men på hans enskilda lefnad hvilar ej minsta fläck. 



') Genom reaktionsriksdagen 1769 tick han någon ersätt- 
ning för dessa förluster. 

^) Siare och Skalder 6. 1. 189 berätta, att Hallman ge- 
nom sin Skeppar-Rolf parodierat Gyllenborgs skådespel Birger 
Jarl; att Gyllenborg klagat deröfver hos konungen; att denne 
till straff ålade Hallman att skrifva en parodi öfver skådespe- 



69 

Hans författareska p var utmärkt genom stilens 
klarhet och lättfattlighet. Om vigten af dessa egen- 
skaper har han sjelf sjungit: 

När tanken harmsen är, att han sitt ord ej funnit, 
Var viss, att han ännu ej har sin mognad hunnit, 
Han lik Minerva går, när han är dagen värd; 
Ur hjernan väpnad ut. 

Det var ett förebådande anslag till Tegnérs 
ryktbara ord. 

Hvad du ej klart kan säga, vet du ej. 
Med tanken ordet föds på 'inannens läppar. 

Att hans författarskap var likaledes utmärkt 
genom rena och ädla tänkesätt, är tillförene an- 
märkt; äfvenså att han sjelf hade starkt medve- 
tande af denna deras förtjenst, men att han dock 
öppet erkände, sig icke vara i besittning af de 
snillegåfvor, som tillhöra en skald af högre ord- 
ning. Sjelfkänslan fick i detta hänseende undergå 
en hård pröfning. Ar 1785 stod han vid 51 års 
ålder på höjden af ett lysande och stadgadt skal- 
derykte. Mot honom uppträdde då den 28-årige Leo- 
pold med en offentlig och utförlig granskning af 
Gyllenborgs mest omtalade, och af honom sjelf mest 
värderade dikt. Tåget öfver Balt. Recensjonen var 
hållen i vördnadsfull ton och erkände skaldens 
och skaldestyckets många förtjenster; men gjorde 
ock frimodigt och öppet mot detsamma mänga an- 
märkningar, hvilka en sednare tid i flesta fall gil- 
lat. Gyllenborg vardt visserligen ej litet uppbragt 
öfver den unge mannens anfall, men sansade sig 
snart, tillstod rigtigheten af flere anmärkningar, 



let Thetis och Peléc, till hviikct konungen ansågs hafva upp- 
gjort planen, och att Hallman då skrifvit Petis och Telée. 
Fryxell har hört litteraturlustorikern Sondén berätta nngefär 
samma uppträde, men såsom inträffadt med Wellander. 



70 

och vidtog med anledning af dem några ändringar 
samt öppnade sjelf en vänskaplig brefvexling med 
sin granskare. Till följd af det vackra ocli vär- 
diga sätt, hvarpå striden å båda sidor fördes, blef 
frän denna stund mellan den gamle och unge skal- 
den ingången en vänskap, som, grundad på ömse- 
sidig aktning, mer och mer tillväxte i innerlighet 
och styrka. 

I allmänhet har Gyllenborg med varm och af- 
undsfri kärlek hyllat de flesta skalder, hviika på 
hans tid förädlade svenska språket och sången. 
Dalin var städse föremål för hans tacksamhet och 
vördnad. Oaktadt fru Nordenflychts brister som 
skaldinna och svagheter som menniska, förstod han 
dock att värdera den i båda hänseenden ädla kär- 
nan, och det var med varm känsla och hög röst 
han vid frånfället uttalade hennes beröm, fäder- 
]ieslandets förlust och sin egen sorg; likaså och 
gång pä gång, när ungdomsvännen Creutz bortgick. 
Vid sitt inträde i Svenska Akademien, när denna 1786 
stiftades, uttalade Gyllenborg sin och allmänhetens 
sorg att vid detta tillfälle sakna x4.tis och Camil- 
las sångare; och han gjorde det med ord och 
röst af sä djup rörelse, att de framkallade tårar 
i konungens och många andras ögon ^). Med be- 
undran och kärlek fäste han sig ock vid yngre 
skalder, ehuru han kände sig af dem öfverträtfad. 
Med en känsla, som erinrade om hans ungdoms- 
tillgifvenhet för den äldre skaldinnan, fru Norden- 
tlycht, egnade han liflig beundran också åt fru 
Lenngren. Är 1797 beslöt Svenska Akademien 
att genom en hedersmedalj, pensjon, gäfva eller 
någon annan utmärkelse ådagalägga sitt erkän- 
nande af hennes snille, sin erkänsla för den ädla 
och förädlande andan i hennes skaldeverksamhet; 
och konungen gaf dertill med nöje sitt bifall. Fru 
Lenngren undanbad sig dock, hvarje sådan heders- 



' ) Sv. AÅ\ bibliotek. Rosensteins brefvexling. 



71 

bevisning ^). Men på akademiens högtidsdag upp- 
läste dä Gyllenborg till hennes öfverraskning en 
till hennes ära skrifven säng -). Förhällandet till 
Leopold är redan berättadt. För Kellgren, beha- 
gens, ljusets och sanningens sångare, hyste han in- 
nerlig tillgifvenhet. Vid dennes begrafning voro 
alla hufvudstadens anseddare snillen tillstädes, äf- 
ven Gyllenborg. När jordfästningen var slut och 
sällskapet skulle åtskiljas, såg man den då 64-ärige 
skalden, gripen af en oemotståndlig känsla och med 
tårfyllda ögon, framträda och lägga sina händer 
på likkistan. Det var, som ville han än en gäng 
klappa, säger Leopold, omfamna säger Franzén den 
bortgångne A'ännen ^). 

Under sin sednare samtid och närmaste eftertid 
blef Gyllenborg som skald icke af den stora allmänhe- 
ten så högt uppburen som i början af sin bana. Orsa- 
ken var visserligen till en del den vanliga, att ett 
yngre slägte i mycket växer frän det äldres tankar 
och känslor, åtminstone dess språk och uttryckssätt, 
hvilka två sednare dessutom aldrig hos Gyllen- 
borg uppnådde någon större fulländning '^). I hans 
skaldestycken funnos ej heller nog snille, st3^rka 
och inbillningskraft för att öfverglänsa formens fel 
och att dem oaktade tilltvinga sig också efterverl- 
dens beundran. Han blef dessutom snart och just 
inför denna efterverld öfverglänst genom det friare 

') Svenska Akademiens pi-otolc. d. 20 Maj; 1, 15 Juni, 7 
Dec. 1797. 

^) Stockholms Posten d. 29 Dec. 1797. Hvarken denna 
sång eller ens berättelsen om dess uppläsande finnes intagen 
i Sv. Akad. handlingar; troligen på den anspråkslösa skal- 
dinnans begäran. 

■*) Uppsala Bibi. N. v. Rosensteins brefvexl. Leopold t. 
Rosenstein d. 4 Maj 1795. Jfr Franzéns berättelse i Sv. Akad. 
handl. 2. 6. 8. Uppgiften, att Gj'llenborg med utbredda armar 
kastat sig öfver likkistan öfverensstämmer hvarken med Gyl- 
lenborgs lynne eller med samtida berättelser. 

■*) Hans sednare arbeten hafva likväl i dessa hänseenden 
bestämdt företräde framför de äldre; i hänseende till kraft 
och lif dock tvärtom. 



72 

tehaget och den större fovmfulländningen hos den 
också snillrikare Kellgren. Andra skäl tillkommo. 
Den gedigna kärnan i hans både personlighet 
och skaldskap, den sedliga renheten, det stränga 
allvaret och den varma frihetskärleken, passade 
ingendera rätt tillsammans med andan i Gustaf 
den tredjes tidehvarf; ej heller med andan iios så- 
dana den tidens och äfven sednare tiders vitterhets- 
älskare, som mest tycka om den sång, som passar 
till glasens klang, men deremot finna hvarje all- 
varligare skaldekonst torr och tråkig. Den 20 
år derefter kommande fosforistskolan var i allmän- 
het mycket ogynnsamt stämd mot sä väl sedelära i 
skaldekonst som frihets-sinne i politik, hvilka åsig- 
ter dock såsom hufvudsakliga beståndsdelar ingingo 
i Gyllenborgs författareskap. Hänförd af ädelheten 
i också dessa egenskaper, gjorde väl Atterbom slut- 
ligen dem och Gyllenborg sjelf rättvisa, och det 
med hjertliga och högtidliga ord. Men det hela 
af den åsigt, fosforismen infört, har allt framgent 
'ogillat den art af poesi, som utgjorde grundtonen 
i den gamle skaldens författareskap. Det är dock 
just denna grundton och ädelheten i densamma lik- 
som i skaldens personlighet, som öfver hans minne 
kastat en långt klarare glans än några mer lyckade 
dikter kunnat göra. Han, skaldefadren, som han 
på slutet vanligtvis kallades, är en bland dessa 
författare, hvilka icke blott genom sina estetiska utan 
än mer genom sina etiska egenskaper hänfört 
och välgörande inverkat på sin samtid; en bland 
dessa skalder, som mindre förtjusat läsarens inbill- 
ningskraft än förädlat hans hjerta. De känslor, 
som vid dessa skaldestyckens genomläsande Fran- 
zén erfor och beskrifvit, hafva visserligen i många 
andra samtida ynglingars och mäns hjertan blil- 
vit på samma sätt väckta; — och till samma väl- 
görande och välsignelserika verksamhet. Äfven 
hos det sednare slägtet har Gyllenborgs minne 
i samma rena och förädlande gestalt lefvat, och 



73 

framkallat utti7ck af vördnad och tacksamhet. 
Genom det döfvande bullret af mångfaldiga po- 
litiska och litterära stormar har det tid efter 
annan låtit höra sin stämma och blifvit före- 
mål för tacksamhet och vördnad» Talemän för 
dessa känslor hafva varit fäderneslandets sednare 
skalder, litterär-historiska författare samt litterära 
stiftelser och samfund ; främst och mest dock Sven- 
ska Akademien. At ingen bland sina förut af- 
gängne medlemmar hade den egnat någon ser- 
skild och fortvarande hedersbetygelse. Vid Gyl- 
lenborgs bortgång år 1808 beslöts för första 
gången en. sådan. Det är en minnesvård, huggen 
af Byström och uppsatt i Klara kyrka. Den min- 
neskrans, som i historiens tempel blifvit lastad öf- 
ver hans bild, är sammanflätad af blad, på hvilka 
läsas namnen Dalin, fru Nordenflycht, Creulz, Por- 
than, Kellgren, Oxenstierna, Franzén, Tegnér, At- 
terbom och B. E. Malmström. 

TREDJE KAPITLET. | 

KARL MIKAEL BELLMAN 

var en både som person och i synnerhet som skald 
högst ovanlig företeelse. Hans lefnad, hans sånger 
och de omdömen och åsigter, bägge föranledt, hafva 
utöfvat betydligt intr3'ck på och de sednare tillika 
varit betydelsefulla uttryck af det allmänna tän- 
kesättet hos en ej ringa del af våra landsmän. 
Skiftevis än klandrad eller försvarad, än ringaktad 
eller beundrad, har han i våra dagar (omkring 
1850 — 1870), varit firad mer än någon bland Sver- 
ges hädangångne vare sig regenter, statsmän, kri- 
gare eller skriftställare, och man har förklarat ho- 
nom, framför andra, vara svenska folkets skald, 
Sverges nationalskald. Om en så utomordentligt 
högt uppburen person bör efterverlden erhålla så 
fullständig och pålitlig kännedom som möjligt. För 



74 

att efter förmåga söka bereda våra läsare en sådan, 
skola vi låta skalden sjelf teckna sin bild genom 
sitt lif ^) och sina sånger. De sednare utgöra 
hans ryktbarhet och nästan enda verksamhet. Vi 
skola fördenskull af de vigtigaste bland dem, så 
väl de mest berömda som de mest tadlade, in- 
föra ett så stort antal, att läsaren må kunna af 
dem och genom deras sammanställande bilda sig ett 
eget omdöme, öfver så väl hans person och skrifter, 
som öfver den inverkan, de utöfvat, de måst utöfva 
på hans landsmän. 

BELLMANS FÖRFÄDER. 

Hans farfars far, den svenske stamfadern, skräd- 
dare till yrket och kommen från Bremen, hade, ef- 
ter gesällvandringar genom medlersta Europa, slut- 
ligen satt sig ned i Stockholm. Dennes maka Bar- 
bara Klein, likaledes född i Tyskland, var utmärkt 
genom dygd, duglighet och för sin tid ovanlig 
bildning, hvarföre hon ock blef för unga qvinnor 
inom sin klass framställd som ett efterföljansvärdt 
mönster. Hennes son och äfven hennes sonson er- 
höllo i dopet förnamnet Johan Arndt, troligtvis 
till följe af den kärlek, slägten hyste för den rykt- 
bare författaren af dåtidens högt värderade upp- 
byggelseskrift: Den Sanna Kristendomen. Det var 
sedermera af vördnad för besagda stammoder och 
för hennes egenskaper och rykte, som sonsons- 
sonen, Karl Mikael, besynnerligt nog upphöjde 
henne till ett slags skyddshelgon för det bekanta 
sällskapet Par BrikoU. 

Stamföräldrarnas äldsta son, Johan Arndt Bell- 
man d. ä., var en ypperlig tenorsångare, skicklig- 
virtuos på flere instrument, lycklig författare af 
både latinska och svenska dikter och åtnjöt der- 



') Berättelserna om många bland hans öden och hand- 
lingar, så de pris- som tadelvärda, hvila på blotta sägner. 
Vi hafva bland den stora skaran af båda slagen upptagit 
blott dem, som hans beundrare och förra lefnadstecknare till- 
erkänt någon vigt. 



75 

jemnte sä stort anseende för lärdom, snille och upp- 
förande, att han nämndes till den utmärkte Peter 
Lagerlöfs efterträdare, d. v. s. till professor i ro- 
mersk vältalighet och skaldekonst. Redlig, fin- 
känslig och i allo angenäm, var han ock af alla 
älskad; och hans äktenskap förljufvades genom den 
varmaste inbördes kärlek. Men efter fem år blef 
den unga makan af döden bortryckt, och den efter- 
lefvande mannens smärta dervid så häftig och 
gränslös, att vännerna högligen oroades. När inga 
tröstande ord hjelpte, öfvertalade man honom att 
på tredje dagen efter begrafniugen resa till Stock- 
holm för att derigenom i någon män skingra de dy- 
stra tankarna. Men förgäfves. Genast vid fram- 
komsten n)äste han intaga sängen, och afled efter 
tre dagars sjukdom blott fyratiofem år gammal. 
Ämbetsbrödernas och lärjungarnas saknad och sorg 
har Upmarck, högskolans då för tiden yppersta 
minnestecknare, tolkat i ett tal, hvilket ansågs vara 
ett bland de vackraste, denne mästare efterlemnat. 
Den bortgångnes son, Johan Arndt Bellman 
d. y., född 1707, blef sekreterare i slottskansliet, 
med tittel af lagman, och älskade äfven han lärdom 
och vitterhet. Hans maka, Katarina Hermonius, 
var skön till utseende, smakfull i klädsel, behaglig 
i åtbörder, god, älskvärd och finkänslig i hela sitt 
väsende samt begåfvad med förträfflig sångröst. 
Deras hus var utmärkt genom ordning och guds- 
fruktan, der höllos dagliga bönestunder; — likaså 
genom välstånd, frun hade ärft någon förmögenhet; — 
likaså genom angenämt umgänge, både värd och 
värdinna voro älskvärda sällskapsmänniskor; — 
likaså genom umgängeskretsen sjelf, hvilken be- 
stod af flere kunskapsrika och framstående per- 
soner. Också detta äktenskap var genom inbördes 
kärlek lyckligt, man frestas säga öfverlyckligt; ty 
det välsignades med tjuguett barn'). Liksom det 

') Enligt Karl Mikael Bellmans uppgift; Maria kyrkas 
dopbok upptager blott femton. 



76 

äldre slägtledet dog äfven detta par samtidigt eller 
år 1765. 

Denne lagman Bellman hade en broder, som 
blef svensk konsul i Cadiz och af några berömmes 
för angenämt väsende, hjelpsamhet och fosterlands- 
kärlek. Han har dock blifvit för oordningar och 
försummelser några gånger skrapad och slutligen 
afsatt, åtminstone för tillfället'). Derjemnte omtalas 
en Joh. Martin Bellman, som 1763 var landsliskal 
i Finnland, men blef afsatt för prejerier mot bön- 
derna-); och en J. M. Bellman, som 1768 var ex- 
tra ord. kanslist i general-tullstyrelsen"); — och 
dessutom en siden väfvaregesäll med samma slägt- 
namn, hvilken för lättja och oordningar blef satt 
på spinnhuset '*). 

BELLMANS FÖRSTA UNGDOM OCH FÖRFATTARE-VERK- 
SAMHET. 

Hos en ättling inom slägtens fjerde led fram- 
trädde i märklig förening mänga bland de anlag 
och egenskaper, som utmärkte namnets äldre in- 
nehafvare; moderns och mormoderns behagliga ut- 
seende och goda hjerta ; moderns och farfaderns 
veka och lättböjliga lynne samt musikaliska anlag; 
faderns och farfaderns böjelse för vitter sysselsätt- 
ning; tidtals ock slägtens fromma tro och kärlek 
för andakts-öfningar.. Hvad han deremot saknade, 
var stammoderns, den omtalade fru Barbaras all- 
var, ordning och kraft, i hvilkas ställe han snart 
nog visade benägenhet till det oregelbundna lef- 
nadssätt, som tyckes hafva förefunnits hos en och 
annan nyss omtalad innehafvare af samma slägt- 
namn. Den ättling, som sålunda hos sig liksom i 
en brännpunkt förenade dessa anlag och egenheter, 
var Karl Mikael Bellman. 

') Rådsprot. d. 13 Juni 17(53, d. 17 Juni 17G6. 

*) Råchprot. i Just.ärend. d. 21 Sept. 1763. 

*) Geiieral-fuUsti/reltiens protokoll d. 11 Maj 1768. Månne 
genom misskrifning i st. f. K. M. Bellman? 

■*) Bankens arkiv Riksens Ständers komissariers protok. 
De tre sista ovisst om af samma slägt. 



77 

Han var född den 4 Febr. 1740. De nyss om- 
talade föräldrarna bodde pä Södermalm vid då- 
varande Brunnsgatan och nästan midt emot Maria 
sydvestra kyrkogårdsport- Deras samhällsställning 
och anseende kunna bedömmas deraf, att vidderas 
vigsel tjenstgjorde som marskalkar, kammarrådet 
Wulfvenstierna och sedermera blifvande presiden- 
ten Lillienberg, och vid sonens dop som fadder 
kanslipresidenten Karl Gyllenborg ^). Sin under- 
visning erhöll han dels i Maria skola, dels af en- 
skilda lärare, bland hvilka en var så svag och 
oefterrättlig, att lärjungen med tillhjelp af en sin 
kamrat gaf honom stut. En annan lärare deremot 
tilldelade Bellman sjelf kännbar aga derför, att 
denne visade mycken ovilja mot matematik och 
metafysik. Bellman har sjelf beskrifvit förhållan- 
det med följande vers: 

Hjernan ännu i mig vandes. 

När jag tänker på Euklides 

Och på de trianglarna, 

A, B, C, och C, B, A; 

Svetten ur min panna gnides 

Värre än på Golgata. 
Musik och poesi deremot voro hans älsklings- 
ämnen. I fädernehemmet fanns en cittra, som far- 
fadern medftht från Italien. På denna lärde sig 
nu sonsonen redan i gossåren och på egen hand 
att uttaga de melodier, han mest tyckte om, och 
förvärfvade slutligen stor färdighet i dess behand- 
ling. Lika tidig och afgjord var böjelsen för skal- 
dekonst, och redan vid sjunde året började han 
göra vers. Man blef t. ex. mycket förvånad, när 
han under en febersjukdom talade långa stycken 

') Enligt kyrkoboken. I sin lefveinesbeskrifning har Bell- 
man sjelf uppgifvit Jan Gyllenborg; — och ytterligare, att 
hans farmoder Elisabet Daurer stod fadder. Men denna hade 
redan 1709 aflidit, och det var i stället hans farmors mor; — 
ytterligare, att dopet troligtvis förrättades af biskop Rhyzelius; 
men det skedde af eu prestman vid namn WoUeniiis. 



78 

på rim; och icke blott talade utan sjöng denn på 
sjelfvalda eller sjelfgjorda melodier, och båda de- 
larna på ett sätt, som väckte moderns och allas 
undran. Föräldrarna och deras vittra vänner 
ville nödvändigt bereda de ovanliga anlagen en 
motsvarande utbildning, och skaffade honom till 
enskild lärare en vitter och begåfvad man vid 
namn Ennes. Under dennes ledning inhemtades 
flere kunskaper, mest i språk; och det säges, att 
lärjungen slutligen kunde skrifva tyska, fransyska 
och engelska, t. o. m. italienska (?) — likaledes i 
vitterhet, så äldre som nyare; — äfven i dess ut- 
öfning. Redan som lärjunge fick han börja skrifva 
vers, hvilka af Ennes granskades och rättades. 
8å tidigt som vid femton års ålder företog han ock 
öfversättningar ur den pietistiska så kallade halli- 
ska psalmboken. Vid 16 till 17 års ålder ådaga- 
lade han en ovanligt rik ock lycklig skriftställare- 
förmåga, och i tidningarna infördes flere af honom 
författade sånger. De flesta bland dem voro af 
andeligt, stundom pietistiskt innehåll, t. ex. tankar 
öfver yttersta domen, långfredags-tankar, öfversätt- 
ningar ur Scrivers Själaskatt och ur en annan tvsk 
uppbyggelseskrift, kallad Evangeliska Dödsbetrak- 
telser. Sistnämnde vid 17 års ålder utförda verk 
tillegnade han sin moder med en öfverskrift, som 
bevittnade hans kärlek till henne och till ämnet. 
Jag vet, skref han, 

Jag vet, hur högt min mor behagar, 
Hvad ädelt, rent och gudligt är; 
Hur samvetsfrid är henne kär, 
Hur hon i all sin vandel lagar. 
Att med sin Gud i vänskap stå. 
Ty hoppas jag, det gunstigt tgdes, 
Att med dess namn mitt arbeV prydes, 
Den Ijufsta vinst jag önskat få. 

För denna mor hyste han djup vördnad och 
innerlig kärlek. Hans känslor för det andra könet 



79 

voro ock vid den tiden af ren och ädel art. I ett 
vid 18 års ålder skrifvet skaldestycke agade han 
med kraftiga ord unga fruntimmers behagsjuka, 
flärd och jagt efter nöjen. Sitt dåvarande qvinn- 
liga ideal målade han med följande ord. 

Nit om Gud och dygder rena, 

Stadigt sinne, alltid nöjd; 

Skild från verldens falska fröjd, 

Lefva tyst i ro allena. 

Ädelt vett i ädel själ. 

Ögon utaf mildhet rika. 

Dygd och skönhetsglans tillika, 

Det en Iris pryder väl. 
I första början af sin skriftställare-bana ådaga- 
lade Bellman också mycken kärlek för Sverges då- 
varande fria statsskick och skref till dess ära nå- 
gra verser; men öfvergick snart till alldeles mot- 
satta åsigter, om hvilka företeelser mera, dä fråga 
blifver om skaldens förhållande till konung Gustaf 
den tredje. Mest ryktbar och beprisad bland hans 
nu utgifna arbeten blef en från fransyskan öfver- 
satt skrift, benämnd Undervisning, lemnad af en 
fader åt en bortresande son. Den innehöll en 
i dåtidens anda väl tänkt och skrifven afhand- 
ling, beledsagad af åtskilliga lefnads- och vishets- 
regler ^). Som prof på tidens språk och Bellmans 
tänkesätt införa vi några bland dessa lefnads- 
regler. 

Haf alltid något godt för händer, och före- 
ställ dig alltid, att Gud är närvarande, så före- 
kommas onda tankar och gerningar! 

En allvarsam tanke på evigheten åstadkommer 
ett godt bruk af tiden. 

Var dygdig, så slipper du besväret skrymta! 
En syndig vana är en orm, som man föder i 
sin egen barm. 



' ) Om dessa, ehurn af Bellman och i hans bok utgifna,. 
Llifvit af honom författade, synes dock ovisst. 



80 

Vinets dunster förvirra hjernan, högmodets 
dunster förståndet och kårlekens dunster både hjer- 
nan och förståndet. 

Lösaktig kärlek af bildas naken, icke allenast 
att dermed afmäta dess fräckhet, utan ock att lära 
oss, det han gemenligen till bara kroppen af kläder 
dem, som ära derpå begifna. 

Var trogen mot din öfverhet! ty din egen sä- 
kerhet försvinner, om dess magt försvagas. 

Sök ej sådant sällskap, der du är förnämst! 
ty deraf har du liten uppbyggelse, mindre sede- 
öfning och minst heder. 

Välj dig en maka med öronen, mer än med 
ögonen! och — sist kom ihåg dessa tre varningar: 
akta din själ, din tid och din helsa; Gudi allena 
till ära! 

Detta verk tillegnade Bellman ät sin farbror, 
och förklarade det vara en förberedelse till sin 
egen förestående resa genom lifvet och dess besvär- 
ligheter och slippriga vägar; tillika ett bevis på 
sin fasta vilja; att med Guds bjelp sådana grund- 
satser sorgfälligt efteriefva. Den fordne läraren 
Ennes helsade verket med en framför detsamma 
tryckt fägneskrift och förklarade, 

— — — att sedeläran 
Hos kloka folkslag vunnit pris. 
Hon leder till den sanna äran. 
Som är att dygdigt vara vis o. s. v. 

En annan vän skref och lät till boken trycka 
ett annat förord, fullt af beröm och förhoppningar, 
och verket fick nya upplagor. Alla fäste sig med 
lifligt deltagande vid den så rikt begåfvade och 
så allvarligt sinnade ynglingen. Emedan fadrens 
tillgångar längre fram blef\o för de många bar- 
nens uppfostran otillräckliga, antog man denne 
hans älsta son, ehuru blott 17 år gammal, till tjen- 
steman i banken, och lemnade honom likväl till- 
Tälle att för inhemtande af mera kunskaper någon 



81 

tid bevista Uppsala högskola. Sånger af honom 
blefvo tid efter annan införda i tidningarna och 
berömdes, i synnerhet af Gjörwell. Man lade nå- 
gra bland dem för den gamla mästaren Dalins 
ögon, hvilken hade föga att vid dem anmärka. 
Bellman blef till och med formligen och som s. k. 
ämnesven föreställd för Vetenskaps-akademien. Det 
skedde tillsammans med den dä 35-årige kapten- 
löjtnanten, sedermera blifvande vice-amiralen Nor- 
denanckar M, en i sanning ovanligt hedrande ut- 
märkelse för en dä blott 17-ärig yngling. Infö- 
randet i Vetenskaiis-akademien skedde genom bergs- 
rådet Adlerheim, en umgängesvän hos Bellmans 
föräldrar 2); man kan föreställa sig deras och deras 
vänners glädje och förhoppningar. 

BELLMANS ÖFVERGANG TILL BACCHANALISKT LEFNADS- 
SÄTT OCH SKALDSKAP. 

Om denna stora och oväntade förvandling 
samt dess orsaker och omständigheter finnas inga 
andra underrättelser än tvänne af honom sjelf tret- 
tiofem år derefter afgifna. Den ena lyder orda- 
grannt som följer. 

»Är 1759 var jag första gången plakat, sof- 
vande_ i min mors knä, sedan jag hos holländska 
ministern Marteville tagit mig ett pontaks-rus. 

Jag kom hem, så röd och skön, 
Eftermiddag 671 mot fyra, 
Då till dagens aftonbön 
Man såg folket sig utstyra. 

') Bellman tillägger ock hofmarskalken Jennings; meu 
denne hade redan året förut blifvit ledamot af akademien. 

'^) Enligt Bellmans egen uppgift. Akademiens dagbok 
innehåller likväl ingen ting derom. Det tyckes ock, som äm- 
nesvenner. d. v. s. sådana, som tillätos öfvervara akademiens 
sammanträden, blifvit då för tiden antagna, utan att någon 
uppgift derom i dagboken infördes. 

Fryxells Berätt. 45. 6 



82 

Mina systrar, pjåkiga 
Med bindmössor, syntes niga, 
Men jag rosenblommig stiga 
Till min mor och kjortlarna. 

7>Min Karl Mihaeh, sade hon, 
Hvar min gosse har du varit'? 
Ah min mor, jag har erfarit 
En mig något stor portion. 
Jaså, så så, Kalle Ulla! 
Luta då ditt hufvud ner, 
I-jägg dig på mitt knä, jag ber 
Vet, dill mor vill dig ej illa! 

Är det då unde7'ligt, att hela min varelse, hvar 
minsta taiike, hvar andedrägt upplifvar tnin olyck- 
liga varelse att hålla af fruntimmer? Guds hämnd 
vare öfver mig, om jag icke blir förtjust af en 
gammal utsliten stubb, med alla sina trasor, på 
sopbacken vid Packartorget! Jag ser en kärleks- 
gudinna i hvarje loppa och en Åstrild i hvar ut- 
kastad nedandel. En uttrampad nedkippad sko . . . 
min Gud! . . . ett fruntimmers såla, hvarpå hon van- 
drat i Gröna Gången, ger mina ögon mera lif och 
vällust än den lager, hvarmed. man mig på me- 
daljen hedrat. 

Det andra uppträdet inträffade samma år. 
Jemnte en annan kamrat besökte han den rykt- 
bare borgmästaren Renhorn på en i Stockholms 
hamn liggande jagt, som skulle föra denne till 
Arboga. I kajutan tillagades genast punch och, 
berättar Bell man, jag röker, jag dricker, jag som- 
nar, jag vaknar — och ser då icke Maria, utan 
Strengnäs kyrktorn. Der landsatt utan en fyrk 
på fickan, träffade han genast en bekant, i »hvars 
svägerska, skref han, jag blef kär, ty hon var vac- 
ker som en dag; — — — men Herre Gud! ett 
fruntimmer, antingen vacker som en engel eller ful 
som Nymanskan, har att befalla mig kyssa sina fj ät. 
Det var på bysättningshäktet och 1794 eller året 



83 

före sin död, som den då femtiofyra-årige Bellman 
på detta sätt uppfattade och beskref sina första 
dryckesäfventyr. 

För närmaste åren efter dessa uppträden finnas 
nästan inga underrättelser. Hans lefnadssätt under 
samma tid kan dock anas, af livad man om honom 
vet från 1763, d. v. s. från hans tjugutredje år. 
Som nämndt är, hade han 1757 blifvit i bankens 
tjenst antagen, men blott på prof; 1759 dock som 
extra-ordinarie och sedermera som kontorsskrif- 
vare. Sin befattning i småsedelskontoret och vexel- 
banken har han, enligt ett sednare betyg, skött 
med nit och skicklighet; men i andra hänseenden 
gifvit mycken anledning till missnöje. Föräldrarne 
lefde ännu, och han hade hela tiden bott hos dem; 
men det oaktadt redan nu åsamkat sig skulder, 
som stego till 17,446 ^) d. kpm. Hans anklagare, 
tre kamrater, kontorsskrifvare i banken, beskyllde 
honom icke blott för »förderjiiga penningetransak- 
tioner)^, utan ock för verkliga nhrottmål» nämligen 
att hafva »olojligen tillskansat sig andras medeU. 
Han fann ock rådligast rymma riket och begaf sig 
sommaren 1763 till Fredrikshall. Härifrän begärde 
han få göra konkurs, men ville icke återvända till 
fäderneslandet utan förut erhållen lejd. Sådan be- 
viljades äfven ^), likväl, sägs det, med villkor att 
han skulle stå under uppsigt ^). Formlig rättegäng 
blef anställd. Bellman dömdes väl att (tills vidare?) 
stå, som nämndt är, under uppsigt; men skulderna 
blefvo betalade och rättegången nedlaggd, båda de- 
larna måhända genom fadrens mellankomst. Sonen 
fick sålunda återkomma till Stockholm; men in- 
ställde sig icke till tjenstgörning i banken. Styrel- 
sen öfver detta verk beslöt fördenskull att honom 
afskeda, dels af besagde skäl, dels derföre, att han 

') Enligt andra IG, 400. 

-) Rådsprot. i Justit. ärender d. 28 Sept. 1763. Jfr Kgl. 
Bihl. Ekeblads dagbok. 

') En annan sägen är, att han dömdes till arrest. 



84 

i hvarjelmnda vinglerier lockat andra unga män. 
Dessa de verkliga orsakerna blefvo likväl icke i 
utslaget införda; troligen derföre, att man ville 
skona den högt aktade fadren, måhända ock den 
högt begåfvade sonen, hvilken ännu blott 24 år 
gammarkunde ändra sitt uppförande. Det hette i 
stället, att entledigandet blifvit beviljadt på fadrens 
begäran, och med beräkning, att sonen skulle i 
något annat verk göra bättre lycka. Man emellan 
anmärktes dock, att få ämbetsmän voro så väl af- 
lönade som bankens i). Året efter afskedet ur ban- 
ken dogo både föräldrarne, och från denna tid öf- 
verlemnade sig Bellman än mer åt bacchanaliska 
nöjen; ännu likväl med något återhåll. Han hade 
nu fått plats i manufaktur-kontoret; nämligen på för- 
ord af en äldre der anställd tjensteman, som intygade 
Bellmans ekonomiska kunskaper och lofvade tillse, 
att han skulle blifva ordentligt sysselsatt '). Är 
1766 blef likväl detta ämbetsverk af de sparsamma 
Mössorna indraget, och Bellman sålunda tjenstlös. 
År 1767 antogs han till extraordinarie kans- 
list i general-tullstyrelsen och befordrades året der- 
på till kopist. När 1771 verkets notarie anställ- 
des vid riksdagen, uppdrogs åt Bellman att under 
tiden sköta dess syssla, och han fortfor dermed 
till den 20 januari 1772. Men frän och med denna 
dag blef med tvärt afbrott uppdraget anförtrodt åt 
andra ^), och Bellmans namn förekommer ej mer i 
årets protokoll*). Under åren 1772—1775 har 



') Bankens arkiv. Bankofullmägtiges protokoll d. 1 Dec. 
1763; deras resolutioner d. 4 April 1764, och 11 Apr. 1770. 
Bankens handl. N:o 84 s. 160—169. — Silfverstolpes register 
öfver bankoverket. 

2) KammarJcollegii arkiv. Manufakturkont. prot. d. 22 
Nov. 1764. 

3) Se verkets protokoll d. 21 Ang. 1767, d. 11 Maj 1768, 
d. 18 Juli 1771, d. 22 Jan. 1772. 

■") Protokoll för de närmsta åren saknas. 



85 

han ock frän verket utgått; ovisst när ^) och af 
hvad orsak ^). Bellman var nu äter tjenst- och 
lönlös men fortsatte sitt förra lefnadssätt. Det var 
ock nu han friade till Wilhelmina Norman, hvarom 
mera framdeles. 

Som vi sett, hade han varit uppfostrad i ett 
ordentligt och gudfruktigt föräldrahem. I sin första 
ungdom var det ock till religionens och sedlighe- 
tens ära, han uppstämde sina sånger, och det med 
mycket bifall. Vid första inträdet på utsväfnin- 
garnas bana hade han ock erhållit afskräckande 
varningar genom afstegens genast inträffade olycks- 
följder. Men allt förgäfves. Han framgick, han fram- 
störtade med hejdlös fart på den nu beträdda banan. 

Orsaken till en sä plötslig och djup förändring 
låg blott till ringa del i yttre och allmänna tids- 
och kultur-förhållanden. Några tala väl om Luci- 
dors och Runii exempel, men ingenderas person 
eller poesi lockade till efterföljd. I Tyskland och 
omkring 1750 hade väl uppstått en ny dock kort- 
lifvad s. k. anakreontisk skola; men dess anda var 
olik Bellmans och dess tillvaro honom troligtvis 
alldeles obekant. Snarare kunde man gissa på in- 
verkning af några Frankrikes skriftställare. Men 
dessa dyrkade mer qvinnan än glaset; Bellman 
deremot slutligen mest det sednare, och båda de- 
larna ofta med en cynism, som sällan fanns hos 
de bättre bland hans franska föregångare. 

Egentliga orsaken till förändringen låg i hans 
egen personlighet; dels i ett sinnelag, som glömde för 
nöjet sin pligt, för dagen dess morgondag, för njutnin- 
gen dess följder; dels ock i medfödd ytterst våldsam 
böjelse för qvinnan, för glaset, och i början kan- 
ske allra mest för uppsluppna muntrations-sällskap. 



') Måhända redan 1773; ty d. 19 Aug. och 15 Oktober 
s. å. har han i Stockholms stads konsist.protok. erhållit blotfc 
den allmänna titteln af sekter., ej af någon befattning i gene-- 
ral- tullstyrelsen. 

') Gjörwell tyckes antyda försummade göromål. 



86 

En gång i dessa kretsar inkommen, kände han sig 
der genast Iiemmastadd, och liksom i den verld, 
för h vilken han blifvit skapad; den verld, den 
enda verld, inom hvilken han kunde rätt njuta sitt 
lif, rätt och fullständigt utveckla sina just för den- 
samma egnade snillegåfvor. I dessa personliga 
egenskaper ligger första och rätta orsaken till den 
plötsliga och våldsamma öfvergången. 

Att han sedermera på samma bana fortgick 
med växande och nästan oafbruten fart, dertill bi- 
drogo sjelfva de ovanliga skaldegåfvorna. En gäng 
väckta till medvetande om sin snillrikhet och styrka, 
läto de sig ej mer nedtystas. Och Bellman sjelf! 
Sedan han i sina först uppstämda dryckes-sånger 
engäng fått höra dessas hänförande toner, kunde han 
ej förmå sig tillbakatränga de mänga deras likar, 
han hörde klinga i sitt inre; ej heller förmå sig att 
öfvergifva det tanke- och lefnadssätt, som framal- 
strat och kunde fortfarande framalstra sådana i sitt slag 
oöfverträffade mästerverk. Han kunde ej förmå sig 
till ett dylikt poetiskt sjelfmord; — men utsatte sig i 
stället för ett moraliskt, genom att öfverlemna sig 
åt det förslöande och förstörande dryckenskapslif- 
vet. Till denna fortgång och utgång medverkade 
ock den frestelse, som både före och efter honom 
dragit många tusen snillrika ynglingar steg efter 
steg ned i förderfvets djup. Alla s. k. muntra 
bröder tätlade om att till deltagare i sina gillen 
få räkna den nu 25 — 30 årige sångaren, hvilken 
då med hela ungdomsstyrkan af sitt snille förlu- 
stade sällskapet och kastade öfver dess lefnadssätt 
skaldekonstens förskönande slöja. Sägner omtala 
ock, huru han i dylika samqväm med outtömlig 
och oefterhärmlig qvickhet och med lika outtöm- 
liga ögonblickets ingifvelser icke blott roade utan 
alldeles hänförde sina åhörare. Detta skedde stun- 
dom medelst serskilda verser för hvar och en bland 
dem; — verser stundom så fria, så närgångna, att 
man, då han rätt kom i taget, utvisade betjenin- 



87 

gen, för att lemna obehindradt lopp åt hans snille 
och infall. Naturligtvis blef han af sådana slags 
vänner beundrad, eftersökt, lockad, trugad samt 
för deras nöjes skull förförd och förstörd. — jPö>- 
störd! ja, som menniska och medborgare; — men 
som poet'? — Orubbadt fortgående på sedlighetens 
bana, hade han blifvit en aktningsvärd man, äm- 
betsman, äfven skald: en Adlerbeth, Bergklint, 
Gyllenborg; men aldrig en Fredman. Kroglifvet 
hade varit honom så främmande, så motbjudande, 
att han hvarken kunnat eller velat besjunga det. 
Hans dock just för ett sådant skaldskap utomor- 
dentliga anlag hade blifvit outvecklade och Fred- 
mans epistlar och sånger oskrifna. Hänförande kär- 
lek till bacchanaliskt lefnadssätt var ett oeftergif- 
ligt villkor för hänförande mästerskap i dess be- 
sjungande, — men tillika en oemotståndligt ver- 
kande orsak till skaldens personliga undergång '). 
En ande, som ursprungligen hade varmt älskat 
dygd och sedlighet, kunde dock omöjligen till alldeles 
motsatt tanke- och lefnadssätt öfvergå, utan att dervid 
också genomgå svåra själsstrider. Att föräldrarna 
gifvit honom ömma och allvarliga varningar, likaså 
att han sjelf i början känt bittra samvetsförebrå- 
elser, detta kan anas; ehuru man icke om någon- 
dera eger närmare underrättelser. Bland hans sån- 
ger finnes dock i sistnämnde hänseenden ett eller 
annat spår. Ar 1760 hade han börjat föra ett oor- 
dentligt lefnadssätt. Han kom derunder att en 
gång fästa sig vid den evangeliska berättelsen, 
huru Kristus sade till den borttagne: dijia synder 
förlåtas dig. Tag din säng och gäck! Detta grep 
den tjuguårige ynglingen. I en då skrifven sång, 
klagade han öfver att hafva fläckat sin oskuld och 



') Här, om någonsin, men på ett förfärligt sätt, besanna- 
des skaldens ord: 

Was unsterblich im Gesang soll hben, 
Muss im Leben untergehji. 



88 

haft sin trefnad i mörksens gerningar, samt ut- 
ropade : 

Bort syndasäng och syndalarf, 

Bort afgrundseld mot himlens värma, 

Troligen var det ock under samma tid, som 
han skref nedanstående vers: 

Som, jag låtit mig förblinda 
Uppå verldens falska stråt; 
Så låt nu min hön och gråt 
Dina vredes händer binda! 
Hjelp! — Jag släpper Dig ej förr! 
Stp\ o Gxid! se^7i så min handel, 
Att jag med en helig vandel 
Nalkas må min griftedörr. 

Men sådana samvetets ångestrop voro jemnfö- 
relsevis endast få och blefvo snart helt och hållet 
öfverröstade af hans egna brusande begär och af säll- 
skapsbrödernas berusande loford och döfvande bi- 
fallsstorm. Sista från den tiden kända uttryck af 
en ångeriull sinnesstämning är af 1763, samma år 
han måste lemna banken. Att dock denna mot- 
gång väckt honom till förändradt lefnadssätt, derpå 
känna vi intet bevis. 

Huru nu ock förhållandet må tolkas, förän- 
dringen blef stor och fullständig. Redan omkring 
1766 framstod Bellman både som menniska och 
skald sådan, han sedermera förblef; naturligtvis 
med de förändringar, som ökade år och förslöade 
krafter jemnte andra omständigheter medförde. 

Hans personliga öden äro för efterverlden af 
jemnförelsevis ringa vigt; men skola dock vid slutet 
af vår uppsats i korthet berättas. Hans bacchana- 
iiska poesi deremot utgör en vigtig beståndsdel i 
vårt fäderneslands litterära och politiska historia, 
och skall derföre blifva främsta och förnämsta före- 
målet för vår fortsatta tecknine. 



89 

BELLMANS FÖRSTA BACCHANALISKA UMGÄNGESKRETSAR 

Enskilda bjudningar oräknade, voro de säll- 
skap, i hvilka han frän början rörde sig. af två, 
stundom med hvarandra sammanblandade, dock i 
visst fall olika slag, källarens eller krogens; för 
att benämna dem efter skådeplatserna för hvarde- 
ras möten. Det förra bestod af medlemmarna i 
Bacchi-orden ; och det sednare af det Movitz-Moll- 
bergska sällskap, som i Fredmans Epistlar omtalas. 
Hvartdera förtjenar sin egen beskrifning. 

KÄLLARE-SÄLLSKAPET ELLER BACCHI ORDEN. 

Dess flesta medlemmar voro obetydliga eller 
åtminstone för efterverlden obekanta personer och 
tyckas hafva bestått af sädana mest till medel- 
klassen hörande män, som älskade muntra gillen, 
men ännu icke sjunkit ned till krogen, utan för- 
lustade sig medelst besök på källare och värdshus, 
och ännu hade tillgångar nog att emellanåt göra 
egna dylika bjudningar. Se här beskrifningen öf- 
ver en sammankomst af sistnämnde slag. Orden 
äro af den då nittonårige J. G. Oxenstierna ^). Den 
4:e Dec. 1769 -). Berghlint och Kexel hommo och 
förmådde mig att med dem gå till kom7nissarien 
Lisander för att se på Bellmans upptager. Jag 
följde med och har ännu i all min tifstid ej skrat- 
tat så mycket. Bellman har inrättat en orden till 
Bacchi ära, hvaruti ingen får intagas, som ej till 
det ininsta två gånger för allas ögon legat i ränn- 
stenen. Han håller detta kapitel ibland och dubbar 
riddare, allt efter som förtjenta ämnen förekomma. 
I qväll höll han pareniation efter en död riddare, 
allt på vers, satta efter operastycken, och han sjun- 

') Se hans autobiografi på Uppsala bibliotek. Vi känna 
ej utom denna, någon annan öfver dessa möten gjord beskrif- 
ning af i;tom sällskaj^et stående person. 

^) I Bellmans skrifter förekommer under denna dag ett 
Ceremoniel i riddarkapitlet af De två förgyllda svinen; m.å- 
hända samma uppträde. 



90 

ger dervid sjelf och spelar på cittra. Hans gester, 
röst och spel äro oförlikneliga och föröka det 
nöje, man har af sjelfva versen, som alltid år vac- 
ker och innehåller tankar ömsom löjliga, ömsom 
sublima, alltid nya, oväntade och starka. Den 6 
Dec. s. å. bevistade Oxenstierna ett annat dylikt 
möte och med samma känslor. Man finner ock, 
att en och annan ung vitterhetsidkare t. ex. 
Adlerbeth någon gång af nyfikenhet besökt dessa 
samqväm. Deras vanliga medlemmar voro dock, 
som sagdt är, blott obetydliga personer. Undantag 
härifrån äro dock Hallman och Kexel '), tvä 
Bellmans skalde- och sällskapsbröder; väl inga- 
lunda så snillrika, dock pä sin tid ryktbara, som 
författare af omtyckta lustspel. Folksägnen har 
efter sin vana utstyrt de«i med några drag, ovisst 
i hvad grad diktade eller sanna, men angifvande 
allmänhetens uppfattning. Bellman, hette det, kom 
efter gårdagens rus en morgon in pä källaren och 
begärde sillsalad, men kyparen svarade, att sådan 
icke fanns. Bellman förklarade sin ledsnad; men 
en i rummet sittande herre erbjöd sig afhjelpa bri- 
sten och tog upp ur fickan en pappersstrut inne- 
hållande nämnde anrättning samt förklarade sig 
vara alltid dermed försedd. Sel utropade dä Bell- 
man, det är att vara rangerad karl. Den främ- 
mande var Kexel, och mellan de två muntra her- 
rarna blef från denna stund närmare bekantskap 
ingången. Hallman utgjorde snart tredje mannen 
i förbundet, hvilket plägade fira sina morgonsam- 
mankomster hos en på' Kungsholmen boende apo- 
tekare, som var bekant för sitt ypperliga brännvin, 
och för sin rödblommiga näsa, för hvilkens skull 
han ock kallades Nasenblom. Detta tremanna- 



') Man har flere gånger anfört ett berömmande omdöme 
öfver Kexel äfven som meuniska. I skrifter från den tiden 
hafvu vi deremot flere gånger funnit honom omtalad, visser- 
ligen som qvick och rolig, men ock som oordeutlig, opålitlig 
och klandervärd. 



91 

förbund firades ock med den än i dag ofta hörda 
sången : bror T^ellman, bror Hallman och br07' 
Kexel. I Bacchi-orden voro de alla högst vigtiga 
personer, Bellnian och Hallman som dess talare och 
sångare, och Kexel som ordnare af dess högtid- 
ligheter och teatraliska föreställningar. Sällskapet 
hade till samlingsrum först Stadshus-källaren, seder- 
mera ock Klas på Hörnet eller Kejsarkronan i hör- 
net af Freds- och Drottninggatorna. Bellmans sån- 
ger och Kexels tillstäUningar ökade sällskapets 
nöjen, snart ock dess antal, så att det för att er- 
hälla större utrymme flyttade till Börskällaren. 

För omvexlings skull och till ökande af nöjet 
började Bellman och hans muntra sällskap snart 
och sednast 1766 att utom vanliga sammanträden 
fira serskilda högtider, hvilka kallades Bacchi Ordens- 
kapitel och tillika voro gäckande vrångbilder af 
statens. Man utnämnde der tid efter annan några 
framstående sällskaps-bröder till adelsmän, till 
riddare, till kommendörer; allt i Bacchi orden. 
De der antagna namnen och sinnebilderna äro 
mycket betecknande. Sjelfva orden kallades i bör- 
jan De Två Förgyllda Svinen, och de nya adels- 
männen omdöptes t. ex. till OeJilheim, Källarcreutz, 
Ehrensugga, Adlerstop. Deras vapensköldar före- 
ställde, den förstes en röd näsa i blått fält; den andres 
en guldbägare i rödt fält; den tredjes ett svin vid en 
ho; den fjerdes ett stop med en derur uppflygande 
örn och en derunder liggande hvalfisk, i hvars öpp- 
nade gap lästes ordet: Gutår! Tillika höllos der min- 
nestal öfver aflidna ordensbröder, och frän 1766 
till 1792 har Bellman vid minst 20 dylika tillfällen 
skritvit de flesta talen och verserna, stigande till 
minst 90 stycken. Under namn af än Bacchi Or- 
den än Bacchi Tempel fortlefde sällskapet på un- 
gefär samma sätt intill 1769, då det blef, som man 
säger, af Schröderheim omdöpt till Par Brikoll, men 
icke omskapadt till anda. Hertig Karl bjöd en 
gång hela sällskapet till sig på maskerad, hvarvid 



92 

en bland medlemmarna visade sig med det fordna 
sällskapets crachan, tvä förgyllda svin, på bröstet. 
Fere sånger från denna tid, bland hvilka några 
skola framdeles anföras, vittna ock om den råa ton, 
der ännu herrskade. Men omkring 1779 gjorde sig 
en något anständigare hållning gällande, så att äf- 
ven åtskilliga mer ansedda personer i sällskapets 
nöjen deltogo. Under åren 1792 — 1795 inträdde i 
samma rigtning än större förändring till följe 
dels af förädlad tidsanda, dels genom en sällska- 
pets medlem vid namn Lundström, en mycket om- 
tyckt person. Sammanträdena antogo mer och mer 
karakteren af en snillrik, men måttlig och sansad 
sällskaps- och lefnadsglädje, och man såg nu mera 
i dem deltaga många Sverges dåvarande utmärk- 
tare personer. 

Som prof på andan i detta sällskap vid dess 
början och äfven på Bellmans skaldekonst vid den 
tiden inrycka vi en bland de mest utmärkta, eller 
åtminstone mest bekanta uppsatserna, nämligen ver- 
serna öfver Lundholm. Mannen hade varit bränn- 
vins-brännare, och Bellman berättade efter honom 
som ett betecknande drag, att 

»Han söp tre qvart jjå sex, och klockan sex han dog.» 

När samme man i Bacchi ordens-kapitel dub- 
bades till riddare, blefvo ceremoniel och riddared 
föreskrifna af Bellman på följande sätt: 

Hör pukor och trumpeter! 

Hvar riddare står så feter 

Med rosor och guldbeslag; 

I dag blir det riddarslag . 

Stig frain, du Bacchi hjeltel 

Knäpp igen ditt riddarbälte! 

Och Liundholm stå ej så tvär! 

Stig, riddare, fram och svär! 

Hör, Knapen han spelar! 

Lundholm, var värdig! Tag stjernanhär! : || : 



93 

Sjelfva riddaredens ord voro följande: 
Jag Lundholm, jag bedyrar: 
Af brännvin min hjernayrar, 
Af brännvin är all min blod. 
Och flaskan är min klenod. 
I stjernan, jag nu vinner, 
Mitt timglas sakta rinner. 
Ack, ack, töcken stjerna . . . lull . . . 
Aj, aj, om hon vor'' af gult! 
Hör, Knapen han spelar! 
Var, Appelstubbe, värdig! Fall ej omkull! : \\ : 

När samme Lundholm sedermera dog, hölls 
öfver honom parentation d. 15 Okt. 1769 medelst 
följande af Bellman författade ceremoniel och af- 
skeds-qväde. 

Lundholms kista ses vid ingången till koret 
och lyftes på sitt paradbräde af närvarande kom- 
mendörer under följande 

Kor af kommendörer. 
Baccims vi dyrka, 
Här är vår kyrka. 
Bacchus, gjut styrka 
I dina krus! 

Kor af prestinnor. 
Vi ära qvinnor, 
Bacchi prestinnor 
Och tjenarinnor. 
Uti hans hus. 

(Prestinnorna niga, kommendörerna buga.) 
Kor af kommendörer. 
Låtom oss alla 
Bacchus åkalla, 
Och nederfalla 
I hvar minut! 

Kor af prestinnor. 
Lundholm här vakat, 
Vällusten smakat, 



94 

Flaskorna skakat 
Och tömt dem ut. 

Kor 

fmed ackompanjemang af klockorna) 

Hör, klockorna med ängsligt dån 

Nu ringa för en Bacclii son. 

För riddarn Lundhohn der i vrån; 

Äf döden uppsluken; 

Se ordens-peruken! 

Se stjernan på'w/ 

Hör klockorna vid mörksens tull! 

Sof, gamle Lundholm, sof . . . lull-lulU 

Kupido sjunger vid din mull: 

Om nånsin din maka 

SkuW kysst på din haka, 

Hon blifvit full. 

Din ynorgonsol brann sällan klar, 
Din middag blott en skymning var, 
Din näsa aftonrodnan bar: 

Så rödlätt och trinder, 
Af mörkblåa kinder 
Hon skugga har o. s. v. 

Huru mycket af dessa och dylika s. k. cer- 
monier varit af sällskapet sinnebildligen utfördt, 
eller blott af Bellman på papperet framkastadt, torde 
nu mera vara omöjligt att afgöra. 

Som talande prof icke pä Bellmans skaldekonst 
utan på andan i detta hans sällskap äfven så sent 
som 1779 må följande berättas. 

I Oktober nämnde år och vid ett sammanträde 
på börskällaren höll kornetten A. A. Stjerncrantz ^) 

') Måhända den sekreter Stjerncrantz, som (enligt Fersen 
5. 148.) deltog i författandet af en mot Karl Sparre 1783 
rigtad smädeskrift, som konungen och Armfelt misstänktes 
hafva tillställt. 



95 

en slags Giidstjenst, som parodierade statskyrkans. 
Se här några prof! Predikstols- versen var af föl- 
jande lydelse. 

O Bacchus! du, som vistas här, 
Der dig till ära drickas plär; 
Ty detta rum dig helgadt är. 
Kom stärk nu vår strupa! 
Att pimpla och supa 
Ar vårt begär. 

O Bacchus! blif du vår kusin. 
Vi dricka skall din skål i vin. 
Men tystne nu allt skrål och grin! 
Se presten uppträder . 
Din ankomst oss gläder. 
God dag, ditt svin! 

Prestens och församlingens sista ömsesidiga 
helsningar bestodo i följande ord: 
Presten : Fylleriet vare med eder alla ! 

Församlingen: Så ock jemväl i din skälla! 
Presten: Aren i nyktra eller fulla'? 

Församlingen : Vi äro fulla. 

I stället för slutordet Amen! ropades Jamen! 

I detta sällskap hade ock hertig Karl ingått 
som medlem och beskyddare och blef der mycket 
prisad. 

Vi veta, att inom detsamma gjorde sig dock 
från denna tid en anständigare ton gällande. Det 
var måhända en reaktion mot den anda, om hvil- 
ken nyss anförda uppträde gifver vittnesbörd. 

Efter denna korta teckning af Bacchi Orden 
och af Bellmans skaldeverksamhet inom densamma, 
vända vi oss nu till den andra kretsen, till det an- 
dra föremålet för hans bacchanaliska poesi, till 

KROGSÄLLSKAPET. 

De flesta deri deltagande medlemmarna voro 
afsigkomna förrumlade personer, icke egentligen 



96 

elaka, än mindre väldsverkare eller gröfre brotts- 
lingar; utan tvärtom godmodiga men af naturen 
slöa eller af utsväfningar förslöade menniskor, hvilka 
sökte genom glaset döfva tanken pä sin olyckliga belä- 
genhet, rycka för tillfället upp sina domnade krafter 
och skaffa sig den njutning, för hvilken de numera 
voro mest känsliga, deiunder obekymrade om mor- 
gondagen och om följderna; så obekymrade äfven om 
sedlighetens bud, som hade dessa varit dem alldeles 
obekanta. En enda till sällskapet nedträngande tanke 
eller ton från en renare, en högre verld skulle ock för- 
stört deras nöje, gjort deras brottslighet medveten, 
och derigenom omöjlig att bemantla, att försköna, 
vare sig för deras egna eller för läsarens ögon. 
I detta sällskap har ock deltagit en och annan 
person ur högre samhällsklasser; t. ex. en ung 
snillrik men snart förrumlad baron Tilas, och till 
en tid också Elis Schröderheim, troligen ock flere 
andra och i synnerhet Hallman och Kexel, ehuru 
dessas namn ej förekommer i Fredmans år 1790 
tryckta Epistlar '). Till detta sällskap hörde ock 
flere qvinnor af det slag, som trifves i sådana kret- 
sar; qvinnor, om sjelfva icke blott iskänka utan ock 
tömma glaset, och dessutom på sitt vis öka nöjet 
för de manliga kamraterna. Se här några bland 
<Je af Bellman oftast besjungna sällskapsbröderna: 
Fredman, son af en förmögen urmakare, skulle 
idka samma rörelse; men hade snart h varken verk- 
stad eller ur, utan tillbragte sin mesta tid på öl- 
stugor, stundom ock i rännstenen. Det var i dennes 
mun, Bellman 1768 lade epistlen n;o 23: Ack du 
min moder! säg hvem dig sände. Fredman hade 
dock försupen och utfattig aflidit redan 1767; men 
Bellman har sedermera ofta gömt sitt eget författar- 
skap bakom Fredmans namn, men ock vid andra till- 
fällen undertecknat sig än Movitz, än Haquin Bager. 

') Måhända ville dessa herrar vid den tiden icke inför all- 
mänheten framställas som kamrater åt Movitz, Mollberg och 
dylika personer. 



97 

MOLLBERG, en lång och ståtlig karl, först fabri- 
kör, sedermera stånddrabant eller gardeskorporal, 
slutligen vaktmästare, tjenstgörande vid bröllop och 
graföl m. m. och derunder ofta tagande sjelf öf- 
verflödigt till bästa. Han var äfven dansmästare, 
och det är om en hans bragd i den vägen, som 
Bellman sjunger: 

Hjelp himmel! — — — nål 

Nii sprang han öfver disken, 

Bums i en så, 

Der krögarmor har fisken. 

Himmel, ack, se j^å, hxir luten 

Dryjjer af syrtutenl 

Näsan tätt med blommor gjuten, 

Skiner som en sol. 

MoviTZ, först paraplymakare, blef derefter ar- 
tilleri-korporal och slutligen näringsidkare. Hustrun 
var likväl den, som skötte rörelsen, under det han 
sjelf besökte andra krogar och värdshus, der 
han förplägade sig sjelf och roade gästerna med 
musik; ty han spelade flere instrument. Han 
dog 1779 af lungsot. Bellman har åt allmänheten 
meddelat åtskilliga tänkespråk, hvilka han utgifvit 
såsom de grundsatser, Movitz hyllade; t. ex. 

»Democritus gret vid allt, som hände: Herak- 
litus skrattade åt allting. Den vise tar sig en sup 
vid alla lifvets händelser. 

Hvad man kallar dygd, är ofta ej annat än 
oförmögenhet, och nykterheten nästan alltid brist 
på penningar eller kredit. 

Den druchies öga ser mer än filosofens. Hvad 
tid och möda har det icke kostat de lärda att be- 
visa, det jordeh går omkring! Stackars narrar! 
Tolf supar brännvin öfvertyga derom långt krafti- 
gare än alla deras demonstrationer.» 

KRISTIAN BREDSTRÖM, skoflickarc, nsåg ej dagen 
oftare än genom buteljens botten»; knapen, f. d. 

Fryxelh Berätt. 45, 7 



98 

hofkapellist, sedermera försupen och utfattig namns- 
dagsblåsare, vistades vanligtvis på krogar. gåse^ 
filosofie kandidat, om hvilken det heter^ att han 
»Sjöng, raglade och drack och jernnt på qvinnfolk 
glodde; vidare, att han söp kläderna af kroppen; 
att han stundom vandrade omkring på Djurgården 
i blotta skjortan; att han en gång måste låna Ulla 
Vinblads förkläde för att skyla sin skröplighet; 
hans sista lefnadsöden äro obekanta. De öfriga 
sällskapets medlemmar voro hvarjehanda likartade 
personer, afsigkomna notarier, tuUnärer, sockerba- 
gare, klädmäklare, handtverkare o. s. v., omkring 
40 till antalet; visserligen i det yttre något skil- 
jande sig från livarandra, men för det mesta blott 
olika skiftningar af en gemensam urbild. Ingen 
enda bland dem hörde till den klass, allmogens 
eller arbetarens, som man stundom betecknar med 
namn af folket. Sällskapet bestod i stället af sä- 
dana slags halfherrar, som från en något bättre 
samhällsställning hade genom oordentligt lefnads- 
sätt nedsjunkit till de omständigheter, i hvilka 
Bellman dem tecknat. 

Inom hela sällskapet var Ulla Vinblad den 
mest framstående personen, och sällan har någon 
svensk enskild qvinna blifvit så ofta omtalad och 
besjungen. Vi vilja fördenskull se till, hurudan 
en sä ryktbar person i verkligheten var. Fadern, 
gardeskorporal, dog tidigt likaså modern, så att 
dottern fick växa up]) utan föräldravård ^). Hon 
var af medelstor längd, växten yppig och väl- 
bildad, kroppsbyggnaden mycket stark, lynnet el- 
digt, ansigtet behagligt, hullet fint, ögonen bruna, 
håret rikt, lockigt och svart, vanligen betäckt 
af en schäferhatt. Hon var i början värdshus- 
jungfru, blef sedermera en så kallad kammar- 
mamsell, som bodde för sig sjelf och lefde ef- 

') Att dömma af en Bellmans sång tyckes hon hafva 
varit född på en vid Mälarens strand belägen krog n:o 46, 
kallad Blå kanin. 



99 

ter eget behag och af egna behag. Hon deltog 
som förnämsta personen i mänga af de nöjen och 
bacchanaliska högtider, Bellman beskrifvit, och gaf 
]if och glädje åt dem genom sin dans, sin säng, 
sitt vackra utseende och genom sitt obesvärade 
deltagande i sällskapets alla nöjen. Bellman sjelf 
beskrifver, huru hon var fru än åt Mollberg, än 
åt Movitz, än åt Norström, än åt Jenssen; stundom 
åt alla; och han säger en annan gång, att hon 
hvarenda dag stod brud. Vid denna af honom 
sjelf så beskrifna qvinna tyckes han hafva varit 
mycket fästad. Ofta åkte han med henne och en 
annan åyWk person, kallad Pommerska Rofvan, 
ut till Djurgården, till någon skepparkrog, der han 
trakterade dem med ankstek, filbunke och rödvin. 
En gång mötte hon honom på Drottninggatan 
och bad om ett penningelän för att köpa en 
krage. >.Gerna!'> svarade Bellman, och de gingo 
till ett närbeläget klädstånd, hvarest en dylik verk- 
ligen fanns; men den kostade 4 plåtar, och Bell- 
man hade ej mer än 2 '). Nu satte klädmäkler- 
skan glasögonen på sig, betraktade honom skarpt 
och sade: »Skulle herrn kanske vara Bellman')? — 
Ja, min goda madam! — Poeten? — Det också! — 
Han, som så ofta narrat mig att skratta? — Tör 
väl hända. — Ah min goda herre! det förändrar 
saken; kragen kostar väl 4 plåtar men för en så 
rolig herre står den till tjenst för två, och Ulla 
Vinblad fick mottaga sin efterlängtade prydnad 2) — 
I sjelfva verket var denna qvinna Bellmans sångmö, 
och det länge nog nästan mer än sjelfva glaset. Han 
tröttnade aldrig att besjunga det buckliga håret, 
den leende munnen, den kullriga länden och i syn- 
nerhet de sköna ögonen. Han egnade en ser- 
skild dikt till idylliskt beprisande af hennes 
barndomshem. Till hennes ära hafva ock flere de 

') Andra eäga blott 1. 

^) Allt enligt Atterboms ord. Andra berätta sägnen på 
något olika sätt. 



100 

vackrare epistlarna blifvit skrifna; t. ex. n:o 25 
Biåsen nu alla, om hennes utfärd till Djurgården; — 
ii:o 48 Solen glimmar blank och trind, om hennes 
hemresa från Essingen; — n:o 82 Hvila vid denna 
källa! om en hennes utfart i det gröna; — n:o 36 
Vår Ulla låg i sängen och sof, om hennes bort- 
förande till spinnhuset. I början fann hon sig 
smickrad af så mycken uppmärksamhet, så mycket 
beröm; men det oförställda sätt, hvarpå Bellman 
mer och mer beskref hennes lefnadssätt, förvand- 
lade snart tillfredsställelsen till harm, välviljan till 
hat. Hon beklagade sig högt öfver den otåcke 
Bellman och öfver hans fula visor, och kallade 
honom en drinkare, en suput. När han förde en 
bekant till henne på besök, mötte hon dem med 
eldgaffel i hand och utbrast: är du nu här igen, du 
infama karl, som belackar mig med dina förbannade 
visor. En annan gång lär hon hafva på öppen 
gata öfverfallit honom med skällsord; men fått så- 
dana svar, att hon tystnade och grep till flykten. 
Bellman var dock ingalunda oförsonlig, ej heller 
svartsjuk. Hans Ulla tyckes någon tid haft till 
företrädesvis gynnad älskare en bland sällskapets 
muntra bröderj vid namn Norström, med hvilken 
hon ock slutligen blef gift. Denne önskade få en 
besökare-syssla vid sjötullen. Öfverdirektör i detta 
verk var en Stapelmohr, svärfader åt Bellmans 
gynnare Schröderlieim. Till denne Stapelmohr och 
till förmån för Norström ingaf då Bellman följande 
böneskrift: 

En ringa supplikant ur gruset jag framdrager, 
Som till min ringa hjelp en ringa tillflykt ^ tager, 
lian tror uti sin själ, — Gud vet hvem den tillhör! — 
Att han har vunnit allt, när han blir visitör. 

Norström fick sysslan. Enligt sägen har Ulla 
Vinblad flyttat med honom till Norrköping, der 
blifvit enka, men omgift sig med en vaktmästare 
i Stockholm, bott vid Svartensgatan på Söder- 
malm och slutligen under 1820-talet aflidit. Så- 
dan var Bellmans sånggudinna, den ojemnförligt 



101 

främsta bland qvinnorna i hans sångarverld De 
öfriga, mer eller mindre henne lika i lefnads- 
sätt, voro krögaremadamer, källarjungfrur, krogpi- 
gor o. s. v., ingen dock af någon i hans sånger mer 
utmärkt betydenhet; men alla af bacchantiskt lynne, 
liksom den manliga befolkningen af bacchanaliskt. 

Vi hafva öfverskådat personerna i det sällskap, 
som under många år utgjorde föremålet för Bellmans 
här i frågavarande skaldeverksamhet. De jagade alla 
efter tidsfördrif, nöjen och njutningar, skämtets, sån- 
gens, dansens, glasets och sinnlighetens. Sommartiden 
företogo de ofta gemensamma utfarter till Mälarens 
och Saltsjöns stränder och dervarande näringsstäl- 
len. Under vintrarna möttes de pä åtskilliga kro- 
gar, belägna dels i stadens gränder, dels i dess 
utkanter, t. ex. Lill-Jans på Norr, Gröna Lund på 
Djurgården, Tantobommen på Söder m, fl., hvilka 
genom Bellmans snille och sånger fått en viss rykt- 
barhet. Sällskapet tyckes hafva småningom upp- 
löst sig och efter 1781 alldeles försvunnit. Men 
hvad som sent eller aldrig försvinner, äro de dik- 
ter, Fredmans Sånger och i synnerhet Epistlar, hvilka 
Bellman just för eller om detta sällskap uppstämde. 
De utgöra kronan af hans skaldekonst och hafva 
i sitt slag icke oss veterligen blifvit inom hela 
verldslitteraturen öfverträfiäde, icke ens uppnådda. 
Ty såsom Bellman i dessa diktsamlingar har väl sällan 
någon skald utmärkt sig genom rik inbillnings- 
kraft, blixtrande snille, sprittande qviekhet, liflig 
åskådlighet och en beundransvärd lätthet att finna 
rim och bilda verser, och en lika beundransvärd 
förmåga att ät obetydliga stundom motbjudande 
föremål gifva ett skimmer af poetiskt behag. 

I dessa liksom i många andra af sina dikter, 
var det i synnerhet åt tre föremål han egnade sin 
lyra, nemligen åt naturen, glaset och qvinnan-^ och 
det var ock genom dessas besjungande, han för- 
värfvade sitt stora rykte. 



102 

Den vackraste sidan af detta skaldskap var 
naturmålningen. Bellmans poetiska landskaps-taflor 
utmärka sig genom en hög grad af friskhet, åskåd- 
lighet och natursanning. Vi införa som prof föl- 
jande hans beskrifning öfver en sommarmorgon. 
Luften spelar frisk och skön. 
Minsta blomma., växt och frön 
Öppna sina knoppar, 
Le åt daggens droppar, 
Präktigt randas, 
Vällust andas, 
Med sefirens fläktar blandas. 
Skogen skymtar mörk och blå. 
Berg och kullar prydda stå 
Med båd'' lam och qvigor. 
Bygdens barn och pigor 
Gå och valla, 
Le och tralla. 
Sina hjordar sammankalla. 
Lärkan i skyn 
Fläktar så sval, 
Tup)pen i byn 
Flaxar och gal; 
All 7iaturen börjar vakna, o. s. v. 
Se här en annan täck ^) skildring af samma 
föremål; 

Opj) Amaryllis! vakna min Ulla! 
Vädret är stilla, 
Luften sval. 
Regnhågen prålar 
Med. sina strålar, 
Randiga målar 
Skog och dal. 
Amaryllis! låt mig utan våda 
I Neptuni famn dig frid bebåda! 
Söinnens Gud får icke iuera råda 
I dina. ögon, i suckar och tal! 

') I Siare och Skalder 0. 88, säges, att denna enda visa 
vore nog att göra Bellman odödlig.(!) 



103 

Kom nu och fiska — noten är hunden — 

Kom nu på stunden, 

Följ mig åt! 

Kläd på dig tröjan, 

Kjorteln och slöjan, 

Gäddan och löjan 

Ställ försåt! 
Vakna, Amaryllis lilla, vakna; 
Låt mig ej ditt glada sällskap sakna! 
Bland deljiner och sirener nakna 
Sku vi nu plaska med vår Ulla båt. 

Tag dina metspön, ref var och dragen! 

Nu böljar dagen, 

Skynda dig! 

Söta min lilla, 

Tänk icke illa! 

Skulle du villa 

Neka mig'? 
Jjåt oss fara till det lilla grundet, 
Eller dit bort till det gröna sundet, 
Der vår kärlek knutit det förbundet, 
Hvaröfver Tirsis så härmade sig! 

Stig då i båten! Sjungom vi båda! 
Kärlek skall råda 
I vårt bröst. 
Eol sig härmar. 
Men när han larmar, 
I dina armar 
Ar min tröst, 
fjycklig uppå hafvets vreda bölja, 
I din stilla famn kan jag ej dölja. 
Hur i döden hjertat dig vill följa. 
Sjungen sirener och härmen min röst! 
Knappt någon enda skald har med så myc- 
ken skönhet och sanning, som Bellman, beskrif- 
vit en svensk sommarmorgon. Valerius berättar 
ock, att Bellman stundom plägade under vackra 
morgnar vandra ensam ut till Solnaskogen för 



104 

att der hämta ingifvelser och bilder. En tredje 
dylik tafla förekommer i episteln n:o 48, Solen 
glimmar, blank och irind, hvilken derjemnte lik- 
som många andra målar hufvudstadens vackra 
omgifningar. Af dessa har Bellman serdeles i 
nämnde epistel lemnat taflor, så lefvande och åskåd- 
liga, att de än i dag af stockholmaren med glädje 
för minnet återkallas, då han i verkligheten eller 
i tankarna ser sina och sina vänners på Mälarens 
stränder liggande landtställen eller förlustelse-orter. 
Denna mycket kända epistel förenar inom sig, med 
undantag af det vildare bacchanaliska lifvet, alla 
bellmanismens olika beståndsdelar; dess såväl skön- 
heter som fel ; lyckade målningar af naturens fäg- 
ring och af Stockholms omgifningar; lätta och 
skämtande anspelningar på sällskapets glada njut- 
nings- och samlif ; andra också lätta och skämtande 
men likväl betydelsefulla påminnelser, åt sällska- 
pets hjelte om kurhuset, åt dess hjeltinna om tukt- 
huset; här och der intrugade rim- och strof-fyllna- 
der; grofva bilder ur hvardagslifvet, och i sista ver- 
sen exempel på det råa språk och den stötande osed- 
lighet, hvilka hos denna skald stundom förekomma. 
Jemnte dessa landtliga taflor sysselsatte sig 
Bellman ganska ofta med tecknandet af en min- 
dre vacker verklighet; man kan ej säga natur; 
den nämligen, som förekommer i hufvudstadens 
trånga och mörka gränder, under qvälluppträden 
af dryckenskap, gräl och slagsmål. Äfven den, 
som afsk3'r dylika verkligheter, kan ej annat än 
beundra målningarnas lif och åskådlighet, och vi 
anföra ett prof af också detta hans skaldskap. 
Skådoin mi Kolmätargränden, 
Smal och smutsig, full af grus! 
Rådstu-taket syns vid änden, 
Sé'n blott krog och jungfruhus. 
Ur ett bugnadt fönstergaller 
Syns en nymf med skinn-karpus — 
Straxt burdus 



105 

Slagsmål och sqvaller, 
Nakna hjessor, tomma krus. 

Mot en vägg med skälmar tryckta 
Står en kärra, full med dränk. 
I en sönderslagen lykta 
Ryker en uthi^unnen dank; 
Och i rännsten på sitt öra 
Ilvilar en gesäll så pank. 

Kors hvad stank! 

Hvad ska vi göra? 
Vräk den saten mot ett plank! 

Kors, bland dessa Sodoms murar 

Ar det svårt att hitta rätt: 

Mörka hvalf och heta skurar 

Brylla ögat på allt sätt. 

Här bor Movitz . . . Kors hvad buller^ 

Brandsignal och bajonett. 

Menuett, 

Tjufvar, patruller. 
Jungfru-röster^ klarinett! 'J 

Den andra, den mest rikhaltiga och ryktbara 
beståndsdelen af Bellmans poesi utgöres af dryc- 
kessånger, bland hvilka många äro genom lif och 
snille högeligen beundransvärda. Det är förvånande 
att se, huru Bellman mägtat gifva, som sagdt är, så 
mycket lif och omvexling och så mycken verklig poesi 
åt så obetydliga, ofta så vedervärdiga personer och 
uppträden. Vi skola här inrycka några sådana 
hans sånger såsom prof af det snillrika sätt, hvarpå 
han skildrat drinkarens olika åsigter och sinnes- 
stämning under de olika skeden, denne genomgår från 
första glada indansandet på rummel-lifvets bana, 
till sista domnande nedsjunkandet i dess förfärli- 
gaste djup ; — scener, tillsammans utgörande ett dra- 
matiskt trettio år ur en drinkares lefnad; — — 
eller ett poetiskt sidostycke till Hogarths snillrika 

') Epistel n:o 34. 



106 

bilder-epos : The Rakes Progress. Se här några ver- 
ser, tagna ur en säng från det första skedet, en tafla, 
förskönad genom vackra naturmålningar och en 
lekande glädje, som vid första anblicken synes 
oskyldig, men dock har ett och annat för fram- 
tiden betänkligt drag. Det är den för både ord och 
melodi berömda episteln n:o 82. 

Hvila vid denna källa! 
Vår lilla frukost vi framställa: 
Rödt vin, med pimpinella, 
Och en nyss skjuten heckasin. 
Klang, hvad buteljer, Ulla, 
I våra korgar öfverst fulla, 
Tömda i gräset rulla, 
Och känn, hvad ångan dunstar fin ! 
Ditt middags-vin 
Sku vi ur krusen hälla 
Med glädtig 'min. 
Hvila vid denna källa, 
Hör våra valdthorns klang, kusin! 

Präktigt på fältet pråla 

An hingsten med sitt sto och fala; 

An tjurn han höres vråla. 

Och stundom lammet bräka tor. 

Tuppen på taket hoppar 

Och, liksom hönan, vingen loppar; 

Svalan sitt hufvud doppar, 

Och skatan skrattar på sin stör. 

Lyft kitteln, hör! 

Låt kaffeglöden kola 

Der nedanför! 

Präktigt på fältet pråla 

De ämnen, som mest ögat rör. 

Biåsen, I musikanter, 
Vid Eols blåst från berg och branter! 
Sjungen, små kärWcspanter, 
Bland gamla mostrars kalt och gnag ! 



107 

Syskon! en sup vid disken, 

Och, pro sekundo, en på fisken! 

Krögarn, den hasilisken, 

Summerar tafian full i dag . . . 

Klang, du och jag! 

Klang, Ullas amaranter 

Af alla slag! 

Biåsen, I m,usikanter. 

Och hvar och en sin kallsup tag. 

Andtlig i detta gröna 

Får du mitt sista af sked röna: 

Ulla, farväl, min sköna. 

Vid alla instrumenters ljud! 

Kredman ser i minuten 

Sig till naturens skuld förhruten: 

Kloto re''n ur syrtuten 

Af klippt en knapp vid Karons bud. 

Kom, hjertats gud, 

Att Fröjas ätt belöna 

Med Bacchi skrud! 

Andtlig i detta gröna 

Stod Ulla sista gången brud ^). 

Följande sång ^) målar sinnesstämningen hos 
den unge man, som med ystert sinne och ännu 
oförstörda krafter störtar in på rummellifvets bana; 
ännu dock dyrkande Venus med större ifver än 
Bacchus. 

Fader Bergström, stäm upp och klinga! 
Oppjna kråset för bröst och bringa ! 



') Denna sång är tillegnad Icongl. sekreteraren Leopoldt, 
hvilken först efter 1785 blef konungens handsekreterare. 
Af nämnda anledning hafva några tiott episteln vara skrif- 
ven först efter detta år. Möjligtvis är den likväl författad 
långt förut, ehuru den vid tryckningen 1790 tillegnades Leo- 
pold. Till anda och form liknar den mer Bellmans äldre än 
sednare dikter. Ulla Vinblad hade väl ock före 1785 afflyttat 
från Stockholm ? 

2) Epist. n:o C3. 



108 



Vi ska dansa och vi ska svinga. 

I ditt glada hus. 
Låt oss ge våra små mamseller 
Vin och sviskon och karameller 1 
Pimpinella mor Maja häller 

Uti glas och krus. 
Vi ä' vana att jemnt traktera 
Och med glaset i hand orera. 
Fader Bergström, nu qvintilera 

Under sus och dus! 

Se, der dansar flickan 
I sin rosenröda koft och kjol! 

Hvar är nu den brickan '), 

Som hon bar i fjol? 

Korgen med citroner 
Tynger inte mera hennes arm. 

Nu ibland baroner 

Dansar hon sig varm. 
Med solfjedren hon bröstet fläktar, 
Niger djujyt och med armen f äktar, 
Sockrar vofflor och dricker nektar 

Under pukors larm. 

Fader Bergström! re'n månen glimmar. 
Nyckelharpan i rummet stimmar. 
Och mor Maja vid skänken primmar 

Med sin sneda trut. 
Gladt på Djurgåln kring alla backar 
Skymta kjortlar och hvita klackar; 
Första nymf, som på dörren knackar, 

Inom dörren skjut! 
Långt till måndan, I raska bröder, 
Likså långt som från Norr till Söder ! 
Morgondagen blott oro föder 

Hela året ut. 

Väljom nattens sköte 
Under aftonstjernans klara brand 



') Ett märke, som bars af uppassare-flickor hos den tidens 
fruktmånglerskor. 



109 

Till vårt glada möte 

Med pokaln i hand. 

Och i mörkrets dvala 
Res Kiipidos altar, der du spor, 

JBacchi källarsvala 

Drufvans ångor strör! 
Låt den dumtna i oket tråka 
Och den sluga sin hjerna bråka; 
Vin och Jlickor och Fredmans stråka 

Natten Ijuflig gör. 

Denna sång har hänfört många genom sin 

åskådlighet och sitt sprittande lif, och ej minst 

genom sin vackra melodi, isynnerhet vid öfver- 

gången till de äfven i sig sjelfva klangfulla orden: 

Väljom nattens sköte 

Under aftonstjernans klara brand 

Till vårt glada möte 

Med pokaln i hand! 

Följande sång ^) tecknar rumla rens sinnesstäm- 
ning under ett tredje skede; nämligen då han med 
ännu oförstörda kroppskrafter, men med redan för- 
mörkad och förvillad själ medvetet och hejdlöst 
öfverlemnar sig åt äfven ganska vilda utsväfningar, 
på en gång i tjenst hos både Bacchus och Venus. 
Han sjunger: 

Hej! sade Fredman, hvar gång han hörde valdt- 

hornen börja skrala 
Och spelmän såg. 
Verlden är ej så ful, som, vi henne ängsligt afmåla, 
Med storm och våg. 
Allt leker för vår håg. 
Skönhet i hvar ögna-stråla. 
Brännvin och dubbelt öl ha vi nog, 
Fioler på hvar krog. 

') Epistlen n:o 11. 



110 

Hår kommer Ulla Vinblad, Ge rum! Och kors- 
gevären unnan! 

Blås nu med force! 
Ser du Cupidos altar f Släpp in den de jlig a nunnan! 

Stick om, ni tors! 

Korsgevären nu i kors! 

Slå till porten, öppna tunnan! 

Käraste bröder, amen, gutår! 

Det bästa återstår. 

Följande sång ^) är från ett fjerde skede; tiden 
för ännu fortfarande utsväfningar, men redan bör- 
jande både lekamlig och andlig försoffning; — från 
den tid, då mindre Venus än Bacchus, och ej mer 
det brusande sällskaps-rumlet, utan den berusande 
drycken, blotta strupen och supen blifva hufvud- 
sakliga föremålen för rumlarens sång; — den sin- 
nesstämning, som känner en slags sällhet i att för- 
lora medvetandet af sig sjelf och att på detta 
sätt smälta tillsammans med universum, som man 
säger. Han sjunger: 

Kom sköna källar-fiickor, 
I hurtigt språrig, i tripp och traf! 
Slå upp båd sprund och svickor, 
Och låt mig supa braf! 

Torstig är jag, 

Natt och dag 

Matt och svag: 
Gif mig vin af femton slag ! 

Hur Ijufligt månd^ det vara 
Att tappert dricka glasen ut 
Och se sig sjelf i fara 
Att dimpa kvar minut! 

Hurtigt! Jag ler; 

Rättnu ser 

Jag ej mer 
Att gå hem till mitt qvarter. 



n:o 15. 



111 

Jag vill ej vara nykter 

För allt för mycket, mycket godt. 

Man lefver så hetryckter. 

När inte vankas vått. 

Jag håller för, 

Strupen bör 

Som ett rör 
Läskas, vätskas, tills man dör. 

Se, stjernorna de blänka 
Och nattens kulna dimmor stå 
Jag orkar ej mer tänka. 
Ej se, än mindre gå. 

Gubbar! minsayin. 

På hvarann 

Måste man 
Nu förlikas, som man kan. 

Jag dimper öfver ända: 
Min hjertans supebror, jag ber, 
Din skål, min vän! Kanhända 
Vi aldrig råkas mer. 
Nu ha vi fått 
Mycket godt, 
Mycket vått. 
Som vårt hjerta efterstått. 
Följande sång ^) äv från ett femte skede; från 
tiden för alldeles domnade både själs- och kropps- 
krafter. 

J^ort vid en grind uti en skog 
Ett litet gammalt tempel stog, 
Dit hvarje man med längtan drog. 

Det hade två fenster 

Och dörren till venster 

Och hette krog. 

Ett tempel utan torn, gunås! 
En gammal dörr förutan lås! 
Ej minsta bok der kunde fås: 

') Sång n;o 24. 



112 

Församlingen surra, 
Och psalmen var hurrah! 
Och koret bås. 

En syndare der i sin nöd 

Ej nånsin bad om dagligt bröd, 

Ej heller om sin scdla död. 

I skjortan stod j^f esten, 

På tröskeln låg gästen 

Så rosenröd. 

En sjette dikt framställer en gammal drinkare, 
som känner sin helsa förstörd och sin död påskyn- 
dad. De deraf föranledda tankarna, drinkarens 
både sorg ooli tröst, beskrifver Bellman i följande 
sång '). 

Drick ur ditt glas; — se, döden på dig väntar, 

Slipar sitt svärd och vid din tröskel står! 

Blif ej förskräckt! han blott på grafdörrn gläiitar, 

Slår den igen — kanske än på ett år. 

Movitz, din lungsot, den drar dig i grafven. 

Knäpp nu oktaven, 

Stäm dina strängar, sjung om lifvets vår! : || : 

Guldguler hy, matt blomstrande små kinder, 

Nedkramadt bröst och platta skulderblad! 

Låt se din hand: hvar ådra, blå och trinder, 

Ligger så svälld och fugtig som i bad. 

Banden är svettig och ådrorna stela. 

Knäpp nu och spela. 

Töm ur din Jiaska, sjung och drick, var glad! : \\ : 

Himmel! du dör: din hosta mig förskräcker : 
Tomhet och klang! inelfvorna ge ljud. 
Tungan är hvit, det rädda hjertat kläcker. 
Mjuk som en svamp är sena, märg och hud. 
Andas! • • . fy ty san, hvad dunst ur din aska! 

') Episteln n:o 30, 



113 

Lån mig din flaska! 

Movitz, gutår ! skål ! — Sjung om vinets gud I ; || : 

Utur hans kärl din död i droppar flutit 
Helt oförmärkt med löje, sång och ro. 
Ja, detta glas hedröfligt inneslutit 
Glödande maskar, vill du, Movitz, tro. 
Allt är förtårdt: dina ögon de rinna; 
Tarmarna bri7ina. 
Orkar du ropa än gutår"? »Jo, joh : || : 

Nåså, gutår I Dig Bacchus af sked bjuder: 

Från Fröjas tron du sista vinken får. 

Ömt till dess lof det lilla blodet sjuder, 

Som nu med våld ur dina ådror går. 

Sjung, läs och glöm, tänk, begråt och begrunda: 

Skull' du åstunda 

Ännu en fälsup? Vill du dö? »Nej — gutår I» : \\ : 

Följande sång är slutligen frän det sjunde, det 
sista skedet och målar en bland dessa förfärliga 
stunder, då den alldeles förstörde drinkaren vaknar 
åtminstone för ett ögonblick upp till medvetande 
om sitt elände; men ock nästa ögonblick söker i 
en ny syndaflod af rusdrycker dränka denna pin- 
samma känsla. Sången ^) beskrifver, huru han, 
efter qvällens rus insomnad i rännsten utanför kro- 
gen, vaknar upp tidigt en klar sommarmorgon, 
ser sin uselhet, sitt elände och utfar i bittra före- 
bråelser mot de föräldrar, som frambragt honom 
till ett så olyckligt lif, och derpå utbrister. 

»Ett troget hjerta platt jag föraktar: 
Tvi både far och mor! 
Här ligger jag i rännsten och betraktar 
Mina gamla skor. 
Tvi tocka hasor! — 
Rocken i trasor! 



') Epistlen n:o 23. 
Fryxells Berott. 45. 



114 

Skjortan svart som sot! 
Si pä halsduken, 
Lamskinns-peruken 
Och min sneda fot! 
Det kliar på min kropp: 
Kom och hjelp mig opp! 

Känn mina händer, magra och kalla, 

Darra vid larm och dån: 
Se dem af vanmagt vid min sida falla, 

JLiksom vissna strån! 

Ögon och kinder. 

Allt sammanbinder 

Dubbel skröplighet. 

Himmel! min tunga 

Orkar ej sjunga 

Om den fröjd, jag vet: 

Om kärleks ro och qval 

Och en full pokal 

JLäska min tunga, ack, söta safter! 

Spriden i kärlen ljud. 
Jag är en hedning: hjerta, mun och krafter 

Dyrka vinets gud. 

Fattig, försupen, 

I denna strupen 

Fins tnin rikedom. 

I alla öden, 

I bleka döden 

Läskar jag min gom. 

Och i min sista stund 

Glaset för till mund. 

Men krogdörrn öppnas, luckorna skrufvas: 

Ingen i staden klädd. 
Stjernan af morgonrodnan liksom kufvas 

Ned i molnens bädd. 

Solstrålar strimma. 

Kyrktornen glimma. 

Luften blir så ljum. 



115 

Hvar är nu kappan'? 
Här ser jag trappan 
Ned till Bacchi rum. 
Gif mig en sup: min själ 
Törstar snart ihjel. 

Nå så, gutårl Jag vill mig omgjorda, 

Ragla till bord och stop. 
Nu ska de styfva leder blifva smorda, 

Smorda allihop. 

Hurra, kurage! 

Lustigt bagage! 

Friskt i flaskan, hej! 

Nu är jag modig, 

Tapper och frodig, 

Och jag fruktar ej. 

Ännu en sup elV par! 

Tack, min mor och far! 

Sången beskrifver vidare, huru drinkaren efter 
att hafva ånyo grundligen berusat sig, blifver åter 
glad och nöjd med sin tillvaro och utbrister i tack- 
sägelser till sina föräldrar. Början och slutet af 
denna epistel äro af sådant innehåll, att vi ej ve- 
lat aftrycka dem. Hela stycket är likväl det kan- 
ske mest snillrika, fulländade, men förfärliga, Bell- 
man någonsin skrifvit ^). 

Sångerna om dessa olika dryckenskaps-skeden äro 
icke författade i någon tidsföljd af Bellraans egen ut- 

') Denna epistel blef för många år sedan i ett större 
karlsällskap föredragen af den bekante Bellmans-sångaren Raab 
och nnder högljiidda skratt och bifallsrop af en talrik skara 
åhörare. Efter sångens slut gick Raab in i ett närbeläget 
rum. Der mötte honom sedermera blifvande general-major 
Loven, som sade: lycka till det högljudda bifallet! Men enligt 
mitt omdöme borde man vid den sången icke skratta och hurra, 
utan snarare häpna, tystna och gråta. Plötsligt grep honom 
då Raab om armen och utbrast : tack, broder Loven, för det or- 
det! Så känner jag det ock; och det är påkostande att höra, 
huru gåsskocken derute i stället kacklar och skrattar åt den för- 
färliga skildringen. (Muntlig berättelse nf general-major P. 
Kr. Loven.) 



116 

veckling. Flere bland dem, t. ex. de anförda epist- 
larna n:o 23, och 30, hvilka beskrifva drinkaren un- 
der dennes djupaste och ända till trasor och rännstens- 
bädd sjunkna tillstånd, äro författade före 1772, till 
hvilken tid likväl skalden sjelf ännu höll sig tämligen 
uppe. Dessa dikter kunna således icke betraktas som 
uttryck af hans egna känslor under dylika af ho- 
nom sjelf genomgångna lefnadsskiften. De äro i 
stället om hvarandra framkommande ingifvelser, 
alstrade af de verkligheter, som andras exempel 
visade, och hans egen inbillningskraft ytterligare 
utmålade. Att betrakta, beskrifva, beskratta och 
att i någon mån deltaga i dylika uppträden var 
dock hans nöje, och han kunde derifrån hvarken 
afhållas genom renare sedlighetskänsla eller af- 
skräckas genom deras förutsedda slutliga följder. 
Dessa har han visserligen sjelf målat i deras för- 
färande sanning; men ock i en sä poetisk dager, 
att både han sjelf och hundradetals läsare, bländade 
och hänförda, hafva för diktens snille och glans 
blundat för verklighetens förfärliga skuggor. 

Förutom de berömda diktsamlingarna Fred- 
mans Epistlar och Sånger har Bellman skrifvit 
en stor skara andra qväden af samma art. I 
den samling, som kallas Fredmans Testamente, 
finnas omkring 300 dylika och deribland vid 
pass 60, hvilkas tittel eller begynnelse-ord innehål- 
ler Bacchi namn; och hvilka beskrifva denne som 
prest, munk, filosof, skriftställare, domare, advokat, 
general, soldat, trumslagare, sjöman, dansmästare, 
tunnbindare, skoflickare o. s. v. Bellman har dess- 
utom börjat en samling lefnadsteckningar öfver Stock- 
holms mest beryktade krögare; men ej medhunnit mer 
än fyra deribland. Nu nämnde hans bacchanaliska 
qväden äro dock i allmänhet underlägsna dem, som 
i Fredmans Epistlar och Sånger förekomma, men 
för öfrigt hållna i samma anda. Vi anse derföre 
onödigt upptaga läsarens tid med några derur hem- 
tade utdrag. 



117 

Tredje föremålet för Bellmans skaldskap var 
qvinnan. Detta är dess svagaste sida. Om nå- 
gon kärlek könen emellan, grundad på inbör- 
des aktning och tillgifvenhet eller på gemen- 
sam känsla för religion, sanning och ädla tän- 
kesätt, om någon sådan kärlek finnes icke ett ord, 
icke en aning i). Om en visserligen i grunden 
sinnlig, dock ännu tämligen ren känsla, finnes en 
sång, nämligen den nyss anförda Opp Amaryllis; 
men knappt någon enda mer. De ölriga besjunga 
blott den djuriska njutningen, stundom på ett lätt 
och lekande sätt, men ofta med sådana ord och 
uppträden, att de ej kunna ens som exempel an- 
föras ^). Åtskilliga redan inryckta dikter och i 
synnerhet episteln no 63 gifva något begrepp om 
den kärlek, som förekommer i några bland sam- 



^) Nämligen i hans Epistlar, Sånger, Testamenten och 
Bacchanaliska Ordens-fester. — Men bland tillfällighets-dikter 
finnes stundom erkännande af qvinnliga dygder hos de perso- 
ner, åt hvilka dessa sånger varit egnade. 

^) De läsare, som måhända tro ofvanstående omdömen 
för stränga, anmodas att genomögna epistlarna n:o 4, 23, 
25, v. 5, 7, 44, v. 3, 4, 56, v. 3; sången n:o 55, ordenskapitlets 
handlingarna; n:o 10 Bacchi fest den 4 Dec. 1771, uppträdena 
mellan Ulla Vinblad och ena gången Collin, andra gången 
Jenssen; Bacchi tempel öppnadt vid en hjeltes död, Ulla 
Vinblads klagan öfver Movitz, m. ra. och sången n:o 45 
Om ödet mig skull skicka 
En, skön och dugtig flicka. 

Många likartade prof skulle kunna tilläggas ; men något hvar 
skall redan efter genomläsning af de nu uppgifna finna våra om- 
dömeu snarare för milda än för stränga. Ån ett prof! Den kärlek, 
som i Bellmans dikter förekommer, kan till beskaffenhet ytter- 
ligare karakteriseras: \ :o genom beskaffenheten af de qvinnor, 
Ulla Vinblad och hennes kamrater, som voro dess föremål; 
2:0 genom beskaffenheten af de ställen, som Bellman kallade 
Kårlekens teini^el, Cupidos altaren o. s. v. Se Episteln n:o 4, 
n:o 25, v. 5, n:o 63, v. 2; 3:o genom den omständigheten, att 
samma kärlek är vanligtvis höjd öfv«r eller rättare sagdt ned- 
sjunken under all svartsjuka, och till ett slags kommunism. 
Man läse t. ex. den nyss anförda visan Om ödet mig skulle 
skicka, m. fl. 



118 

lingens mindre stötande sånger. Vi meddela här 
ett annat prof, taget från ett lägre utvecklingsskede. 
Drinkaren har af sin älskarinna blifvit bedragen 
och klagar deröfver på följande sätt: 

Fader Movitzl slå i, slå i! 

Min flicka ha?' glömt mig, jag dör trogen. 

Natt och dag jemnt i fylleri, 

Skall all min sorg gå förbi. 

Flickans skål uti tankarna. 
Fast hon har kostat mig bra! 

Ja, jag har gett henne skänker och gult: 

Få barnhuset skaffa'' jag barnet. 

Barnet det dog: med kalas på dess mull, 

Jag söp dödgräfvaren full. 

Ofta ha paltarna gått på patimll: 

Jag har då friat det lidliga skarnet. 

Vågat för henne båd^ ryggbast och hull, 

Och slagit de hjeltarna kull. 

Men, min Anna Greta, men. 

Nu är jag lik fogeln, snärd i garnet, 

Som vill ut till sin frihet igen, 

Och har knappt döden till vän. 

Slå i åt mig: kanske smärtan förgår 

Af safternas Ijufliga syra. 

Tårarna rinna på näsan: Gutår! 

Mitt hjerta bättre nu mår. 

Knappt har jag lefvat i femtio år, 

Dock kan jag tryggt för er alla bedyra, 

Att sådant finkel, som jag söp igår, 

Ar kostligt mot kärlekens sår. 

Dryp en d7'oppa eller två. 

Och häll den på hjertat, häll man fyra — 

Svedan skall, ta mig tusan, förgå: 

Tag blott en sup ofvanpå! 



119 

Aj ! nä?' jag tänker uppå hennes hy 

Och ögonens brinnande lekar, 

Hjertat, af ängslan så tungt som ett bly. 

Vill från buteljerna fly. 

Bröstet det liknar en sväf vande sky: 

Fröja mig lockar och Fröja mig nekar: 

Händerna fängslas, mig ögonen bry. 

Ack himmel! min sorg blir nu ny. 

Men, min Anna Greta! nog, 

Nog vet du nu väl, på hvem jag pekar: 

Fan i dej, så du mig bedrog! 

Slå kypare i! det är nog ^). 

Qvinuan i sitt kärleksförhållande till mannen 
har näppeligen af någon skald blifvit framställd 
i så låg, så djurisk gestalt som af Bellman, och 
det nästan utan undantag '^). Detta har väl jemnte 
det öfriga innehållets beskaffenhet bidragit till den 
ovilja, med hvilken hans dikter oftast blifva be- 
traktade af det kön, som eljest är serdeles känsligt 
för snille och poesi. Men i detta fall har det visat 
sig känsligt också för sedlighet — och för sin egen 
ära ^). 

BELLMANS MUSIK *). 

I Bellmans Epistlar utgör musiken en väsendt- 
1ig beståndsdel. Det är ett eget förhållande, att 
flere bland Sverges skalder, Geijer, Valerius och 
Vennerberg, varit så rikt begåfvade, att ur deras 
inre framsprungo på en gång både ord och tillhö- 

') Fredmans epistlar n:o 35. En mängd likartade exem- 
pel kunde ytterligare anföras. 

j-,) Märk dock noten 1. sid. 117. 

') Den företeelsen, att fruntimmer vanligen hysa mindre 
tycke för Bellman, förklaras i (Siare och Skalder 6. 341) komma 
deraf, att storartad komih är fullt begripliff endast för mannen, 
icke för qvinnan; och tilVdgger A-ti^vhoxa, för den qvinna, hvilken 
fälkomligt såsom en man kunde förstå och njuta Bellman, skulle 
jag och troligen de flesta af mina läsare hysa böfvan. 

*) Någon vetenskaplig framställning af detta ämne har 
ännu icke blifvit utarbetad^ 



120 

rande musik, hvarföre de ock kunna i dubbel 
bemärkelse kallas sångare. Detta var händel- 
sen också med Bellman. Hos honom mer än 
hos någon jinnan är musiken en oumbärlig föl- 
jeslagare ät sången. Läs hans dikter, och du skall 
icke ens till hälften fatta deras anda, än mindre 
erfara deras tjusningskraft; kanske skall du tvärt- 
om, såsom många gjort, anse dem icke förtjenta 
af något högre loford. Men hör dem sjungas, och 
du skall blifva hänförd. "Man känner, säger Kell- 
gren, ej mer än till hälften dessa poemers värde, 
om man betraktar dem blott som poenier. Åldrig 
änmi voro skaldekonst och tonkonst mer systerligt 
förenade, — — och ingen kan utan öra och röst 
deras värde bedöma. 

Så var det ock. För enhvar, som ej känner 
den ofta konstigt brutna rytmen i dessa verser och 
melodier och tillika deras åtföljande mellanspel, 
synes skaldestycket ofta taktlöst, trögt och nästan 
omöjligt att rätt läsa, rutt uppfatta, rätt uppskatta. 

Som berättadt är, var Bellmans anlag för ton- 
konsten ett arf frän modern och farfadern. Första 
medlet för dess utveckling, den gamla cittran, var 
också ett arf frän den sednare; ett älskadt arf, 
hvilket sonsonen under sina skiftande öden dock 
alltid troget bevarade. Han förvärfvade stor 
färdighet i dess liksom i lutans behandling; m.en 
egde derjemnte ovanlig förmåga att härma flere 
andra instrument. Detta skedde genom ljud på 
olika sätt frampressade dels medelst tunga och 
läppar, dels medelst tummens och fingrarnes rö- 
relse mot bordskifvor eller glas, hvarföre han 
ock kunde och plägade med dylik härmande 
musik sjelf beledsaga sina sånger. Han började 
vanligen att under sädana rörelser trefva efter den 
melodi, på hvilken han ville sjunga, under det 
tankar och inbillningskraft likaledes trefvade efter 
de tankar och bilder, han ville begagna. Att an- 
ställa dessa förberedelser kallade han att operera. 
När efter några minuter allt var färdigt, höjde han 



121 

hufvudet och började sitt föredrag, då från läpparna 
samtidigt strömmade både ord och musik, och icke 
blott sjelfva melodierna, utan ofta ock ett mellan- 
spel af härmade instrument. Stundom tillslöt han 
härunder sina ögon, på det inbillningskraftens skapel- 
seakt icke skulle störas af den omgifvande verklig- 
heten. Detta allt var bland vännerna allmänt bekant. 
Derföre, och när man såg honom rigtigt modd^ 
som det hette, satte man framför honom ett bord 
med buteljer och glas, och den beräknade påföljden 
uteblef sällan. Som bevis på härmnings-förmågan 
omtalades, huru han en gång efterapade utgångs- 
musiken ur en kyrka och det så mästerligt, att 
man t3'ckte sig höra om hvarandra ljuden af or- 
gelverket, af de smällande bänkdörrarna och af 
folkmassans prat, tramp och buller. 

Melodierna voro lånade stundom från andliga- 
eller folksånger, oftare frän gängse fransyska visor 
och från dåtidens dramatiska tonsättningar. Dessa 
lån behandlade han dock mycket godtyckligt och 
ändrade och använde dem, efter hvad sångens in- 
nehåll fordrade. Några har han sjelf skapat ^) och 
deribland, säger man, den till episteln n:o 81; 
»Märk kur vår skugga, märk Movitz, mon frerel» 
och det berättas, att, när Bellman första gången 
sjöng den för Kraus, har denne sagt, det tonen F 
i slutet af tredje och åttonde raderna vore värd en 
dukat. Både samtid och efterverld hafva egnat 
hög och enhällig beundran åt det snille och den 
fina takt, med hvilka Bellman valde eller samman- 
satte dessa melodier och lämpade dem och orden 
ömsesidigt efter hvarandra. Några anse just detta 
utgöra höjdpunkten af lians snille och flere hans 
melodier hafva biifvit intagna i danska lustspel. Det 

') Enligt egen uppgift. Men Ahlström skall hafva förkla- 
rat, enligt Wiesselgren, att Bellman ej komjionerat en enda 
melodi; men enligt Atterbom, att han åtminstone haft förmåga 
ombilda tonsiittningar, lånade frän andra, Om melodierna till 
Bellmans dikter hafva upplysningar biifvit lemnade af Atter- 
bom i Siare och Skalder (6. 53—62), och af Eichhorn i Skrif- 
ter af Bellman 2. 393. 



122 

har ock blifvit anmärkt, att de flesta personer vid 
sjungandet af Bellmans dikter ofta upprepa blott 
en' eller annan strof, likasom vore det mindre or- 
den än musiken, som väckt deras förtjusning. 

Vi hafva sett mängden och höjden af Bell- 
mans anlag, pä en gång till skald, tonsättare, sån- 
gare, skådespelare, i visst fall också till virtuos. 
Sällan har väl för en bana, sådan som hans, fun- 
nits hos en person förenade så många och stora 
anlag, kallelser, — frestelser. 

BELLMANS RELIGIÖSA SKALDSKAP. 

Efter att hafva betraktat förnämsta sidan af 
Bellmans skaldekonst, nämligen den bacchanaliska, 
må ock något nämnas om hans öfriga poetiska 
skrifter. 

Redan förut är berättadt, huru han någon 
gång sysselsatte sig med religiösa och bibliska äm- 
nen. Hans skaldekonst företedde likväl pä detta 
fält tvä olika sidor, en allvarlig och en gäckande. 
Den förra var ett arf från slägten och fädernehuset. 
Redan före sitt nittonde år hade han, som berättadt 
är, öfversatt åtskilliga andeliga skrifter och sjelf 
författat några sådana '). Sedermera inträdde han 
dock pä en helt annan bana, den bacchanaliska. 
Ett besynnerligt afsteg från denna skedde dock, 
när iian, omkring 40 år gammal, utgaf en samling 
andeliga skrifter kallad Zions Högtid, hvilken vann 
så allmänhetens tycke, att den kunde i ny och 
förbätti-ad upplaga utgifvas. Den innehöll mänga 
rimmade evangelii-betraktelser, hvilka voro någor- 
lunda bekännelse-trogna, men ingalunda så snillrika, 
som hans dryckessånger, ehuru i den tidens smak 
tämligen väl skrifna. Vi meddela också af dem 
några prof. En gång tilltalade han sig sjelf med 
följande ord: 

Ransaha dig, min själ, %i'pptänd din låga sakta! 
Sök Gud uti din hön, lär rått hans nåd betrakta, 

') Sid. 76. 



123 

Att ej ditt hus blir tomt, eländigt och förstördt, 
Och att ditt hesa rop ej blir ur af grund hördt! 
Låt detta hårda bröst hvar dag bli förödmjukadtl 
Träd till Guds nådebord — det står ju för dig dukadtl 
Glöm verldens gyckleri, besinna, märk och lär: 
Ju mera nåd du fått, ju mer ditt ansvar är I 

I en annan säng berättade han, huru den ka- 
naneiska qvinnan bad Jesus förbarma sig öfver 
hennes dotter, som jemmerligen qvaldes af djefvu- 
len, och huru frälsaren slutligen lyssnade till de 
bönfallande ropen, hvarefter Bellman för sin egen 
person utbrister: 

Milde Gud, mitt rop besvara: 
I mitt Sodom, der jag bor '). 

Sådana utbrott af andakt, ånger och bön fö- 
rekomma dock i jemnförelse med de bacchanaliska 
sångerna ytterst sällan. Under sista åren återupp- 
tog han visserligen också ett annat mer allvarligt 
arbete frän sin första ungdom, en öfversättning af 
Gellerts fabler; men hann dermed icke långt. 

Dessa Bellmans moraliska och religiösa skrif- 
ter blefvo dock, äfven på det bibliska fältet, ofta 
öfverröstade och undanträngda af sånger i alldeles 
motsatt anda. Några hafva misstänkt, att det var 



') Ofvannämnde skrifter stå i bjert motsats till hans då 
för tiden vanliga bacchanaliska poesi. Man kunde gissa, an- 
tingen att de blifvit åtminstone till större delen författade 
under hans första skriftställaretid, ehuru ej förr än 1780 ut- 
gifna; eller ock, att de voro alster af en verklig väckelse, 
förorsakad genom det förenade inflytandet af religiösa ung- 
domsminnen och af de allvarligare tankar, som den ingångna 
äktenskapsförbindelsen samt pligterna mot maka och barn 
måste ingifva en så lättrörd och i grunden så godhjertad per- 
son som Bellman. Några lösa sägner antyda ock, att han om- 
kring 1780 tycktes vilja återvända till ordentligare lefnads- 
sätt. Men dessa förklaringar äro dock, som sagdt, blott 
trefvande försök att tyda det besynnerliga uppträdet. An- 
märkas må ock, att, i fall någon omvändelse egdc rum, så var 
det i rigtning till kyrkobekännelsens läror. Efter dåtidens 
naturreligion och stoiska moral finnes hos Bellman intet spår. 



124 

till motstycke af Zions Högtid, Bellman i förän- 
drad sinnesstämning kort derefter utgaf Bacchi tem- 
pel. Ofta tillät han sig ock h varjehanda gyckle- 
rier med bibliska föremål. Man trodde, att det 
var för att gäcka Pauli epistlar till de Korinter, 
Efeser och Galater, som han åt en del af sina 
sånger gaf namnet Epistlar och ät några i dem 
förekommande personer namnen Gutårinter, Olfeser 
och Galimater. Tillika skref han en mängd sån- 
ger om personer, som förekomma i Gamla Testa- 
mentet, om Adam, Noak, Josef, Judit m. fl.; sånger, 
stundom oskyldigt lekande, men ej sällan i ord och 
beskrifningar nog cyniska. Flere voro dock så qvicka 
och snillrika, att de, näst Fredmans Epistlar och 
Sånger, bäst bibehållit sig i allmänhetens minne; 
t. ex. de allbekanta visorna om Gubben Noak, om 
Judit, om Susanna m. fl. 

BELLMANS TILLFÄLLIGHETS-DIKTER 

voro till antalet ganska mänga både under hans 
första ungdomstid och intill hans allra sednaste år. 
En betydlig del af dem var egnad åt Gustaf den 
tredje och konungahuset, men äro märkvärdigare 
i politiskt än poetiskt hänseende. Vi skola derföre 
upptaga dem icke här, utan i en serskild afdelning. 
Hans öfriga tillfällighets-dikter äro både till 
innehåll och föremål af mycket olika beskaffenhet. 
Ehuru sjelf föga prisvärd som make, fader eller 
ämbetsman, saknade han likväl icke sinne för det 
enskilda lifvets dygder, när de uppenbarade sig 
hos andra, och han stämde då ej sällan sin lyra 
till deras besjungande. Naturligtvis var han än mera 
känslig för vitti*a, konstnärliga och mecenatiska 
förtjenster, och har sålunda egnat varma hyllningar 
åt Dalin, Gyllenborg, Holberg och Lehnberg, åt Mo- 
zart, Sergel och Vogler, åt bröderna Alströmer, 
Grill, Karl Scheffer m. fl. Som prof pä sådana 
vackra tänkesätt införa vi följande hans sång vid 
Wargentins död. 



125 

Du hedersman af rena seder, 
Som vid vår klagan skils från oss, 
Och nu vid nattens bleka bloss 
I jordens sköte sänkes neder! 
Hur ädelt var ditt lif och godt? 
Den lärde, gråtögd vid din kista, 
Knappt vågar att din runa rista, 
Så sällsynt var ditt snilles lott. 

Så hvälf då fritt ditt trötta öga, 

Från jordens klot och mörka pol, 

Att vid en oförgänglig sol 

Med evig lust bese det höga, 

Som dig så saligt undangömt! 

Emellertid ditt namn helt stilla 

Skall sväfva kring vårt låga, lilla, 

Välsignadt, äradt och berömdt. 
Detta och några dylika stycken visa, att Bell- 
man hade känsla också för sedlig renhet samt ve- 
tenskaplig och konstnärlig verksamhet. Men sådana 
hans verser genomglödgas icke af den brinnande 
eld, som utmärker hans snillrikare dikter till be- 
sjungande af glaset och den sinnliga njutningen. 
Jemnförelsevis mot dessa äro de ock till antalet 
ganska fä. Flere hans ät serskilda personer egnade 
lofsänger peka dessutom hufvudsakligen på erhållna 
eller väntade välgerningar; — eller på njutna eller 
väntade gemensamma förlustelser. Sådana äro ock 
stundom egnade åt ganska klandervärda personer. 
Samme skald, som stämde sin lyra vid Wargen- 
tins död, stämde henne både förut och efteråt till 
grafqväden öfver helt andra personer, t. ex. öfver 
Knapen, öfver kopplerskorna Platskan och mor 
Maja, brännvinsbrännaren Lundholm, krögaren Mo- 
vitz, krögerskan Mor Brita '), krögerskan Löfberg 

') Denna grafskrift berättar, hur sånggudinnan befallt ho- 
nom att en yriftruna rita. Sista raderna deraf lyda så: 
Välan, mitt snille, tänk och yfva dig mitt kar! 
Men hvem kan vara död f Hvem är det då f Mor Brita, 
Som dessa rim beställt — och till hvad p7'ls? Gutår! 



126 

vid Tanto-bommen o. s. v. De personer, Bellman 
dock oftast och varmast då för tiden besjungit, ära 
Gustaf den tredje, hertig Karl, Ulla Vinblad och 
Elis Schröderheim. 

BELLMANS POLITISKA POESI OCH FÖRHÅLLANDE TILL 
GUSTAF DEN TREDJE. 

Som inledning må Bellmans politiska tänkesätt 
och dikter under en föregående tid tagas i betrak- 
tande. 

Till följe af antingen sjelfskapad eller från 
föräldrarna ärfd öfvertygelse var han i sin första 
ungdom en beundrare af Sverges dä varande fria 
statsskick. När år 1756 Oehlreichs veckoskrift 
Ärlig Svensk upphörde, helsade honom den sexton- 
årige Bellmans sångmö med följande vers. 
Tack, Årlig Svensk! som lag och rätt 
Oss lärt att rätt förstå. 
Dermed har Du gjort hördan lätt. 
Hos man så väl som, qvinna. 
Är Du ej allom till behag, 
Så säger jag ändå: 
Vill ingen ann, så vill dock jag 
Stads bli din tjenarinna ^). 
Från samma tid förskrifver sig troligen ock en 
annan sång, ur hvilken vi afskrifva följande strof. 
JEn skål du himlabarn! Lef du 
Vår svenska frihet säll! 
Hvar en dig vörda vill ännu 
Uti sitt ti/sta tjäll. 

Drick glasen ut och sjung med frid: 
Lef svenska frihet du! 
Du får dock pris i sinom tid; 
Och vi dig vörda sku 2). 

') Salvii Lärda Tidningar, d. 3 Maj 1756. Under stycket 
lästes signaturen C. M. B. 

^) Tryckt i Völschovs samlingar dock utan uppgifven tid 
för författandet. Att den tillhör Bellmans ungdomstid synes 
troligt deraf, att Völschov upptagit den bland de allra första; — 



127 

Snart ändrades dock härutinnan åsigterna; och 
som det tyckes hos honom liksom hos flere andra 
samtidigt med 1760 års riksdag och den tidens ve- 
dervärdiga politiska uppträden. Nämnde år utgaf 
han en dikt, kallad Månan, som med skärpa be- 
skref flere frihetstidens mörka sidor, mutbarheten, 
oenigheten, öfverdådet och i synnerhet okunniga 
personers och samhällsklassers sjelfkloka kannstö- 
peri. Dessa äsigter utbildade sig mer och mer till 
obenägenhet mot fria statsskick samt benägenhet för 
stark konungamagt, och han uppstämde redan åt 
Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika och likaledes åt 
reaktions-riksdagen 1769 lofprisande sånger. För- 
ändringen var en följd af icke blott riksdagen 1760 
och dåtidens uppträden, utan ock af personliga an- 
lag. Liksom många dylika snillen trifdes Bellman 
ej rätt väl under republikanska författningar med 
dessas kontroller och invecklade förvaltning; och 
än mindre med Mössornas stränga anspråk på spar- 
samhet och regelbundet arbete. Oviljan mot stats- 
skicket och i synnerhet mot Mössoi-na ökades, när 
han tre gånger efter hvarandra förlorade sina inne- 
hafda sysslor; ena gången till följe af egen oor- 
dentlighet, andra gången till följe af Mössornas 
sparsamhet; tredje gången man vet ej rätt af hvad 
orsak. Måhända hoppades han mer framgång under 
ett sådant enväldigt regeringssätt, som både för 
regent och undersåte gjorde gällande ett sjelfsvål- 
digare lefva och låta lefva; — ett regeringssätt, 
hvilket ock för vissa skaldenaturer är serdeles loc- 
kande genom sin anstrykning af patriarkalism och 
tillika genom enklare former, praktfullare hoflif 
och mer lysande företag o. s. v. Ett sådant stats- 
skick tycktes nu så mycket mer lockande, som den 
tillämnade större magten snart skulle falla i hän- 
derna på dåvarande kronprinsen Gustaf, vid hvars 

och än mer deraf, att den prisar svenska friheten, det fria 
statsskicket, hvilket under skaldens sednare tid, åtminstone 
efter 1771, aldrig var föremål för hane lofsånger, utan tvärt om. 



128 

snille Bellman som skald och medborgare fäst stora 
förhoppningar. Vid dennes äntrade till regeringen 
skref ock Bellman några verser, hvilka, ehuru i 
dunkla ord, likväl antydde, huru skalden väntade 
af honom en stor förändring. Denna inträffade ock 
1772, och Bellmans då uppstämda herrliga triumf- 
sång *) visar hans tänkesätt, hans förtjusning. Re- 
dan från besagda tid sökte ock Gustaf den tredje 
taga vara och fasta på detta lysande snille, som 
derjemnte var så utmärkt genom sin kärlek för 
konungamagten och genom sin förmåga att den- 
samma besjunga, försköna och stödja. Från samma 
tid uppträdde ock Bellman som Gustafs lofsjungare, 
dels enskildt, dels i ett för sådant ändamål stiftadt 
samfund. Betraktom båda sidorna af denna hans 
verksamhet; och först det ifrågavarande sällskapet! 
Någon tid efter revolutionen 1772 stiftades 
en orden, kallad Augustibröderna -). Främjande 
af redlighet, barmhertighet, fosterlandskärlek, o. s. v. 
uppgafs här, såsom i ordnar ofta sker, vara 
samfundets ändamål; men tillika, och detta var väl 
hufvudsaken, skulle man derstädes fira statshvälf- 
ningen d. 19 Augusti 1772. Ordens årliga tre hög- 
tidsfester voro nämnde revolutionsdag samt konun- 
gens namns- och födelsedagar ; — dess ordenstecken 
i högsta graderna en öfver samma statshvälfning 
slagen skådepenning; — dess beskyddare prins 
Karl; — dess ordensstormästare revolutions riksda- 
gens landtmarskalk Axel Gabriel Leijonhufvud ; — 
dess ordensskalder och talare Bellman, Hallman, 
och sedermera Envallsson; dess ceremonimästare 
Kexel ^); dess fiirsamlingsrum stundom orangeri- 

') 42. 2G4. 

^) Måhända på konungens födelsedag d. 24 Jan. 1776, 
hvilken dag står på dess skådepenning. Första kända 1 säll- 
skapet hållna tal är af Hallman och från den 24 Jan. 1777. 
Ar 1782 blef ett skaldestycke, kalladt Augustiade och skrifvet 
för sällskapet A. B. (Augusti-Bröderna?), inlemnadt till tid- 
ningen Den Välsignade Tryckfriheten, men der icke intaget. 

^) Oss veterligen har för öfrigt ingen anseddare skrift- 
ställare deltagit i berörde sällskap. Vi hafva dock ej lyckats 
återfinna dess handlingar. 



129 

salen på Karlberg, stundom Piperska Muren, stun- 
dom för tillfället valda platser i den fria naturen. 
Hvem som bekostade ordens utgifter, är ickekändt; 
men torde kunna gissas '). Andan i sällskapet kan 
bedömmas, dels af hvad berättadt är, dels ock yt- 
terligare af der hållna föredrag. I t. ex. Hallmans 
tal på konungens födelsedag 1777 lästes: Sverges 
hopp började tindra likasom nordstjernan från sin 
höjd och njöt sin sälla tillfredsställelse om morgo- 
nen den 24 Jan. 1746 -). Lycksaliga timma^ efter- 
längtade ögonhlickl Sverges sällhet vred sig straxt 
efter det dyra barnet, liksom blomman efter sin 
sol; och allt upplifvades o. s. v. Ar 1785, har 
Bellman den 19 Aug. hållit inför besagde orden 
eit tal, i hvilket såväl frihetstiden som statshvälf- 
ningen 1772 beskrefvos enligt gustafvianska skolans 
anda. Det hette om den första: 

Förbistring hos en flock och hämnden hos den andra 
Af snikna styresmän inblåstes, vild och stark. 
Till rikets möten opp sågs rikets bödlar vandra 
Att p)lundra få hvarann och fängsla sin monark; 
Att åt en utkmdsk arm (hvem häldstj sitt hjerta 

skänka 
Och mot sin fosterbror i blodigt harnesk blänka. 

och om den sednare: 

Vår frihetsfest i dag (d. 19 Aug.) vi fira 

Uti vår sälla fosterbygd. 

7, Svea folk, kring Gustafs spira 

Lof sjung om ömt hans hjeltedygd! 

Riksdagen 1789 efterlemnade mycket missnöje 
mot Gustaf den tredje; men vid Augusti-brödernas 
nästa sommarhögtid uppstämde Bellman ett lofqväde 
öfver konungen och dess åtgerder ; och 1792 vid 

') Redan 1774 hade konungen skänkt Bellman 3,000 och, 
Kexel 2,000 d. k. m. 

^) Gustaf den tredjes födelsestund. 

Fryxells Berätt. 45. 9 



130 

dess död likaledes en mycket berömmande sång ^). 
Man hai* ännu qvar många i sällskapet hållna tal 
dels af Bellman, dels af Hallman m. fl. och alla i 
ofvanbeskrifna anda. 

Samfundet, i öfrigt föga kändt, fortfor dock i 
flere år och upplöstes först efter statshvälfninaen. 
1809. 



Vi vända oss nu til! Bellmans enskildt per- 
sonliga verksamhet i konung Gustafs tjenst. Bästa 
öfversigten deraf torde erhållas genom en tidsord- 
nad framställning af dess förnämsta uppträden. 

Redan år 1771 skref Bellman, som berättadt 
är, flere sånger till nämnde konungs ära. 

År 1772 skref han sin herrliga, redan införda'-) 
triumfsång öfver revolutionen, jemnte några andra 
dikter af likartadt innehåll. Vi minnas, huru främ- 
lingen Michelessi utgaf en skrift, hvilken inför 
Europa berättade och mycket berömde detta års 
statshvälfning ^), Gustaf gaf honom en dyrbar för- 
äring och anmodade Bellman skrifva verserna der- 
till, hvilket denne ock gjorde*). 

Under åren 1773 och 1774 skref Bellman ånyo 
några qväden till Gustafs ära. Det tyckes ock 
hafva varit vid denna tid, som Schröderheim, nu 
kommen i stor nåd hos Gustaf, lyckades till dennes 
uppmärksandiet än mer framdraga Bellman. I 
slutet af 1774 erhöll ock den sednare, som närandt 
är, en nådegåfva af 3,000 d. k. m. 



' ) Stycket var dock så svagt, att det stundom blifvit ur 
Bellmans samlade skrifter uteslutet. En sägen är, att större 
delen af upplagan blifvit på hög befallning förstörd. (?) 

= ) 42. 264. 

3) 42. 270. 

*) Gåfvan tyckes bestätt i juveler och en dyrbar dosa, 
hvilka dock blefvo Michelessi fränstulna. År 1777 skref Bell- 
man en lofprisande inskrift för en minnesvård, som Höpken 
och Scheffer då ämnade uppresa öfver Michelessi. En sådan 
med inskrift på latin blef ock af nämnde herrar i Jakobs kyr- 
k-omur insatt. 



131 

Är 1775. Oaktadt nyss erhållna summa var 
Bellman snart omigen i svart betryck. I december 
1775 inlemnade han till konungen en rimmad böne- 
skrift om sekreteraresysslan vid nummerlotteriet, 
och förklarade, att han i händelse af bifall skulle 
vid sitt champagneglas sjunga så som Dalin och 
Gyllenborg sjungit. Han blef ock till besagde syssla 
utnämnd. Af lönen 3,000 d. k. m. afstod han ena 
hälften åt en person, som förrättade tjensten ^). 
Andra hälften 2) uppbar Bellman som årlig pensjon 
hela sitt lif igenom. Några hafva ock trott, det 
konungen äfven dessutom flere gånger ur ?in hand- 
kassa^ gifvit honom betydliga understöd. 

Ar 1776. Vi erinra om frihetsmannen öfver- 
ste Gyllensvan. I en tvist mot landshöfding Gylden- 
stolpe, hvilken hörde till konungens parti, blef han 
dömd från tjensten, och detta, påstodo några, till en 
del genom Gustafs personliga bedrifvande. Många 
sade och säga ännu, att konungen hade lag och 
billighet på sin sida; och att Gyllensvan var en 
klandervärd person. Många sade och säga ännu, 
att konungen, ledd af politisk ovilja, tillät sig olag- 
ligheter i rättegångssättet och oloflig inverkan på 
domstolen, och derigenom skärpte utslaget mer än 
lagligt eller billigt var. Säkert är, att han blef af 
flere strängt tadlad. Men då uppträdde Bellman 
med några verser, i hvilka han ställde sig på ko- 
nungens sida och prisade dess åtgerd. 

Samma år 1776 blef ofvanbeskrifne orden Augu- 
sti-bröderna stiftad, och några nya Bellmans lof- 
sånger öfver Gustaf diktade. Denne gaf honom 
tittel af hofsekreter och började vid samma tid 
hedra honom med namn af Den Svenske Anakreon, 
hvilket kungliga vitsord medförde i den vittra verl- 
den ej ringa anseende. 



') En sägen är, att han någon tid sjelf bestridt göro- 
målen. 

^) Beräknad af några till 300 d. s. m., af andra till om- 
kring 700 — 1000 kronor. 



132 

Ar 1777 diktade Bellman nio sånger, som dels 
omedelbart dels i förbigående prisade Gustaf den 
tredje. Bland dem må i synnerhet nämnas en ställd 
till Rehröderheim och fylld af det liögstämdaste 
beröm öfver konungen. 

Ar 1778 blef på förord af Schröderheim Bell- 
man utnämnd till notarie i bondeståndet; en be- 
fattning, som medförde ringa arbete ^) ; men tro- 
ligen ej ringa arvode. Under loppet af samma år, 
hördes från Bellmans lyra vid sex serskilda tillfällen 
utbrott af förtjusning öfver Gustaf den tredje. 

Frän åren 1779—1782, finnas efter Bellman 
likaledes flere dylika lofsånger, Gustaf visade ho- 
nom ock fortfarande mycken välvilja och lät 1780 
måla hans porträtt. När 1781 en Bellmans son 
föddes och döptes till Gustaf, lät konungen sig 
och drottningen skrifvas som faddrar och vid do- 
pet föreställas af hofmarskalken Ridderstolpe och 
öfverhofmästarinnan, grefvinnan Fersen. Dopet för- 
rättades i slottskapellet och af biskop Troil -). 

År 1783 oaktadt ofvannämnde årliga lön eller 
pensjon var Bellman i nödställd belägenhet och 

' ) Riksarkivet. Bondeståndets der befintliga protokoll vid 
besagde års tre månaders långa riksdag upptager blott 8 ark in 
f olio ; och deraf äro 6 sidor tomma, och öf verläggningarna angå 
oftast ceremonier och gåfvor till konungahuset. Besagde ämbets- 
tillsättning har Fersen beskrifvit (4. 55, 61) med följande ord : 
Till sekTelerure i bondeståndet utnämndes af konungen herr 
Schröderheim och till notarie en Bellman; den förre beryktad i 
riket och vid hofvet för dess egennyttigheter med tjensters för- 
säljande, men den sednare var allmänt känd för dess krogpoesi 
och ett liderligt -uppförande samt comiqua uppgänge. Dessa män 
anförtroddes bondeståndet. Herr Schröderheim fick månadtliga 
tajfelpeiiningar att tractera bönderna och hålla dem i godt lynne. 
Trakteringen gafs i början i Schröderheims egen våning. Hu- 
ruvida Bellman vid 178G års riksdag hade samma befattning, 
känna vi ej ; ty bondeståndets protokoll för den tiden äro ej 
till finnandes. 

^) Kgl. Bibi. Anteckn. af K. M. Bellman i hans familj- 
bibel, samt Hojförsamlingens födelse- och dopbok, hvilken dock 
som faddrar uppgifver Deras Konglige Majestäter utan att 
nämna deras ställföreträdare. 



133 

vände sig åter till konungen med en böneskrift af 
följande innehåll. 

Stor yyiäg tig ste Allernådigste Konung ! 

Sedan under den liögstes välsignelse, rnin un- 
derdåniga nit och glädjesång mycket bidragit till 
afsättningen af de regala bränneriernas goda va- 
ror, och äfven till ujipmuntran af hasnrderade 
glupska insättningar på konglige Nummer-lotteriet, 
vågar jag underdånigst bönfalla om en liten gra- 
tifikation af 333 ') riksdaler specie uppå någondera 
af dessa fonder. 

Allernådigste Konung! 

Bacchi Tempel ^) är nu öppnadt. Allmänhe- 
ten har derigenom fått första gången del af mina 
arbeten. De medföra ingen elak verkan, då de 
roa ^); och om någon gång min lyra jagat bekym- 
ren från tronen, äger jag all den förtjenst, som 
gjorde Maros lycka. 

Framhärdar till dödsstunden i djupaste under- 
dånighet Eders Kongl. Majestäts 

Allerunderdånigst *) tropligtigste tjenare 

Carl Michael Bellman. 

Måhända var det som bi häng till denna ans()- 
kan, som Bellman skref följande vers: 



') Motsvarar 1,332 kronor. 

^) Ett af Bellman nämnde år iitgifvet skaldestycke. 

^) Det Bacchi Tempel, Bellman här som en förtjenst in- 
för konung Gustaf åberopade, bestod i en ganska lång (117 
sidor i Sondéns upplaga) beskrifning öfver den högtidlighet, 
med hvilken det vanliga sällskapet på sitt vanliga vis år 1779 
firade likbegängelsen efter Movitz. Den innehöll bland annat 
Ulla Winblads anvisning på det träd, under hvilket, och den 
tufva, på hvilken hennes bröllop med Movitz stått (S. st. 
s. 113), samt beskrifning på hennes plågor, (S. st. 210 — 
212) då hon framfödde en son åt Movitz. Der finnes ock vi- 
san: Om ödet mig skull skicka En skön och dugtig Jiicka etc. 
(S. st 163) det i sedligt hänseende kanske mest motbjudande, 
Bellman skvifvit. 

■•) i^nligt originalet i riksarkivet, men i De la Gardieska 
arkivet står genom tryckfel allernddigste. Atterbom, Siare och 
skalder 0. 83, antager, att Bellman verkligen skrifvit allernå- 



134 

Hade jag millioner livrés 
I min kista och min pung, 
Skulle allt, så sannt jag skrifver, 
Genast höra till min kung. 
Men ett ting för barn och maka, 
Vore underdånigst be 
Att i nåder få tillbaka 
Blott trehundra-trettiotre. 

Huruvida Bellman erhöll den begärda summan, 
är oss obekant ^). För att öka afsättningen på 
kronobränneriernas tillverkningar hade Gustaf för- 
bjudit brännvinsbränning i enskilda bus. Af många 
blef detta klandradt, som ett ingrepp i medborga- 
rens rättighet att få sjelf förädla sin vara. Till 
ätgerdens försvar uppträdde dock Bellman i en sång, 
som uppräknade Gustaf den tredjes storverk och 
bland andra också det förhållande, att numera 
£j i hvart torp en ohjckskittel sjuder. 

Att förbudet utgafs för att öka inkomsten från 
kronobränneriernas stora olyckskittlar, derom nämn- 
des ej ett ord. Vid samma tid hade Bellman lemaat 
några bidrag till en då ulgifven tidning, kallad 
JJen välsignade Tryckfriheten. Men när bladet 
började misshaga konungen, drog sig Bellman der- 
ifrån, och fortfor att sjunga Gustafs lof. 

Från dessa tider berättas ock, att när Gustaf 
kom på besök till Carleson på Mellby, plägade man 
dithämta Bellman för att roa konungen. Dennes 
för den muntre skalden gynnande tänkesätt var 
äfven så allmänt bekant, att tjenstsökande utbådo 



digste och med flit för att åstadkomma komisk effekt, och ser 
deri ett bevis för sitt påstående, att det var blott ett skämt, 
då Bellman inför konungen berömde sig af att hafva med 
sina sånger befordrat afsättningen från kronobrännerierna. 
Åtterbom söker derigenom befria båda Gustaf och Bellman 
från den mörka skugga, bemälte böneskrift kastar öfver bådas 
minnen. 

') Att så skett antages i Siare och Skalder s. 22. 



135 

sig Bellmans förord, hviika vanligen gåfves i rim- 
mad form oeli ansågos mycket verksamma. 

Ar 1785 började missnöjet med flere konun- 
gens åtgerder blifva mer allmänt och hotande. Då 
och i Augusti-brödernas sällskap höll Bellman till 
dennes försvar ocli ära ett längre rimmadt tal, ur 
hvilket redan några betvdelsefuUa rader äro införda. 

Under åren 1787—1792 inträdde dessa iörhål- 
landen i ett än märkligare skede. Missnöjet mot 
konungen blef mer och mer högljudt, lofsängerna 
mer och mer svaga och sällsynta. De anseddare 
skalderna, med undantag af Leopold, började iakt- 
taga en betydelsefull tystnad. Något serskildt lof- 
qväde öfver Gustaf den tredje såsom regent ^) hör- 
des frän Gry 1 lenborg icke efter 1775, från Adler- 
beth och Kellgren icke efter 1783, och i den 
sednares kantat 1789, i denna patriotiska uppma- 
ning till fosterlandets försvar, förekommer ej ett 
enda ord om konungen -). Sedan sålunda vid dennes 
<3jerfva och olagliga tilltag 1788—1792 de flesta 
anseddare skalderna tystnat, var det för Gustaf 
så mycket dyrbarare att blifva af Bellman bepi'i- 
sad med om möjligt ökad ifver och värma. Vi 
hafva räknat 14 serskilda gånger, som Bellman 
■under dessa år stämt sin lyra till Gustafs ära, dels 
i serskilda för sådant ändamål skrifna dikter, dels 
medelst tillfälliga i andra sånger fällda yttranden. 



') Som vitterhetsbeskyddare blef han ofta beprisad. 

^) Mellan denne skald och Bellman inträdde nu en märk- 
-värdig olikhet. Under slutet af 1770- och en del af 1780- 
talet hade båda uppstämt sina erotiska och bacchanaliska 
ofta ganska betänkliga qväden, och derjemnte varma lofsånger 
till konungens beröm. Småningom ändrades förhållandet. 
Kellgrens politiska lofqväden tystnade efter 1783, hans erotiska 
likaså efter 1700; och han egnade mer och mer sin penna åt 
högre och för menskligheten vigtigare föremål. Bellman der- 
emot stannade qvar i sin förra verksamhetskrets och fortsatte 
med oförminskad ifver sina icke blott bacchanaliska utan ock 
rojalistiska qväden. 



136 

Straxt efter viksdagen 1789 och säkerhetsaktens 
framdrif vande har han inom Augustibrödernas 
sällskap och i en serskild säng beprisat Gustaf 
såsom den, der Gudar lik, hifvade nattens rän- 
ker och stormens böljor semit stadgade rikens 
väl. Tillförene hade det vanligtvis varit Adlerbeth, 
Gyllenborg, Kellgren eller Oxenstjerna, som författat 
de större eller mindre skådespel, hvilka till hofvets 
nöje stundom på lustslotten uppfördes. Nu och 
sedan de fleste dessa herrar tystnat, blef det emel- 
lanåt Bellman som hedrades med sådana uppdrag, 
en gång 1787 och tre gånger 1790. 

Sist kommo efter hvarandra riksdagen 1792 
och konungens mord. En hemsk rysning gick ge- 
nom landet, och nästan alla ansedda skalder iakttogo 
en dyster tystnad ^). Men i Augusti-brödernas säll- 
skap uppstämde Eellman en klagosång, som för- 
klaradcj att Gustaf varit den bäste kung, som ännu 
burit krona, och att segren slösade sina lagra)' åt 
hans mod o. s. v. Detta var Bellmans afskedsqväde 
till nämnde konung. De kända dikter, i hvilka 
han på ett eller annat sätt sjungit dennes ära, 
stiga enligt vår räkning till ett antal af 73. 

De många fiender, samme konung fick under 
sednare åren, sågo naturligtvis med missnöje, med 
förakt detta Bellmans författareskap, och kallade 
honom och Leopold hofshalderna. Denna åsigt de- 
lades af ej få, och i en dansk lärd tidskrift med- 
delades en öfversigt af Sverges vitterhet, i hvilken 
Bellman kallades en hofpoet, soift uppbar lön af 
Gustaf den tredje -). 

Nekas kan ej, att i visst hänseende Bellman 
förtjenade denna benämning; men icke i ordets säm- 
sta bemärkelse. Saken tarfvar närmare under- 
söknina;. 



') Utom Leopolds sånger vid begrafniugsakten. 

-) Nordia. Dansk tidskrift 1795. 1. 68. Uppsatsen an- 
sågs skrifven af Karl Uggla, kammarherre och författare till 
Svea Rikes Rådslängd. 



137 

Att Gustaf med sitt noggranna iakttagande af 
konungavärdighetens yttre sken likväl hyllade och 
drog till sig en person sådan som Bellman; — 
och att denne sednare orubbligt fastade sig vid 
den mer oeh mer klandervärde konungen; detta 
märkliga förhållande har sin förklaring i flere hos 
båda gemensamma karaktersdrag. Visserligen före- 
lanns, och det ä båda sidor, en egennyttig beräk- 
ning; hos konungen att städse hafva en ifrig och 
snillrik lofsjungare ^), och hos Bellman att städse 
hafva en frikostig och mägtig gynnare; och eme- 
dan båda beräkningarna slagit in, alstrades ock 
ömsesidiga känslor af tillgifvenhet. Men förbin- 
delsen hvilade utan tvifvel också på varm sam- 
känsla med och för h varandras personer. Ty emel- 
lan begge snillekonungarna, den ene pä tronen, den 
andre på krogen, förefanns oaktadt all yttre skil- 
nad dock mycken inre likhet; deras upprigtiga 
kärlek till snille och poesi; deras oemotståndliga 
åtrå efter nöjen och njutningar, hvar på sitt vis; 
deras bestämda ovilja mot hushållning, sparsamhet 
och fräget arbete; deras fladdrande lättsinne och 
äfventyrslystnad. Hos båda voro ock dessa fel 
i mycket öfverskylda genom snille, qvickhet och 
ett gladt och i grunden välvilligt lynne. Ingen- 
dera egde dessutom nog stark rätts- och sedlighets- 
känsla för att djupare såras af den andres fel; 
men begge hyste för qvickhet och snille en 
beundran, en kärlek så stark, att de för dessas 
skull ömsesidigt öfversågo med de moraliska bri- 
sterna. Dylika gemensamma drag i personlighe- 
terna alstrade inbördes deltagande och välvilja mel- 
lan personerna. Flere sägner om ett sådant för- 



') Några säga, att konungen med flit uppmi;ntrade en 
epikureisk vitterhet, och att han ville genom nöjen och njnt- 
ningar döfva svenska frihetssinnet och leda folket från all 
sysselsättning med allmänna angelägenheter. Närmare gransk- 
ning af denna anklagelse hör till Gustaf den tredjes egen hi- 
storia. 



138 

hållande berättas ock. En gång mötte konungen 
Bellman och frågade: hur står det till? Nu ser 
du mig ut att icke kunna hitta på ett enda nm. 
Denne bugade sig och svarade genast: 

Helt tomt är mitt schatull, 
Min lyra är i kras. 
Men ändå på mitt glas 
Står Gustafs namn i gull '). 

En annan gång mötte honom konungen och 
anmärkte: jag tycker, du är tämligen illa klädd, 
Bellmanl — Jag kan, svarade denne, jag kan ändå 
i underdånighet försäkra, att jag kar hela min 
garderob på mig. — En annan gång, när Bellman 
vistades ute på Haga, trätTade Gustaf honom en 
morgon ute i parken, sittande helt dufvwi på en 
soffa, undei' det framför honom låg i gräset en sof- 
vande arbetskarl. Gud bevare mig I utbrast konun- 
gen, jag tror, du redan skaffat dig ett rus, Bell- 
man! Denne pekade på arbetskarlen och svarade 
genast: 

»Tänk, hvad den fähund vet att nyttja väl sin dag, 
Som klockan åtta är långt fullare än jag.» 

En annan gång fick han inför konungen härma 
dennes två fordna guvernörer Tessin och Scheffer, 
och han gjorde det på ett sätt, som väckte alla 
närvarandes beundran och löje. — En annan sägen 
är, att Gustaf en gång haft någon förtret och der- 
före uppskjutit ett tillämnadt ordenskapitel, och i 
stället efterskickat Bellman för att genom honom 
komma i gladare sinnesstämning. Denne anträffa- 
des på källaren Kejsarkronan; men svarade, att 
han för tillfället icke hade tid att komma; ty han 
var sjelf sysselsatt med ett ordens-kapitel. Men 
efter en stunds besinning, kanske ock öfver hvad 
han skulle föredraga, gick han upp till konungen, 



') Enligt en annan sägen skrefs denna vers som ett bontes- 
rimés. 



139 

der han fick plats framför en rykande bål, och 
sjöng då sin sedermera tryckta dikt om Bacclii 
adelsmän ^). En annan gäng och under sednare 
bekynimersamma tider, hade konungen en ru- 
skig höstafton sändt en vagn för att till Haga 
hämta lustigmakaren Bellman, på hvad ställe och 
i hvad tillstånd denne ock anträffades. Budet fann 
honom slutligen på Djurgården, men så beskänkt, 
att han icke ville visa sig för konungen. Det 
hjelpte ej; han fördes i hotvagnen och till Haga. 
Här sattes han framför ett med champapne dukadt 
bord och böi-jade dricka och sjunga den ena visan 
efter den andra. Men snart domnade krafterna, huf- 
vudet sjönk ned och han inslumrade. Konungen 
lät honom sofva och gick till sin qvällsvard. Åter- 
kommen derifrån, fann han sångaren ännu slum- 
rande och utbrast: »jag undrar, hvad Bellman 
skulle säga, om jag nu väckte honom och fordrade 
en sång till 7nig.n I blinken lyfte skalden hufvu- 
det, gnuggade ögonen och svarade: »då skulle Bell- 
man säga så härh h varpå han genast sjöng på 
Marlborough-melodien '^) följande strof. 
De nattliga skyarna draga 
Tungt, tungt, tungt hän öfver Haga, 
Och stjernorna glimma sä svaga, 
Och skogen mörknar och flyr. 
O Kung! din hvila är dyr. 
Gå, Kung! din hvila att taga; 
JLugnt, lugnt, lugnt hvila på Haga! 
När rymderna åter sig dag a, 
Ditt folk ined mildhet du styr ■'). 

Utmattad, dignade han ånyo ned i sitt förra 
läge och blef, med en gåfva i fickan, sofvande förd 
till sitt hem. 



') Fredmans Sånger n:o 1. 

^) En fordom ofta hörd fransysk visa: Marlhorouyh s'en 
ra't en guerre. 

•*) Dessa verser har Bellman sedermera inryckt i ett till 
hofvets förlustelse uppfördt skådespel. 



140 

Mot bevisen på konungens fortfarande ynnest 
svarade bevisen pä Bellmans fortfarande tillgifven- 
het. Han skref, som berättadt är, allt framgent till 
Gustafs ära en mängd lofsånger. 

Dessas poetiska värde var mycket olika. Nå- 
gra i synnerhet omkring 1772 A'oro genomglödgade 
af förtjusning och verkliga mästerstycken. De 
frän sednare åren icke så. Både smickret och to- 
nen blefvo gröfre än förut. Se här ett exempel! 
Öfver Högar ths bekanta tafla Midnatts-gillet för- 
fattade Bellman en rimmad beskrifning, som började 
med följande strof. 

Kom Apollo! gäck din skald tillhanda, 

Om mig egnar kallas din. 

Skänk mig Hogarths öga, eld, och anda. 

Låt hans teckning hlifva mini 

Redan min skugga tungt i en dvala 

Röner sömnens roliga gräl, 

Och re^n mig tyckes vinet sqiiala 

Kring min hjessa och min själ. 

Derpå följde en beskrifning öfver taflans inne- 
håll och personer. Den var af Hogarth målad i 
afsigt att från dryckenskap afskräcka genom att 
framställa dess vedervärdighet och olyckliga följder. 
Bellman deremot fäste sig blott vid det lustiga, 
det löjliga, utan någon antydan på ohygglighe- 
terna. Han framställde tvärtom det hela som ett 
sällskap Gustaf den tredjes beundrare, hvilka sam- 
lat sig för att prisa denne konung, hvarföre ock 
Bellman slutade sin sång med följande strof: 

Kom, drick, tills dagens fackla sig tänder, 
Drick konungens skål i Svea länder. 
Som Norden lugn och frid beredt ^). 
Klockan skrider rätt nu till ett. 



') Detta skrefs straxt efter den af Gustaf tillställda rysska 
fejden, och under hans förberedelser till krigisk inblandning i 
Polens eller Frankrikes angelägenheter. 



141 

Detta skaldestycke aflemnade han till konungen 
d. 13 febr. 1791^"). Se här ett annat prof! År 
1790 och på kronprinsens födelsedag öfverlemnade 
Bellman åt honom ett exemplar af Fredmans Epist- 
lar, åtföljdt af nedanstående sång. 

Hvad gräl om Bacchi kannor 

Bland templets -) tjenstemän i dag 

Med violetta pannor 

Och blödiga behag! 

En ropar i sin ifver: 

n Prins Gustaf Adolf lef ve han!» 

En åter varsamt klifver, 

Men tumlar på en ann. 

Der drifvans safter strömma 

Uti en bacchanalisk lut, 

Sig hje7'tat ej kan gömma. 

Det trängs i tårar ut. 

»Gud må vår prins bevara!' 

Blir hela lagets hesa skrål o. s. v. 

Att Bellman trodde sig kunna åt Gustaf och ät 
dess kronprins framlemna dylika dem tillegnade 
sånger, och att Gustaf tillät sådant ske, och lät för 
sig gång på gång Bellmans smickrande men obe- 
tydliga ofta råa lustspel uppföras och stundom in- 
bjöd honom till sina nöjen, detta med mera dylikt-^) 
är af stor betydelse för konungens dåvarande sin- 
nesstämning och beliigenhet, och för den anda, som 
dåförtiden herskade i och utgick från detta hof. 



I öfrigt var det icke blott för Gustaf person- 
ligen, som Bellman uppstämde sina lofsånger; utan 
ock för alla konungahusets medlemmar, drottningen, 



') Den vanliga uppgiften af är 1793, anses nnmera vara 
origtig. 

'■') Bacchi tempels. 

') T. ex. att, som förbemäldt är, Bellman 1783 inför ko- 
nungen åberopade som förtjenst en sådan sin dikt, som Bacchi 
tempel, öppnadt vid en hjeltes död. 



142 

enkedrottningen, kronprinsen, prinsessan, bägge her- 
tigarna, t. o. m. för prins Fredrik Adolfs mamsell 
Hagman och för hofgunstlingarnas gunstling Johan 
Simmingsköld. Men i synnerhet var han fästad vid 
hertig Karl, dels till följe af slaget vid Högland» 
hvilket Bellman städse omtalade som en lysande 
seger; dels måhända till följe af hertigens delta- 
gande i åtskilliga muntra lag, så Augusti-brödernas 
som Par Brikolls. Till bemälte furstes ära skref 
han ock flere sånger, hvilkas anda kan bedömmas 
af följande exempel. 

Dyraste prins Karl, du är vår! 

Hvar finns väl den, som till altaret ^) går, 

Och icke ined tårar bekänner mi med mig, 

Att Sverge räddadt är af Gud och kung och Dig! 

och en annan gäng : 

Men som vi segren hunnit. 

Så svallar glädjen i min barm,. 

Prins Karl har segren vuiinit 

Med Karl den tolftes arm. 

Vid sin tredje sons döpelse skref Bellman en 
sång, som slutade med följande rader: 
Så lugnt, så still, så tyst jag denna fest inviger. 
Ja, till och med jag sjelf, jag bara står och tiger. 
Tills pilten skall få namn. Dä ropar jag : Jlin vän! 
Vet han skall heta Karl, som jag och hertigen. 
och han har en annan gång förklarat, det Voltaire 
borde till samma hertigs ära dikta en Caroliad. 

BELLMAN OCH ELIS SCHKÖBERHEIM. 

Sistnämnde herre förtjenar i så väl personligt 
som politiskt och litterärt hänseende mycken upp- 
märksamhet. Här skola vi taga i betraktande blott 
hans förhållande till Bellman. 

När och hur bådas vänskap började, är obe- 
kant. Man vet blott, att under några år af sin 

') Bacchi tempels. 



143 

ungdom har Schi'öderheim varit Bellmans vän 
och dubroder, och här nedan införda bref gifva 
något begrepp om det lefnadssätt, de stundom till- 
sammans förde. Under denna tid hade ock Schrö- 
derheims befordran gått ganska långsamt. Är 1764 
inträdde han i statens tjenst, men hade nio är där- 
efter ej hunnit längre än till kopist. Men efter 
statshvälfningen 1772 blef han af Gustaf genast 
framdragen och utnämnd 1773 till kanslist och 
protokollssekreterare, 1774 till ordenshärold, 1775 
till expeditions-sekreterare o. s. v. Till följe af 
dessa befordringar måste han väl draga sig från 
de fordna dryckeslagen, men visade dock alltid 
mycken tillgifvenhet för den i fattigdom qvar- 
lefvande vännen. Är 1774 åtföljde Schröderheim 
konungen pä resa till Skåne. Då tillskref honom 
Bellman ett för tiden och personerna betecknande 
bref^). Dess egentliga innehåll var att till Herre- 
stads pa&torat rekommendera Bellmans fordne lä- 
rare Ennes ^). Brefvets större del utgjordes af en 
beskrifning öfver det sätt, hvarpå deras förra ge- 
mensamma vänner, fader Berg och Ulla Winblad 
m. fl. hade i ett muntert lag uttalat sin tillgifven- 
het för den fordne sällskapsbrodern och sin vörd- 
nad för den nu på ärans trappa uppstigande pro- 
tokollssekreteraren. Bellman berättade, huru den 
ene ropade: Skål för Elis! och hur 

JUn annan gäspar tungt, med armarna på duken, 
Och hur han nicka till, i stopet föll peruken. 
En raglar åter fram, som stapplar på sitt mål, 
Och sjunger vid en klunk det täcka könets skål. 
Två ta hvarann i hand och ki/ssas och bli bröder. 
Den ene mist sin hatt, den andres näsa blöder. 



') Den 24 Aug. 

^) Denne fick ej Herrestad, men år 1777 och sägas det 
på Schröderheims förord ett annat, benämndt Röke och Torup. 
Han förföll på slutet till dryckenskap. 



144 

Men vid den stora båln, som uppå bordet röker, 
En flunsig glad madam den tjocka armen kröker. 

Hon dricker Elis's skål. 

Idörrn, som står på glänt, en nymf man varse bkper, 
Som med en kullrig buk inö/ver tröskeln klifver 
flon raglar vid hvart hörn, af vin och lustar sjuk, 
Och hennes panna bär en rutig silkesduk. 
Med glaset uti hand hon menlös står och tiger. 
Man dricker Elis's skål; hon rodnar och hon niger. 
Straxt klingar hvar och en och skrapar med sin fot; 
Men flickan sprang nu in i dörren midtemot. 
Allt laget reser sig: man stöter i trumpeten. 
Sjelf fader Berg steg tipp och snöt sig i serveten. 
Drack Ulla Winblad till, ined syster Ann Katrin' 
Bror Movitzs syskonbarn och fader Bergs kusin o. s. v. 
Schröderheims likaledes rimmade svar d. 4 
September är till ord och innehåll sådant, att vi 
ej kunna införa det: blott nämna, att han ålade 
Bellman taga vård om den ifrågavarande tärnan 
och låta hennes blifvande barn döpas till Bibalius 
Mikael och med Stockholms dubbelöl till dopvatten 
samt Eredman, Movitz, fader Berg och Ulla Win- 
blad till faddrar '). 

Trollat är, att Schröderheim bidragit till de 
många nådebevis, Bellman fick under åren 1774 
och sedermera åtnjuta, och att han låtit denne är 
1778 biträda vid de muntrande förplägningar, hvar- 
med konungen lät på sin bekostnad Schröderheim 
hålla riksdags-bönderna i godt lynne. 

För Schröderheims fru tycks Bellman hafva hyst 
verklig tillgifvenhet. Hon, Anna Charlotta v. Sta- 
pelmohr, var dotter till hans fordna förman inom 
general-tullstyrelsen och utmärkt för behag, qvick- 
het och fria' tänkesätt. Hon fick redan som ogift 

') Kgl. Bihliot. Skrifter af Bellman. Enligt Jalcohs för- 
samlings kyrhohok döptes d. 31 Nov. s. å. en Anders Mikael med 
Bellman, en kypare och två med Bellman bekanta qvmnor till 
faddrar. 



145 

och äfvcn sedermera af Bellman mottaga verser, 
som tycktes vittna om vackrare känslor: men stun- 
dom ock om hans hopp, att hon skulle öfverse med 
det vågade i hans dikter, hvarföre han äfven skickade 
henne sin mycket burleska parentation öfver Lund- 
holm ^). Vid hennes död uppstämde han ett klago- 
qväde, som, satt till en bland hans vackrare melodier, 
på sin tid och länge efteråt sjöngs öfver hela Sverge^). 
Karon ! din färja, den horn ej för sent. 
För Schröderheim sjelf hyste Bellman likaledes 
mycken tillgifvenhet. Han uppkallade efter honom 
en bland sina söner, hvarvid Schröderheim stod 
fadder. Han tillskref honom ock dikter, som inne- 
höllo uttryck af nämnde känslor och tillika flere 
vackra naturbeskrifningar. Stundom förekommo 
dtick uppträden af det besynnerliga lustighetsma- 
keriet. Han hopklistrade af pappersark en bred 
remsa, 65 alnar läng, hvilken enligt forntidens bruk 
hoprullades öfver en kafle. På denna remsa ned- 
skref h.an en mängd af sina dikter och skänkte år 
1780 dessa så kallade väfrim ^) åt Schröderheim. 
Den fordna gemensamma bacchanaliska andan i allt 
dess sjelfsvåld bröt ock stundom fram äfven under 
sednare tider. Som betydelsefullt prof deraf inrycka 
vi följande säng på någon statssekreteraren "*) Schrö- 
derheims födelsedag. 

Alle man i hålen I 
Gissa! livars är skålen? 
SJcrälen, gode vänner, skrålen! 
Han med stora magen ^) 

1) Se sid. 93. 

''') Liksom Atterbom har äfven Fryxell i sin barndom ofta 
hört denna sång. 

^) Måhända var det med anledning häraf, som han en 
gång anhöll att för sina väfnader af rim erhålla premier, på 
samma sätt, som andra för deras väfnader af ylle eller linne. 

••) Således efter 1782. 

') Afser Schröderheims växt. 

Frijxells Berätt. 45. 10 



146 

Blef på denna dagen 
Fram Ull denna verlden dragen; 
Älskad af kamrater. 
Vördad af magnater, 
JRikshärold och statssekter i rikets och i nöjets stater. 
Tar han smak och toner 
Efter ort, personer, 
Ämnen, ordning, tid och skick. 
Drick ! 

Ett ting ej vi glömma, 
När vi glasen tömma. 
Att vår Elis högt berömma. 
Önskom honom, bröder, 
Allt, hvad kroppen göder. 
Allt, hvad muntert snille föder ! 
Måtte kreditorer 
Och exsekutorer 
I ditt förmak lemna rum för välhemedlade pastorer ! ') 
Må så dina dagar, 
Efter ödets lagar 
Långsamt skrida till sitt mål! 
Skål ! 

ALLMÄNNA ANMÄRKNINGAR OM BELLMANS SKALDEKONST. 

Hans religiösa, politiska och tillfällighets- 
dikter samt flertalet af de bacchanaliska -), ehuru 
mycket snille och qvickhet i dem förekommer, Iiöja 
sig dock icke så betydligt öfver andra den tidens 
bättre skaldestycken, att de ådragit sig någon större 
uppmärksamhet, eller fordra någon serskild gransk- 
ning. Så mycket mera är detta händelsen med de 
samlingar, som äro bekanta under namn af Fred- 
mans Sånger och i synnerhet hans Epistlar. Till 
antalet 147 utgöra båda visserligen blott en mindi-e 
del af hans poetiska qvarlåtenskap, hvilken stiger 

' ) Schröderheim, statssekreterare i ecklesiastik-expeditionen, 
sålde ofta pastoraten till den mestbjudande. 

^) Fredmans testamente och sångerna i Bacchi Orden. 



147 

till vid pass 1,000 serskilda stycken ^). Men ur 
denna massa har han mot slutet af sin lefnad ut- 
valt just nämnda epistlar och sånger, såsom varande 
af allmänhetens uppmärksamhet mest förtjenta. De 
äro det älven och tillika de enda större dylika 
samlingar, han sjelf utgifvit, och de, efter hvilka 
han förnämligast bör bedömmas och blifvit både 
bedömd och berömd. Den teckning af hans skald- 
skap, hvilken här nedan förekommer, afser sålunda 
i synnerhet det sätt, hvarpå han i nämnde två sam- 
lingar uppträdt 2). 

För att vara en skalda en konstnär af högsta 
ordningen, egde Bellman de flesta vigtigare egen- 
skaperna; först och sist en oöfverträffad originalitet 
i så väl uppfattning som framställningssätt; ytter- 
ligare ett blixtrande snille, en lysande och out- 
tömlig inbillningskraft, en ständigt sprittande qvick- 
het, en ovanligt stor fyndighet i fråga om både 
infall, uttryck och rim, och en lika ovanlig för- 
måga att gifva lif och åskådlighet åt allt, hvad 
han framställde; en förmåga, hvilken, såsom redan 
är anmärkt, visade sig ej minst i den skicklighet, 
hvarmed han mägtade åt de obetydliga och ruskiga 
personerna i sina dikter och åt deias lika obetyd- 
liga och ruskiga samlif gifva en ofta hög grad af 
poesi, omvexling, t. o. m. behag. Alla dessa egen- 
skaper af en stor skald egde han ock i ovanligt 
rikt och öfverflödande mått. Bland svenskar kan 
härutinnan ingen, utom Tegnér, med honom jemn- 
föras, och hans mest lyckade dry ekes- visor äro i 
sitt slag på en gång så snillrika och så egendom- 
liga, så oöfverträfFade, att man om dem med rätta 
sagt : 

»Bet finns ej land, som deras liJce har.) 



') Vi tro 088 hafva funnit 1,005. Några deri inberäk- 
nade numror utgöras at längre skådespel eller längre skalde- 
stycken. 

") Några enskilda citat äro dock liemtade ur andra hans 
sedermera utgifna skrifter. 



148 

I detta omdöme äro nästan alla granskare ense. 
Men för vinnande af den högsta skalde-ära saknade 
dock Bellman en bland de vigtigaste egenskaperna, 
nämligen allvaret; — så väl konstnärens, som man- 
nens; konstnärens i afseende pä formen; mannens 
i afseende på innehållet. 

Konstnärens. Han älskade icke sina verk så 
högt, att han åt deras formfulländning egnade nå- 
gon större uppmärksamhet, någon rätt grundlig 
granskning. Visserligen har han stundom sökt an- 
ställa en sådan; men aldrig med behöflig stränghet. 
Hans dikter voro alster af ögonblicket, och ofta blott 
för ögonblicket, och någon föregående begrundning 
eller efterföljande granskning kom dervid sällan i 
fråga. Också stöter läsaren esomoftast på betydliga 
fel mot tankeföljd, språk och versbyggnad; likaså 
många nödrim och stroffyllnader. Men ingifvelsens 
tankar, bilder och infall, vackra och fula om 
hvarandra, framstörtade så våldsamt, att skalden 
omöjligen hann besinna och granska hvarken deras 
form eller innehåll. Åhöraren eller läsaren hinner 
på samma sätt blott beundra det skimrande poe- 
tiska strömfallet i dess helhet, icke att granska, 
icke ens urskilja de enskilda hvarandra jagande 
dro]>parna, hvilka dessutom alla, de smutsiga lik- 
som de rena, gemensamt glittra i en strålande 
glans af qvickhet och snille. Skönhets- t. o. m. 
sedlighetskänslan blifver vid det praktfulla skåde- 
spelet öfverraskad och bländad, åtminstone vid för- 
sta anblicken. 

Men vid förnyad genomläsning träda de teck- 
niska felen och stötande osedligheterna mer och 
mer fram och såra form- och språk-sinnet, skön- 
hets- och sedlighets-känslan, samt nedpruta i någon 
mån den höga förtjusning, som först af det hela 
framkallades. Ju oftare genomläsningen förnyas, 
desto mer blifver detta händelsen. Endast några 
få bland Bellmans dikter ingifva den oafbrutna, jemnt 
stegrade förtjusning, som ett icke blott snillrikt 



149 

utan ock formfulländadt och rent skaldestycke fram- 
kallar, och som gör, att det blifver som en älskling 
för hela lifvet omfattadt af läsarens både minne och 
hjerta. Häruti ligger orsaken, hvarföre jemnförel- 
sevis endast i'å personer kunna i deras helhet utan 
till något större antal af de högt prisade Bellmans- 
dikterna: under det en otalig skara läsare har 
många och långa stycken af Runeberg och Tegnér 
i minnet och på läpparna. 

Man har i afseende på formen serskildt anmärkt, 
att stundom förekomma tvärt afbrutna meningar och 
hvarandra jagande utrop; t. ex. 

Käraste bröder ! Amen! Gutår! 
eller: 

lltirra, Tcurage! 

Lustigt bagage ! 

Fris/it i fiashanl Hej! 
hvilka synas slumpvis och huller om buller fram- 
kastade. De hafva dock sitt sahimanhang, sitt 
gemensamma upphof i djupet af en sinnesstämning 
så glödande, att den ofta blott genom vulkaniska 
utbrott, genom interjektioner, hinner uttala sin för- 
tjusning. Häruti och i en lika vulkanisk inverkan på 
läsaren hafva de ock sitt försvar, sitt berättigande. 
Man har i afseende på formfelen ytterligare satt i 
fråga, huruvida ej dessa dikters många betänkliga lä- 
ror och uppträden skulle blifva än mer anstötliga, 
om man finge läsa dem i ett språk, som vittnade 
om afsigt och medvetande; sättas i fråga, huruvida 
de ej genom en närmare och konstnärlig putsning 
skulle i någon mån förlora det uttryck af ursprung- 
lig friskhet och naturlif, som nu förlänar dem ett 
eget behag. Många betrakta ock dessa fel, som 
följder af det förakt, ett högsinnadt skaldesinne 
hyser för formella småsaker, och känna sig just 
derigenom uppfordrade till än större beundran. 
Kellgren har ock sagt, att ynglingen, hänförd af 
sin lågande känsla, icke ser dessa fel, icke stötes 
af dem, utan tvärtom blifver ofta just genom dem 



150 

än mera hänförd. Sannt! Men sannt är ock, alt 
ehuru mycket, som blifvit sagdt och kan sägas till 
deras ursäkt, måste dock inför den finkänslige och 
skarpsynte granskarens ögon dessa många och be- 
tydliga fel i ej ringa grad nedsätta den hänryck- 
ning, Bellmans dikter i öfrigt ingifva. 

Detta om den brist på allvar, som hos Bell- 
man i egenskap af konstnär förekommer. 

Och nu till den långt vigtigare frågan om man- 
nens, om medborgarens allvar! 

En varm känsla för fädernesland och mensk- 
lighet och för deras framsteg i ljus och dygd, i 
frihet och välstånd, och en liflig önskan att dem 
befrämja; dessa tankar och sträfvanden höra till 
kronan på all mensklig verksamhet, äfven skaldens. 
Se Kellgren, Tegnér, Schiller m. fl. Dit hör ock 
kärleken till sedlig renhet, detta oeftergiiliga villkor 
för så den enskildes som samhällets föjädling. En 
rättsinnig skriftställare söker derföre att äfven i 
sina skämtdikter undvika hvarje ord, hvarje bild, som 
kunde villseleda omdömet eller orena inbillningskraf- 
ten, känslan och tankarna; och han söker i stället in- 
föra sina läsare i den rena verld, i hvilken han sjelf 
lefver och hafver sin varelse; se t. ex. Franzén och 
Runeberg. 

Den förherrligande glans, nämnde egenskaper 
gjuta öfver skaldens lager, finnes ej hos Bellman. 
Icke renhetens, sedlighetens; hans skaldskap rörde 
sig tvärtom förnämligast inom en krets af råa la- 
ster samt uppstämde lofsånger till dessas ära; — ej 
heller i mannens eller medborgarens allvarligare 
och högre sträfvande efter samhällets, efter mensk- 
lighetens förädling. Bellman har visserligen många 
gånger uppmanat sina landsmän att tappert för- 
svara fäderneslandet och att troget hylla dess ko- 
nung. Men i öfrigt ådagalade han mycken likgill- 
tighet för allmänna angelägenheter, mensklighe- 
tens, kyrkans, statens^); kraftfulla från hjertat 

') Sången vid nj'åvet 1780 är ett ehuru svagt försök 
i den vägen. Måhända kunna några flere likartade upp- 



151 

utgångna uppmaningar till verksamhet i dessas 
tjenst iörekomma ej; snarare gäckerier öfver de 
personer, som lefva och arbeta för dylika högre 
mål; i stället för att, obekymrade om allt annat, 
jaga efter ögonblickets ofta högst orena njutningar. 
Deremot är rummellifvets förherrligandc föremål för 
flere hundrade Bellmans sånger, och det är i san- 
ning högeligen smärtsamt att se, huru i dessa dik- 
ter snillets, skaldekonstens och musikens rikaste 
gåfvor blifva använda till lofsj ungande af just de 
mest förförande och förstörande lasterna, — och 
det pä ett sätt, som lockat och kommer att locka 
nya skaror in på deras olycksbringande bana. 

Några allvarligt afrädande varningar förekomma 
icke; ej heller några ord af ogillande eller ånger. 
Den nedslagenhet, det missmod, som stundom utta- 
las, härrör icke från sådana känslor, utan från sorg 
öfver aftagande njutnings-förmåga och öfver rum- 
mel-glädjens snara slut; och den enda tröst, som 
deremot uppgifves, är att så vidt möjligt och i si- 
sta stunden fortfarande jaga efter dessa njutningar; 
berusa sig med t. o. m. den vedervärdiga botten- 
draggen i deras bägare. När i den gripande epi- 
steln n:o 30 det heter: 

Movitz, din lungsot han drar dig i grafvenl 
tillägges genast: 

Töm nr din flaska, sjung och drick, var glad! 

I en annan sång tröstar sig den olycklige med 
den tanken : 

Bag och natt jemnt i fylleri 
Skall all min sorg gå förbi ^); 
och i den s, k. betraktelsen öfver döden slutas hvar 
och en af de åtta stroferna med följande uppma- 
ning "^y. 

letas. Att också i tillfällighetsdikterna sådana dygder hoa an- 
dra stundom berömmas, är redan anmärkt. 

') Fredmans Epist. n:o 35. 

^) Fredmans sång n:o 21. 



152 

Tycker äu, att gr af ven är för djup, 
Nå välan! så tag dig då en sup! 
Tag dig se'n dito en, dito två, dito tre, 
Så dör du nöjdare. 

I hundradetals andra qväden uttalas på samma 
sätt varma och snillrika uppmaningar att djerft och 
oafbrutet fortgå på utsväfningarnes bana. När t. ex. 
Ulla Winblad blef från krogen bortförd till spinn- 
huset, beskrifves uppträdet med oöfverträffligt snille 
och behag; men på ett sätt, som kastar öfver ord- 
ningens och rättvisans tjenare åtlöje och ovilja; 
men öfver krog-n3'mfen, öfver oordningens och la- 
stens prestinna, en försonande och förskönande da- 
ger, och framställer henne nära nog som en per- 
son, hvilken var föremål för orättvisa förföljelser, 
men borde vara föremål för hyllningar. En annan 
sång omtalar i triumf, hur hon lyckades rycka sig- 
från de poliskarlar, som ville föra henne till spinn- 
huset, hvarefter skalden ställer till henne följande 
uppmaning: 

Så sJcgnda dig att Fröja lyda, 

Glöm afunds hand! 
Låt nöjets bloss din himmel pryda 

I Pafos land! 
Gå tänd och dela än en lusta. 

Som naturen ger lif! 
Gråt inte mer, Jiåll upp att pusta 

Och lycJclig blif!^) 

Huru Bellman i allmänhet uppmanade sina lä- 
sare, sina åhörare till det bacchanaliska lifvet, är 
genom många anförda exempel visadt. Äfven med 
afseende på familjlifvet uttalas samma läror. Till 
en ännu någorlunda ordentlig dryckesbroder sjöng 
han följande uppmaning. 

Kom låt oss lefva och göra dagen lätt! 
Tömmom ett anckar, 

') Fredmans epistel n:o 28. 



153 

Med Instiga tanJcar! 
Slor sak i hustrun och barnens Hp och pip !^) 

Och på ett annat ställe sjunger han till en dryc- 
kesbroder: 

Nii flashorna skaka, 
Och safterna smaka, 
Och piska din maka o. s. v. ^) 

Äfven åt sina barn gaf han stundom likartade 
lärdomar. Till en sin son, när denne höll på att 
lära sig katekesen, skref han året före sin död föl- 
jande uppmaning. 

Hvarje hudord lär dig rent! 
Var beskedlig mot din nästa! 
Si! då blir dig ej förment 
Ätt i BaccM kamrar gästa. 

I en annan säng heter det. 

Pojke, upp ur vaggan, tmge! 
Du skall supa med din far. 
Mor och gamla tanter sjunge: 
Här skall Bacchus få en karl! 
Pojke! blomstre dina kinder! 
Och ditt fruktträd spire opp! 
Gå till Chloris med små hinder. 
Men burdus till Bacchi tropp ! '^) 

Sin egen åsigt har han uttalat med följande ord : 

Femton års flicka och fullcr pokal 

Är, hvad i verlden häldst mig behagar. 

Ack ! hvad jag önskar uti mina dagar 

Hos Venus bli fänrik, hos Bacchus korjoral *). 

En bland hans utförligare trosbekännelser läses 



') Bellmans skrifter, utgifna af Eichhorn, I. 63. 

") Episteln n:o 68. 

') Fredmans testamente n:o 110. 

■•) Fredmans Sånger n:o 7. 



154 

i följande sång ^), den han, som det heter, sig och 
bröderna till filosofish hugsvalelse diktat. 

Är jag född, så vill jag lefva 

Och må väl på hasta vis, 

Som en Adam med sin Eva 

Uti paradis. 

SteMa S2)arfvar uti munnen få, 
DricTca neJctar, sofva sött och upp)å rosor gå, 

Klappa den mitt hjerta tmiker på. 
Sjunga visor, dansa polslia, tumla då och då. 

Vid min flasJca vill jag somna, 

Vid min flicha vaJcna opp. 

När min hjerna börjar domna, 

Saktar sig mitt lopp. 

Mina dagar då försvinna 

Lustigt på vår sorgeparJc. 

Venus, blif vår hj ert gudinna, 

Bacchus, strup-monark ! 

Snäser någon mig för fylleri. 
Hut för tunnor tusan, lian sJcall alltid torstig hli! 

Får jag inte Chloris ta uti, 
Ta mig tunnor tusan i förtreten supa vi ! 

Kom, kamrater, låt oss stimma! 

Punsch och hischof upp i skyn. 

Till dess döden med sin dimma 

Skymmer för vår syn! 



Sädana voro de lefnadsåsigter, Bellman genom 
sång och exempel meddelade åt sina läsare, åt sin 
omgifning, åt sina barn. Med erkännande af det 
snillrika i utförandet, men med harmfuUt förka- 
stande af lärorna, har en stor del af hans samtid 
och nästan hela hans närmaste efterverld dragit 
sig tillbaka från dessa läror och från deras för- 
kunnare. Huru deremot fosforismen sedermera för- 
klarade, att det innersta af Bellmans skaldekonst 

■'') Fredmans Sånger n:o 16. En stor mängd alldeles lik- 
artade kiinde anföras. 



155 

•var ett sedligt, och att dess totalintryck var en 
osTculd, denna besynnerliga företeelse skall fram- 
deles omtalas. 

Vid öfversigten af Bellmans skaldeverksamhet 
finner man med förvåning, att han kunnat skrifva 
om hvarandra dikter af den mest olika art och 
anda; än blixtrande snillrika, än misslyckadt 
platta; än religiösa, än bibelbespottande; än mora- 
liska, än bacchanaliska; än rena och anständiga, 
än råa och liderliga ; än mycket frisinnade, 
än ytterst rojalistiska. Förhållandet har dock sin 
förklaring. Det finnes menniskor, som likna skepp 
med stora segel men intet styie, och som derföre 
blifva af hvarje vindkast drifna i än den ena, än 
den andra rigtningen. En sådan var Bellman. Utan 
fast öfvertygelse, man frestas säga, utan förmåga 
att kunna bilda sig någon sådan hvarken för tan- 
ken, lifvet eller sången, blef han ständigt fram- och 
återkastad af ögonblickets känslor, ingifvelser, vind- 
stötar. Bland dessa voro dock de bacchanaliska, 
de bacchantiska ojemnförligen till antalet de flesta 
och till innehållet de snillrikaste, och de som ome- 
delbarast utströmmat från hjertat af hans person- 
lighet. Det har också varit just de, som åt hans 
skaldskap förvärfvat största ryktbarheten. 



Man har anmärkt, att Bellman blef genom 
Dalins skrifter ledd till poetisk verksamhet. 
Oaktadt mycken olikhet, funnos dock hos bägge 
vissa gemensamma drag, t. ex. deras glada, lek- 
fulla och godmodiga sinnesstämning; deras vana 
att ofta på obetydliga föremål slösa sina gäfvor; 
deras förvånande lätthet att finna rim och bilda 
verser; på sätt och vis ock deras förfarande dervid. 
Vi erinra om, huru, när sällskapet väntade besök 
af någon bland dem, plägade man på försåt fram- 
sätta, för Dalin ett bord med papper och penna, 
för Bellman ett bord med vin och glas; lockelser, 
hvilka de sällan kunde motstå; häldst de yttre fre- 
stelserna understöddes af inre; af den stora rike- 



156 

domen på tankar, som ville tränga sig fram; den 
stora lättheten att hjelpa dem fram och gifva dem 
anta.t;lig form, och slutligen, det stora nöjet att 
dermed roa sin omgifning — och sig sjelfva. Så till- 
kom den talrika skaran ofta qvicka men ofta tämligen 
obetydliga småvers, med hvilka de firade tilldra- 
gelserna hvar inom sin krets, Dalin bland hofvets 
fröknar, Bellman bland krogarnas nymfer. Båda 
liknade hvarandra också deruti, att de, bland fri- 
hetstidens anseddare skalder, äro de enda, efter 
hvilka några dikter kunnat under en längre tid 
bibehålla sig i allmänhetens minne; t. ex. efter den 
förre hans Förblindade Verld samt några skämt- 
samma herde- och kämpa-visor, och efter den sed- 
nare flere Fredmans Epistlar, Sånger samt några 
andra stycken. De öfriga, både den enes och an- 
dres hundradetals tillfällighets- och småvers hafva 
sjunkit i glömska. 

BELLMAXS PERSONLIGHET. 

Bellmans ansigte var välbildadt och behagligt'), 
men hyn, åtminstone under sednare åren, något 
blek, kinderna infallna och ögonen dufna ; förete- 
elser, hvilka jemnte den försvagade helsan blefvo 
af många betraktade som följder af lefnadssättet. 
Drägten var tarflig, ofta torftig, vanligtvis en blå 
kappa, röd väst och gulbrun rock, då Bellman ej, 
som ofta hände, visade sig i skjortärmarna. Be- 
skaffenheten af hans inre menniska kan i flesta fall 
bedömmas, af hvad redan berättadt är. Sjelf har 
han året före sin död lemnat deroni följande korta 
beskrifning. Jag är en herre af mycTiet liten djup- 
sinnighet, och frågar ej efter, om solen går eller 

') Det; finnes två olika porträtt af Bellman; det vanliga- 
ste är mäladt efter Sergels medaljon, hvilken Gjörwell ansåg 
ega mycken likhet. Bellmans der framställda anletsdrag sägas er- 
inra om Boccacios. Dessutom finnas efter Sergel två hand- 
teckningar öfver Bellman, begge med tillhörande buteljer och 
glas. 



157 

jorden axlar sig. livad jag lian hedyra, är, att 
jag vill ingen menniska i naturen ondi, älskar 
oändligen en ädel man och med ovpijlwrlig låga 
fruntimmer samt små hesJcedliga harn, — äter efter 
aptit, litet och godt, söndagen hvitkål, torsdagen är- 
ter, lördagen strömming. 

Han var i sjelfvä verket godhjertad och gif- 
mild; .och bortskänkte ofta ät andra, hvad maka 
och barn kanske bättre hehöft. Till sina vänners 
hjelp använde han de medel, som stodo honom till 
buds. Ett sådant var att genom sjiiugande samla 
bidrag till deras understöd. När Lidner dog, sak- 
nade sterbhuset medel till vanlig begrafning. Bell- 
man författade dä och uppstämde i några sällskap 
följande sång: 

Skalderna ha aldrig råd, 
Att en hror i gr af ven sänka; 
Knappt till svepningen en våd; 
Mindre facklorna som blänka. 
Visen ömhet, visen nåd 
Mot poeten Lidners enka I 

Försöket lyckades och han kom till henne 
med en hopknuten näsduk, ur hvilken han pä bor- 
det uttömde 50 specie i-iksdalrar, sägande : Se 
här! detta har jag sjungit ihop åt dig. Ett annat 
medel till vännernas hjelp bestod deruti, att han 
till deras ansökningar om tjenster eller understöd 
skref rimmade förord, såsom redan berättadt är. 

Bellman var icke blott god — utan ock gladlyn- 
nad, hvarom hans lefnad och dikter bära luindra- 
detals vittnesbörd. vStundom och i synnerhet under 
sednare åren, satt han dock med dufna ögon, slu- 
ten mun och trumpen upps}^! ; och det var först 
efter några glas, som den förra lifligheten vaknade. 
En och annan säger, att han på slutet var stundom 
nödbedd till både glas och sång. Måhända! Men 
motsatsen tyckes ådagaläggas genom det stora antal 
sånger, som man ock från hans sista år har i be- 



158 

liåll; sånger, diktade för eller vid glaset eller åt 
vänner och bekanta till firande af deras personer 
och högtider. Att dock på närgången begäran af 
hvem som häldst uppträda som beställd vers- och 
lustighets-makare, dertill ville han ej beqväma sig. 
At dem, som försökte något sådant, gaf han till 
svar stundom ganska bitande minnesrim, t, ex. åt 
en prest ^) : 

En visa vill jag sjunga, 

När vinet stnaJcar bäst. 

Hin Jiåle i en gunga 

Han satf en gång en prest; 

Han gunga honom af och an 

Och fast han var en riksdagsman, 

Så tog han honom . . . 

Bli inte rädd och slagen, 
Men drick ditt glas i ro ! 
Hin lemna likväl kragen 
Och satf en på en so. 
En annan gång sä hände. 
Han den för presfen kände. 
Och så tog han den med; 

åt en polis-gevaldiger : 

En far hade tre barn, 

Alla voro de kanaljer. 

Två hlef hängda med segelgarn. 

Den tredje hlef en gevaldiger; 

åt en herr Griis : 

Af drufvor pressas vin; 
Af grisar hlifva svin '^). 

Fy! nej! sade mannen; jag vill hafva något 
ståtligt, något kungligt. — Gerna, svarade Bellman 
och framsade genast följande vers: 

') Man säger biskop Filenius, 

^) Infallet förekommer redan förut hos andra. 



159 

Salomo var en Jconunga-son, 
Och Absalon var hans broder. 
Och grisen var en galtes son, 
Och siiggan var hans moder. 

BELLMANS DELTAGANDE I DRYCKES-SÄLLSKAPERNA. 

Att veta om och i hvad grad detta egde rum, 
är af vigt för bedömmandet af hans personlighet. 

Utom de enskilda bjudningarna är det tre 
sällskapskretsar, som härvid komma i betraktande, 
källarens och krogens, såsom vi tillförene benämnt 
dem, samt Augusti-Brödernas. Hans myckna del- 
tagande i enskilda gästabud eller dryckeslag anas 
och intygas af hans mänga för sädana tillfällen dik- 
tade sånger. 

I källare-sällskapet Bacchi orden, sednare 
Par Brikoll, och i dess nöjen har han ock flitigt 
deltagit från dess början 1766 och till sina sista 
år, häldst han varit dess förste stiftare och seder- 
mera i omkring 25 år dess ordensskald. Detta för- 
hållande är oemotsägligt. Sä ungefär var det väl 
ock med Augusti-Brödernas samfund. 

En annan fråga är, om eller till hvad grad 
han deltagit i det kroglif, Fredmans Epistlar be- 
sjungit. — Att han med sitt rika snille och efter att 
hafva erhållit god uppfostran och många kunskaper 
kunde finna trefnad tillsammans med en Movitz, 
IMollberg, Bredström och med dylika honom i 
allo djupt underlägsna personer samt i deras råa 
och ruskiga nöjen, detta synes besynnerligt, nästan 
otroligt. Några hafva ock förmenat, det han blott 
då och då infunnit sig bland dem för att skratta 
åt befängdheterna och tillika liemta ämnen för sina 
dikter. Detta torde väl ock någon gång varit hän- 
delsen, serdeles i början. Men att sådana besök 
snart öfvergingo till nära och förtroligt umgänge, 
det intygas af hans just om detta krogsällskap 
skrifna sånger, och af deras både antal och inne- 
håll; — likaså genom hans biografier öfver Stock- 



160 

holms krögare, hvilka alla skrifter ådagalägga en 
ganska nära bekantskap med dåtidens krogar, krog- 
lif och kroghjeltar. Hans införda bref till Elis 
Schröderheim bevisar ock pä ett enskildt och ta- 
lande sätt, att de båda vännerna ännu år 1773 
stundom lefde i denna krets och deltogo i dess för- 
lustelser. 

En annan fråga är, huru djupt han sjelf ned- 
sjunkit i dryckenskapslasten. Att detta till ej ringa 
grad varit händelsen, kan man sluta sig till också 
af hans dryckessångers icke blott innehåll, utan 
ock antal, hvilket steg till öfver 400 '). Hvaraf 
framkallades det? Oemotståndligt påtvingar sig här 
det gamla ordspråket : hvaraf hjertat fuUt är, der- 
af talar och munnen. Med denna åsigt instämma 
ock samtidens vittnesbörd. Kellgrens stränga om- 
döme i den vägen skall framdeles anföras. Fersen 
säger, att Bellman var 1778 en allmänt missaJcfad 
drinkare och en gychelm åkare för det lägsta follcet, 
samt händ för liderligt ttppförande. Ulla Winblad 
har Ivallat honom en drinlare^ en supiit. Gjörwell, 
från ungdomen med honom bekant, har sagt, att 
hans hropp hlef i förtid utnött genom nästan dag- 
lig tjenstgörning i Bacchi tempel och genom, en dyr- 
han utan gräns. Blom berättar, huru 1793 vid 
grafölet efter en slags vitterlekare de ef terlef vande 
tröstade sig piå källaren till hl. 5 på morgonen, 
11 eliman i ett hörn med hränvinsflashan, de of riga 
med punch eller något dylikt. 

Troligtvis har dock Bellman i verkligheten icke 
varit så hejdlöst utsväfvande, som hans dikter 
antyda. Till en försupen rännstensliggare har 
han icke sjunkit. I fall han varit en sådan, 
skulle han svårligen kunnat skrifva så pass läsliga 
dikter, som dem han också under de sista åren 
författade; — ej heller mägtat hålla sig så pass 



') Vi hafva räknat 412. Men bacchaiialiska beståndsde- 
lar ingå till stor mängd i också andra hans sånger. 



161 

uppe, att konungen kunnat, om också blott i smyg, 
kalla honom till sitt sällskap; och att Svenska Aka- 
demien kunnat 1791 offentligen hedra honom med 
sin belöning. Leopold och en prost Ekström 
lära ock hafva sagt, det han visserligen en eller 
annan gång varit öfverlastad, men ingalunda, hvad 
man kallar, en fyllhund. Några säga ock, att han 
till följe af antingen nedsatta krafter eller ingån- 
get giftermål ^) har under sista ärtiotalet fört ett 
stillare lif. Kanhända! Men hvarken i sånger af 
honom eller sägner om honom frän dessa sednare år 
finnas några spår efter en sådan mer djupt gri- 
pande förändring; utan tvärt om efter ett än dju- 
pare förfall, såsom vår berättelse framdeles skall 
visa. 

BELLMANS ENSKILDA LEFNADS-OMSTÄNDIGHETER. 

Vi hafva redan berättat Bellmans missöden på 
ämbetsmannabanan, såväl i banken som manufaktur- 
kontoret och generaltullstyrelsen 2). 

Hvad han efter utträdet ur sistnämnde verk 
haft att lefva af, är oss okändt. Med anledning af 
hans många redan då till Gustafs ära uppstämda 
sånger, kunde man dock gissa på åtskilliga ur den- 
nes handkassa erhåUna understöd. Detta har åt- 
minstone varit tillfället vid följande för Bellman i 
flere fall betecknande uppträde just vid i fråga 
varande tid. 

Hans känslor för Ulla Vinblad hade tidigt 
trädt i dagen. Men det oaktadt blef han verkligen, 
ehuru på sitt eget sätt år 1773 förälskad i ett an- 
nat fruntimmer, Vilhelmina Norman, boende i Yx- 
smedsgränd mellan Vesterlånggatan och Stora Ny- 
gatan. Hon var ej ung, men vacker, välväxt och 
god sångerska, samt rask och tilltagsen, I spridda 



') Tidningen Den Välsignade Trj'ckfrilieten klagade d. 23 
Maj 1781, att Anakreon gift sig och ej mer shref vers. 

^) En anteckning från Nov. 1776 tyckes dock visa, att 
han då ännu hade befattning vid något räkenskaps-verk. 

Fi'yxells Berätt.. 45. 11 



162 

uppsatser talade han gång på gång om den fagra 
Vilhelmina ocii om hennes för kyssar gäldhundna 
ho; och Jiu7'ti i St. Vilhelminas domJci/rJca slculle pastor 
Bellmannus p7'edika både ottesång, högmessa och 
aftonsång m. m. ^). Det gick slutligen så långt, 
att han i all sin fattigdom verkligen friade, och 
föremålet för hans kärlek t3'cktes i början icke all- 
deles obenäget. Men icke ens i denna vigtiga 
sak kunde han afhälla sig från skämt och gyckel. 
Både till mor och dotter skickade han bref af egen- 
domlig art. Den förra, madam Norman, kallade 
han redan i förväg sin svärmor. I brefvet till henne 
införde han bland andra lustigheter också följande 
merit-lista. 

1740 är jag till verlden född 

Och af mina föräldrar gödd. 

Sjuttonhundra fyratioett 

FicJc jag två års vett. 

Sjuttonhundra fyratiotre 

Gick jag i kolt och amman breve. 

Sjuttonhundra fyratiofyra 

Kröp jag som en myra. 



Sjuttonhundra fyratiosex 
Blef jag Versifex -). 
Sjuttonhundra fyratiosju 
Var jag så toldg som nu. 
Sjuttonhundra fyratioåtta 
Lärde jag röha och spotta. 

Sjuttonhundra sjuttiotvå 

Visste mitt hjerta inte då, 

Att jag i Augusti sjuttonhundra sjuttiotre 

Skulle min älskvärda Vilhelmina få se. 

Kära svärmor mig nåd bete! 



') Kf/1. Bililiotheket. Bellmaniana. 
^) PJmsmed. 



163 

Tala väl hos Vilhelmina 
För en herde sjuk och här. 

Hans friarebref till dottern var af följande ly- 
delse. 

Högädla 3Iademoiselle ! 

Med och inunder den strida tåreflod, som mina 
ögon utpressa för hennes nådigaste fötter, dristar 
jag allerödmjukast och troinnerUgen uppvalda henne 
denna p)ostdag. Gud i himmelen vet, huru mitt be- 
klämda hjerta utgjuter suclcar natt och dag för den 
lyckan att, med dygd och kärlek förknippad, kunna 
göra mig värdig hennes, högädla mademoiselles, 
åtanka. Charmanta mademoiselle ! hvarföre plågar 
hon med sitt stillatigande den, hvars diktan och 
traktan är att i stoftet vörda hennes gunstiga per- 
son? Sannerligen, liknar mitt sårade hjerta en tät- 
ting, skjuten af Dianas solglimmande blomsterpilar. 

Förr skall solen sluta skina, 
Förr skall hafvet gå sin kos, 
Än jag glömmer Vilhelmina, 
Täck och söter som en ros! 
Ja, förr skall mitt trogna hjerta 
Bli förbytt titi ett stop. 
Än jag glömma kan min smärta . . . 
Herre, hjelp oss allihop ! 

Aller nådig aste ! fläta mina tårar i sin chinjong, 
virka mina tankar i sin roherong, och gör slut 
uppå min pina lång! Hon är den endaste i verl- 
den, med hvilken jag vill dö, aflida och begrafvas 
i den mull, som oss arma syndare slutligen be- 
täcka skall, sedan det jordiska är förbytt i det him- 
melska! Öfverhölj mitt beklämda bröst, som in i 
grafvens mörka vrå beständigt utgjuta vill suckar 
utan ända — tårarne stå mig i munnen och tan- 
karne i ögonen . . . Adjö, charmanta vän! Glöm 
ej en trogen 

Haqvin B äger. 



164 

Dylika bref hafva troligtvis mer skadat än be- 
fordrat författarens sak, och en så bacchanalisk 
och dessutom fattig friare ville slägten icke 
veta af; snart ej heller Vilhelmina sjelf. Då 
han slutligen i egen person anmälde sig, sva- 
rade hon med några spotska ord om hans orena 
linneMäder. Han gick hem och skref i förtviflan 
en klagosång; men konungen gaf honom 3,000 d. 
k. m., med hvilka, säger berättaren, han troligen 
betalade åtskilliga källar-räkningar och sedermera 
tröstade sig ^), och man hör ej mer i hans sånger 
Vilhelmina Norman omtalas. 

Den nödställda belägenheten fortfor. Men år 

1776 nämnde honom konungen till sekreterare i 
nummerlotteriet, hvarefter han också benådade ho- 
nom med tittel af hofseki-eter, sä som berättadt är. 
Man ser t3'dligen, huru Gustaf sökte hålla denne 
sin ifrige lofsjungare uppe; men fåfängt. Redan 

1777 samma år, han gifte sig, och kort efter erhål- 
len syssla med lön beskref han sig sjelf som 

— — ett Pindi vrak, 
HvilTcet under nattens kulna tah 
Var om husrum angeläget, 

och som derföre hos, man vet ej hvem, anhöll om 
bostad. En annan gäng, ovisst när, har han hos 
hofmarskalken bedt om två rum på Karlberg, och 
beskrifvit, huru han, i händelse af bifall^, skulle 
med sin son i famnen tolka ömt kung Gustafs 
namn. År 1783 var han stämd till betalning af 
en ingången borgesförbindelse. Under åren 1785 
— 1789 blef han tre gånger och för egna skulder 
lagsökt^); ena gången var ej summan större än 17 



') Vetenskaps- Ahademiens Bibi. Bergianska Sami. Band. 16. 
Gjörwell till P. Alströmer d. 12 Dec. 1774. I Siare och Skal- 
der 0. 33 antages, att intet frieri varit i fråga och att här 
anförda bref blifvit akrifna endast på skämt. Motsatsen åda- 
galägges dock genom Gjorwells anförda bref. 

^) Slottskansliets arkiv. 



165 

riksdaler. År 1788 begärde han få göra konkurs i); 
men tog snart sin ansökan tillbaka, emedan han 
troligen genom arf efter farbrodern i Cadiz erhållit 
medel att åtminstone för tillfället lugna sina for- 
dringsegare. Hans ekonomiska belägenhet blef dock 
mer och mer bedröflig, hvarom längre fram. 

Hans frieri till Vilhelmina Norman och huru 
det misslyckades, är nyligen berättadt. Efter att 
sedermera hafva erhållit hofsekreterare-tittel samt 
syssla med lön friade han år 1777 till ett an- 
nat fruntimmer vid namn Lovisa Fredrika Grön- 
lund, dotter till en väg- och stämpelmästare vid 
packhuset. Hon var dä 20 är gammal och be- 
skrifves som en välväxt och behaglig qvinna, 
med hög panna, bruna genomträngande ögon, 
skarpt, qvickt, något satiriskt lynne, samt ståtlig 
hållning och stark karakter. Ått hon, utrustad 
med sådana egenskaper, lät fästa sig vid en sådan 
make, synes måhända underligt; men torde hafva 
sin förklaring icke blott i hans snille, godmodighet 
och behagliga utseende, utan ock i den förhopp- 
ning, att hon med sina stora själsförmögenheter 
skulle kunna rädda och till ordentligt lefnadssätt 
återföra den utmärkte mannen; sam.ma förhoppning, 
som dårat Lidners maka och lockat i förderfvet så 
många andra qvinnor. Likväl torde det något 
stillsammare lefnadssätt, hvilket enligt somligas be- 
rättelse Bellman skall hafva fört efter 1780, varit 
till någon del hennes förtjenst. Men den förändring, 
som möjligtvis egde rum, var ringa. Hans maka hade 
behof af allt sitt förstånd, all sin själsstyrka för 
att uthärda de många pröfningarna, nöden, hus- 
villan samt mannens fortfarande oordentlighet och 
lättsinne, häldst ett sådant uppförande var i hög 
grad stridande mot hennes eget lynne. Detta kan 
i någon män bedömmas af följande hennes berät- 
telse från den tiden. Hon skall hafva sagt: en 

') Skuldsumman var omkring 530 rdr. 



166 

qvåll satt Mikael hemma och spelte och sjöng helt 
ifrig för sig sjelf, så att vi trodde oss få en rigtigt 
huslig afton. Men då Jcom den skojarn Sergel och 
drog honom ut med sig, och sedan såg jag icke till 
honom på ett par dagar. Af detta omdöme öfver 
Sergel kan man sluta till hennes tankar om Bell- 
mans andra umgängesvänner, kanske i någon mån 
om Bellman sjelf. Bland dennes dikter finnes 
ej heller en enda sång om henne, men en stor 
mängd om Ulla Vinblad. Man har ock velat här- 
af sluta till ett mindre godt förhållande makarna 
emellan. Rätt godt kunde det väl ej heller vara; 
men efter något klandervärdt uppförande på hustruns 
sida finnes "intet spår; — ej heller efter några 
svårare upptiäden makarna emellan. Sådana blefvo 
troligen afböjda genom hans godmodighet och hen- 
nes förstånd. 

Hon öfverlefde sin make i femtio år, men 
iakttog rörande hans person en tystnad, hvilken 
tycktes visa, att hon ansåg sig icke böra tadla, 
men ej heller kunna berömma i). Sägner finnas 
dock om ett eller annat ofrivilligt frambrustet stänk- 
ord. När vid aftäckandet af Bellmans byst 1829 
hans beröm öfver allt genljudade, äfven från några 
fruntimmers läppar, skall hon hafva yttrat: jag må 
väl tindra, hvad de skulle hafva sagt, om de haft 
honom till man. Hon afled slutligen 1847 vid en 
ålder af 90 år. 

Med denna sin maka hade Bellman fem barn. 
Två dogo i unga är, tvä stannade utrikes och den 
femte, som stundom författade lyckliga vers, blef 
sidenkramhandlare och en ansedd borgare i Stock- 
holm; men slutligen sinnesrubbad. 

') Författaren till dessa rader var omkring 1821 flere 
gånger i enkefru Bellmans sällskap och en gång i hennes då- 
varande boning i huset N:o 110 vid Drottninggatan och fann 
hennes personlighet alldeles sådan, hon här ofvan blifvit efter 
Atterboms ord beskrifven. Hennes dåvarande bekanta berat- 
tade också de, att hon aldrig ville tala om sin man. Atterbom 
har i sistnämnde hänseende erhållit andra uppgifter. 



167 

Också inom familjekretsen gjorde sig Bellmans 
godmodighet gällande genom åtskilliga de sina till- 
egnade verser. Öfver svärfadern, som tyckes hafva 
varit en glad och lefnadslustig man, skref han tre 
sånger; öfver sin moder en, sin svärmoder en, sina 
barn flere. En bland dessa sednare börjar med föl- 
jande ord: 

Lille Karl, sof sött i frid! 
Ty du får tids nog vaJca, 
Tids nog se vår onda tid, 
Och hennes galla smaka. 
Verlden är en sorge-ö; 
Bäst man andas, måst man dö, 
Och bli mull tillhaha. 

Denna vaggvisa är allt igenom af ett rent och 
oskuldsfullt innehåll och har på den tiden och länge 
efteråt klingat frän tusentals kärleksfulla mödrars 
läppar '). 

Att skrifva vackra verser åt sina barn, dertill 
var Bellman villig; men icke så, när det gällde att 
för deras vård, deras uppfostran afsäga sig nöjen, 
eller underkasta sig försakelser och ihärdigt arbete. 
Ehuru numera egande i sitt hem maka och barn, 
har han dock i det hela och allt framgent fortfa- 
rit med samma lefnadssätt som förut, och vi minnas, 
huru han t. o. m. uppmanade en dryckes-broder 
att ej låta från det muntra lifvet afhålla sig genom 
hustrun och barnens lip och pip. Man finner ej 
heller hos honom förr än på dödsbädden något djupare 
spår af ånger, af samvetsförebråelse öfver den sorg, 
han gjorde sina föräldrar, den nöd, hvari han 
störtade hustru och barn. Man frestas tro, att 
han härutinnan har af natui"en saknat eller genom 
fortsatta utsväfningar förlorat allt samvete, och 
det så helt och hållet, att han icke visste af, icke 

') Det finnes efter Bellman också flere andra vackra vagg- 
visor, som ytterligare bära vittnesbörd om hans kärlek till 
oskuldens och menlöshetens ålder. 



168 

förstod, hur illa han uppförde sig; utan nedsjun- 
kit till en medvetslös naturvarelse, som ej kunde 
för sina gerningar ställas till ansvar. De våld- 
samma begären, det gränslösa lättsinnet, jemnte 
vännernas, beundrarnes gränslösa beröm hafva väl 
ock hvar i sin mån bidragit till att öfverrösta, 
t. o. m. nedtysta de varningar, pligtkänslan möj- 
ligtvis stundom lät höra. 

BELLMANS SISTA AR. 

De naturliga följderna af hans lefnadssätt kunde 
icke uteblifva, och sjukligheten, fattigdomen och 
skulderna ökades år efter år. De sistnämnde blefvo 
än mer besvärande, sedan hans förut vanliga hjelpare 
voro, den ene konung Gustaf död, den andre, den 
sjelf fattige Schröderheim, i onåd. En rik borgare, 
Abraham Vestman, skulle väl ordna Bellmans pen- 
ninge-angelägenheter; men det lyckades ej, och nå- 
gon tid våren 1794 var denne för skuld bysatt *). Nå- 
gra vänner utlöste honom väl från häktet; men 
han befann sig hela tiden i ganska torftiga om- 
ständigheter. Det omtalas, hur han någon gång -) 
kom till sina bekanta med skor så slitna och obruk- 
bara, att han fick stanna qvar och begagna vän- 
nens tofflor, tills ny fotbeklädnad hunnit anskaffas. 
Liksom ofta förut befann han sig också nu i förlä- 
genhet om bostad. Med anhållan om hjelp här- 
utinnan vände han sig ock till dåvarande regenten 
hertig Karl och bad att få sig upplåten en stuga 
vid Drottningholm och lofvade till gengäld besjunga 
hertigens dygder och att icke instämma i den ti- 



' ) En sägen är, att detta tillställdes af en fordringsägare 
vid namn Nobelius, och af harm deröfver, att denne ej lyckats 
förföra Bellmans hustru; (hon rar nu 37 är gammal och hade 
haft flere barn). I åtskilliga verser har ock Bellman framka- 
stat stickord mot bemälte Nobelius; men i en inlaga till slotts- 
kansliet d. 19 November 1785 har han deremot berömt samme 
man för ädelmodigt och oegennyttigt uppförande. 

^) Kanske redan förut. 



169 

dens revolutionära sånger. Orden voro, att om her- 
tigen beviljade Bellmans bön, då skulle från dennes 

— — — Krönta lyra 

HjeUen öfver böljorna *) 

Aldrig höra >'fa ira» ; ^) 

Nej hans dygd skall jag hedyra. 

Får jag dit ^) mitt hushåll styra ? 

Eders Höghet, svara ja ! 

Hertigen gaf det begärda löftet. Också ät 
Gustaf Adolf egnade Bellman sin lyra och skref 
bland annat för dennes sjuttonde födelsedag ett 
tämligen långt lustspel, som slutade med mångfal- 
digt upprepade uttryck af beröm öfver den blifvande 
konungen. 

Bellman hoppades att i den erhållna bostaden 
vid Drottningholm återvinna sina krafter. Men 
helsotillståndet var numera mycket försvagadt, till 
följe af det myckna sjungandet, sade några; drickan- 
det, sade andra*). Hvilken än orsaken må hafva varit, 
helsan var för alltid borta. När vännerna löste honom 
från bysättningshäktet, begärde de i ett då tillställdt 
samqväm få höra någon bland hans roliga visor. Han 
efterkom deras önskan, dock med motvilja. Blicken 
var matt och rösten bruten, och den roliga visa, 
han uppstämde, var den kända episteln DricJc ur 
ditt glas! Se döden på dig väntar! De flesta be- 
rättelserna och en mängd hans egna dikter visa 
dock, att han äfven under sista åren vidhöll samma 
tanke- och lefnadssätt, som förut. Hans ord och 
sånger blefvo t. o. m. än mer råa och stötande. 

1) Hertig Karl. 

^) En då för tiden ryktbar republikansk revolutionär sång 
i Frankrike. Man visste, att hertig Karl byste mycken fruk- 
tan för de från detta land inträngande idéerna. 

^) Till stugan vid Drottningholm. 

■*) Gjörwells ord voro: utaf den snart dfu/liga tjenstgö- 
ringen i Bacchi tempel, af en dyrkan utan gräns hlef hans krojip 
i förtid utnött, sinnet förslappades, helsan förlorades och lungsot 
tillkom. . 



170 

Vi minnas det sätt, livarpå han nu, år 1794, be- 
skref sina första utsväfningar ^); liloså de baccha- 
naliska lärdomar, han gaf sin egen son. Mot slu- 
tet af 1792 skref han en dikt, kallad Bacchi Port, 
ur hvilken vi anföra följande två strofer: 

Kors ur mundgipan, Jivad röda floder, 
Sillsalad, hycHing och TcycMing, pastej; 
Fatta i Jdappen p)å porten, broder! 
Håll fast i knappen, i sJcörtet på mej! 
Bulta på porten och dansa och klifl 
Medan jag lemnar min råga i gränden, 
In genom strupen och ut genom änden: 
Summa summarum, vårt vanskliga lif. 

Såg oss, om nedrig nog du kan vara, 
Mot lilla Iris i Gråmnnke-gränd, 
Inte dess bolster och krus försvara, 
Just liksom nymfen dig vore okänd. 
Ut då för tusan, från bordsändan ner. 
Brinnande klart till vinets ära, 
Våga dig inte att nalkas oss nära. 
Om du ej Venus och Bacchus tillber ^). 

Ar 1792 umgicks han mycket med en major 
Kempensköld på Tjelfvestad i Nerke. Till denne 
skref han flei*e dikter, ofta rätt ruskiga och 
illustrerade genom motsvarande teckningar. En 
gång lät han både i säng och pä bifogade ritnin- 
gar sina fordna vänner, Movitz, Bred ström och fa- 
der Berg m. fl., förvandlade till svin och med på- 
tecknade igenkännings-numror, paradera för herr- 
skapet Kempensköld vid dettas intåg i Söder-Telje. 
I en s. k. gratulation till sig sjelf på Karlsdagen 
beskref han, huru vid hans blifvande begrafning 
kistan skulle frän lazarettet bortbäras af p)oliti-kar- 
lar och vissa medlemmar af andra könet. Om sin 
begrafning skref han en annan gäng: 

') Sidd. 81. 83. 

^) Flore dikter i samma anda kunde från dessa år införas. 



m 

Men go' vänner, hör min tanJca: 
Gör min jordafärd ej grann! 
Blott ett litet sJcranJc af 2)lanTia, 
Der min Jcista ställas Tean ! 
Svep mig bara i ett laJcan, 
Som tillhört en viss mamsell! 
Lägg en jpsalmhoTc under hakan 
Och i mun en Jcaramell! 

Fäst sé'n vackert på min kista 
En försilfrad messingsxolåt, 
Der min födsel och mitt sista 
Läsas kan med suck och gråt. 
»Skrif:» I denna kista hvilar 
En olycklig vandringsman., 
Sårad utaf Astrilds pilar. 
»Amen, amen Sofve han!» 

År 1793 uppsatte han följande ordning om 
processjonen, då hans lik en gång skulle från kro- 
gen Förgyllda Lyran föras till grafven. 

1:0 ledet. Härolden Nyström med lyrestafven. 

2:0 » Fruarna Westman, JBellman, Schrö- 

derheim ^). 
3:0 )) Fruarna Quiding, Palmsiedt, Billmark; 
en härold, brödren Roth, med pre- 
stafven; brödren Fjellman i lång 
nattrock med flor i hatten. 
4:0 » Sex politigubbar med facklor och Teresia 

med gr af öls-kringlor na. 
5:o » Tvenne Bacchi män med hvar sin an- 

kare på hufvudet. 
Brödren Wetz med likkransen. 
Brödren Blix med parentation på en 

tallrick. 
Brödren Hilleström med porträttet. 
Fyra Bacchi kommendörer med kista 
upp och nedvänd. 

') Död redan 1791. 



6:o 


)) 


7:o 


» 


8:o 


» 


9:o 


n 



172 

10:o ledet. Hund och svin. 

TraJcteringen sker på Kräftriket o. s. v. 

Med landets anseddare skriftställare eller per- 
sonligheter har Bellman under dessa sista år icke stått 
i närmare förbindelse; de tyckas hafva mer eller 
mindre dragit sig från honom tillbaka. Orsaken 
låg ej blott i beskyddarnes, konung Gustafs ock 
Schröderheims bortgång och i hans eget mycket ut- 
blottade tillstånd, utan förmodligen ock i beskaf- 
fenheten af hans sednare skaldestycken och i dessas 
aftagande snille men bibehållna eller ökade feP); 
och i deras beständiga och ytterliga lofsjungande 
af de för tillfället magtegande, vare sig Gustaf, 
Karl eller Gustaf Adolf. Detta och i synnerhet 
beprisandet af den förste också efter 1789 års riks- 
dag har troligen väckt mycken ovilja. Som Bell- 
mans sällskaps-vänner och gynnare framträdde nu 
förnämligast en gulddragare Wiman -), en fru He- 
lena Quiding ^) på Heleneborg, och de förut omta- 
lade bryggaren Westman och kaptenen Kämpen- 
sköld. Det var till ära för dessa personer och de- 
ras hem, som Bellman nu mera uppstämde sina 
flesta tillfällighets-vers. 

Från och om hans sista tid finnes en berät- 
telse af följande ordagranna innehåll: 

»Anande, att hans yttersta timma ej vore af- 
lägsen, lät han tillsäga några återstående förtrogna, 
att ett samqväm med dem, liksom i förflutna dagar, 
skulle vara honom kärt. Han trädde dem till mö- 
tes nästan skugglik, men med sitt f ordna vänliga 
leende; äfven i glasens klang deltog han, ehuru- 
sparsamt; och snart förkunnade han, att han ville 
låta dem »ännu en gång höra Bellman». Mägtigare 
än någonsin grep honom nu sångens ande, och sam- 
manfattade alla st7'ålarna af hans flyende bildning s- 

') Se t. ex. stycket Bacchi Port sid. 170. 

^) Hans sommarlandställe var Elfvik på Lidingön. I 
grannskapet bodde den politiske skriftställaren Blix, med hvil- 
ken Bellman derigenom kom i någon beröring. 

') Sedermera skild från sin man, hvilken rymde ur landet. 



173 

■kraft till en improviserad afskedshelsning. En hel 
natt igenom, xinder oafhrutet ströminande ingifvelse, 
sjöng han då sina glada lefnadsöden, sin milde ko- 
nungs lof, sin erkänsla mot försynen, som låtit ho- 
nom födas bland ett ädelt folk och i detta nordiskt 
sköna land. Slutligen gaf han kvar och en af de 
församlade, med en serskild strof och melodi, som 
uttryckte det egendomliga både af den tillsjungnes 
personlighet, t. ex. Hceffners tysk-svenska brytning, 
och af skaldens förhållande till honom, sitt tack- 
samina farväl. 1 tårar bönföllo omsider hans vän- 
ner, att han skulle upp>höra för att skona sitt re- 
dan starkt angripna bröst; 7nen han svarade: »Zå- 
tom oss dö, som vi lefvat i musik !y) tömde sitt sista 
champagne-glas och itppstämde i dagbräckningen 
sista strofen af sin sång . . . Från denna stund 
sjung han icke mery) ^). 

Redan är berättadt, huru under sednare åren 
hans helsa mer och mer försvagades. I November 
1794 nedlades han på sjukbädden. Plågorna blefvo 
långvariga och svåra. Drag af det skämtsamma 
lynnet sägas dock hafva emellanåt framskymtat. 
Det berättas t. ex. att hans maka en gäng kla- 
gande omtalade sitt blifvande armod, och att han 
då bad henne uppspänna en paraply, och när hon 
med en sådan öfver sig framträdde, sade han: Se 
så! nu dör jag lugn; ty jag ser dig hafva tak öf- 
ver hufvudet 2). Under sjukdomens fortgång in- 
trädde dock en allvarligare sinnesstämning, och han 
författade nedanstående skaldestycke : 

' ) Denna utförliga berättelse och dess praktfulla ordalag äro 
af Atterbom, hvilken, liksom Sondén, uppgifver Hseffner som sa- 
gesman för sjelfva uppträdet. (Phophoros 1813 sid 58 och 
Siare och Skalder 6. 35). Om sagesmannens opålitlighet och 
vana att improvisera fakta, se Eydquist (Pantheon 20. 84.) 
och Palmblad (Biogr. Lex. 0. 306.) och Ljunggren (Sv. Vitterh. 
Häfder 2. 258.) Man vet dock, att Bellman atundom hållit sådana 
poetiska möten (s. sid. 80.) Det är alltså ganska troligt, att 
något uppträde af dylik art också nu egt rum. 

^) J. G. Carlén säger, att denna allmänt spridda berät- 
telse är ogrundad. 



174 

Med denna svaga hand jag fattar än en gång 

Min lyra för att ge kanske min sista sång. 

Dess ton, förstämd och svag, om min förvandling 

bådar. 
Jag re^n i trädens skygd den tysta mullhög skådar, 
Der jag naturens skuld skall återbörda få, 
Och en lycksalig hamn mot lifvets stormar nå. 
Glad kastar jag en blick på detta fridens läger, 
Och med förnyad kraft mitt rörda hjerta säger: 
Se denna tillflyktsort, som ödets Herre gaf. 
En gräns för ditt förtryck, ett slut på lifvets smärta; 
Ljuf och högtidlig syn för hvarje dödligt hjerta; 
Då brottets uslingar med rysning se sin graf. 

Denna vers uttalar helt andra känslor och tan- 
kar än de förut vanliga; ännu dock endast trötthe- 
tens längtan efter hvila, men icke någon ånger, 
något ogillande af det fordna lefnadssättet- Dessa 
känslor inställde sig dock slutligen, också de. Vi 
minnas, huru han förut under fulla styrkan af sin 
manna-ålder och i fulla farten af sina nöjen hade 
några gånger, ehuru hlott sällan, vaknat till in- 
sigt af det förkastliga i sitt lefnadssätt, och huru 
han i sådan sinnesförfattning uttalade allvarliga 
varningar till både andra och sig sjelf, t. ex. föl- 
jande bön: 

Milde Gud! mitt rop ajiamma 

I mitt Sodom, der jag bor. 

Dessa jemnte den första ungdomstidens religi- 
ösa tankar började slutligen vakna med förnyad och 
oemotståndlig kraft. Han yttrade nu mera djup 
ånger, samt höll för sin omgifning andeliga upp- 
byggelse-tal. Haii blef, heter det, under sin si- 
sta sjukdom tillfullo, till både kropp och själ, nyk- 
ter, ångrade sina öfverskred, höll de mest andliga, 
tal för hustru och barn och dog med stor uppbyg- 
gelse för alla närvarande ^). Det inträffade d. 11 

') Orden äro af Gjörwell, den ende, från hvilken vi ega 
underrättelse om Bellmans sista stunder. 



175 

februari 1795 och han begvofs på Klara kyrkogärd, 
som det tyckes, utan någon större högtidlighet ^). 
Dödsfallet väckte för tillfället föga uppmärk- 
samhet. En slägtinge och vän införde i Dagligt 
Allehanda ett kort och mycket berömmande grifte- 
qväde; den gamle kamraten Hallman skref ett annat 
men mycket tillkonstladt -). För öfrigt egnades 
icke ät hans frånfälle någon uppmärksamhet, någon 
vers, hvarken af de lärda tidningarna, ej heller 
af någon bland då tidens anseddare skriftställare; 
hvarken af Adlerbeth, Bergklint, Blom, Franzén, 
Gyllenborg, Kellgren, Leopold, Oxenstierna eller 
Thorild. Alla iakttogo en betydelsefull tystnad. 



En återblick öfver Bellmans författare-bana 
finner deri fyra olika skeden, dock med i hvaran- 
dra sammanflytande gränser. 

Det första, åren 1756 till 1760 innefattar det 
religiösa och moraliska skriftställeriet. 



') En sednare tiders motsatta berättelse saknar, så vidt 
vi veta, alla bevis. 

^) Som prof på hvad då stundom skiille anses för qvickt, 
införa vi det i ordagrann afskrift. 

Dolhnan heg, 

Och de skantra f ålders muder 

Svander kalkande uskader 

Enne dälskling toterag. 

Bock, som äst han lintsen kransar, 

Håg på honom loldt och mig, 

Grede: Sakland pist en hundar 

Erge sven — och det är näg. 
För den, som lyckades utgissa bokstäfvernas omflyttning, 
blef innehållet följande. 

Bellman dog, 

Och de muntra skalders fader 

Under svalkande kaskader 

Denne älskling återtog. 

Och som bäst han kransen lindar, 

Såg på honom mildt och log; 

Sade: Grekland haft en Pindar, 

Sverge en — och det är nog. 



176 

Det atidra, åren 1760 — 1772 är företrädesvis 
det, under hvilket skalden, utan tanke eller beräk- 
ning pä någonting annat, sjelf hänförd, sjöng sina 
hänförande dityramber till glasets, qvinuans och den 
bacchanaliska sällskaps-glädjens ära. Detta var hans 
högsta blomstring och den tid, under hvilken han 
skref de flesta bland sina mest berömda dikter. 

Det tredje skedet, 1773 — 1792, var på en gång 
bacchanaliskt och politiskt M. Han uppstämde der- 
under sina sånger mest till Bacchi, men ganska ofta 
också till Gustaf den tredjes och hofvets ära. Vid 
skedets slut framstå på ena sidan Kellgrens beröm- 
mande företal och Svenka Akademiens belönande 
pris: — men på den andra förstörda kropps- och 
själskrafter, och ett hos många förstördt anse- 
ende; näml. hos dem, hvilka betraktade honom som 
en förrumlad person och tillika som en besoldad 
hofpoet. 

Det fjerde skedet, 1793 — 1795, visar honom 
med hänsyn till kroppskrafter, till poetisk förmåga, 
till anseende, till umgängeskrets sä nedsatt, som vi 
nyligen beskrifvit. 

BELLMANS SKALDERYKTE. 

Vexlingarna härutinnan äro mycket beteck- 
nande för allmänna tänkesättet under olika tidskif- 
ten och utgöra vigtiga bidrag till Sverges inre hi- 
storia. 

Hvilka och huru stora förhoppningar Bellman vid 
sitt 17:e och 18:e år ingaf, är redan berättadt-); 
likaså, huru han kort derefter kastade sig in i det 
bacchanaliska lefnadssättet och skaldeyrket. Båda 
delarna stodo i uppenbar strid mot andan hos den 
tidens tongifvande författare, en Bergklint, Celsius 
Gjörwell, Gyllenborg, Lilliestråle m. fl. Det är 
derföre troligt, att dessa redan af moraliska skäl 



' ) Att han derunder utgaf också Zions högtid, är berättadt. 
2) Sid. 80, 81. 



177 

känt mot honom och hans skaldekonst en ej ringa 
ovilja. Dertill kom, att friheten, för att icke säga 
sjelfsvåldet, i också den yttre formen af hans dikter 
var för denna tid någonting alldeles nytt och tillika 
stridande mot dittills antagna äsigter och regler. Bell- 
man blef ej heller af dåtidens medelålders-littera- 
törer intagen i deras Tankebyggare-orden; icke ens 
i det sällskap, kallad t Vitterleh, som Bergklint, 
dä varande student, hade för yngre skriftställare 
stiftat ^). Han stod ej heller i närmare beröring 
med någon bland dessa, vare sig äldre eller yngre 
författare, utan i stället med sädana som 8chrö- 
derheim. Hallman och Kexel. I dessas sällskap och 
anda utbildade han än mer sin personlighet och sin 
skaldekonst. Denna sednare hade ock redan 1772 
mognat till både form och innehåll. I Juli månad 
sistnämnde är ämnade han utgifva en samling af 
134 mest bacchanaliska qväden. Bland dessa befinnas 
ganska många af de för honom mest karakteriserande 
och af kännare mest berömda. Handskriften var re- 
dan färdig, och författaren anhöll hos regeringen om 
privilegium till utgifvandet och om frihet från charta- 
sigillata-afgift. Ansökningen hänvisades till veder- 
börande ämbetsmyndighet, men intet svar följde, intet 
privilegium gafs, eller hann af denna regering gifvas; 
ty fem veckor derefter inträffade årets bekanta 
statshvälfning. Men ej heller frän Grustaf sjelf, 
som nu fått afgörande magten i sin hand, erhölls 2) 
något svar, nägot privilegium. Konungen hade 
visserligen redan vid denna tid fäst uppmärksam- 
het vid Bellman. Dennes då framställda förslag 

^) I Nya Allmänna Tidn. 1773 n:o 181 har dock Berg- 
klint infört en vers med beröm öfver Bellman; men dervid uttalat 
den önskan, att renare känslor måtte få plats i skaldens hjerta. 
I sina bref till den unge Oxenstierna (i oxenstjernska arkivet) 
har ock Bergklint omkring 1763 varnat denne sin förre lär- 
junge för de muntra qvällsamqväm, som stundom ledde till 
rännstenen. 

^) Så vidt man vet. 

Fryxells Berätt. 45, 12 



178 

att inför allmänheten framlägga nämnde dryckesvisor 
gick likväl icke i verkställighet. Orsaken var må- 
hända den, att både då och under närmast följande år 
var tonen för ett sådant skaldskap mindre gynn- 
sam ^). Mot detsamma uppreste sig den kyrkliga 
myndigheten. År 1773 infördes i några tidningar 
en kort af Bellman författad vers af något ehuru 
ej serdeles fritt innehåll. Den öfverklagades af 
konsistorium, och Gustaf lät justitie-kansleren till- 
dela författaren en varning -). Den bacchantiska 
och bacchanali&ka andan i Bellmans sånger öfver- 
ensstämde ej heller med de tänkesätt, som lifvade 
och ledde den tidens i alla vägar framstående per- 
soner; vetenskapsmännen Bergman, Ihre, Lager- 
bring, Linné, ämbets- och medborgsmännen Bäck, 
Ehrensvärd, Faggot, Nordencrantz och Örnsköld, 
skriftställarne Celsius, Gjörwell, Gyllenborg m. fl. 
Med rätts- och sedekänsla, stärkt genom sä många 
och vördade medborgares ord och exempel, har den 
tidens svenska folk visserligen beundrat snillet i 
Bellmans sånger, men dragit sig tillbaka för inne- 
hållet. Som taleman för dessa ogillande tänkesätt 
framträdde ock Kellgren. Uppfostrad i ett fromt 
och ordentligt föräldrahem hyste denne i sin första 
ungdom dermed öfverensstämmande tänkesätt och 
hade dylika uttalat i flere redan under vistelsen i 
Åbo tryckta dikter. Med sådana åsigter ogillade 
han mycket i Bellmans sånger; och äfvenså, att 
man liknade denne vid Ånakreon, hvilkens visser- 
ligen sinnliga dikter likväl vanligen voro utmärkta 
af finhet och formfulländning. Ehuru Gustaf den 
tredje redan tagit Bellman i beskydd och till med- 
lem i Augusti-brödernas sällskap, kände sig dock 



') Det var ock först 1790, som man från trycket utgaf 
Fredmans Epistlar, bland hvilka dock de flesta redan 1772 voro 
färdiga till tryckning. 

2) Dagl. Allehanda N:o 180. Nya Allm. Tidn. N:o 121. 
E&dsprot. d. 4 Nov. och Stadskonsist. prot. d, 19 Aug., 6 
Okt. allt 1773. 



179 

Kellgren drifven att mot både skaldearten, skalden 
och hedersnamnet uppträda, och han gjorde det of- 
fentligt och med den sårade rätts- och sedekän- 
slans förtrytelse och med den varmhjertade ungdo- 
mens brusande ifver; så brusande, att han glömde 
göra rättvisa ät det myckna snillrika och sannt po- 
etiska, som dock hos den angripne sångaren före- 
fanns. Kellgrens ord voro följande: 

»Anakreon, hvar är ditt loff 
En annan stulit har din lyra, 
Som, rik i fylleri och yra, 
Förtjusa lärt Priapi hof; 
Som lik i otukt med Chrysipper, 
Och lika rik på vittra föl, 
Ur svenska krogars Äganipper 
Sin ådra fyllt med dubbelt öl. 
Hans muser sig på spinnhus nära, 
Hans gracer ligga under kur. 
Och uti Platskans ') jungfru-bur 
Han kärleksgudens språk lärt föra ^). 

Vi känna ej något annat Bellmans yttrande 
härom, än följande till fru Schröderheim sända vers. 

Att mina strängar spänna 
Och nu på lutan slå, 
Det vågar jag ej på. 
En Kellgren hvässt sin penna 
Mot mig i stad och hof. 
Göm detta ^) för hans öga ; 
Fastän det rör mig föga, 
Hans klander eller lof. 



') En kopplerska, vid namn Plåten, som i Adolf -Fredriks- 
trakten höll, hvad Kellgren kallade, jungfrubur. 

^) Orden förekommo i första upplagan af Kellgrens skal- 
destycke Mina Löjen. 

^) Det var en af skrift af parentationen öfver Lundholm. 
Se sid. 93. 



180 

Med någon afprutning på den ungdomliga och 
poetiska häftigheten, var troligen i början af 1770- 
talet den bildade svenska allmänhetens, åtminstone 
flertalets, omdöme öfver Bellman ungefär detsamma, 
som Kellgren uttalat. Huru den tidens bättre skal- 
der icke i sina kretsar honom upptogo, är redan 
berättadt; likaså huru Fersen betraktade hans dik- 
ter som »krogpoesio. Gjörwell yttrade sig ock med 
ovilja om dessa, som han kallade dem »Vällustiga 
visor». Äfven Bergklint och Oxenstierna, tyckas 
hafva hyst åtskilliga betänkligheter. Pä denna 
punkt stod Bell mans skalderykte åren 1766 — 1777. 



Men under Gustafs regering blef litteratörernas 
och allmänhetens moraliska finkänslighet mycket 
försvagad; orsakerna dels allmänt europeiska och 
litterära, dels enékildt svenska och personliga, för- 
hållanden. 

Frankrikes då för tiden stundom mycket lätt- 
färdiga litteratur blef till följe af sin snillrikhet 
mer och mer i Sverge ') känd och prisad, och 1}^- 
kades, kanske ej minst genom sitt lättsinne, att 
undantränga den föregående tidens allvarligare 
men ock mindre lockande vitterhet. Härigenom 
blef hos mången den förra känslan för renhet 
och sedlighet försvagad, och på samma gång 
naturligtvis ock den förra oviljan mot Bellman. 
Den viltra smak, som beundrade Voltaires sång om 
La Pucelle, kunde ej fördöma Bellmans om Ulla 
Vinblad. Till förändringen bidrog ock Gustaf den 
tredje sjelf. Det mer och mer osedliga lefnadssät- 
tet vid hans hof och bland flere hans gunstlingar 
spridde till följe af både konungens och gunstlin- 
garnas snille och behag sin förledande smitta till 



') Vid samma tid har en dylik anda gjort sig gällande 
också hos Wieland och flere Tysklands skriftställare ; på sätt 
och vis likaså i England genom Fierlding m. fl. 



181 

andra folkklasser. Exemplet från tronen, alltid verk- 
samt, blef det än mer, när det gafs af en snillrik och i 
mycket älskvärd konung. Och denne sågs nu på 
ett i ögonen fallande sätt hylla Bellman. Skalden 
hade väl blifvit på ett föga hedrande sätt skild 
från den första, kanske ock från den tredje bland 
sina förut innehafda sysslor och hade i öfrigt som 
person ett tämligen tvetydigt rykte. Sådant allt 
oaktadt gaf honom konungen, som berättadt är, 
inom fä år, en fördelaktig syssla samt en hoftittel; 
och ehuru dåtidens anseddare skalder icke ville 
kalla honom till medlem af deras sällskaper, lät dock 
konungen stundom kalla honom till deltagande i sina 
enskilda förlustelser, och sig sjelf kallas till fadder vid 
hans sons dop. Härigenom hade han tagit i för- 
svar och pä sätt och vis adlat Bellmans vitterhet. 
Följderna uteblefvo ej. De, som ogillade åtskilligt 
i dennes dikter, vågade ej öppet uttala tänkesätt, 
så uppenbart stridande mot dem, konungen, den 
mägtige, snillrike, litterärt bildade konungen äda- 
galaggt. De, som till följe af eget tanke- och lef- 
nadssätt ursäktade, kanske älskade bellmanismens 
sjelfsvåldighet, blygdes ej längre att öppet uttala 
sina tänkesätt, sedan konungen med sådant exem- 
pel föregått. De, som hittills icke tagit kännedom 
om den af många klandrade sångaren, ansågo sig 
numera dertill förpligtade, sedan denne blifvit af 
konungen så uppenbart hyllad. Det blef alltså snart 
en modesak att läsa och prisa en af den utmärkte 
fursten så firad skald. Beprisandet blef dock snart 
icke blott en modesak, utan ock en följd af den 
beundran, som bekantskapen med hans stora snille 
väckte; och dessutom af den nya anda, det fran- 
syska lättsinne, som begynte göra sig gällande. 
Till följe af denna tidsrigtning bihjade nämligen 
några skriftställare att stundom egna sina snillen 
och pennor åt föremål af mindre sedlig art; och 
detta blef händelsen också med Kellgren. Denne, 
hvars ungdoms-känsla häftigt upprest sig mot en 



182 

dylik vitterhet, blef dock under vistelsen i Stock- 
holm snart lockad att sjelf till sådana tänkesätt 
öfvergå; lockad, dels af starka personliga anlag, 
dels af den i många högre kretsar herskande tonen, 
dels af de hasande exemplen från Frankrike. Han 
började fördenskull att låta i Stockholms-Posten in- 
taga articklar af den förut bittert klandrade Bell- 
man ; och skref och tryckte sjelf flere skaldestyc- 
ken, i hvilka han till sina älskarinnor, Zulma och 
Rosalie m. fl. uttalade känslor, hvilka, ehuru klädda 
i finare ord, likväl voro i grunden lika klander- 
värda, som dem, Bellman sjungit för Ulla Vinblad^). 
Till följe af sådana tänkesätt åtog han sig ock 1790 
att skrifva ett lofordande företal till Fredmans 
Epistlar, hvilka då skulle utgifvas. I detta gjorde 
han rättvisa åt Bellmans snille, och förklarade hans 
dikter vara framhrustna ur en lågande hildnings 
sköte. Han ursäktade ock åtskilliga dess formfel. 
Eg., skref han, skaldens känsla., eg ynglingens hjerta., 
älska, drick och sjung, och du skall se dessa fel 
förvandlas till snilledrag, eller skall du ej se dem. 
Kellgren tillät sig också ett försvar för oanstän- 
digheterna; ett försvar, som ogillade, icke oan- 
ständigheten, osedligheten i sig sjelf, utan blott 
framställninss-sättet, om nämlioen detta icke var 
nog lätt och behagligt. År 1790 skref Bellman 
flere smärre lustspel, som uppfördes till hofvets 
nöje. Aret derpå och med Kellgrens förord, gaf 
honom ock Svenska Akademien det lundbladska 
priset, åt honom framför Lidner och Hallenberg -), 
och förklarade dervid sin aktning för hans säll- 
synta och originella snille. I Februari 1792 har, 
säges det, Leopold till honom skrifvit en sång, som 
började med följande rader: 



' ) Jfr. t. ex. Kollgrens sång till Rosalie med Bellmans 
till Ulla Vinblad Epist. N:o 2S v. 5. 

^) Lidner hade då skrifvit Spastaras Död, Aret 1783, 
Medea, Yttersta Domen; och Hallenberg 3 delar af sin all- 
männa historia, och börjat utgifva Gustaf Adolfs. 



183 

Odödlige Belhnanl du andas då än! 
Ditt blod, som din vers än med lijlighet Jlyter ; 
Än Sverge af kungen bland sångare skryter, 
An skryter jag af att dig äga till vän. 

Så högt stod i vissa kretsar Bell mans anseende 
vid slutet af Gustaf den tredjes regering. Littera- 
törernas välvilja och beröm hade likväl äfven då 
sin gräns. Oaktadt Bellmans erkändt stora snille, 
oaktadt konungen och Schröderheim honom mycket 
hyllade; detta allt oaktadt, gjorde sig dock rätts- 
ock sedekänslans fordringar äfven här gällande. 
När 179! lundbladska priset tillerkändes åt snillet 
i hans sånger, yttrade Svenska Akademien tillika, 
att den icke derföre gillade valet af dessas fö- 
remål ^) och anförde dessutom Bellmans behöf- 
vande tillstånd, som också ett skäl att tilldela 
honom nämnda belöning. Ehuru gäng på gång 
ombetrodd att skrifva för hofvets nöje, blef han 
dock aldrig invald i Svenska Akademien, icke i 
Vitterhets-akademien, icke ens i sällskapet Utile 
Dulci. T. o. m. inom Par BrikoU tyckes han hafva 
på slutet blifvit i någon mån undanträngd af Hall- 
man. Han tillegnade väl flere sånger ät några 
ryktbara författare, t. ex. Kellgren och Leopold, 
och dessa gjorde rättvisa åt hans snille. Men hvar- 
ken de eller några andra anseddare skriftställare 
plägade med honom ett närmare och personligt um- 
gänge. Den ende bland dåtidens anseddare snillen, 
som förtroligare med honom umgicks, var Sergel, 
hvilken sjelf någon tid gerna sökte muntra lag. 
Kågra andra herrar slogo väl öfver honom en skå- 
depenning och läto på sina porslins-tallrikar måla 
uppträden ur hans dikter, samt voro stolta öfver 
att se hos sig den ryktbare och snillrike sångaren, 
oaktadt dennes mer och mer tilltagande torftighet. 
Men bland dem, som under sista tiden mest hyl- 



') Svenska Akad. prot. d. 19 Jan. 1791, 



184 

lade och drogo till sig hans egen person, fanns 
som nämndt är, ingen enda anseddare skriftställare. 
På detta sätt och till denna punkt hade under åren 
1777—1792 Belhnans rykte utbildat sig. 



Berättadt är, huru efter 1792 de andra skal- 
dernas vänskaps-betygelser tystnade. Dertill bidrogo 
icke blott konungens, den mägtige beskyddarens död 
samt beskafienheten af Bellmans sednare sånger, 
och lefnads-omständigheter; utan derjemnte några 
då inträflade allmänna och verldshistoriska händel- 
ser. En ny regent förskjuter ofta den föregåendes 
gunstlingar, en ny tid den föregåendes äsigter. 
Detta sista skedde vid nu ifrågavarande brytning 
så fort och så i stort, att en mer hastig, allmän 
och djupt gående förändring sällan inträfiat. Den 
fransyska revolutionens rysliga företeelser uppska- 
kade och uppskrämde alla sinnen, och man började 
inse, att orsaken till de inträffade gräsligheterna 
låg till betydlig del i den anda af otro, lättsinne 
och osedlighet, som tillförene herrskat. Från ru- 
set af dessa förvillelser uppväcktes följaktligen de 
flesta Europas folk, och äfven det svenska; ocli 
detta sednare med stort skäl. Högst betänklig hade 
näml. varit den anda, som inom vårt fädernesland 
gjorde sig under Gustaf den tredjes regering mer 
och mer gällande. Sverge Hck bevittna framdra- 
gandet af mycket sedeslösa gunstlingar; vidtagan- 
det af många också i moraliskt hänseende klander- 
värda styrelse-åtgerder; uppkomsten och gynnandet 
af en litteratur, som gäckade religionens läror 
och hvars erotiska och bacchanaliska sånger 
öppet försvarade ett lättsinnigt och lastfullt lef- 
nadssätt. Det var naturligt, att svenska folket, 
sedermera väckt till allvar och eftersinning, skulle 
vända sig med ovilja frän det myckna klandervärda 
i dessa företeelser. Ett mer allvarligt oeh sedlio;t 



185 

tänkesätt gjorde sig ock snart gällande, äfven inom 
litteraturen. Kellgren sjelf började under sina sista 
är att till ämne för sin sång välja ej mer de sju- 
dande lidelserna eller den blinda kärlek, som rasar, 
njuter, ångrar sig och flyktar, utan de stilla dyg- 
derna, tro, sämja, redlighet och oskuld. I dessa 
renare och ädlare toner instämde det yngre skal- 
deslägtet, och i synnerhet Franzén. Förändringen 
var visserligen i sin helhet en följd af verldshisto- 
riska tilldragelser. Inom svenska vitterheten var 
dock sist nämnde skald det främsta och förnämsta 
uttrycket för den anda af renhet och allvar som 
gjorde sig gällande i motsats till den nästföregåen- 
de tidens såväl erotiska som bacchanaliska poesi. 

Med hänsyn till den förra, minnas vi, huru den 
med allt sitt snille, dock hade sitt lif och sin lust 
i den smittsamma atmosferen af yppighetens bou- 
doirer eller krogarnas s. k. kärlckstempel, och 
bland sådana skönheter som Rosalie och Zulma 
i den förra och Ulla Vinblad i den andra kretsen, 
samt i den dyrkan, som åt sådana huldgudinnor 
egnades. Hvad hade för svenska folket följden blif- 
vit, om en sådan erotisk vitterhet, åtföljd af en 
motsvarande bacchanalisk, fått en längre tid in- 
verka på allmänna tänkesättet? Det var Franzén, 
som från en sådan fortsättning frälsade oss. Det 
var han, som genom sina sköna sånger om Selma 
återförde svenska erotiken till oskuldens och naturens 
paradis. 

Lika kraftigt och välgörande inverkade han ock 
på den bacchanaliska litteraturen; eller rättare 
sagdt på de glada sällskaps-sångerna. Sådana upp- 
stämdes också af honom, men icke sjelfsvåldiga och 
vilda, såsom Bellmans, utan lugna och smakfulla, 
mer verkligt anakreontiska. De voro tillika i hög 
grad både snillrika och formfulländade, t. ex. Sörj 
ej den gryende Dagen förutl eller Goda gosse, 
glaset töm! m. fl. Vi minnas verserna 



eller 



186 

Drick ur den sparade 
Ungdomens hål! 
Drick den bevarade 

Oskuldens skål! 

Glädje och dygd 

Elda hvarannan; 

Kransad om 2)a7inan, 

Visheten skämtar i vinrankans skygd. 

Drick inen sällan och med mått ! 
Minns, hvad Syrach skrifvit! 
Vin och vänskap smaka godt, 
När de gamla blifvit. 
Tänk hvad fröjd på gamla daW 
Gubbens hjerta känner! 
Gammalt vin har gubben qvar 
An åt gamla vänner. 

Hvilken himmelsvid skilnad i anda och ton 
mellan en dylik sång och Bellmans! Att i synner- 
het under den allvarligare tid^ som efter 1792 in- 
trädde, dessa så sköna och tillika så rena sånger 
skulle i hvarje ädlare sinne, hvarje ädlare sällskap 
undantränga bellmanismen, var naturligt. Så skedde 
ock. Uppburna af vackra åhlströmska melodier och 
tillika af ett innehåll, som kunde sjungas och må- 
ste älskas i hvad sällskap som häldst, blefvo de 
ock under nu inträdande tidskifte med förtjusning 
sjungna långt mer än med Bellmans varit händel- 
sen både förut och efteråt. 

Ofvannämnde omskapning genomförde Franzén 
utan någon polemik mot den förra tidens författare. 
Han uppstämde blott sina egna snillrika ocli rena 
sånger. Det behöfdes ej mer. Vid dessa ljud vände 
sig svenskarne genast från den förra tidens både 
erotiska och bacchanaliska sånger, och helsade med 
jubel uppenbarelserna af en högre och renare vitterhet. 

Till denna förändring bidrogo ock flere den 
nya tidens skalder, A. Gr. Silfverstolpe, A. C. Kull- 



187 

berg, i flere fall ock J. D. Valerius; och ej minst 
fru Lenngren. Genom hennes snillrika teckningar 
ur folklifvet, såväl allmogens som medelklassens, 
blefvo också på detta fält Bellmans dikter undan- 
trängda 5 häldst dessa sednare förnämligast tecknade 
icke det egentliga folklifvet, utan blott en del af 
hufvudstadens kroglif. 

Under flere år, ungefär 1795—1812, har all- 
mänheten vanligtvis fällt öfver Bellman det om- 
döme, att han var en utomordentligt rikt begåfvad 
skaldenatur, och tillika en god- och gladlynnad men- 
niska ; — men att han bortslösade på ovärdiga 
ämnen sina herrliga poetiska gäfvor, och på ett 
oordentligt lefnadssätt sin helsa och sin tid ; 
och att hans bästa dikter visserligen öfverflödade 
af lif och snille, men tillika ofta nog af råhet, 
sjelfsvåld och osedlighet ^). Också hördes de nästan 
aldrig i fruntimmerssällskap föredragas, och äfven 
i manliga samqväm blefvo de, som sagdt, mer och 
mer undanträngda af Franzéns, Valerii m. fl, sånger. 

Sådana ungefär voro de äsigter, som under 
åren 1795 — 1812 mer och mer stadgade sig såsom 
allmänhetens slutliga omdöme öfver Bellman och 
hans poesi. 

Ehuru grundad och rotfästad denna uppfatt- 
ning tycktes vara, började dock efter några är en 
helt annan låta höra sig. 

Upplysnings-tidehvarfvets rationalism hade äl- 
skat mer förnuftet än inbillningskraften och inom 
poesien h3'st ej ringa benägenhet för lärodik- 
ter. Den sedermera uppträdande europeiska reak- 
tion, vi nyss omtalat, var fiendtligt sinnad mot hela 
upplysnings-tidehvarfvet och dess rationalism, följ- 

') J. G. Carlén säger, att mau under den tiden skämdes 
för att sjunga Bellman. Så torde ock ofta nog varit händel- 
sen. Danska tidskriften Xordia 1794. s, 48 tillerkände Bell- 
man snille, qvickhet, naivitet; men beskyllde honom för osed- 
lighet i innehåll och smaklöshet i form. 



188 

akteligen ock mot lärodikten; men hyllade i stäl- 
let den skaldekonst, som hufvudsakligen rörde sig 
inom känslans och inbillningens verld. Denna den 
europeiska reaktionens åsigt följdes helt och hållet 
af dess fosterbarn, den svenska fosforismen. En 
bland dennas läror var, att man borde skilja skal- 
dekonst och sedelära frän hvarandra; och icke ge- 
nom inblandning af den sednare grumla, som man 
sade, innehållet af den förra. De flesta vittra tide- 
hvarf hade dock tvärtom sökt förena begge och 
fordrat af skaldekonsten, att den skulle icke blott 
försköna utan ock förädla. Det grekiska kalon 
kagathon, det latinska Utile Dulci, det danska Ej 
blöt til Lyst, det svenska Nytta och Nöje utgjorde 
dock lösen för det vittra tänkesättet under flera 
föregående tidehvarf, också här i Sverge; t. ex. 
det Nordenflycht-gyllenborgska och det leopoldska. 
Men det var just mot denna åsigt, denna förening, 
som fosforisterna förklarade krig. De framhöllo 
sin nya grundsats sä mycket ifrigare, som det 
var också på den och pä dess påstådda sanning 
och vigt, som de grundade sitt anspråk, att 
vilja införa, och sin ära att hafva infört en all- 
deles ny skola i Sverges vitterhet. När den när- 
mast föregående blef af dem underkänd, anfördes 
som ett dertill bidragande skäl, att dess sällskaps- 
och dryckes-sånger genom sina uppmaningar till 
sans och måttlighet innehöllo en moralisk och sen- 
timental beståndsdel, som icke hörde till skalde- 
konsten, utan tvärtom störde den af allt annat 
oblandade skönhets-förtjusning, poesien borde åstad- 
komma. I detta hänseende angrep man i synner- 
het Valerius, hvilkens dryckes- och sällskaps-sån- 
ger voro vid den tiden serdeles älskade, men mot 
hvilken fosforist-anföraren Atterbom ^) besynnerligt 

') Atterbom som både person och i allmänhet som skald 
var utmärkt genom sedlig renhet. Hans omdöme öfver Bell- 
man utgör derföre ett nästan oförklarligt undantag, en högst 
besynnerlig psykologisk företeelse. 



189 

nog hyste en verklig förbittring Denna gaf sig 
luft medelst en i Phosphoros 1812 införd mellan Va- 
lerius och Bellman anställd jemnförelse, hvilken 
med motbjudande orättvisa nedsatte den förre, och 
upphöjde den sednare — också derföre, att dess 
poesi icke grumlades af någon moralisk tillsats. 
Besagde recensjon var det första svenska kraftful- 
lare uppslaget till den Bellmans-dyrkan, som seder- 
mera tagit fart. Emellan förra tidens nyss anförda 
uppfattning af nämnde skald, och den beundran, 
Atterbom ville införa, uppstod nu en häftig och 
långvarig strid. Sedekänslan vände sig fortfa- 
rande med ovilja från det ultra- både bacchanti- 
ska och bacchanaliska i hans poesi, hvaremot Va- 
lerii och än mer Franzéns snillrika, glada och god- 
modiga sånger voro mycket älskade och blefvo, 
fosforismen till trots, beständigt sjungna också inpå 
1820-talet. Men allmänheten älskar ombyte ; och 
fosforisterna voro outtröttliga i bemödandet, att in- 
pregla nämnda sina åsigter och lyckades att mer 
och mer göra dem hos det up])växande slägtet gäl- 
lande. Sådant blef möjligt till följe, icke blott af 
ofvan uppräknade skäl och af den sanning, som till 
en del i fosforismens påstående förefanns, utan ock 
af hvarje ungdoms vanliga benägenhet att omfatta 
nya åsigter och tro sig kallad att införa en ny 
tid. Skuggsidorna hos Bellman hade ock 1812 bör- 
jat glömmas och af hans poesi kände allmänheten 
blott hans epistlar och sånger, och bland dem en- 
dast några de utmärktaste. Derlill kom ock den 
tillfälligheten, att samtidigt med hvarandra just då 
framstodo jemnte den äldre Hjorts berg tvä yngre 
mästare i konsten att sjunga Bellman, näml. Ker- 
nell och Raab, hvilkas föredrag mägtigt verkade till 
skaldens stigande anseende. Att älskare af ett upp- 
sluppet sällskaps-lif skulle med glädje omfatta en 
åsigt, som öfver detsamma kastade ett poetiskt 
skimmer, är lätt att förstå. Redan omkring 1816 
hördes ock i Uppsala åtskilliga studenter med stöd 



190 

af fosforisternas beröm anföra snillet Bellman, som 
ursäkt, som försvar för deras eget oordentliga lefnads- 
sätt ^), likaså flerestädes inom vårt fädernesland. 
Sedekänslan och de gamla äsigterna sträfvade dock, 
som sagdt, länge och ihärdigt mot denna Bellmans- 
dyrkan. Några till dess allmännare införande gjorda 
försök ville derföre icke då för tiden lyckas. Till 
firande af nämnde skald och af det lustiga lifvet 
på hans tid och i hans sånger, blef förnämligast 
af Dahlgren som grundläggare eller åtminstone som 
främste sångare år 1824 stiftadt ett s. k. Bellmansht 
Sällskap. Det bestod af några bildade personer 
med böjelse för hvarjehanda glada tidsfördrif, dock 
alltid med sans och mätta. Enligt stadgarna borde 
likväl alla kunna förtära brännvin och sillsalad. 
På Dahlgrens förslag skulle ock en hvar bland dem 
uppträda som en gengångare, en alter idem af 
någon bland de bellmanska kroghjeltarna; Dahl- 
gren sjelf som magister Gåse. Om sällskapets verk- 
samhet skref han ett protokoll på spetsen af ett 
hrännvins-glas ; — en annan gång och till sällska- 
pets uppbyggelse en predikan öfver Bellmans vers: 
Är jag född, så vill jag lefva '^) — — en tredje 
gång en åt sällskapet egnad dikt; egentligen en tra- 
vestering af första raderna i Tegnérs Axel. Det 
hette : 

Den gamla tiden är mig kär, 

Den fredmanska försupna tiden; 

Ty glad den var som juletiden., 

Och modig såsom finkel är. 

An ligger bort vid Djurgårds-landen 

Dess återsken vid himlaranden, 

Och rusiga gestalter gå, 

I gula byxor, jackor blå, 

') Vi åsyfta härmed ingalunda de Atterbom-kernellska 
Bellmans-mötena, hvilkas renhet är både känd och erkänd j 
utan andra samqväm af högst förderflig art; och af hvilka vi 
sågo många motbjudande exempel. 

2) Se sid, 164. 



191 

Från himlen och till krogen neder. 
Med vördnad ser jag upp till eder, 
I kämpar från en högre verld, 
Med becksömsskor och korta svärd. 
- En utaf dessa små kusiner 
Jag kände i min harndomsdar. 
På jorden stod han ännu qvar; 
En brännvins-Jlaska i ruiner. 
Från purpurfärgad näsa sken 
Allt brännvin, som han nedsväljt hade; 
Och skråman i hans panna sade, 
Hvad runan på en bautasten o. s. v. 

Dessa och dylika försök att återupptaga den 
bellmanska dryckes-sången, ville man likväl då för 
tiden icke lemna ät offentligheten. Medlemmarna, 
män af medborgerligt anseende, kunde ej heller 
tycka om att inför allmänheten framställas som 
gengångare af Mollberg, Movitz m. fl. I längden 
kunde de väl ej heller finna sig, än mindre visa 
sig roade af en vitterhet, sådan som den, af hvil- 
ken vi nyss infört ett prof, och hvilken tiden och 
en förädlad sinnesstämning alldeles växt ifrån. De 
drogo sig småningom tillbaka frän dessa nöjen, och 
sällskapet upplöstes. 

Ett annat försök rönte också i början föga men 
sedermera sä mycket större framgång. År 1823 
öppnades subskriptionslistor för resande af en min- 
nesvård öfver den ryktbare dryckessångaren ^), 
och meningen var att i ett tempel uppställa hans 
kolossala bild. Men svenska folkets då varande 
sinnesstämning understödde icke företaget, och den 
summa, man lyckades åstadkomma, steg blott till 
omkring 6,000 kronor. Man måste således åtnöjas 
med att uppresa blott hans bröstbild. Konungen 
skänkte dertill passande plats på Djurgärden, och 
Byström utarbetade modellen kostnadsfritt. Den 



') Det skall hafva varit i synnerhet af en rådman Berger 
i Stockholm, som denna sak blifvit diifven och grnomdrifven. 



192 

26 Juli 1829 blef bilden aftäckt i närvaro af ko- 
nungen,^ kronprinsen och af en stor skara menni- 
skor. Årsdagen deraf har sedermera allt jemnt 
varit högtidligen firad. Stockholms innevånare hafva 
talrikt deltagit i dessa fester, lockade af årstidens, 
ställets och bildens skönhet samt af skaldens snille 
och tillika af tacksamhet för de sånger, med hvilka 
han förherrligat deras vackra stad och dess om- 
gifningar. 

Striden mellan de olika uppfattningarne var 
dock härmed ingalunda utkämpad. 

Uppresandet af Bellmans bild och årliga fi- 
randet af hans minne, hans mer än andra skalders 
och medborgares, blef af många icke blott ogilladt, 
utan ock med bitterhet tadladt. Då ännu lefvande 
Baltzar Bogislaus v. Plåten, grundläggaren af Göta 
kanal, sades hafva med skarpa ord klandrat orätt- 
visan af att med serskild minnesvård hedra en så- 
dan person som Bellman, under det stora statsmän, 
krigare och snillen t. ex. Axel Oxenstierna, Len- 
nart Torstenson, Erik Dahlberg m. fl. icke erhål- 
lit någon motsvarande utmärkelse. En annan sä- 
gen var, att Matthias Rosenblad sagt: så! skall 
man nu resa tninnesvård åt Bellmanl jag har sett 
den herrn ligga i rännsteiien ffj Wieselgrens rätts- 
och sedlighetskänsla kom i uppror och framkastade 
skarpa ord så väl mot bellmanska festerna, som 
mot Bellmans skaldekonst. Vi minnas infallet; fin- 
kel är finkel, äfven om det hålles i geniets guldpo- 
kal. Han blef väl för sina äsigter med mycken 
förbittring angripen af W. v. Braun, men fick å 
andra sidan mänga medhållare. När firandet af 
Bellmans-festen började öfvergå till årshögtid, lästes 
i ett par tidningar en protest, ur hvilken vi an- 
föra följande ord. Skall man nu en gång hvarje 
år fira Bellmans minne, men Luthers blott en gång 
under hvarje århxindrade. — Bellman var visserligen 
ett stort snille; men är han väl till en sådan utmär- 
kelse berättigad, han mer än Stiernhjelm, Kellgren, 
Lidner och Stagnelius ? — Maji måste visserligen be- 



193 

undra snillet; men månne man ej bör beklaga an- 
vändandet? och månne icke Belhnan adlat fylleriet? 
och bör man väl på så utmärkt sätt fira en man, 
som varit ett ovärderligt fast kanske medvetslöst 
redskap i den dåvarande brännvinsidkande regerin- 
gens egennyttiga händer, m. m. Mot dessa anklagelser 
kom till tidningen Dagligt Allehanda ') en s. k. 
vederläggning, som påstod, att Bellmans väsende 
var fint, luftigt, skyggt; att han icke var en rum- 
lare; att han var svår att locka till kalas; att han 
drack stundom ett par glas fnare vin, men blott 
sällan öfverlastade sig; att hans källarlif bestod i 
att stundom i en vrå vid en butelj svagdi^icka och 
med pipa i munnen betrakta hvimlet och uppsnappa 
originalerna till sina figurer; — att han aldrig hade 
några källareskulder; att i Lafontaines gråtmilda 
romaner finnes tiotusen gånger mer obskeniteter än 
hos Bellman ! 2) att denne troligtvis aldrig vewlat 
ett ord med. Mollberg, Movitz eller Ulla Vinblad 
o. s. V. Artickeln stod, som man ser, i öppen strid 
mot nyss anförda samtida uppgifter, och ingen hade 
ined utsättandet af sitt namn velat svara för inne- 
hållet. Den blef ock af tidningen Journalen i mänga 
])unkter motsagd och vederlaggd ^), utan att någon 
sedermera till dess försvar uppträdde. — Så be- 
skaffad var denna skrift. Men oaktadt ingen an- 
gifvit sig som dess ansvarige författare; oaktadt 
dess i ögonen fallande osannolikheter och osan- 
ningar; oaktadt den stod i öppen strid med flere 
samtidas u])pgifter; oaktadt Journalens utförliga ve- 
derläggning blifvit obesverad; allt detta oaktadt, 
liafva dock, märkvärdigt nog, många inhemska för- 
fattare antagit den som historisk källa. I följd 
häraf blef Bellman också i utlandet firad, dock oss 



') D. 13 Sept. 1832. 

') Med anledning af utfallet mot Lafoutaine ocli af an- 
dra omständigheter misstänktes artickeln vara kommen från 
fosforisterna. 

= ) N:o 254—259 år ]832. 

Fryxells Berätt. 45. - 13 



194 

veterligen blott inom Tyskland och Danmark. I det 
förra hade Arndt redan längesedan förklarat honom 
vara idealistisk, humoristisk, icke utsväf vande; och 
nu uppträdde der flere eftersägare, af livad fosforis- 
men lärt. Också i Danmark har han blifvit mycket 
uppburen ; i förra tider af Baggesen och fosforist- 
vännen Mollbech och i sednare tider än mer af Heiberg. 
K. Ploug har ock ät dem, som klandrat Bellman, 
gifvit namn af Spidshorgere i Aandens Rige, o. s. v. 
Denna nya Bellmans-dyrkan rönte dock fortfa- 
rande motstånd. Man tyckte väl, att ett skaldestycke 
kunde vara förträffligt, utan någon deri bestämdt 
framträdande sedlig rigtning, men ingalunda med en 
bestämdt osedlig; — och man påstod, att moralens 
bud, som gällde för allt annat, borde gälla äfven 
för skalden, för skaldekonsten. Hvad serskildt 
Bellmans dryckessånger angick, tyckte man, att 
flertalet bland dem hade sin lust och varelse just 
i grofva, osedliga utsväfningar. Att nu en sådan 
skaldekonst, om än aldrig så snillrik, skulle fram- 
för andra beprisas, deremot protesterade man ytterli- 
gare ifrigt, ihärdigt, oafvisligt. Hvad i den vägen 
inom Sverge yttrades, är redan berättadt. Äfven 
från främmande land förnummos ogillande röster. 
I Frankrike hette det, att Bellman sysselsatte sig 
med att beskrifva sin tids förstörda rumlare och 
deras utsväfningar ^). Tyska litteratur-historikern 
Scherr^) berömde snillet och egendomligheten, men 
tillade, att Bellman var jemnte poet också en van- 
lig rumlare och dryckeshult ^); och att han alltför 
ofta uppträdde i sistnämnde egenskaj) och var då 
en brännvinskrogens Anakreon, som med välbehag 
rörde, till och med vältrade sig i den simplaste rå- 
het *), och att han då sjönk ned till en ömklig 

') Des scenes cVorgie et le train de vie, que menaient 
les roueés de cette epoque. (Biographie universelle). 

^) Allgemeine Literatur Geshichte tr. 1861, l:sta upplagan 
är af 1750—51. 

') Gemeiner Wiistling und Trunhenhold s. 522. 

*) In Trivialität und Gemeinheit. 



195 

krogpoesi ^), som var lika dålig till innehåll som 
form. Professor Linsen i Helsingfors skref år 1843, 
att Bejlman var en rusets och liderlighete7is -) poet, 
att han utmärkt sig genom oanständiga sånger ^), 
och att dessa otäcka själsutg jutets er *) vanpryda 
nordlanjiens rena och allvarliga språk ^), och att 
man måste undra öfver, att han kunnat blifva så 
hedrad, så tillbedd ^). 8å allvarliga voro ännu åt- 
skilliga protester mot den Bellmansdyrkan, man 
efter 1812 ville införa. 



I fall detta sedlighets-känslans envisa motstånd 
skulle kunna besegras, måste man fördenskull bibringa 
allmänbeten den öfvertygelse, att Bellman och hans 
sånger icke voro moraliskt klandervärda, utan sna- 
rare tvärt om. Detta märkvärdiga försök åtog sig 
Atterbom år 1852, och gick deri så långt, att han 
påstod och sökte bevisa, att det ^innersta af Bell- 
mans skaldekonst var ett sedligt.., och att »total- 
intrycket af densamma innehar en oskuld» Vi tro 
dock, att dessa och flere andra hans omdömen öf- 
ver Bellman liksom några till stöd för dem an- 
iörda uppgifter äro alldeles stridande mot sanna 
förhållandet. Derföre och emedan de likväl blifvit 
som sanna af en stor mängd antagna, och tillika 
emedan de äro både historiskt och moraliskt vill- 
seledande; — af båda dessa skäl tro vi oss böra 
dem bestämdt motsäga och tillika gifva skäl för 
vår i flere fall mot Atterboms m3'cket olika upp- 
fattning. Vi skola fördenskull till läsarens pröf- 
ning inrycka punkt efter punkt de skäl, Atter- 
bom härutinnan till försvar för besagde åsigter 
framlaggt: — och likaså hvad deremot varit an- 

') Zu jammerlichen Bänkelsängerei . 

*) Vita temulenUe et dissolutce vatem. 

') Obscenis canticis. 

*) Focdce (inimi effussiones. 

*) Ingenuam et gravera lingtiam septen(rionum. 

*) Adeo coli et adorari. 



196 

märkt af Journalen (1832 d. 29 Okt. och följande) 
ined tillägg, af livad för denna sida af saken blif- 
vit eller kan ytterligare bliiVa anfördt. Under- 
sökningens utförlighet har sitt försvar i ämnets 
historiska och i synnerhet moraliska vigt. 

1:0. Som ursäkt för lättsinnet och osedlighe- 
ten i Bellmans sånger, har Atterbom sagt, att dessa 
Häckar voro mer tidsandans än hans fel; och att 
de voro följder af den oordentliga och osedliga 
anda, som då rådde i Sverge '). 

Svar. Det var ej sä. Den anda, som under 
tiden för Bellmans bildning och första bacchana- 
liska uppträdande (1762 — 1772) rådde i Sverge, 
förtjenar icke en sådan beskyllning. Enskilda och 
ej få drog af lättsinne förekomma då, liksom all- 
lid och öfverallt, och det i så väl lifvet som vitter- 
heten. Men i det hela taget, herrskade en i många 
iall serdeles allvarlig sinnesstämning. Den tidens 
konungahus och hof voro långt mer sedliga än 
under närmast både föregående och efterföljande 
regenter. Den tidens vitterhet, företrädesvis danad 
af fru Nordenflycht och Gyllenborg och i samma 
anda utbildad af Bergklint, Celsius, Gjörwell, Lillie- 
stråle, Mörck m. fl., ifrade varmt för dygd och rena 
seder. Den tidens vetenskaplighet, ledd af Berg- 
man, Celsius, Dalin, Ihre, Lager bring, Linné och 
Wargentin, har i djup och allvar sällan haft sin 
like. Den tidens politik företedde en vigtig strid 
om bästa sättet att främja fäderneslandets väl, 
genom antingen konungamagtens ökande eller det 
fria statsskickets bibehållande, genom antingen Hat- 
tarnas eller Mössornas grundsatser; en strid, som 
manade hvarje fosterlandsvän till allvarliga tan- 
kar, allvarlig sinnesstämning. Den tidens reli- 
giösa lif företedde lika vigtiga strider mellan stats- 
kyrka, pietism, herrnhutism och swedenborgianism. 
Sådan, så i alla rigtningar allvarlig var den tid, 
i hvilken Bellman fick sin bildning, och det var 

'y^Siare och Skalder 6. 5. U3. 148. 



197 

tillika i ett ordentligt och kristligt föräldrahem, 
som han uppfostrades och sjelf skref sina första 
sånger. 

2:0. Som en annan förklaring, en annan ur- 
säkt har Atterbom anfört, att yrseln i Belhnans 
dryckessånger var eti verkan, ett uttryck af det 
glädjerus, hvarmed nationens flertal, efter slutet af 
den långa och föraktade partistyrelsen, kände sig 
under en ungdomlig konungs spira vaknadt till nytt 
ungdomslif ^). 

Svar. Det var ej sä. Vid revolutionen 1772 
var Bellman 32 är gammal och som person och 
skald fullbildad. Han hade redan flere är förut 
stiftat Bacchi orden och i den samma liksom vid 
tlere andra tillfällen skrifvit många hacchanaliska 
sånger, utmärkta genom yrande osedlighet och 
dryckenskapslust. Hans redan på 1760-talet fram- 
trädande och fullt utbildade s. k. yrsel kunde så- 
ledes icke vara alstrad af förtjusning öfver en först 
sednare inträffad statshvälfning. 

3:o. Atterbom har sagt, att Bellman var en 
omedelbar naturskald; -) det vill väl sägn, icke en 
bland dessa lärda poeter, som bildat fig efter främ- 
mande, mest fransyska mönster. 

Svar. Ovedersägligt är, att Bellman i mycket 
följde sin egen och sin sjelfvalda omgifnings natur 
och var i många fall en högst originel företeelse. 
Men genom vårdad uppfostran var han ock en låid 
poet, som kände flere främmande länders språk 
och vitterhet. Hans dikter öfverllödade af utländ- 
ska ord och voro i åtskilligt bildade efter fransyska 
dels äldre, dels yngre mönster^). PJn ej ringa del 
af hans musik var likaledes lånad från samma 
land. Han var således, ehuru i annan väg, påver- 
kad af franska föredömen 5 han liksom Kellgren 
och Leopold. 

' ) Siare och Skalder (». G. 
^) Siare och Skalder 6. 4. 
') Se härom Journalen 1832 Okt. månad. 



198 

4:0. Atterbom liar föi-estafvat och andra hafva 
efter honom inängfaldiga gånger och som en tros- 
artickel upprepat det påståendet, att det är sven- 
ska folklifvet, som Bellnian målat. Man har sagt, 
att hans dikter innehålla någonting albnänneligen 
svenskt, någonting ur svenska, grundlynnets djupa- 
ste innandöme hämtadt; ^) och en annan gång, att 
att han gripit det närvarande national-lifvet i dess 
innersta'-). 

Svar. Nej, och Nej omigen ! Hos svenskar 
liksom hos andra nordiska folk anträlfas tyvärr 
ofta nog mycken benägenhet för dryckenskap ; men 
denna last är icke derföre grund-hjnnet hos dem 
mer än t. ex. iios engelsmän, nordamerikanare, 
ryssar m. fl. Det rumlarlif och tänkesätt, Bell- 
man skildrat^ är dessutom alldeles icke det egent- 
liga svenska folkets, och hans gestalter, Mollberg, 
Movitz m. fl. äro ingalunda hemtade från den sven- 
ska arbetskarlens eller bondens klass, utau frän 
sädana personer, som från bättre omständigheter 
hafva genom oordentligt uppförande nedsjunkit till 
kroglifvet. Det är orättvist att framkasta ett mot 
sanningen så stridande och mot svenska folket så 
skymfande påslående som det, att Belhnan genom 
skildrandet af denna samhällets drägg gripit sven- 
ska national-lynnet i dess innersta, eller tecknat 
något, sf)m är hämtadt ur svenska grund-lynnets 
djupaste innandöme. 

Någon skulle kunna säga: det är dock det sven- 
ska kroglifvet och således åttninstone en sida af 
svenska national-lijvet, som Bellman besjungit. 

Svar. Uppgiften tål prutning. Den skald, som 
besynnerligt nog företagit sig att besjunga krog- 
lifvet, och som gjort det med mesta snille^ är vis- 
serligen svensken Bellman. Deraf följer dock ej, 
att detta kroglif var i sig sjelft en serskild svensk 
företeelse. I det närmaste samma slags krogper- 

') Siare och Skalder 6. G. 
-) S. st. sid. 130. 



199 

soiier, civilisationens enfants perdus, och samntia 
slags krogu])pträden, civilisationens parties honteu- 
ses, finnas och måste finnas mångenstädes ^), ehuru 
i olika kostymer för olika land. Bellmans förtjenst 
är utförandets snillrikhet, icke ämnets nationalitet. 
I hans taflor finnes visserligen en nationalitet, men 
den är mer lokalens än personalens. Skådeplatsen 
är svensk, skådespelarne kosmopoliter. 

5:0. Atterbom har sagt, att hos Bellman det 
cyniska sällan förehommei' oftare, än det är nöd- 
vändigt för målningens sanning och fulla liflighet'^). 

Svar. Om för målningens sanning de många 
cyniska, eller rättare sagdt, ohskena bilderna voro 
nödvändiga, hvad skall man då säga om taflor, som 
oundgängligen fordra så vidriga beståndsdelar? hvad 
om den skald, som gäng pä gång, ja hundradetals gån- 
ger väljer sådana ämnen och med synbart välbehag 
åt dem egnar sin penna? och som framställer dem 
icke till varning, utan snarare i en ursäktande, en 
poetiskt förskönande dager ^). Han skrattar vis- 
serligen ät dessa företeelser; men på hvad sätt? 
Som motsats till romerska folkets sedeförderf har 
Tacitus yttrat om germanerna de verldsbekanta 
orden: nenio ihi vitia ridet; nec corrumpere et cor- 
rumpi seculum vocatur *). — — — Dessutom ! 
Ifrågavarande groft obskena uppträden, äro de väl, 



') Se t. ex. Hogarths taflor Midnight Conversation, 
Gin-Lane, Rakes Progress m. fl. 

2) Siare och Skalder 6. 141. 

^) När Svenska Akademien tillerkände ett pris åt Beli- 
man, oaktadt de ämnen, han valt, ej kunde gillas, anförde 
den som skäl, att han liksom Hogarth målat jyassjonerna ej på 
en retande, utan a/skräckande sida. För vår del kunna vi icke 
instämma i detta omdöme. Det gäller visserligen om Hogarths 
taflor; men icke om Bellmans dikter. Dessa beskrifva visser- 
ligen ofta nog dryckenskapens olyckliga följder, dock i en för- 
villande poetisk dager; men ojemnförligt oftare och kraftful- 
lare har han till dessa olycksbringande laster omedelbarligeu 
uppmanat. Se nästa stycke och s. 117 not 2. 

■•) Trigen ler der åt lasten; och att förföra och förföras 
får ej 7iamn af tidens anda. 



200 

böra de väl, kunna de väl väva föremål för skö)t 
konst? Bör denna framställa sädana uppträden, 
som den naturliga känslan söker undangömma? 

6:0. Atterbom har sagt, att Bellman sken- 
hart lofprisat drychenskaps-lasten ^) och att han var 
i viss mening en slags sokratisk filosof-). 

Svar. Vi protestera på det bestämdaste mot 
dessa påståenden, och åberopa hela samlingen af 
Bellmans bacchanaliska sånger, hvilka med synbar 
och hjertlig förtjusning lofprisa dryckenskapen, äf- 
ven den till vedervärdig omåttlighet drifna, — och 
hvilka till denna last många hundrade gånger och 
med de varmaste ord uppmana ! 

7:0. Atterbom har sagt, att för en allsam- 
manfattande poetisk blick visar sig; att i Bellmans 
skaldekonst dess innersta är ett sedligt; — ja att 
dess total-intryck innehar en oskuld; ^) och på ett 
annat ställe *) att Bellman sjöng af hokstaflig Gu- 
daingifvelse. 

Svar. Dessa påståenden anse vi vara mot 
både religion, sedlighet och sanning så stridande, 
att de skulle påkalla en utförlig och skarp veder- 
läggning; så framt de icke tillika vore så uppen- 
barligen sanningsvidriga, att ingen sådan bör be- 
höfvas. Inom Sverge har ock i dessa Atterboms 
omdömen ingen enda anseddare författare instämt, 
men deremot flere andra, mest anon^^ma. I Dan- 
mark och med understöd af en röst från Norge 
har man deremot påstått, att Bellmans dikter äro 
genomträngda af kristna känslor, och att de hos 
sitt puhlikuni sådana känslor bevara!!! 

8:o. Atterbom har sökt genom långa filoso- 
fiska bevis ^) ådagalägga, att i Bellmans dryckes- 
sånger finnes en humor af den art, att deras lätt- 



') Siare och Skalder 6. 148. 

2) S. 8t. 6. 80. 

3) Siare och Skalder 6. 148. 141. 
^) Fosforos 1812 s. 56. 

•■*) Siare och Skalder 6. 87—120. 



201 

sinniga och osedliga uttryck och måhiingar hvila 
på en grundåsigt af sedlighet och oskuld; — att 
dess tokroliga gestaltei' äro i hotteii högst allvarliga 
sinnebilder; ^) — och att den råa hacchanaliska 
inasken idealiseras derigenom, att den är ett ge- 
nomskinligt omhölje för ett högre väsende -). 

Svar. Det torde icke blifva lätt att uppgifva, 
hvilka de högre väsenden äro, för hvilka Fred- 
man, Gåse, Bredström, Movitz, Ulla Vinblad m. fl. 
äro genomskinliga omhöljen! — och vidare! I fall 
med humor förstås den själsstämning, som älskar 
och eftersträfvar idealet; men som finner sig 
och andra under detta sträfvande begå det ena 
misstaget, brottsligt eller löjligt, efter det andra, 
och då på en gång vemodigt sörjer och godmodigt 
ler öfver dessa misstag; — — om detta är humor, 
då finnes i Bellmaiis dryckessånger ingen humor. 
Der finnes nämligen ingen längtan efter idealet. 
Den sorg, som stundom yttras, gäller icke omöj- 
ligheten att nå idealets fröjder utan omöjligheten 
att längre mägta njuta af sinnlighetens. Ve7nods- 
draget uttrycker i verkligheten en sorg, icke öf- 
ver moralisk, utan öfver fysisk svaghet.; och endast 

genom musikens djup erhåller det högre adel. 

Om deremot med humor menas förmågan att, utan 
all tanke på idealet, upptäcka samt godmodigt och 
snillrikt framställa det löjliga i en hop menskliga 
förehafvanden, då eger Bellman ett ovanligt rikt 
förråd af humor; men en sådan, som är beslägtad 
mer med burlesken, än med den högre humorn. 

9:o. Atterbom har sagt, att Bellmans dikter 
äro kanske de enda rentaf nationella, vi ega ^), 
och man har mångfaldiga gånger upprepat det på- 
ståendet, att Bellman är en svensk folkskald '^) ; 
eller, som man vanligen uttrycker sig, en national- 
skald, o. s. v. 

1) Siare och Skalder fi. G. 
^) Siare och Skalder 0. 89. 
3) Fosforos 1812 s. 5G. 
••) Siare och Skalder 0. 4, 5. 



202 

Svar. Nej! Gudskelof! Han var det icke, 
han är det icke och han blir det icke, hvarken 
till poesi eller verklig popularitet. 

Icke till poesi! Hvad han skildrat, är som sagdt, 
alldeles icke svenskt folklif, utan den allestädes 
förekommande bilden af en ur bättre omständig- 
heter till kroglifvet nedsjunkande eller nedsjunken 
samhällsdrägg ^). 

Men ej heller i afseende på popularitet. Det 
som för tillfället mest och högljuddast beprisas, är 
ej alltid det, som i verkligheten mest älskas och 
läses. Inom medel- och högre samhällsklasser fin- 
nas många, hvilkas högt drifna Bellmans-dyrkan 
förorsakas af en så öfvervägande stark känsla för 
snille och qvickhet, att den mutar omdömet och 
gör dem till en viss grad blinda för felen mot form 
och sedlighet. Dessa personer utgöra Bellmans- 
beundrarnas kärntropp. Eftertroppen, den stora och 
larmande massan, höjer sina hurrarop dels af kär- 
lek för rummel-lifvet och af tacksamhet för dess 
sångare, dels för att visa sig snillrika genom 
att dyrka snillet i alla dess uppenbarelser. Bland 
sådana lofprisare finnas många, som sjelfva känna 
blott några de bästa af Bellmans dryckessånger; 
men som på åtskilliga högljudda autoriteters upp- 
repade ord antagit, att hans glada lefnadsåsigt 
och glada sånger, oaktadt några anstötliga enskild- 
heter, likväl hvila på en sedlig grund, och att de- 
ras tokroliga gestalter äro i botten allvarliga siii- 
nehilder ^) o. s. v. Hänförd af de vackra melo- 
dierna sjunger man en eller annan strof t. ex. So- 
len glimmar blank och trind, eller Biåsen nu alla; 
men de öfriga med deras stundom råa och osed- 
liga innehåll kan man icke, vill man icke sjunga; 
och på sådant sätt hafva för den stora allmänhe- 
ten bellmanismens klandervärda beståndsdelar sjun- 
kit i glömska. Under åren 1812- 1840 och till 



3) Sid. 198. 

■*) Siare och Skalder 6. 6. 



203 

följe af Atterboms läror och de tre ofvannämnde 
sångrarnas snillrika föredrag voro Bellmans dikter 
inom vissa manliga sällskap ofta hörda. Sedermera 
hafva de likväl blifvit mycket undanträngda. 

Än mindre kan man påstå, att hans poesi är 
populär inom lägre folkklasser. Bland vår allmoge, 
våra arbetare har han städse varit och kommer 
han att städse förblifva föga känd och högst säl- 
lan sjungen. För dem helt och häll&t obekanta 
till ord och till begrepp äro flere af Bellmans- 
poesiens öfver allt förekommande beståndsdelar; 
t. ex. den stora mängden sådana ord som roberon- 
der, chignoner, ducriner, entrechaquer, dulcianer^ 
falbolaner girandoller, contentement m. fl. m. Il; — 
likaså de ofta förekommande tyska eller fransyska 
fraserna; — likaså de många frän fordna mytolo- 
gier och herdedikter lånade namnen t. ex. Eolus, 
Karon, Pafos, Arakne, Kloto, Amaryllis, Damon, 
Tirsis m. fl.; — Kan någon föreställa sig, att en ar- 
betskarl, en man af allmogen skall finna behag i 
uppräknandet, besjungandet, af en mängd för ho- 
nom alldeles främmande föremål, t. ex. 

Simmen, Tritoner, 
Och sjungen, millioner, 

Fröjas lof! 
Svaren, postiljonen, 
I Neptuns ho fl 
Se Venus i sin prakt! 
Kring henne hålla vakt 
Englar, delfiner, sefirer och Pafos hela rnagt. 

Sak samma med de bellmanska melodierna. 
Ytterst sällan hvila de på inhemsk nationell grund; 
utan äro lånade från utländska, mest franska ton- 
sättare och skådespel, och voro redan derigenom 
för folket främmande^). Dertill kommer, att de kon- 

') Genom Bellmaus snille och deras eget behag hafva 
likväl många bland dem sedermera blifvit i hög grad natio- 
naliserade. 



204 

stigt invecklade, brutna och ovanliga versarterna 
ej kunna i rätt takt uppläsas utan kännedom af 
tillhörande melodier, och ej heller rätt uppfattas 
utan det accompagnement, som förutsattes; men till 
hvilka musikaliska hjelpmedel hvarken allmoge 
eller arbetare hafva tillgång. Man har visserligen 
försökt att bland visor tryckta i år sälja bellman- 
ska sånger; men de hafva funnit endast få köpare^). 
— Främmande, Gud ske lof! för massan af samma 
folkklasser är ock det tänkesätt, de belimanska 
kroghjeltarna hysa; — Och, min läsare! Du kän- 
ner och med skäl estetisk beundran för Bellmans 
stora snille. Men skulle du väl i sjelfva verket 
önska, att han vore en allmänt känd och älskad 
folkskald? Skulle du vilja insätta hans verk i 
.•-ockenbiblioteken? inviga i hans poesi dina barn, 
dina underhafvande? — Bellman svensk foikskald! 
Han framför Wallin, Runeberg och Tegnér! fram- 
för Wallin, med dennes psalmer, hvilka sjungas i 
alla våra kyrkor och älskas och lefva i mänga 
tusendes hjertan och minnen; — framför Runeberg, 
med dennes lifliga och oöfverträffade skildringar 
af det verkliga folklifvet, och med hans Fänrik 
Ståls sägner och hans Vårt land, vårt land, vårt 
fosterland! — och framför Tegnér med dennes 
Svea, Nattvardsbarn, och Frithiof! — Dessa skal- 
der, hvilka sannt och snillrikt tecknat nordens herr- 
liga natur och kraftfulla tolk; dessa skalder, hvil- 
kas sånger i en mängd upplagor utgått öfver lan- 
det och finnas äfven i allmogens, i arbetskarlens 
hem; dessa de verkliga, de stora, de vördnadsvärda 
folkskalderna, dem förbigår man, och gifver i stäl- 
let besagde hedersnamn företrädesvis åt Bellman!!! 
åt Bellman, som är af allmogen föga känd; — åt 
Bellman, i hvars poesi och åsigter man, när det 
kommer dertill, icke vill inviga vårt folk. 

Vi hafva ansett vår historiska och medborger- 



') Se uppsatsen i Journalen Okt. 1832. 



205 

liga pligt vara, att uttala denna öp])na insaga mot 
den uppfattning af Bellman, som Atterbom fram- 
laggt, och som sedermera gjort sig hos många gäl- 
lande. Vi anse dem nämligen rakt stridande mot 
sanna förhållandet, och redan derföre böra bestämdt 
tillbakavisas. Vi tro ytterligare, det Atterbom ge- 
nom att förneka eller undanskymma det myckna 
klandervärda i Bellmans lefnad och sång, och ge- 
nom att i stället utbreda en förskönande dager öf- 
ver beggedera, bidragit och kommer att bidraga 
till förvillande af rätts- och sede-känslan och till 
ganska många olyckliga föi^eteelser inom både det 
enskilda och det litterära lifvet. 

Ofvanbeskrifne uppträden visa, huru häftig och 
långvarig (1812 — 1852) striden var mellan de olika 
uppfattningarna af Bellman. 



Oaktadt det starka och långvariga motståndet 
lyckades dock Atterbonis uppfattning att på 1850- 
och 1860 talen blifva af många skriftställare gillad, 
och på dessas ord af den stora allmänheten anta- 
gen. En viss benägenhet dertill låg i sjelfva den 
för tillfället rådande tidsandan; i dess benägenhet 
att beundra och beprisa snillet och kraften i sig 
sjelfva, utan afseende på användandet; — — en 
benägenhet att försvara snillrika men ilefnadssätt och 
skrifter klandervärda författare, och att framställa som 
orättvisa förföljelser af förmän och samhällsord- 
ning de motgångar, ifrågavarande skriftställare 
sjelfva sig ådragit; — — — hos många ock en 
sympatisk benägenhet att så mycket möjligt ur- 
säkta och förgylla ett mindre ordentligt lefnads- 
sätt och dess förnämsta sångare. Man har dock till 
följe af sednare tiders i allmänhet sedligare äsigter 
måst förvandla Bellman från den person, han i verk- 
ligheten var, till en visserligen glad och lefnads- 
lustig, men dock sansad, sedlig och anständig re- 
presentant af det svenska sällskaps-nöjet. Man har 
fördenskull fördolt eller för2,vllt de fel, som funnos. 



206 

och tilldiktat förtjenster och poetiska biomstän- 
digheter, som icke fnnnos, och såhinda, som vid 
mytbildningar plägar ske, förvandlat honom till en 
sådan person, som man ville eller inbi'lade sig, att 
han varit. På detta sätt blef det möjligt att fram- 
kalla den högt drifna förtjusning, allmänheten för 
närvarande hyser. Men denna ur egnad icke åt 
Bellman, sådan denne i verkligheten var, utan åt 
den Bellmans-myt, man på sista tiden tillskapat, och 
hvilken man sålunda gjort en passande medelpunkt för 
den högtid, medelst hvilken hufvudstadens innevånare 
årligen fira och vilja fira och vä! komma att fira som- 
marens, Djurgärdens, och det fria, glada säilskaps- 
lifvets folkfest. Den så framkallade Bellmans-för- 
tjusningen har slutligen upparbetat sig ända der- 
hän, att man, på 1800-talet egnat flere och större 
hyllningar åt honom, än ät någon bland Sverges 
största män och välgörare. Hvarken Linné eller 
Berzelius, hvarken Sten Sture eller Axel Oxenstierna, 
hafva under sednaste tiden varit föremål för så 
många och lifliga hyllningar, som Bellman. Sven- 
ska Akademien har rest en minnesvård öfver hans 
graf. Hans bild har blifvit uppställd på flere stäl- 
len; hans minne har blifvit hedradt genom flere 
skådepenningar och genom årliga högtidsfester; 
hans namn har blifvit gifvet åt hoteler, gator och 
tidningsblad, och hans skrifter utstyrda med mer 
illustrationer än de flesta våra skriftställares. Kor- 
teligen ; man har firat honom så, som hade han 
varit en bland vårt fäderneslands vördnadsvärda- 
ste män och största välgörare. Hvad han i verk- 
ligheten var, hafva vi sökt genom denna nu slu- 
tade framställning visa. 

PJERDE KAPITLET. 

KARL FREDRIK ADELCRANTZ. 

Byggnads-konsten hade under konung Fredriks 
tid samt genom Tessins storverk, Stockholms slott, 



207 

haft sin gullålder. Den fick under Adolf Fredriks 
tid en också under Gustaf den tredje fortlefvande 
silfver-ålder, och den ganska lysande. Det var 
Adelcrantz, som nu i Tessins spår ledde denna 
verksamliet. Han var född 1716 i Stockliolm af 
svensk ätt, fadren hof- och stadsarkitekt. Efter den 
här i frägavarande sonen har Sverge och i synner- 
het dess hufvudstad flere minnen och prydnader 
och detta just i sin skönaste medelpunkt; t. ex. 
den af honom fullbordade Lejonbacken, genom hvil- 
ken och genom andra tillbyggnader det kungliga 
slottet fick sin fulländning; ytterligare men först 
något sednare Norrbro, genom hvilken Adelcrantz 
åt sin lärares Larcheveques mästerstycke, Gustaf 
Adolfs bild, liksom beredde en passande väg upp 
till den för en sådan hjelte egnade Lejonbacken 
och till den för en sådan furste passande konun- 
gaborgen, kanske den skönaste i Europa; — ytter- 
ligare ehuru än sednare operahuset, inom hvars 
murar uppträden ur samma hjeltekonungs lefnad 
blefvo framställda, likasom derutanför hans hjelte- 
bild, båda delarna till föremål för svenska folkets 
beundVan och tacksamhet och genom försorg af en 
bland Sverges snillrikaste regenter ; — ytterligare 
Adolf Fredriks kyrka och några försköningar af 
de kungliga lustslotten. Denne Adelcrantz var 
en utmärkt skicklig, arbetsam och aktningsvärd 
man och omfattade sitt yrke med allt uppoffrande 
kärlek. Adolf Fredrik uppdrog åt honom några 
nybyggnader och försköningar vid Drottningholm ; 
men egde ej tillgångar nog att låta uppföra 
dem så fasta och formfulländade, som de och 
stället förtjenade. För att fylla bristen och full- 
ända verket pantsatte då Adelcrantz sitt eget silf- 
ver och anskaffade behöfliga lån; men förteg saken 
för att ej såra konungen. Efter dennes död fick 
likväl Gustaf den tredje reda på förhållandet och 
återinlöste då både silfver och förskrifningar samt 
öfverlemnade så det ena som andra åt den ädle 
konstnären. 



208 

FEMTE KAPITLET. 

TOBIAS JOHAN SEUGEL. 

Fadren, bördig frän Tyskland, hade under ko- 
nung Fredriks tid kommit till Sverge och i egen- 
kap af hofbroderare i guld arbetat v.d det r^ya 
kungliga slottets inredning och utstyrsel. Sonen 
född 1740, blef, genom hvad han daghgen hoide 
och såg, idigt väckt till kärlek för de bildande 
konsterna. Redan som skolgosse roade han sig 
Sa afteckna eller modellera åtskilliga oremal 
och deltog sedermera vid några under slottsinred- 
ninaen förekommande stenhuggerier. Anlagen väckte 
uppmärksamhet, och han erhöll -^dervisinijgi Må- 
lare- och Bildhuggare-Akademien samt af dåtidens- 
utmärkta konstnärer, och t-k biträda Larcheveque 
vid arbetet på Gustafvernas bildstoder. Ai 1 /5y 
fick han ock åtfölja samma »^ä^^are på en lesa 

till Paris, och erhöll som "PP"^""*!",^" ^S^^^^Vkwi 
demiens stora guldmedalj och tillika fordubblad 

'''^'Dåtidens bildhuggare arbetade vanUgtvis i den 
anda och efter de grundsatser, som bhf-t ang ft a 
och följda af italienaren T^ernini. Dennes sola 
utmärkte sig genom flere för^]enster och genom 
noggrann utarbetning af enskildheterna De s 
der voro dock ej sällan i anda och hållning till- 
gjorda, konstlade, onaturliga-, men derjemnte ofta 
så väl utförda, att de lockade til f ^fjj^' .°^^ 
det nästan öfverallt. Afven Stockholm ^ar nagia 
minnen deraf, t. ex. fyra bilder öfver portarna mel- 
lan börsen och storkyrkan, m. ti. 

Redan i sin ungdom kände ^^rgel en viss n ot- 
vilja för det onaturliga, det osköna i dj^ka aibe- 
ten, och tillika en aning om högre, enkla e ocl 
Ik^a^-e konstverk. Han väcktes till sådana tankai 
vid åsynen af Stockholms slott i dess ^n^-l^^^tatisj^^a 
både enkelhet och skönhet; likaså genom åskådan- 
det af några den grekiska konstverldens mastei- 



209 

stycken, Laokoon, ApoIIo di Belvedere och Venus 
de Medicis, m. fl. hvilka Sverge fick nu för första 
gången se nämligen i afgjutningar, som Tessiu 
frän utlandet hemfört. Till Sergels väckelse torde 
ock i någon mån hans mästare Larcheveque bidra- 
git; ty dennes bildstoder öfver de tvänne Gustaf- 
verna höjde sig i allvar och enkel storhet betyd- 
ligen öfver det förut vanliga maneret. Förnämsta 
väckelsen kom likväl från Sergels eget konstnärs- 
sinne. Ännu kunde han likväl icke göra sig fullt 
reda för de tankar, de åsigter, som i hans inre 
kämpade mot den yttre omgifningen. Deraf al- 
strades en oro, ett missnöje med sig sjelf och med 
verlden, hvilket stundom yttrade sig i frånstötande 
sträfhet. 

Hans snillrika anlag hade emellertid blifvit 
mer och mer erkända, och han erhöll i synnerhet 
på Larcheveques förord ett resestipendium af 3,000 
d. s., så att han 1767 kunde anträda en resa till 
Italien, till Rom, föremålet för hans varma och länge 
hysta önskningar. 

Af de många den antika konstens mästerverk, 
som der pä en gång framträdde för blickarna, blef 
han i början så betagen och öfverväldigad, att han 
förlorade håg och mod att på denna väg fortsätta 
sina arbeten, och att vid sådana mästares sida upp- 
träda. Men snart vaknade känslan af egen sniile- 
och skapare- kraft, och nu grep han sig an med 
det ena arbetet efter det andra. Redan 1770 hade 
han ock fullbordat två bland siira ryktbarare verk, 
Den liggande faunen och Monumentet öfver Car- . 
tesius, hvilka bägge vittna om den nya anda, hvari 
han arbetade, och tillika om den mognad, han 
redan i denna rigtning hunnit. 

Det var vid samma tid, som den ryktbare 
Winckelmanns skrifter fäste konstverldens upp- 
märksamhet på felen hos dä rådande bildhuggeri- 
skola och på nödvändigheten af att återgålill den mer 
enkla och natursanna uppfattning, som legat till 

Fryxells Berätt. 45. 14 



210 

grund för grekernas berömda konstverk. Den bild- 
huggare, som i sina verk först upptog och med 
snille och framgång gjorde gällande dessa Winckel- 
manns läror och tillika sina egna aningar, var 
svensken Sergel. Han gick derigenom i spetsen 
för den nya, förädlade konstrigtning, i hvilken han 
blifvit af Canova och Thorwaldsen m. fl. efterföljd 
och öfverträfFad i arbetenas mängd och mångsidig- 
het, men ingalunda i snillets styrka och djup. 

Nämnde hans konstnärliga pånyttfödelse var 
fullbordad redan 1770. Hans sednare öden och 
verksamhet tillhör sednare tiders historiska bild- 
huggare att framställa. 



SJETTE KAPITLET. 

ÅTERBLICK PÅ FRIHETSTIDENS UTMÄRKTARE PERSONER. 

De äro redan'0 hvar för sig tecknade; men en 
gemensam öfverblick gifver anledning till några 
allmänna anmärkningar. 

Hvad som genast faller i ögonen, är, att många 
bland dem härstammade från slägter, som under 
sednare tider inflyttat i landet, t. ex. Bellman, 
Chapman, Cronhielm, Cronstedt, Ehrensvärd, Fag- 
got, Fersen, Frietzcky, Gyllenborg, Höpken, Ihre, 
Lantingshausen, Löwenhielm, Pechlin, Rudbeck, 
Scheffer, Sergel och Tessin. Det sydländska lyn- 
nets och blodets värma och liflighet gjorde sig äf- 
ven här gällande. Slägterna Adlerbeth, Alströmer, 
Benzelius, Björnstierna, Celsius, Engeström, Gylden- 
stolpe, Hermanson, Rosenius, Sandels, Sköldebraud 
och Örnsköld m. fl. bevittna dock äfven den gamla 
svenska stammens magt att framalstra stora person- 
ligheter. 

Få äro de slägter, som framvisa en under 
längre tid fortgående rad utmärkta medlemmar. 



') I 32, 38, 48, 44 och 45 delarna. 



211 

Vanligtvis har bland de mer ryktbara ätterna livar 
och en haft en längre eller kortare blomstringstid. 
Sådana hafva varit på 1500-talet slägterna Baner, 
Bielke, Brahe, Horn, Leijonhufvud, Sparre, Sture 
och Wasa ;^ nå 1600-talet Baner, Bjelke, Bonde, 
Brahe, De la Gardie, Gyllenstierna, Horn, Königs- 
marck, Oxenstierna, Rudbeck, Sparre, Stenbock, 
Wachtmeister och Wasa; på 1700-talet Ben- 
zelius, Bonde, Celsius, Cronstedt, Ehrensvärd, En- 
geström, Gyldenstolpe, Gyllenborg, Horn, Lewen- 
haupt, Linné, Rosén-Rosenblad-Rosenstein, Rud- 
beck, SchefFer, Tessin och Wallerius. Dessa tre 
efter olika sekler ordnade rader äro betecknande. 
De två förra utmärka tiden för den gamla sjelf- 
skapade jordadelns nästan uteslutande välde; men 
den tredje upptager flere sådana slägter, som med 
tillhjelp af 1600-talets nybildade läroverk begynte 
ur ofrälse klassen uppstiga och med de äldre täfla 
om rikets högsta värdigheter. 

Friheten uppmanar städse menniskoanden att 
i vigtigare ämnen utbilda sig en egen öfvertygelse, 
och gifver derjemnte tillfälle och mod att densamma 
uttala. Under frihetstiden har ock svenska folket 
härutinnan utvecklat en förut okänd förmåga och 
verksamhet; och det i alla vägar. Vi finna tale- 
män i politiskt hänseende för både envälde och 
republik; — i socialt för både aristokrati och de- 
mokrati; — i national-ekonomiskt för både prohibitism 
och frihandel; — i religiöst för både pietism och 
herrnhutism, för både neologi och statskyrka; — i 
vetenskapligt för naturkunskap och språkkunskap, 
för matematik och historia; — i vitterhet för både 
stoiskt allvar och epikureiskt lättsinne. På denna 
rika tafla fästas våra blickar först och vanligtvis 
på de lysande namnen Bergman, Dalin, Ihre, La- 
gerbring, Linné och Wargentin m. fl. dessa sven- 
ska folkets uppfostrare och ledare i teoretisk veten- 
skaplighet. Men mycket välgörande, ehuru mindre 
omtalad, var samma tids praktiskt vetenskapliga 



212 

verksamhet rörande flere medborgerlighetens och 
mensklighetens vigtiga föremål. I frihetstidens 
sjelfva statsskick lågo redan frän dess begynnelse 
frön till en utveckling, som, sjelf ledd af ljus och 
förnuft, sökte leda samhällslifvet till frihet, rättvisa 
och ordning. Utvecklandet af dessa frön motar- 
betades dock länge af en mängd från förra tider 
ännu qvarstäende orättvisa och förmörkande lagar, 
vanor och fördomar; likaså af de omogna eller en- 
sidiga uppfattningar och skadliga tillämpningar, 
till' hvilka tidens olika partier, hofvets, Hattarnes 
eller Mössornas gjorde sig skyldiga. Men det är 
både lärorikt och hugnerikt att se, hur nämnde tid 
och då lefvande fosterlandsvänner sökte oaktadt 
alla hinder uppdraga nämnde frön till mognad, och 
huru sanning, förnuft och rättskänsla slutligen bör- 
jade genomtränga och ofta undantränga många 
bland de förra villorna och i deras ställe bland 
svenska folket sprida och mer och mer göra gäl- 
lande den nya tidens, upplysnings-tidehvarfvets, 
sannare, friare och rättvisare åsigter; t. ex. genom 
de första s. k. riksfäderna och genom Oehlreich i 
fråga om förhållandet mellan regent och underså- 
tare-, — genom Nordencrantz i fråga om enklare 
och sparsammare förvaltning, om laglig jemnlikhet 
i rättigheter och pligter och om fri yttranderätt; 
— genom Faggot i fråga om friare och rymligare 
stadgar för landtbrukarens yrke och arbetarens 
verksamhet; — genom Chydenius i fråga om friare 
handelsrörelse — genom Rosenstein och Bäck i 
fråga om förbättrad helsovärd; — och i vittert hänse- 
ende genom fru Nordenflycht och Gryllenborg i 
fråga om qvinnans rätt till högre bildning, och 
om skaldens pligt att sysselsätta sig med ädla och 
förädlande ämnen. Flere likartade företeelser kunde 
uppräknas, ifall tid och rum tilläte. 

Under ljuset och värmen af frihetens sol har 
sålunda svenska folket sökt till blomstring uppdraga 
alla i dess anlag och statsskick liggande bildnings- 



213 

frön, så af ena som andra slaget. Oberoende af 
både öfverhet och allmänhet, framträdde en hvar 
med sin personliga öfvertygeise och föranledde 
derigenom lifliga och upplysande menings-utbyten, 
hvilka tillsammans bildade en tafla af mångsidig 
verksamhet, samt utbildade folkets sinne för sam- 
hällets allmänna angelägenheter. Svenska frihets- 
tiden har förtjenat sitt ädla namn. 

Nämnde fria utveckling har ock serdeles under 
tidehvarfvets sednare del frambragt en för Sverige 
ovanlig mängd egendomliga personligheter, s. k. 
originaler; t. ex. Bellman Gjörwell, Nordencrantz, 
fru Nordenflycht, Malte Ramel, Esbjörn Reuter- 
holm, Rutström, Swedenborg och Warmholtz m. fl. 
Det mer och mer mognande frihetssinnet tillät och 
nästan uppmanade enhvar att, oberoende af god- 
tyckliga bruk och sällskapsvanor, utveckla sina an- 
lag och följa sina tycken. 

Återblicken öfver frihetstidens utmärktare per- 
sonligheter gifver mycken ledning för omdömet 
också öfver det sätt, hvarpå det fria statsskicket 
i allmänhet betraktades. Mänga t. ex. Bergman, 
A. Celsius, Klingenstjerna, Linné, fru Nordenflycht, 
Sahlgren och "Wargentin lefde förnämligast för sina 
vetenskapliga, vittra eller ekonomiska sysselsätt- 
ningar och hafva icke, så vidt vi känna, på ut- 
märktare sätt uppträdt till försvar för hvarken det 
ena eller andra regeringssättet eller partiet. Några, 
men jemnförelsevis fa, t. ex. Bselter, Beylon, och 
Lagerbring, hafva hyst beständig ovilja mot det 
fria statsskicket. Flere voro i börian och stundom 
länge nog vänner af det samma; men blefvo seder- 
mera genom dess missbruk eller genom enskilda 
bevekelseskäl öfverförda till andra sidan; sådana 
voro t. ex. Bellman, Dalin, Gjörwell, G. F. Gyl- 
lenborg, Hermanson, Karl och Ulrik Schefler och 
K. G. Tessin. Men nästan hela den öfriga skaran 
af tidens utmärktare personer voro anhängare af 
det fria statsskicket. Se här några bland männerna 



214 

i denua kärn tropp: E. Berizelius, G. Bonde, K. 
Cronstedt, J. Diiben, Ekeblad, Faggot, Fersen, flere 
G3^1Ienborgar, Horn, Höpken, Ihre, Lagerberg, Lan- 
tingshausen, Löwenhielm, Nordencrantz, Oehlreich, 
K. E. Reuterholm, Rudbeck, Serenius, Swedenborg 
och WarmhoKz. Alla dessa man hafva, som sagdt 
är, med värma omfattat och med ihärdighet för- 
svarat det fria statsskicket. Så skulle de ej hafva 
gjort, om detta varit så riksförderfligt och oefter- 
rättligt, som nu i hundrade år en stark ultra- 
rojalism, först gustafvianskt- dynastisk och seder- 
mera fosforistiskt-reaktionär, sökt intala svenskarna'). 
Det är dessutom ganska lärorikt att jemnföra of- 
vanstående lista öfver frihetsmännen med de per- 
soner, som 1772 hjelpte till att öfverändakasta det 
fria statsskicket. 

Ett folks yttre trefnad och välstånd beror i 
mycket på förmågan och nitet hos dess politiska 
ledare; den andliga utvecklingen likaledes på egen- 
skaperna hos de män, som i religiöst eller vittert 
hänseende framträda med största snillet och största 
förmågan, derför ock med största inflytandet. Huru 
olika blifva ej följderna, om ett folk lossnar till 
de ädla och rena känslornas sångare eller till Ulttsin- 
nets och lastens; — lyssnar till Brehmer, Franzén, Gei- 
jer, Runeberg, eller till ■ — ! Ju snillrikare upp- 
satserna, sångerna äro, desto mera snabbt och oemot- 
ståndligt utbreda de sig öfver landet och desto 
djupare inpregla de i läsarens minne sitt innehåll 
och i hans själ sina åsigter ; — och med hvad följ- 
der? — I sanning! — dessa menniskoandens le- 
dare och fosterfäder äro, välgörande eller förstö- 
rande, ofta af större vigt än ledarne af landets 
timliga angelägenheter. En statskropp, som är i 
andligt hänseende förgiftad, blifver det snart också 
i verldsligt; och samhällsmedlemmarnas andliga 

') Det är dessa sammanträffande tidsförhållanden, som 
till stor del föranledt det länge gällande ensidiga och orätt- 
visa nedsättandet af frihetstiden. 



215 

skall snart medföra samhällets lekamliga död. Af 
sådana orsaker hafva vi egnat mycken uppmärk- 
samhet åt den ifrågavarande tidens andliga ledare, 
inom såväl det religiösa som vetenskapliga och 
vittra området. 

Men ett folks öde beror icke blott af dess le- 
dare utan ock af folket sjelft och af det sätt, hvarpå 
dess enskilda medlemmar följa eller tillbakavisa de 
förestafvade lärorna, de gifna exemplen. Hvar en- 
skild medborgare har härutinnan sin stora vigt, 
sin allvarliga pligt. Om i en mur de enskilda 
stenarna vittra och upplösas, dä nedstörtar snart 
hela byggnaden, om än aldrig så väl och konst- 
rikt uppförd. Vår nästa och sista del skall söka 
gifva en öfversigt af det sätt, på hvilket svenska 
folket i sin helhet använde de grundsatser, stats- 
skicket innebar, samt de läror och exempel, med 
hvilka landets så andliga som verldsliga ledare 
föregingo. 



NAMNLISTA. 



Adam, s. 124. 
Åddison, J., e. 6. 
Adelcrantz, K. F., s. 207. 
Adlerbeth, G. G., a. 87, 90, 135, 

136, 175. 
Adlerheim, P., s. 81. 
Adlerstop, s. 91. 
Adolf Fredrik, kon. i Sverge, 

s. 19, 55, 61, 127, 207. 
Aiguillon, 8. 64. 
Alströmer, s. 124. 
Amaryllis, s. 102, 203. 
Anacreon, s. 131, 178, 179, 

195. 
Anna Greta, s. 118, 119. 
Ann' Katrin', s. 144. 
Arakne, s. 203. 



Armfelt, G. M., e. 64. 
Arndt, E. M., s. 194. 
Arndt, J., s. 74, 194. 
Atterbom, P. D. A., s. 44, 69, 

72, 73, 119, 133, 134, 188, 

189, 205. 

B. 

Bmlter Sv., s. 213. 

Bager, H., s. 96. 

Baggesen, J., s. 144. 

Bayle, P., s. 14, 22. 

Bellman, J. A., d. y., s. 75. 

Bellman, J. A., d. å., a. 76. 

Bellman, s. 76. 

Bellman, K. M., s. 62, 73—206, 

213, 214. 
Benzelius, E., a. 214. 



216 



Berg, s. 143, 144, 170. 

Berger, s* 191. 

BergMint, O., s. 64, 87, 89, 

175. 177, 180, 191. 
Be7-gman, T. O., s. 62. 172, 

196, 212, 213. 
Bergström, s. 107, 108. 
Berninl, J, L., s. 208. 
Beronius, M., B. 35. 
Berzelius, J,, s. 206. 
Beylon, J. F., s. 213. 
Billmarh, s. 171. 
Blix, M., B. 171, 172. 
Blom, J. R., s. 175. 
Boccacio, G., s. 156. 
Boilenu, R., s. 45. 
Bonde, G., s. 214. 
Brahe, C. C, f. Piper, s. 37. 
Brann, W. v., s. 96. 
Bredström, b. 97. 
Brehmer, Fr., s. 29. 
Brita, s. 125. 
Byström, J, N., s. 191. 
Bäch, A., s. 178, 212. 



Canova, A., s. 210. 

CarUn, J. G., s. 187. 

Carleson, A. L., s. 134. 

Chydenius, A., s. 212. 

Collier, s. 6. 

Collin, 3. 117. 

Cre?«te, (7. Z',, s. 16, 17, 20, 

21, 35, 44—47, 49, 50, 55, 

56, 63, 70, 73. 
Criton, s. 34. 
Cronstedt, K., b. 214. 

D. 

Dacier, A., s. 30. 

Dahlberg, E., s. 48, 192. 

Dahlgren, K. F., s. 191, 192. 

Dalin, O. v., s. 5, 14, 20, 31 
—34, 46, 49, 55, 61, 70, 
73, 81, 124, 131, 155, 156, 
196, 212, 214. 

Damon, s. 203. 



Daurer, E., s. 77. 

De la Gardie, P. F., s. 37. 

De la Gardie, K. C, f. Tanbe, 

s. 38, 40. 
Democritus, s. 97, 
Du Barry, M. J,, s. 64. 
Diihen, J. v., s. 214.' 

E. 

Ehrensitgga, s. 91. 
Ekrensvärd, Aug., s. 178. 
Eichhorn, K., s. 121. 
Ekehlad, K., s. 214. 
Ekström, s. 161. 
Elisabet, kejsarinna i E}'s=land, 

B. 20. 
Ennes, K. L., s, 78, 80, 143. 
Envallson, K., s. 128. 
Eolus, s. 203. 
Epictetos, 8. 48. 



Fabricius, J., s. 10 — 12, 15, 

34, 36, 39, 43. 
Faggot, JaJc., s. 178, 212, 

214. 
Fersen, C. F., född Sparre, s. 

132. 
Fersen, F. A. v., s. 55, 132, 

214. 
Fielding, H., s. 180. 
Fjellman, s. 171. 
Filenius, P., s. 5, 158. 
Fischerström, J., s. 86 — 42. 
Franzén, Fr. M., s. 46, 49,51, 

55, 71, 73, 150, 17^, 185, 

186, 187, 214. 
Fredman, s. 96, 109, 201. 
Fredrik, kon. i Sverge, s. 18, 

19, 38, 207, 208. 
Fredrik Adolf, hertig af Öster- 
götland, B. 45, 142. 
Frese, J., s. 49. 

G. 

Geijer, E. G., s. 119, 214. 
Gellert, K. F., s. 123. 



217 



Gjörwell, K. K., s. 35, 81, 156, 
164, 169, 176, 178, 180 196. 

Gottsman, s. 60, 68, 

Griis, s. 158. 

Grill, s. 124. 

Grönlund, L. Fr. s. IG 5, 166. 

Gustaf 3:e, kon. i Sverge, 19, 
24, .33, 44, 45, 47, 57—73, 
79, 126—144, 161, 164, 168, 
172, 176, 178, 180, 183, 184, 
207, 208, 213, 214. 

Gustaf 2:a Adolf, kon. i Sverge, 
s. 207. 

Gustaf 4:e Adolf, kon. i Sverge. 
8. 141, 172. 

Gyldenstolpe, N. F., s. 131. 

Gyllenhorg, Fr., s. 48. 

Gyllenborg, G. F., s. 5, 6, 16, 
17, 18, 20, 21, 29, 30, 34, 
35, 38, 41—73, 87, 121, 
131, 135, 136, 175, 176, 178, 
196, 212, 214. 

Gyllenhorg, J., s. 48, 77. 

Gyllenhorg, K., s. 77. 

Gyllensvan, F., s. 131, 

Gåse, s. 98, 192, 201. 

H. 

Eceffner, J. K. F., s. 173, 
Hagman, s. 142. 
Hallenherg, J., s. 182. 
Hallman, K. I., s. 68, 69, 90, 

91, 96, 128, 129, 130, 176, 

173. 
Heiberg, s. 194. 
Helvetius, K, A., s. 14. 
Heraclitus, s. 97. 
Hermanson, M., s. 214. 
Hermonius, Kat., s. 75. 
Hilleström P., s. 171. 
Hjortsberg, L., s. 189. 
Hogarth, W,. 9. 105, 140, 199. 
Holberg, L., s. 15, 121. 
Horatius, s. 48. 
Horn, A. B., s. 214. 
Höplcen, A. J. v., s. 53, 60, 

130, 214. 



Ihre, J., 8. 62, 178, 196, 212, 
214. 



Jennings, J., s. 81. 
Jenssen, s. 117. 
Josef, B. 121. 
Judit, s. 121. 

K. 

Karl, hertig af Södermanland, 
8. 91, 95, 126, 128, 142, 
168, 169, 172. 

Karl 10:e Gustaf, kon. i Sverge, 
s. 33. 

Karon, s. 203. 

Kellgren, J. H., a. 5, 42, 43, 
49, 71, 72, 73, 120, 135, 
136, 150, 175, 178, 179, 
180, 182, 183, 185, 192, 198. 

Kempenslcöld, Dan., s. 170, 172. 

Kernell, P. U., s. 189, 190. 

Kexell, O., s. 89, 90, 91, 96, 
128, 129, 176, 177. 

Klein, B., s. 74, 76. 

Klingenherg, 8. 15, 22, 34, 35, 
36, 39, 42, 43. 

Klingenstierna, Z., s. 213. 

Kloto. s. 203. 

Knapen, s. 97, 125. 

Kolmodin, O., d. ä. s. 30. 

Kraus, J. M., 8. 120. 

Kullberg, A. C, s. 186. 

Källarcreutz. s. 91. 



Lafontaine, A. L., s. 193, 
Lagerberg, Sv., s. 214. 
Lagerbring, s. 62, 178, 196, 

212, 213. 
Lantingshause?7, J. A., s. 214. 
Larcheveque, P., s. 208, 209. 
Lehnberg, M., s. 124. 
Leibnitz, G. W., s. 14, 26. 



218 



Leijonhufvud, A. G., s. 16, 35, 

128. 
Lenngren, A. M., s. 29, 70, 71, 

187. 
Leopold, K. G. af, s. 69, 71, 107, 

135, 136, 161, 175, 183, 198. 
Lidner, B., s. 44, 157, 165, 

182, 192. 
Lilliehorn, P., s. 64. 
lAllienherg, J. G., s. 77. 
Lilliestråle, J. W., s. 176, 196. 
Linné, K. v., e. 178, 196, 206, 

212, 213. 
Linsen, a. 195. 
Lisander, s. 89. 
Locke, J., s. 14, 23, 25, 34. 
Loven, P. K., s. 115. 
Jjovisa, Ulrika, drottning i Sver- 

ge, e. 19, 30, 55, 58, 60, 

63, 127. 
Lucidor, L., s. 20, 49, 85. 
Lundholm, s. 92, 99, 125, 145, 

179. 
Lundström, s. 92. 
Luther, M., s. 192. 
Luxdorph s. 33. 
Löfberg, s. 125. 
Löxvenhielm, K. G,, s. 214, 



M. 

Maja, s. 108, 125. 
Malmström, B. E., s. 44, 73. 
Marcus, Aurelius, kejsare i Rom, 

s. 48. 
Murlboroiig, H., a. 139. 
Marteville, s. 81. 
Michelessi, Bom., s. 130 
Mollberg, s. 89, 97, 99, 159, 

191, 193, 198. 
Montesquieu, K., a, 14, 34. 
Movitz, s. 89, 98, 97, 99, 105, 

113, 121, 125, 133, 144, 

159, 170, 191, 193, 198, 201. 
Mozart, W. A. s. 124. 
Munck, A. F., s. 64. 
Mörk, J. E., s. 196. 



N. 

Nasenblom, s. 91. 
Nehrman, D., s. 42. 
Nobelius, s. 168. 
Nordbohm, A., s. 6. 
Nordenanckar, J., s. 81. 
Nordencrantz, A., s. 178, 212,- 

213, 214. 
Nordenflycht, H. C, s. 5 — 46, 

49, 56, 61, 70, 196, 212, 

213. 
Norman, V., s. 85, 161, 165. 
Norström, s. 99, 100. 
Nymanskan, s. 82. 
Nyström, s. 171. 



Oelheim, s. 91. 

Oehlreich, N. v., s. 126, 212, 

214. 
Oxenstierna, Ax., d. y., s. 177. 
D:o., å. ä., 8. 192, 206. 
Oxenstierna, J. G., s. 46, 68. 

73, 89, 136, 175, 176, 180,^ 

P. 

Palmblad, V. F., s. 173. 
Palmstedt, s. 171. 
Paul, kejsare i Ryssland, s. 19.. 
Pechlin, K. F., s. 60. 
Plåten, B. H. v., s. 192. 
Platskan, a. 125, 179. 
Ploug, K., s. 194. 
Polhem, K., a. 7, 
Pope, A., a. 14, 45. 
Porthan, H. G., a. 55, 73. 



Quiding, H., s. 171, 172. 

R. 

Raab, A., a. 113, 189. 
Ramel, M., s. 213. 



219 



Eenhorn, O. B., s. 82. 
Reuterhohn, E. K., s. 213, 214. 
Rhyzelius, A. O., s. 77. 
Richardsson, S., s. 6. 
Ridderstolpe, F. V., s. 132. 
Rosalie, s. 182, 185. 
Rosen, v. Rosenstein, N., a. 212. 
Rosenblad, M., s. 192. 
Roth, 8. 171. 

Rousseau, J. J., s. 30, 54. 
Rudbech, T. G., s, 214. 
Runeberg, J. L., s. 150, 204, 

214. 
Runius, J., s. 20, 49, 85, 
Rutström, A. C, s. 22, 213. 
Rydelius, A., s. 26. 
Rydqvist, J. E., 8. 173. 



s. 



Sahlgren, N., s. 213. 

Sappho, s. 42. 

Sckeffer, K. F., b. 60, 124, 130, 

138, 214. 
Scheffer, U., a. 214. 
Scherr, J., s. 194. 
Schiller, F., s. 150. 
Schröderheim, A. C, född v. 

Stapelmohr, s. 144, 145, 171, 

179. 
Schröderheim, E., s. 64, 96, 100, 

126, 130, 132, 142—146, 

168, 172, 176, 177, 183. 
Scriver, s. 78. 
Scuderi, M., s. 30. 
Serenius, J., s. 214. 
Berget, J. T., s. 124, 156, 183, 

208—210. 
Silfverstolpe, A. G., s. 186. 
Simming sköld, J., s. 142. 
Sokrates, a. 34. 
Sondén, P. A., s. 68, 133. 
Stagnelius, C. J., s. 192. 
Stapelmohr, Kr. v., s. 100. 
Steele,- E., s. 6. 
Stierncrantz, A. A., s. 94. 
Stiernhjehn, G., a. 5, 192. 



Stiernmann, A. A,, s. 30. 
Sune, a. 64. 

Swedenborg, E., s. 22, 213, 214. 
Syrach, s. 186. 



Tacitus, s, 48, 199. 

Taube, se De la Gardie. 

Taube, E., a. 33. 

Tegnér, E., s. 35, 147, 150, 

204. 
Teresia, s. 171. 
Tessin, K. G., s. 53, 138, 207, 

209, 214. 
Thorild, T., s. 175. 
Thorwaldsen, A., s. 210. 
Tideman, s. 7 — 10, 15, 22, 35, 

36, 39, 43. 
Tilas, S. O., a. 96. 
Tirsis, s. 103, 203, 
Torpadius J. och K., a. 16. 
Torstenson, L., s. 191. 
Troil, U., a. 132. 



u. 



Uggla, K., a. 136. 
UjJmarck, J., s. 7 i 



Valerius, J. D., a. 103, 119, 

186, 189. 
Vogler, G. J., a. 124. 
Voltaire, M. F. A. de, a. 22, 

142, 180. 
Völschov, s. 126. 



W. 

Wallin, J. O., s. 204. 
Wargentin P., V., a. 124, 125, 

196, 212, 213. 
Warmholtz, K. G., a. 213, 214 



220 



Wellander, J., s. 69. 

Wcnnerberg, G., s. 119. 

Westman, A., s. 171, 172. 

Wetz, a. 171. 

Wieland, K. M., s. 100. 

Wieselgren, P., s. 121. 

Winchelmann, J., s. 216. 

Wiman, s. 172. 

Winblad, Ulla, s. 98—101 106, 
107, 110, 117, 126, 133, 143, 
144, 152, 166, 180, 182, 
185, 193, 206. 

l]'ollemu$, s. 77. 

Wulfwenstierna, J., "s. 77. 



Zulma, s. 182, 185. 

Å. 

Ahlström, O., s. 121. 

Ä. 

Ål/, S., s. 35. 

ö. 

örnsköld, P. A., s. 178. 



PLEASE DO NOT REMOVE 
CARDS OR SLIPS FROM THIS POCKET 

UNIVERSITY OF TORONTO LIBRARY 



DL Fiyxell, Anders 

^^Ö Berättelser ur svenska 

F79 historien 

1838 

del 4-5